Nekromanti Rollspel för nybörjare - har du ett tips månne?

[Übereil]

Jag skulle själv rekomendera något Storyteller engångsäventyr där spelarna spelar vanliga dödliga (vet inte att det finns vampyrer och dylikt). Settingsmässigt så blir det som vår värld vilket innebär att spelarna slipper sätta sig in i något nytt. Skaffa fram någon mer rutinerad räv att spela "huvudrollen" och sätt spelarna på att spela support-roller (t ex en deckare som får en hög med newbies på halsen).

Systemet är intuitivt och ganska så enkelt. Du har dottar i en massa värden. Säger spelledaren "slå wits-empathy" så slår man ihop hur många dottar man har sammanlagt i wits och empathy och slår så många tärningar. Antalet tärningar som man slår över svårighetsgraden mäter antalet lyckade på slaget. Svårare än så är inte systemet (att skapa karaktärer är lite svårare, men det är inte heller raketforskning).

Übereil

 

[Ymir]

WoD har ju en historia av att locka en aningen mindre nördig crowd, så jo, det skulle kunna fungera.

- Ymir, förmodar

 

[Svarte Faraonen]

Jag har för mig att White Wolf släppte en ultralätt snabbstartsversion av VtM vid något tillfälle. Reglerna var föredömligt enkla att komma igång med -- fyra spelvärden, förenklade discipliner, lite klanrelaterade förmågor och inte mycket mer. Den låg åtminstone tidigare på deras hemsida, men jag tycks inte kunna hitta den där nu, så kanske får man ta till andra metoder för att finna den.

 

[SvenFu]

Fint! Har hört mkt gott om the Pool men visste inte att det fanns att ladda ner gratis. Tack, får kolla närmare på om det känns lämpligt.

 

[SvenFu]

Jag skulle säga att det viktigaste du kan göra är att säga "Ja."

"Fårman ha rekvisita?" - "Javisst om du vill det."
"Visst är den gamla baronen döende?" - "Jo, det låter som det passar historian."

Och strunta i att dom inte har koll på vad man får eller inte får göra med deras berättarmakt (Tex bestämma över plotten på spelledarevis) utan låta dom testa och utforska det själva och låta dom vara charmade av det egna skapandet.

Först efter ett par spelmöten, skulle lag låta dom ta ställning till spelledare/spelledarlöst, narrativst eller stimulationist, inga regler, narratavistiska regler eller trad regler.

Jag tror att ett bra sätt att göra det på är att säga att man ska efterapa en filmgengre, som tex zombiefilm/highschool film/superhjältefilm eller whatever i och med att en del första gångespelare blir tryggare att ha rollen agera på olika sätt utan att känna sig sårbar ("Kommer de tycka jag är korkad/fånig/slampig/whatever om min roll gör så?") och känner sig tryggare att när man kan peka på "så beter sig roller i den här dramaturgin."

Och vara medveten om att om folk känner sig obekväma som nybörjare kommer humorn vara ett försvar och se till att skapa en förutsättning för att både allvar och skratt ska få plats.

Och ta pauser och metaprata och metapeppa varann.

Rent tekniskt så spelleder jag ungefär så här i vanliga fall, så det gör jag nog nu oxå... Att verkligen pusha för att göra liknelser till annan kultur (film) blir nog jättebra i det här sammanhanget. Inte så säker på att jag är bekväm med det du skrev tidigare (slå en T6 och se hur det går, typ), eftersom jag ändå vill ha lite regler för att visa på hur rollspel oftast spelas. Jag misstänker dessutom att om det blir helt friform så kan det bli begränsande på sitt sätt för nybörjare; tror du jag är helt ute och cyklar?

 

[SvenFu]

Och lärlingskap är awesome. Ta med en av dina pålitliga erfarna rollspelare för att agera hjälpmotor i gruppen, samtidigt som denne vet att poängen att få igång noobsen, inte överrösta dom.

Det här kommer tyvärr inte funka för den här gruppen eftersom de definitivt skulle hålla tillbaka och känna sig obekväma om deras pojkvänner (som spelat rollspel i snart 25 år) sitter vid spelbordet. Men rent allmänt är det ju så att man ofta utvecklas bäst genom att spela med andra!

 

[SvenFu]

sedan en ordentlig Faery's Tale-one shot. Det funkade riktigt bra /.../

Vad som passar bäst för din grupp är ju såklart beroende på vad det är som lockar din grupp och hur bekanta de är med bräd/rollspel sedan tidigare (spelat D&D-datorspel, etc).

Faery's Tale ser lovande ut! De tilltänkta spelarna är inte alls inne i serietidningar, sci-fi, fantasy, dator/TVspel eller dylikt. Det är helt "vanliga" tjejer vars hobbies är allt från sport och mode till att dricka öl och kolla på drama-filmer. Inga zombiefilmer, ingen anime, ingen Robin Hobb...kanske Sagan om Ringen på sin höjd.

Åter till Faery's Tale: hur är reglerna? Från Firefly Games hemsida så verkar det vara klassiskt old school, stämmer det? Och spelteknikerna som reglerna uppmuntrar till är också klassiska?

