Rollspel handlar inte om berättelser eller berättande

[krank]

Länken är låst för mig. Utgick från att det var någon dumt

"Korta" versionen: En rollperson har just haft en scen där de verkligen gjort skitbra ifrån sig för att försöka övertyga en tjurig SLP om något, men NPCn ändrade sig inte för SL har en planerad dramatisk grej planerad där SLPn ändrar sig precis vid rätt tillfälle. SL bestämde sig för att väva in rollpersonens goda argument etc och göra så att SLP:n bara tog lite tid på sig att ändra sig, men lät inte SLPn ändra sig direkt på stört.

Sedan eftersom SL ville vara snäll och spelaren inte skulle känna att scenen var förgäves så spoilade SL att det skulle komma en förändring. Spelaren var OK med spoilern men föreslog att SL kunnat använda en annan SLP för att göra samma sak – typ "ja, jag vet att hon tär tjurig, men jag såg att dina bra argument slog an något, ge henne några dagar bara". Och det tyckte jag verkade vara ett ganska bra råd. Sedan tycker artikelförfattaren/SL att hens sätt, dvs att bara meta-spoila rakt av, var typ lika bra. Det vet jag inte om jag helt håller med om, men jag håller med om att det kan vara bättre än att inte säga något alls – beroende på vilka spelare man har, situationen överlag etc.

Jag antar att det som var "fel" här är att SL givit SLPn "plot armor" vad gäller att ändra uppfattning, för att det skulle ske vid dramatiskt rätt tillfälle. Men vafan, så funkar ju folk ibland IRL också – det spelar ingen roll hur bra argument man ger, det krävs att de hamnar i rätt situation och kanske får grubbla på saken ett tag innan de ändrar sig. Så jag tyckte inte att rådet var fel alls.

 

[Sömniga Isaac]

En fundering som dök upp hos mig omkring ordet berättande och berättelse. Kanske är det just att begreppet för somliga fått väldigt negativa kopplingar och därför vill man inte koppla det mot det man själv gör. Tänker på en mattelärare jag arbetade med en gång i tiden som sa att när ett begrepp eller en formel är förstörd så måste man försöka lura eleven att lösa talet ändå utan att låta eleven veta om att den arbetar med begreppet/formeln, för annars kommer personen som lär sig låsa sig på grund av den extremt negativ kopplingen mot begreppet/formeln. Kanske är det samma med berättande begreppet i rollspel, för somliga har det en extremt negativ koppling som sitter som berget i personen och därför kan den inte gå med på att rollspel är en form av berättande.

Lösa spekulationer bara.

 

[Gerkub]

Det handlar om att skapa och tillmötesgå förväntningar och premisser, där har ord och begrepp mening och betydelse.
Då betyder orden "skriv ett rollspelsäventyr" inte "skriv en berättelse" utan "bygg en lekplats", och "spela rollspel" betyder inte nödvändigtvis "berätta en historia" utan "skapa en upplevelse".

Ja när jag började spela rollspel var det lite därför jag drogs till både OSR och samberättande/tradspel med inslag av samberättande. Jag hade lite svårt att förstå hur man skulle använda färdigskrivna äventyr med en ”handling”, och saknade både tid och tålamod att preppa en massa. Att läsa regler eller skumma igenom en dungeon har ofta varit min maximala ”prepp”. Att saker fick växa fram under spel var och är fortfarande ljuvligt för mig som SL/spelare. ”Don’t Prep Plot” (2009) är väl en rätt välkänd maxim vid det här laget, eller borde vara det i varje fall.

Men jag vill också lite omvärdera det här för mig själv, och utforska andra delar av hobbyn, för jag vet att det finns så otroligt mycket kreativitet i den som jag vill ta del av. Jag har testat att spelleda en kampanj med en semilinjär struktur, och jag blev nästan överraskad hur kul det också var. Jag vet att det finns massor av spelare som vill ha en ”handling” att följa, och även om det kanske inte är min primära spelstil så vill jag lära mig mer om hur det fungerar. För mig expanderar min egen kreativitet om jag kan förstå andras sätt att ta sig an hobbyn.

Förväntningar är såklart jätteviktiga, och att man snackar igenom allt sånt vid session Noll hjälper till att alla kan hamna på samma sida. Sen kan det vara svårt att hitta en enkel genväg till det perfekta när man har med människor att göra men det är också lite det som gör det kul, att människor är oförutsägbara, tycker jag.

