Nekromanti Rollspel för barn! Nu är det tid!

[Hans E Magnusson]

Gör bara ett äventyr med reglerna inbakade, låt spelet bara vara det ingen värld utanför äventyret - spelet är äventyret.

Sen kan man bygga på med flera äventyr om man vill med möjlighet att föra över sina gubbs till de.

lämpligt är väl att det utspelar sig till och början i vår värld men de kan via en "garderob" komma till andra världar - tider, eller nått

 

[solvebring]

Tack för alla svar hittills. De är riktigt lärorika och det dyker upp en massa bra poängteringar som dels kommer med nytt och som dels stryker under egna tankar.

Jag märker dock att jag behöver fundera noggrant över målgrupp. Jag har tänkt mig någonstans i början av skolåldern, 7-8, 9-10 år sisådär... Frågan utefter det är om jag ska skriva ett spel de kan spela själva eller ett de behöver en vuxen spelledare för?

Alla 7-åringar är möjligen inte så duktiga läsare, så det kanske är troligt att en unge på 7 bast klarar av att manövrera ett rollspel själv, om jag inte gör det väldigt enkelt och slimmat. Det blir trots allt ett par saker att hålla reda på. Så, ska jag sikta på dem som kanske är runt 10 år, eller möjligen skriva ett rollspel att spela som förälder med barn? Nackdelen med det är just det - en glad unge kanske köper det där spelet men har tyvärr ingen förälder som vill ställa upp. Bara för att jag och flera andra här som är rollspelare ser det som en självklarhet att rollspela med ungarna så kanske inte andra föräldrar törs eller vill...

Vad tror ni om infallsvinkeln på yngre vs äldre åldersgrupp och om förälder eller icke som SL?

 

[w176]

En sjuåring har fullt upp med att lajva vilda rolllekar hur some helst. Jag tror inte det är speciellt intresserad av ett formaliserat skrivet rollspel. Om inte boken har ascoola bilder. Eller om en förälder är rollspelare och de villl härma det beteendet.

Jag tror du satsar på fel målgrupp.

Den målgrupp som vill ha rollspel är de barn som håller på att växa ur bans fria rolllekar och behöver ett nytt form för leken.

 

[Smrtihara]

Jag blev påmind om en liten länksamling lumpley har skrapat ihop.

Rollspel med barn.

 

[Petter42]

Spelvilligheten och komplexiteten begränsas snarare av vilja och intresse snarare än förmåga. Min lillbrorsa började ju läsa EON för några år sen (när han var sju-åtta), för att han hade motivationen att göra det(alla småbröder vill vara som storebror). Samma sak gäller även föräldrar så om du gör ett rollspel för vuxna spelledare handlar det snarare om att motivera dom än barnen. Att motivera sin unge till att leka med mamma eller pappa är väldigt sällan svårt (tänk till exempel på varför ungar vill att man ska läsa för dom på kvällen. Det är knappast för att dom faktiskt vill lyssna på(jo, men bara lite) utan snarare för att de vill komma nära sina föräldrar och syskon. Lära sig och umgås på sina villkor.).
Min poäng är bara att om du ska ha en vuxen spelledare så kan du nästan skita i att anpassa till ungarna, för att spela med sitt äldre syskon eller sin förälder är för de flesta ungar bland det bästa som kan hända. Dom kommer hänga på och anstränga sig av den anledningen.

 

[solvebring]

En sjuåring har fullt upp med att lajva vilda rolllekar hur some helst. Jag tror inte det är speciellt intresserad av ett formaliserat skrivet rollspel. Om inte boken har ascoola bilder. Eller om en förälder är rollspelare och de villl härma det beteendet.

Jag tror du satsar på fel målgrupp.

Den målgrupp som vill ha rollspel är de barn som håller på att växa ur bans fria rolllekar och behöver ett nytt form för leken.

Det vill säga dom som ligger runt 10-12 år?

 

[solvebring]

Spelvilligheten och komplexiteten begränsas snarare av vilja och intresse snarare än förmåga. Min lillbrorsa började ju läsa EON för några år sen (när han var sju-åtta), för att han hade motivationen att göra det(alla småbröder vill vara som storebror). Samma sak gäller även föräldrar så om du gör ett rollspel för vuxna spelledare handlar det snarare om att motivera dom än barnen. Att motivera sin unge till att leka med mamma eller pappa är väldigt sällan svårt (tänk till exempel på varför ungar vill att man ska läsa för dom på kvällen. Det är knappast för att dom faktiskt vill lyssna på(jo, men bara lite) utan snarare för att de vill komma nära sina föräldrar och syskon. Lära sig och umgås på sina villkor.).
Min poäng är bara att om du ska ha en vuxen spelledare så kan du nästan skita i att anpassa till ungarna, för att spela med sitt äldre syskon eller sin förälder är för de flesta ungar bland det bästa som kan hända. Dom kommer hänga på och anstränga sig av den anledningen.

Ah, bra sagt och ja, jag tror du har rätt faktiskt.
Vilket då styrker min motivation för att skapa ett rollspel som barnen kan spela själva, vilket sätter mitt projekt på en högre åldergrupp.

 

[Hans E Magnusson]

Spelvilligheten och komplexiteten begränsas snarare av vilja och intresse snarare än förmåga. Min lillbrorsa började ju läsa EON för några år sen (när han var sju-åtta), för att han hade motivationen att göra det(alla småbröder vill vara som storebror). Samma sak gäller även föräldrar så om du gör ett rollspel för vuxna spelledare handlar det snarare om att motivera dom än barnen. Att motivera sin unge till att leka med mamma eller pappa är väldigt sällan svårt (tänk till exempel på varför ungar vill att man ska läsa för dom på kvällen. Det är knappast för att dom faktiskt vill lyssna på(jo, men bara lite) utan snarare för att de vill komma nära sina föräldrar och syskon. Lära sig och umgås på sina villkor.).
Min poäng är bara att om du ska ha en vuxen spelledare så kan du nästan skita i att anpassa till ungarna, för att spela med sitt äldre syskon eller sin förälder är för de flesta ungar bland det bästa som kan hända. Dom kommer hänga på och anstränga sig av den anledningen.

Ah, bra sagt och ja, jag tror du har rätt faktiskt.
Vilket då styrker min motivation för att skapa ett rollspel som barnen kan spela själva, vilket sätter mitt projekt på en högre åldergrupp.

Neej gör inte det.
gör ett rollspel som ungarna kan spela själv, kanske med en en vuxen till hjälp första gången men sen kan fixa själv.
Annars kan man ju ta i princip vilket rollspel som helst, så länge det hänger på att vuxna är med och styr upp.

Och överskatta inte ungarnas förmåga att läsa, visst finns det alltid några ungar som kan sätta sig med Eon men de flesta är inte alls på den nivån.

 

[w176]

En sjuåring har fullt upp med att lajva vilda rolllekar hur some helst. Jag tror inte det är speciellt intresserad av ett formaliserat skrivet rollspel. Om inte boken har ascoola bilder. Eller om en förälder är rollspelare och de villl härma det beteendet.

Jag tror du satsar på fel målgrupp.

Den målgrupp som vill ha rollspel är de barn som håller på att växa ur bans fria rolllekar och behöver ett nytt form för leken.

Det vill säga dom som ligger runt 10-12 år?

Inkludera 13 år. Massor av trettonåringar är väldigt vilsna över vad de ska syssla med.

Men ja. Det är samma åldersgrupp som oftast är intresserad av barnlajv eller at börja lajva på riktigt.

 

[solvebring]

En sjuåring har fullt upp med att lajva vilda rolllekar hur some helst. Jag tror inte det är speciellt intresserad av ett formaliserat skrivet rollspel. Om inte boken har ascoola bilder. Eller om en förälder är rollspelare och de villl härma det beteendet.

Jag tror du satsar på fel målgrupp.

Den målgrupp som vill ha rollspel är de barn som håller på att växa ur bans fria rolllekar och behöver ett nytt form för leken.

Det vill säga dom som ligger runt 10-12 år?

Inkludera 13 år. Massor av trettonåringar är väldigt vilsna över vad de ska syssla med.

Men ja. Det är samma åldersgrupp som oftast är intresserad av barnlajv eller at börja lajva på riktigt.

Okej, that sounds reasonable. Jag gillar ditt resonemang och kan inte annat än instämma. Att lägga sig i övergången till tonåren kan nog vara en bra idé. När man går på mellanstadiet och är i övergången till högstadiet kan det nog tänkas lämpligt - just eftersom, som du säger, så tar barnlekarna slut och andra hobbys behövs.

 

[solvebring]

Så, det här med spelvärld. Jag skulle vilja ha någon typ av värld, i alla fall en etablering av en värld som man sedan kan fylla i.

w176s förslag om universal är inte dåligt - tvärtom - men jag ställer mig ändå skeptisk till universalrollspel i allmänhet, då det riskerar att bli spretigt och tappa fokus. Med andra ord vill jag ha frihet men också fokus.

Men nu är det jag som tappar fokus. Först måste jag ju ställa mig frågan - vad handlar spelet om? Dvs inte vad man gör, utan vad det faktiskt handlar om...?
Det vet jag inte ännu. Kamratskap? Kärlek? Hopp?
Kamratskap kanske är bra, då det går att väva in i vad som helst. Sagan Om Ringen handlar ju t.ex. mycket om det.

