Komplettering
När jag låg sömnlös inatt så funderade jag lite över vad jag egentligen menade.. Vad jag kom fram till var att jag tolkade in lite mer än vad jag förklarade.. Ber om ursäkt för det.. För en närmare observering har vi följande tre förslag/teorier baserade på generaliseringar:
Ripperdoc
Lek eller allvar.. Här talas det om hur man som individ tänker för att spela sin egen roll.. Går man seriöst in för att besätta karaktären och helt bli denne eller har man mest en karaktär för att få vara med och spela med de andra..
Krille
Umgänge eller rollprestation.. Krille tar ett steg längre ut och ser hela gruppen som helhet.. Med tanke på de andra, varför går man på ett spelmöte? Är det för att leva ut andra karaktärer tillsammans eller för att träffa de andra polarna i gänget?
Han
Ambition.. Själv så talar jag om hur mycket möda och tid man orkar spendera.. Vissa, oftast spelledarna, lägger ner hur mycket tid som helst medan andra, spelarna, mest kommer till spelmötet nästintill oförberedda för att roas en stund..
I alla tre förslagen så kan man se att det finns ett enkelt sätt att spela samt ett svårt.. Det finns ett fåtal personer, som föredrar det svåra sättet, som säger "Det finns ett
lätt sätt och ett
rätt sätt", om än inte lika kort och snitsigt som jag precis gjorde
.. Det är de som ofta sticker ut och det är de personerna som alla som föredrar det enklare sättet hakar upp sig och kastar skit på..
Det är nog så alla dessa evinnerliga "rälsning mot fisktank" (Sorry
troberg, för att din term blev en sida), "grottröj mot intrigspelande" och "prestationsspel mot ångestspel" har uppkommit.. Någon ur den "svårare varianten" har uttalat sig lite elistiskt och de från den andra gruppen har svarat ilskt.. Själv så förstår jag inte hur något sätt är bättre än ett annat..
Den här tråden känns som en efterdyning av alla "man ska ha kul"-diskussioner eller är detta bara en väg som tråden har råkat tagit?
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som är rejält trött och som därmed hade svårt att formulera sig