 

[Lemur]

Traditionella rollspel (och där räknar jag typ in allt som har SL och tärningsslag (ja, även du PbtA)) har dåligt stöd för dramaturgiska berättelser. Det är lite som @Genesis brukar skriva att man ska lyckas med ett uppdrag samtidigt som regelsystemet hela tiden aktivt försöker fucka up allt för en. Färdigskrivna äventyr kan ha en välsnidad dramaturgisk kurva men ska den följas krävs det ofta att SL jobbar mot systemet och spelarnas agens.
Och här kommer twisten, det är först när man låter systemet fucka up ens tänkta dramaturgi som det blir riktigt gött. Det är liksom det traditionella spel är bäst på! Det blir inte sammanhängande som på film. De älskande får inte varandra. Trådar lämnas därhän. Hjältar dör innan de hunnit göra det de ska. Det farliga monstret dog på ett slag. Det är okej!

Edit: därmed inte sagt att det skulle vara fel på spel som vill skapa dramaturgiska berättelser eller att de är mindre rollspel för den delen.

 

[Gerkub]

En fundering som dök upp hos mig omkring ordet berättande och berättelse. Kanske är det just att begreppet för somliga fått väldigt negativa kopplingar och därför vill man inte koppla det mot det man själv gör. Tänker på en mattelärare jag arbetade med en gång i tiden som sa att när ett begrepp eller en formel är förstörd så måste man försöka lura eleven att lösa talet ändå utan att låta eleven veta om att den arbetar med begreppet/formeln, för annars kommer personen som lär sig låsa sig på grund av den extremt negativ kopplingen mot begreppet/formeln. Kanske är det samma med berättande begreppet i rollspel, för somliga har det en extremt negativ koppling som sitter som berget i personen och därför kan den inte gå med på att rollspel är en form av berättande.

Lösa spekulationer bara.

Jag känner flera som tokvägrar rollspel för de blir jätteobekväma av ”teater” och jag förstår dom! Jag har själv teatertrauma sen gymnasiet, men jag känner mig mycket mer bekväm att ”agera” i ett tryggt rum med fellow rollspelare.

22K views · 737 reactions | Dramaläraren | Drömmer du om att stå på scen? Vägen dit går genom en riktig hängiven dramalärare. | By Varanteatern | Facebook

Drömmer du om att stå på scen? Vägen dit går genom en riktig hängiven dramalärare.

facebook.com

 

[Bifur]

Jag har testat att spelleda en kampanj med en semilinjär struktur, och jag blev nästan överraskad hur kul det också var. Jag vet att det finns massor av spelare som vill ha en ”handling” att följ

En sidonotering men en bra sådan. Men det är alltid värt att poängtera att räls uppstår ju ur ett behov, en vilja till vissa resultat och upplevelser som andra spelstilar inte ger. Sen var väl genomförandet i form av kampanjer under storhetstiden på 90-talet sällan lyckat (dvs som instruktioner till SL, i praktiken kunde kampanjerna fortfarande funka i spelgruppen). Idag finns det generellt bättre och mer beprövade tekniker för att jobba mot liknande resultat, men det förtar inte att behovet fortfarande kan bestå. De flesta tycker det är negativt att "bli rälsade" men behöver inte för det ogilla linjära scenarion.

 

[Anthrox]

Traditionella rollspel (och där räknar jag typ in allt som har SL och tärningsslag (ja, även du PbtA)) har dåligt stöd för dramaturgiska berättelser. Det är lite som @Genesis brukar skriva att man ska lyckas med ett uppdrag samtidigt som regelsystemet hela tiden aktivt försöker fucka up allt för en. Färdigskrivna äventyr kan ha en välsnidad dramaturgisk kurva men ska den följas krävs det ofta att SL jobbar mot systemet och spelarnas agens.
Och här kommer twisten, det är först när man låter systemet fucka up ens tänkta dramaturgi som det blir riktigt gött. Det är liksom det traditionella spel är bäst på! Det blir inte sammanhängande som på film. De älskande får inte varandra. Trådar lämnas därhän. Hjältar dör innan de hunnit göra det de ska. Det farliga monstret dog på ett slag. Det är okej!

Edit: därmed inte sagt att det skulle vara fel på spel som vill skapa dramaturgiska berättelser eller att de är mindre rollspel för den delen.