Nå, jag behöver helt klart hjälp med designmålen här!

 

[w176]

Tycka vad man vill om Naruto, men de har en man en supersuccse som verkligen spelar på varenda tillgängligt trick och knep för att hålla på temat vänskap, och göra det riktigt, riktigt episkt.

 

[solvebring]

Tycka vad man vill om Naruto, men de har en man en supersuccse som verkligen spelar på varenda tillgängligt trick och knep för att hålla på temat vänskap, och göra det riktigt, riktigt episkt.

Ja, fast om man ska göra vänskapen episkt så krävs det nog fullt fokus på den biten, och då försvinner det där awesome beskymmerslösa med att äventyra. Jag vet inte om det är rätt eller fel, bra eller dåligt, men på något vänster tror jag på den där lättsamma äventyrskänslan. Fast tja... Det saknar ju fokus.

 

[solvebring]

Nu kanske det är min nostalgi som spökar, eller jag som tar helt fel på hur landet ligger - men jag ser det så här: När jag var tretton år och började spela Drakar & Demoner så var det för mig alldeles fantastiskt. Det man gör är att äventyra och vad spelet egentligen handlar om finns inte utsatt som något egentligt designmål. Man kan snarare säga att spelet handlar om det som aktuellt scenario handlar om. Det kan vara kärlek, hopp, hat, hämnd, brödraskap osv. I spelet självt finns inget sådant utsatt - det man gör är att äventyra, vad det handlar om finns inte på tapeten.

Så är det väl lite med dagens MMORPG? Visst, man kan kanske de det har med att skapa gillen, partyn osv som en symbolik för kamratskapet, men det kan man också se i rollpersonernas äventyrsgrupp.

Kort sagt: Kanske bör jag helt enkelt skapa ett rollspel där man mest bara gör och inte bryr sig om övergripande handling så mycket? Då kan man få det där bekymmerslösa äventyrsspelet så är lätt att handskas med. ...?

 

[Unfair]

Jag började med friforms rollspel (så roligt är inte tärningar) med en kompis när jag var rätt ung, typ 9. Det jag nu kan se på hur vi spela kanske kan hjälpa dig:

1. Man vill vara i fokus, att få berätta om sin karaktär är mycket roligare än att lyssna, om man inte kan komma med egna idéer.

2. Att vara påläst och ha koll på historia m.m. är onödigt, det är roligt ändå.

3. Försök inte nicha dig för mycket till en tidsålder eller så, en riddare som åker rymdskepp bör inte vara något konstigt.

4. "JAG ÄR BÄST PÅ ATT *!" Barn vill vara bra, de vill bli uppmärksammade och om någon är betydligt bättre än någon annan i spelet så slutar det med att man försöker bli bättre än den personen, turas om att vara bäst är inget ovanligt.

5. När jag kollar tillbaka på historierna så var många karaktärer, karaktärsdrag, föremål, monster m.m. tagna från filmer och böcker.

6. Första gången jag fick se EONs tabeller för att slumpa karaktärer så spenderade jag flera dagar åt att bara testa, det var as roligt.

Detta vet jag inte hur applicerbart det är på alla barn men ändå. Hoppas det hjälper!

 

[Unfair]

Kort sagt: Kanske bör jag helt enkelt skapa ett rollspel där man mest bara gör och inte bryr sig om övergripande handling så mycket? Då kan man få det där bekymmerslösa äventyrsspelet så är lätt att handskas med. ...?

Jag håller med. Det är bra för då så har inte spelledaren något krav på sig innan spelningen eller när man spelar. Och sedan så kan spelarnas fokus shifta väldigt mycket från en omgång till en annan utan att det gör något.

 

[Vitulv]

Så jag tänker göra det, skriva ett rollspel för barn.

Varför? Svara på den frågan först.

 

[Niklas73]

Solve: All lycka med det här. Det bästa initiativet här på evigheter i mina ögon! Jag ska följa det med spänning.

 

[Ögat]

Har du kollat på sägen? Modern/urban fantasy om och för barn.

 

[solvebring]

Så jag tänker göra det, skriva ett rollspel för barn.

Varför? Svara på den frågan först.

För att jag vill introducera fler unga i hobbyn, därav ge yngre ett rollspel som inte är för svårt för dem.'
Edit: Men självklart också för det rena nöjets skull. jag ser en glädje i att göra det. Lika mycket som jag skulle vilja skriva barnböcker så skulle jag vilja skriva rollspel för de yngre.

Bygger din fråga på skepticism av projektet i sig eller tänkte har du designmässiga tankar?