Lupus Maximus
Tekniker
Jag är rätt övertygad om att skapa en lösning för någon inte kommer att skapa ett problem för något annat, så länge man inte säljer sin lösning genom att hacka ner på andra. Själv gillar jag att titta på vad andra gör för att ta inspiration för att se om jag kan bli bättre på det jag gör, men om man inte har lust och ork är ignorerande en bra metod.Feuflux;n163222 said:Givetvis tycker vi om olika saker (blir nojig över hur jag uttrycker mig nu) och jag vill förstås inte skapa problem för andra genom att läsa problemet jag har. För den delen så är det väl regellöst som gäller. Sist jag var SL så var reglerna typ "hitta på tre färdigheter som du har 3T6 i. Resten har du 2T6 i. Nu spelar vi."
Jag vill inte förbjuda regeltunga rollspel och hoppas inte att jag uppfattats så. De är inte intressanta för mig så jag ignorerar dem. Men absolut, rollspelare (och alla andra också) borde bli bättre på att höja det vi gillar och klaga mindre på det vi inte gillar.
Pratar man mer om vad man gillar, blir det inte bara bättre stämning, utan också lättare att komma fram till rätt resultat. Men ibland har man inte kommit fram till vad som känns rätt, eftersom man bara hunnit komma fram till att det man provat inte gav vad man sökte. Då kan det lätt låta som klagande då man försöker förklara var missmatchningen ligger.
De enklaste reglerna jag kört med är nog "Spelarna sköter sina rollpersoner, spelledaren resten av världen." Inga färdigheter, grundegenskaper, tärningar. För att ta ett exempel då det var lite mer krunch... Det var på en flygning mellan Arlanda till München. Hela skapandet av äventyr och rollperson var i stort sett:
"Vad sägs om fantasysetting? Ok. Krigare, tjuv/smygare, magiker, något annat? Hm... Okej. Välj tre besvärjelser." Samtidigt tänkte jag ut ett litet miniäventyr som vi han spela klart innan vi landade. Den gången var det inte bara tärningslöst, eftersom penna och papper var undanpackat.