Dramaturgiska berättelser =/= berättelser
Vari ligger det här med att en berättelse måste ha karaktärsark, dramatiska kurvor och välplanerade draman och konflikter? En spelare som spelar sin karaktär bra får automatiskt ett karaktärsark. En SL som preppat bra (dvs inte preppat plot) får drama och konflikter helt gratis bara av att spelarna gestaltar sina karaktärer. Den dramatiska kurvan behöver inte existera över huvud taget, det går alldeles utmärkt att ha en hel session av vardagsbestyr och ändå få en intressant berättelse (Se Rollspelsdags Mutant Hindenburg-kampanj för ett exemplariskt bruk av det). Och om inte annat så är tärningar experter på att skapa sina egna dramatiska kurvor för narrativet. Att försöka lyckas med ett uppdrag, med ett regelsystem som aktivt motarbetar en låter som en fantastisk berättelse ur rollspelssynpunkt, typ Alien-rollspelet i ett nötskal ju? Det är ju den förvirrade berättelsen som gör det bra, rollspelsnarrativet som snavar över sig själv och kastar in slumpmässiga handgranater i både SL:s och spelarnas hjul, samtidigt som spelarna och SL även de vevar käppar och handgranater i de grusade planerna. Berättelsen blir ju inte mindre intressant för att bordet går ifrån någon sorts förutfattad mening kring vad som skapar en bra berättelse.

Det är ju det som gör rollspels förmåga att skapa berättelser fantastisk.

 

[Sömniga Isaac]

Dramaturgiska berättelser =/= berättelser
Vari ligger det här med att en berättelse måste ha karaktärsark, dramatiska kurvor och välplanerade draman och konflikter?

Skolan, när du lär dig om berättelser i skolan så är det just det här du lär dig om. Det är därför jag kämpar med begreppet. Så genom skolgången blir du tydligt styrd att det är just det här som är berättelser!

Vilket är dumt, för som religionslärare så vet jag att berättelser är ett mycket bredare begrepp, men är det något som nötts in i huvudet på mig under svensklektionerna är det att berättelse är just det du skrev ovan.

 

[Sömniga Isaac]

Det här fick mig att fundera. Berättelse begreppet skär sig ju lite i mig, men däremot att rollspel skulle vara en narrativ aktivitet har jag inga problem med alls. Det är som att jag har helt olika kopplingar mot orden, trots att de i grunden bär på liknande innebörd.

 

[Lemur]

Dramaturgiska berättelser =/= berättelser
Vari ligger det här med att en berättelse måste ha karaktärsark, dramatiska kurvor och välplanerade draman och konflikter? En spelare som spelar sin karaktär bra får automatiskt ett karaktärsark. En SL som preppat bra (dvs inte preppat plot) får drama och konflikter helt gratis bara av att spelarna gestaltar sina karaktärer. Den dramatiska kurvan behöver inte existera över huvud taget, det går alldeles utmärkt att ha en hel session av vardagsbestyr och ändå få en intressant berättelse (Se Rollspelsdags Mutant Hindenburg-kampanj för ett exemplariskt bruk av det). Och om inte annat så är tärningar experter på att skapa sina egna dramatiska kurvor för narrativet. Att försöka lyckas med ett uppdrag, med ett regelsystem som aktivt motarbetar en låter som en fantastisk berättelse ur rollspelssynpunkt, typ Alien-rollspelet i ett nötskal ju? Det är ju den förvirrade berättelsen som gör det bra, rollspelsnarrativet som snavar över sig själv och kastar in slumpmässiga handgranater i både SL:s och spelarnas hjul, samtidigt som spelarna och SL även de vevar käppar och handgranater i de grusade planerna. Berättelsen blir ju inte mindre intressant för att bordet går ifrån någon sorts förutfattad mening kring vad som skapar en bra berättelse.

Det är ju det som gör rollspels förmåga att skapa berättelser fantastisk.

Ja, asså. Det var ju det jag skrev. Att icke dramaturgiska berättelser ändå är gött och bra.

 

[Mogger]

Det här fick mig att fundera. Berättelse begreppet skär sig ju lite i mig, men däremot att rollspel skulle vara en narrativ aktivitet har jag inga problem med alls. Det är som att jag har helt olika kopplingar mot orden, trots att de i grunden bär på liknande innebörd.

Märkligt, men språk är ju inte heller något konstant eller allmängiltligt. Det får vi såklart bejaka. Men det är fint när man inser att man har med sig en värdering som kanske inte delas av andra. Jag har ju själv brottats med att nostalgi tydligen inte har något melankoliskt över sig längre och nu får jag vara okej med det

 

[Anthrox]

Ja, asså. Det var ju det jag skrev. Att icke dramaturgiska berättelser ändå är gött och bra.

