Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v10

[krank]

Vecka 10. Nuff said.

Regler för filmklubben:

Spoiler

1) Du behöver se minst en film i veckan. Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
2) En gång i veckan skriver vi i en sådan här tråd om vad vi sett. Varje medlem tar med sig en (1) film. Man skriver om filmen man sett. Några rader, sådär, behöver inte vara något avancerat. "Jag har sett 2001 och tyckte den var väldigt seg" är helt OK, men man kan också t.ex. leta rätt på trailers på youtube, skriva recension, sätta betyg.
3) För att bli medlem behöver man egentligen mest hoppa på. Det är god form att säga nåt innan söndagstråden, så att startinlägget för veckans tråd kan innehålla deltagare.
4) Helst bara en film per vecka.

Personer som varit med tidigare (bokstavsordning!: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till!.

 

[Krille]

Året är 1967 och Roald Dahl roade sig med att kasta ut i stort hela plotten från Ian Flemmings bok för att skriva manuset till veckans Bond-film:

You Only Live Twice

Det finns lite nyckelpersoner och ett par platser från boken kvar i en helt ny ståry. Den nya ståryn handlar om att någon...

Spoiler

SPECTRE

...har anlitats av en tredje part för att starta ett tredje världskrig, och det gör man med Tojos samlade effekterfarenhet från Godzilla och Gohten och liknande filmer, genom att klippa ihop diverse amerikanska raketuppskjutningar med för sextitalet rätt okej modellbygge.

En av modellerna far upp i rymden för att sno modeller av Gemini-kapselliknande modeller och en helt okänd modell som jag antar ska se rysk ut för den har en röd stjärna på sig.

För att stoppa detta sätter sig Bond i en massa fordon framför en bluescreen eller backprojection screen, i sängar med en kinesisk, två japanska och en brittisk. Moneypenny får i vanlig ordning ingenting av Bonds kuk - hon lyckas inte ens få honom att säga "jag älskar dig". Ingen av flickorna pratar med varandra, så bechdel-fail.

Skurkarna har en cool underjordisk bas, det stormas, sprängs, äts upp, gloatas, skjuts, ninjas och slutligen har folk inte sex i livbåtar.

Obligatoriskt kudos till restorationen, och jag tror mig se en startpunkt för ninjavurmen i väst.

 

[Max Raven]

Snabba ryck där Krille!

Rymdprylar? Underjordiska baser? Ninjas?

Jag... jag tror jag i kär.

 

[Krille]

Nu har jag dessutom sett:

Star Wars

Ska man vara petig så har jag till och med sett Star Wars Episode IV - A New Hope (Bluray edit).

Ståryn är känd sen tidigare: Rymdrobotar programmeras med rymdritningar på en rymdstation av rymdsessa innan de kastas ner på rymökenplanet, där rymdbondgrabben Luke Skywalkers farbror köper dem av rymdzigenare. En av rymdrobotarna rymmer för att hitta rymdgeneralen Obi-Wan Kenobi som kämpade i rymdkriget. Det visar sig att Obi-Wan egentligen är Ben, en gammal rymdkuf som hållit ett vakande öga på Luke. Lukes farföräldrar mördas av det ondskefulla rymdimperiet, varför Luke följer med Ben till rymdhamnen för att köpa passage på ett rymdskepp till Alderaan av rymdsmugglaren Han Solo.

Han Solo flyger Ben och Luke till Alderaan bara för att upptäcka att rymdstationen Dödsstjärnan har förvandlat Alderaan till rymdgrus medelst sin rymdkanon. Han och Luke hämmtar rymdsessan Leia, och Ben blir ett rymdspöke efter att ha kuttats av rymdskurken Darth Vader. Han, Luke och Leia flyr och skjuter rymdskepp, varefter de samlas på en rymdmåne där de planerar sitt motanfall. Det rymdflygs och rymdskjuts innan rymdstationen sprängs. Han och Luke får rymdmedaljer.

---

A New Hope är så att säga urmodellen för en hjälteresa, eftersom rymdregissören George Lucas har läst rymdboken The Hero with a Thousand Faces av rymdantropologen (okej, jag ska sluta) Joseph Campbell, och som sådan hanterar den hjälteresan bättre än många tidigare och senare filmer - de tidigare filmerna för att de inte vet hur man gör, och de senare för att de följde receptet slaviskt.

Det finns inte mycket som jag inte gillar med den, och det mesta av det jag inte gillar går att spåra till Special Edition eller senare. Från och med då skjuter Han ner Greedo i självförsvar (fast i den här skjuter de samtidigt), och Mos Eisley har en massa kritter som lagts till i efterhand mest för att Mos Eisly ska vara fullt av kritter.

Däremot så gillar jag uppdateringen av rymdfajterna (okej, okej, jag SKA sluta!) som har mycket mer fart och dynamik nu.

Jag är inte helt säker på vad jag gillar ljussvärden numera. Från början var de roterande pinnar med reflekterande material, med lite touch-up här och var i post där det verkligen behövdes. Nu har de rotoscopat på den vanliga glöden från senare filmer, men inte helt och hållet, så det blir någon slags halvmesyr.

Däremot gillar jag fäktstilen. Det är två antika gamla vrak som möts igen, två legender och forna hjältar som kämpar väldigt minimalistiskt och sparsamt helt enkelt för att de inte orkar mer än så, men fortfarande med dödlig precision.

Ljudet går inte heller att klaga på, men jag tycker att John Williams musik låter lite blekt när alla de andra filmerna låter så läskigt maffiga.

Jag blev däremot besviken på bilden. Den har en grynighet som syns, som om någon kört ett filter i botten för att bli av med smuts eller nåt. Jag vet inte var grynigheten har uppstått, om det är i restorationen inför Special Edition eller om det är i bluray-mastern.

En sak som jag också lade märke till för första gången är att det alltid finns musik i filmen, med ett undantag: när Ben och Vader viftar med ljuspinnar. Då är det bara surret från ljussvärden som får låta, som om de vore instrument i sig.

 

[God45]

Däremot gillar jag fäktstilen. Det är två antika gamla vrak som möts igen, två legender och forna hjältar som kämpar väldigt minimalistiskt och sparsamt helt enkelt för att de inte orkar mer än så, men fortfarande med dödlig precision.

...

En sak som jag också lade märke till för första gången är att det alltid finns musik i filmen, med ett undantag: när Ben och Vader viftar med ljuspinnar. Då är det bara surret från ljussvärden som får låta, som om de vore instrument i sig.

Det är nog en av de bästa fäktningsscenerna som någonsin spelats in. Den är så jäkla bra och stämningsfull.

Och den får striden över lavan i episod 3 att se ÄNNU dummare ut om man ser dem i den "kronologiska" ordningen.

 

[krank]

Jag har också sett You only live twice.

Jisses, vilken actionrulle. Det här är den första Bondfilm där det överhuvudtaget inte finns några lugna stunder. Känns det som. Och på 1 timme 57 minuter är det inte illa pinkat.

Storyn då: Bond är i Kina, hinner byta tre ord med kinesiskan han bangat på innan hon förråder honom till ett gäng skurkar som kommer in och skjuter honom. Fast han dör inte. