Christoffer
It's all pig.
Du menar att det inte är en heeeeelt annat sak när det är salt vi slåss om och inte spice?Jag brukar säga att i Burning Sands: Jihad målade man bara över serienumren.
Du menar att det inte är en heeeeelt annat sak när det är salt vi slåss om och inte spice?Jag brukar säga att i Burning Sands: Jihad målade man bara över serienumren.
"Quoted for truth" som man säger, i bägge fall.Ovillkorligen landar ju en konversation av det här slaget i hur hård SF definieras, vilket är mindre intressant.
...
Det sagt så är ju Transhuman Space typ coolaste men kanske minst spelbara settingen som skrivits.
Om svaret på den frågan är ja, blir LeGuin hård sci fi?Skulle ni säga att hård SF förutsätter fokus på den teknologiska/naturvetenskapliga biten av spelvärlden? Eller kan man ha hård SF fokuserad på antropologi, sociologi, kulturutövande, etc?
Om du ser Foundation-trilogin som hård SF så handlar det ju minst lika mycket om den typen av ämnen som om teknologi. Överhuvudtaget tycker jag personligen scifi blir som bäst när den extrapolerar fenomen i vår nutid. Drar saker till sin spets och ser vad som händer på grund av det. Oavsett om det är samhällsfenomen, teknologi, eller något annat. Idén att det måste utspela sig i rymden eller måste innehålla rymdskepp känns mer som en konsekvens av vilka verk som blivit mest inflytelserika i genren.Skulle ni säga att hård SF förutsätter fokus på den teknologiska/naturvetenskapliga biten av spelvärlden? Eller kan man ha hård SF fokuserad på antropologi, sociologi, kulturutövande, etc?
Stiftelsen-serien tycker jag visserligen är tydligt präglad av att den är ett verk av en naturvetenskapligt orienterad tänkare som försöker skriva om kultur och samhälle, med psykohistoria som någon sorts bild av hur samhälls- och humanvetenskaperna hade kunnat vara om de bara gjordes mer naturvetenskapliga. Mars-trilogin håller jag inte heller nödvändigtvis med om, den är ju minst lika mycket ett politiskt som ett teknologiskt verk.Om du ser Foundation-trilogin som hård SF så handlar det ju minst lika mycket om den typen av ämnen som om teknologi. Överhuvudtaget tycker jag personligen scifi blir som bäst när den extrapolerar fenomen i vår nutid. Drar saker till sin spets och ser vad som händer på grund av det. Oavsett om det är samhällsfenomen, teknologi, eller något annat. Idén att det måste utspela sig i rymden eller måste innehålla rymdskepp känns mer som en konsekvens av vilka verk som blivit mest inflytelserika i genren.
Men även rymdscifi handlar ju inte nödvändigtvis om teknologi. Rendesvouz with Rama ställer ju snarare existensiella frågor liksom. Likadant andra Clarke-böcker, som Childhood's End. Och frågorna i A Deepness in the Sky rör ju också andra saker, även om rymden spelar en stor roll där.
Personligen tycker jag scifi som bara pratar uteslutande om teknologi snabbt blir tråkig. Klarade inte av att läsa mer än första boken av Robinsons Mars-trilogi (Red Mars), för att karaktärerna och plot:en bara var en halvdan ursäkt för att berätta om koloniseringen av Mars i detalj och hur realistiskt och välresearchat det än må vara så läser jag hellre en fack- eller popscibok om det skall vara på det viset.