Jo, men jag förstår inte den här upphakningen på dramaturgi. Hade grundtesen varit att rollspel är kassa på att skapa dramaturgiska berättelser hade jag kunnat ställa mig bakom det till viss mån, för många spel är rätt usla på att skapa dramaturgi utan att det blir forcerat och rälsat. Men det är ju helt fel ingångsvinkel, eftersom rollspel skapar berättelser på helt andra sätt. Och nu var ju snarare grundtesen att rollspel är kassa på att skapa berättelser (punkt), varpå jag nu börjat förstå att det ligger ett bagage i ordet "berättelse" för andra som inte finns hos mig. Det var ju därför jag bad om en förtydling från Adrian från första början, eftersom det blev en dissonans mellan det som skrevs och hur jag läste det.

 

[Lemur]

Jo, men jag förstår inte den här upphakningen på dramaturgi. Hade grundtesen varit att rollspel är kassa på att skapa dramaturgiska berättelser hade jag kunnat ställa mig bakom det till viss mån, för många spel är rätt usla på att skapa dramaturgi utan att det blir forcerat och rälsat. Men det är ju helt fel ingångsvinkel, eftersom rollspel skapar berättelser på helt andra sätt. Och nu var ju snarare grundtesen att rollspel är kassa på att skapa berättelser (punkt), varpå jag nu börjat förstå att det ligger ett bagage i ordet "berättelse" för andra som inte finns hos mig. Det var ju därför jag bad om en förtydling från Adrian från första början, eftersom det blev en dissonans mellan det som skrevs och hur jag läste det.

Jag får för mig att när folk säger att "rollspel är inte bra på berättelser" så är det för att de tänker att berättelser bör vara dramaturgiska. Därav upphakningen.
Många narrativa spel försöker ju få till det där med dramaturgi. Och grunden till denna tråden var väl vad kritiken mot narrativa spel är egentligen?

 

[RasmusL]

Jag tänker att de flesta rollspel är skrivna för att begränsa spelaragensen till att äga rum inom en viss arena. Spel med spelledare än mer. Och själv tycker jag nog att (mycket) begränsad agens även det kan ge väldigt bra spel.

Och om vi sen lägger till ”drama” så låter det som att det är just narativism som borde förena de två aspekter som lyfts fram? Så om vi bara vänder på det citerade inlägget till att förespråka snarare än kritisera narativism-tänket så stämmer det!?

 

[RasmusL]

…och om en tittar på genren drama inom film på wiki får en följande:

främst handlar om hur realistiska rollfigurer handskas med känslomässiga teman, och ofta får man följa någon form av personlig utveckling av, eller mellan, rollfigurerna.

…vilket väl ändå är målet (ofta uttalat)i de flesta spel skrivna i narativism/story now-traditionen?

 

[Rickard]

Den här tråden påminner för övrigt om när jag påstod att immersion inte finns i formen av att vara karaktären. Att tänka "karaktärsinlevelse" är att vara dölja för vad man egentligen få inlevelse i: mening via karaktären som verktyg.

Jösses, vilket mothugg jag fick.

 

[Mogger]

Många narrativa spel försöker ju få till det där med dramaturgi. Och grunden till denna tråden var väl vad kritiken mot narrativa spel är egentligen?

Nu har ju @adrian_of_arcane_lore ännu inte lyckats svara på vad som avsågt men det var specifikt "narrativism" som kritiserade och det har inget med dramatiska kurvor eller narrativt spel att göra. Bara så vi inte går ner i det kaninhålet igen

 

[Anthrox]

Nu har ju @adrian_of_arcane_lore ännu inte lyckats svara på vad som avsågt men det var specifikt "narrativism" som kritiserade och det har inget med dramatiska kurvor eller narrativt spel att göra. Bara så vi inte går ner i det kaninhålet igen

Vad är ens narrativism? Jag kan inte er fancy rollspelslingo

 

[RasmusL]

Vad är ens narrativism? Jag kan inte er fancy rollspelslingo

Nu har den här tråden 13 år på nacken men det är väl fortfarande ganska bra och tydligt?

Nekromanti - Vad är Story Now?

Det börjar bli dags för den här tråden. Vi pratar om det, missuppfattar det, namedroppar det och blajar i allmänhet på ganska bra om Story, Story Now, Narrativt, Narrativism, Indie, samberättande o.s.v. Så, en gång för alla tänker jag berätta exakt vad Story Now är. Story Now är adresserande...

www.rollspel.nu

 

[RasmusL]

(…och narrativism och story now är då samma sak, så att det är tydligt )