Christoffer
It's all pig.
Du menar att det inte är en heeeeelt annat sak när det är salt vi slåss om och inte spice?
Rollspel med hård SF
- Thread starter Dr_Dängrot
- Start date
"Quoted for truth" som man säger, i bägge fall.Ovillkorligen landar ju en konversation av det här slaget i hur hård SF definieras, vilket är mindre intressant.
...
Det sagt så är ju Transhuman Space typ coolaste men kanske minst spelbara settingen som skrivits.
Eftersom hård och mjuk SF är mer ett spektrum...
Jag har rätt få SF-rollspel i min hylla jag skulle kalla hårda. Det finns bitar, så klart:
Jag vet inte hur användbar etiketten hård SF är, egentligen. Det kan ge ett hum om hur mycket ett spel tummar på att verka realistiskt, men oftast menar man i tänket teknologi som utgår från vår tid. Det blir lätt lite zeerustigt för mig direkt, som år 2000-hemmafrun som tvättar av med slang i en 50-tals-vision.
Jag har rätt få SF-rollspel i min hylla jag skulle kalla hårda. Det finns bitar, så klart:
- Trinity är mer mjuk (space opera) även om samhällsbitarna känns rätt trovärdiga.
- Traveller känns mer träig än "realistisk"
- Stars without number är mest OSR:ig Traveller plus lite nyare element.
- Judge Dredd har en viss realistisk känsla för mig, utöver estetiken, men bottnar i satir och svettas inte över att få saker helt enligt forskning
- Skymningshem (och Tenra Bansho Zero) är mer ute efter en viss typ av berättelse och har inte mycket hård SF.
- Mothership är Alien-inspirerad skräck - det är mer skitig rymd
Jag vet inte hur användbar etiketten hård SF är, egentligen. Det kan ge ett hum om hur mycket ett spel tummar på att verka realistiskt, men oftast menar man i tänket teknologi som utgår från vår tid. Det blir lätt lite zeerustigt för mig direkt, som år 2000-hemmafrun som tvättar av med slang i en 50-tals-vision.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Skulle ni säga att hård SF förutsätter fokus på den teknologiska/naturvetenskapliga biten av spelvärlden? Eller kan man ha hård SF fokuserad på antropologi, sociologi, kulturutövande, etc?
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Om svaret på den frågan är ja, blir LeGuin hård sci fi?
När jag känner för att köra hård sci-fi brukar det bli att ta fram GURPS Space, GURPS Mars, GURPS Terradyne, GURPS Humanx, GURPS Alpha Centauri, Transhuman space och en massa andra GURPS-böcker (tror jag har en oöppnad GURPS Traveller någonstans i hyllan också).
Men ska man inte säga GURPS eller något annat andra nämnt så säger jag Shadows Over Sol som är rätt hård Sci-Fi med skräckinslag som jag inte lyckats köra så mycket av pga Covid. Skaparen själv säger att han inspirerats av Alien, Sid Meier's Alpha Centauri och the Expanse vilket jag tycker är en ganska bra beskrivning.
Men ska man inte säga GURPS eller något annat andra nämnt så säger jag Shadows Over Sol som är rätt hård Sci-Fi med skräckinslag som jag inte lyckats köra så mycket av pga Covid. Skaparen själv säger att han inspirerats av Alien, Sid Meier's Alpha Centauri och the Expanse vilket jag tycker är en ganska bra beskrivning.
entomophobiac
Low Prep High Play
Om du ser Foundation-trilogin som hård SF så handlar det ju minst lika mycket om den typen av ämnen som om teknologi. Överhuvudtaget tycker jag personligen scifi blir som bäst när den extrapolerar fenomen i vår nutid. Drar saker till sin spets och ser vad som händer på grund av det. Oavsett om det är samhällsfenomen, teknologi, eller något annat. Idén att det måste utspela sig i rymden eller måste innehålla rymdskepp känns mer som en konsekvens av vilka verk som blivit mest inflytelserika i genren.
Men även rymdscifi handlar ju inte nödvändigtvis om teknologi. Rendesvouz with Rama ställer ju snarare existensiella frågor liksom. Likadant andra Clarke-böcker, som Childhood's End. Och frågorna i A Deepness in the Sky rör ju också andra saker, även om rymden spelar en stor roll där.
Personligen tycker jag scifi som bara pratar uteslutande om teknologi snabbt blir tråkig. Klarade inte av att läsa mer än första boken av Robinsons Mars-trilogi (Red Mars), för att karaktärerna och plot:en bara var en halvdan ursäkt för att berätta om koloniseringen av Mars i detalj och hur realistiskt och välresearchat det än må vara så läser jag hellre en fack- eller popscibok om det skall vara på det viset.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Stiftelsen-serien tycker jag visserligen är tydligt präglad av att den är ett verk av en naturvetenskapligt orienterad tänkare som försöker skriva om kultur och samhälle, med psykohistoria som någon sorts bild av hur samhälls- och humanvetenskaperna hade kunnat vara om de bara gjordes mer naturvetenskapliga. Mars-trilogin håller jag inte heller nödvändigtvis med om, den är ju minst lika mycket ett politiskt som ett teknologiskt verk.