 

[SvenFu]

Jag skulle själv rekomendera något Storyteller engångsäventyr där spelarna spelar vanliga dödliga (vet inte att det finns vampyrer och dylikt). Settingsmässigt så blir det som vår värld vilket innebär att spelarna slipper sätta sig in i något nytt.

För ett tag sen skulle en kompis göra något liknande som jag nu står inför, och han valde att spela en förenklad variant av Kult. Mest för att - som du säger - det är i vår tid och i vår värld. Sen tog han bort det mesta i köttkroksväg och körde på. Det gick bra.

Vampire etc har jag spelat till vansinne back in the day och är väl inte så sugen själv. Tar man bort allt det övernaturliga så kan det ju funkar, men jag vill inte att det blir grand theft auto av det hela. Därtill tror jag att en helt öppen, odefinierad fantaymiljö e.d. kan fungera bra eftersom spelarna då får mer frihet att göra precis som och vad de vill.

 

[Übereil]

Det här kommer tyvärr inte funka för den här gruppen eftersom de definitivt skulle hålla tillbaka och känna sig obekväma om deras pojkvänner (som spelat rollspel i snart 25 år) sitter vid spelbordet. Men rent allmänt är det ju så att man ofta utvecklas bäst genom att spela med andra!

Du ska inte ha in alla deras pojkvänner, bara en person som kan trigga dom andra personerna. En bra idé är att ta en person dom inte känner så väl (men framför allt, en som inte hoggar allt rampljus utan som bara är med som ett bra exempel på hur man ska vara, som vågar göra dumma/pinsamma saker etc).

Vampire etc har jag spelat till vansinne back in the day och är väl inte så sugen själv. Tar man bort allt det övernaturliga så kan det ju funkar, men jag vill inte att det blir grand theft auto av det hela. Därtill tror jag att en helt öppen, odefinierad fantaymiljö e.d. kan fungera bra eftersom spelarna då får mer frihet att göra precis som och vad de vill.

Tanken var inte att det övernaturliga ska bort, bara att karaktärerna inte ska känna till det från start. Någon variant av Hunter skulle därför kunna funka (karaktärerna jagar (ovetande, från början) monster snarare än att dom är monster själva). Tanken är ju dessutom att det här bara ska vara en introduktion, inte en tvåårig kampanj, så du skulle inte behöva stå ut särskilt länge med vampyrer och dylikt.

Übereil

 

[Björn Wärmedal]

När man pratar om att introducera folk till rollspel så brukar jag alltid ta upp den gången två mammor till grabbar i vår spelgrupp ville veta vad rollspel var.

Jag körde friform odefinierad medeltid. Visserligen varade det bara i en halvtimme, men just att det saknade ramar fungerade väldigt bra just då.

 

[Markehed]

WoD har ju en historia av att locka en aningen mindre nördig crowd, så jo, det skulle kunna fungera.

- Ymir, förmodar

Maskera det som twilight

 

[Björn Wärmedal]

Maskera det som twilight

Awesome! Höll på att skratta ihjäl mig nu...

 

[w176]

Inte så säker på att jag är bekväm med det du skrev tidigare (slå en T6 och se hur det går, typ), eftersom jag ändå vill ha lite regler för att visa på hur rollspel oftast spelas. Jag misstänker dessutom att om det blir helt friform så kan det bli begränsande på sitt sätt för nybörjare; tror du jag är helt ute och cyklar?

Nah. Speciellt tjejer leker rollekar, och diskuterar karaktärer och roller på ett väldigt rollspeligt sätt en bra bit upp i tonåren i många fall. Lite nybörjartvekan kan ändå vara att vänta men de beror inte på friformen med slump light.

För de flesta är det mycket lättare att tänka kring "Vad kan jag göra?" utifrån en tänk dramaturgi/realism än utifrån ett abstrakt regelverk var syfte och funktion är svårt att greppa.

Att plocka ner reglerna till enkelt slumpmoment utan att peta omkring en massa abstrakta värden för tusen saker. "Vi rullar en tärning för att det ska vara lite spännande och ni inte säkert att ni ska lyckas." är mer lagtomt att hålla i huvudet första cirka tre gångerna man spelar. Då fattar man poängen med regler, utan att behöva börja försöka förstå en massa krångliga regler de första man gör.

Tror du "Riktiga regler" skulle tillföra mer än extra förvirring, osäkerhet, tråkig nummerpillade man inte riktigt förstår poängen av och bläddrande i papper efter vad som kanske är rätt siffra istället för närvaro och kreativitet vid spelbordet? Något som drar bort fokus från story och karaktärer vilket är det som för det mesta är centralt för kvinnliga spelare?

Från att rulla en tärning är det dock efter de första spelmöterna lätt att introducera: "Nu ska vi ha regler så att saker är olika lätt att lyckas med och rollerna är olika bra på olika saker."

Men första gångerna tror jag de lättare att inte hålla koll på sånt.

 

[SvenFu]

Tror du "Riktiga regler" skulle tillföra mer än extra förvirring, osäkerhet, tråkig nummerpillade man inte riktigt förstår poängen av och bläddrande i papper efter vad som kanske är rätt siffra istället för närvaro och kreativitet vid spelbordet? Något som drar bort fokus från story och karaktärer vilket är det som för det mesta är centralt för kvinnliga spelare?

Jag är en kvinnlig spelare, tydligen!

Mitt inlägg var nog inte så bra formulerat eller detaljerat. Jag menade inte att vi ska ha mycket eller komplexa regler, men tänkte att det kanske vore trevligt att ha lite regler som driver på historien och karaktärerna. Jag älskar t.ex. hur Burning Wheel fokuserar på karaktärers övertygelser och utveckling, och hur i andra spel konfliktslösningssystem innebär att spelarnas (och karaktärernas) val verkligen betyder något för dem och storyn. Men jag letar i detta fall efter ett sådant system som är snabbspelat och väldigt lättillgänglig.

Med det sagt är det mycket möjligt att jag använder mig av ett basic system såsom Saga (Fantasy! verkar kanske ännu mer lämpligt) eller något helt friformat. Sen jag skrev min OP så är det dock något i magen som kurrar för ett system med lite mer fokus på att tillsammans bygga en historia. Lady Blackbird kanske, eller tror ni det förutsätter en massa kunskap om rollspel som jag själv inte är medveten om att jag har?

 

[Rickard]

Lady Blackbird kanske, eller tror ni det förutsätter en massa kunskap om rollspel som jag själv inte är medveten om att jag har?

Jag satt och funderade på detta spel, men jag vet inget om hur du brukar spela. Det som skiljer nämnvärt från tradspelande är att spelarna själva ska försätta sina rollpersoner i situationer, så att de kan tagga sina egna keys och aspekter. Det tog mig några år innan jag fattade att keys skulle användas så (vilket gjorde att min implementation av dem i Matiné är rätt meningslös). Jag har ingen aning huruvida det är nybörjarvänligt eller inte, men det ställer krav på kreativitet/historieberättande.

/Han som har spelat Once upon a time med icke-nördar och det var väl lika vanligt med kreativitet där som med rollspelsnördar

 

[DeBracy]

Lady Blackbird kanske, eller tror ni det förutsätter en massa kunskap om rollspel som jag själv inte är medveten om att jag har?

Wilper har sagt att det som krävs för att spelleda Lady Blackbird i princip är att säga 3 när nån frågar om en svårighet och att ställa frågor någon gång ibland (i enlighet med råden i spelet). Om du känner dig peppad så tror jag du har allt som behövs!

Om spelarna tycker det verkar tufft att flyga omkring i en ångdriven skrothög så tror jag inte miljön är något större problem heller: matinéäventyr ála Pirates of the Caribbean, gärna med ett stänk Star Wars.

(För övrigt är även jag en kvinnlig spelare.)

 

[Markehed]

Lady Blackbird kanske, eller tror ni det förutsätter en massa kunskap om rollspel som jag själv inte är medveten om att jag har?

Wilper har sagt att det som krävs för att spelleda Lady Blackbird i princip är att säga 3 när nån frågar om en svårighet och att ställa frågor någon gång ibland (i enlighet med råden i spelet). Om du känner dig peppad så tror jag du har allt som behövs!

Om spelarna tycker det verkar tufft att flyga omkring i en ångdriven skrothög så tror jag inte miljön är något större problem heller: matinéäventyr ála Pirates of the Caribbean, gärna med ett stänk Star Wars.

(För övrigt är även jag en kvinnlig spelare.)

Lady Blackbird är nog ett jävligt bra nybörjarspel. Lagom lättsamt och med enkla regler. Bra idé.

 

[w176]

... Det är ett asbra spel men med -Asmånga- siffror, och listor på saker per karaktär och et regelsystem som går ut på att lista upp så många saker som möjligt varje gång från en papperslapp...

 

[Markehed]

... Det är ett asbra spel men med -Asmånga- siffror, och listor på saker per karaktär och et regelsystem som går ut på att lista upp så många saker som möjligt varje gång från en papperslapp...

Så jävla mycket siffror är det inte. Att det är många saker listade som ska luras ut hur det spelar in när man ska ta sig för någonting ser jag inte som jobbigt eller komplicerat. Det tar kanske lite tid men det blir aldrig komplicerat eller drygt.

 

[w176]

Men jag ifrågasätter fortfarande att stenhård regelmässigt definierade karaktärer, med trettiotalet egenskaper (per karaktär, totalt är de fler), som man ska kombinerat så mattematiskt effektivt som möjligt men inte inte på vilket sätt som helst med hur man verbalt definerar sina handlingar, olika egenskaper funkar annorlunda (secrets and keys och skills) och ett regelsystem som kräver att så fort man ska göra något använder reglerna, med tärningspölar och svårighetsgrader. Utan möjlighet att välja koncept de själva är bekväma med utan ett begränsat antal förutbestämda roller med en del skitnördiga egenskaper (tex magiegenskaper som inte är förklarade men vackert nämnda) osv.


Är ett nybörjarvänligt spel.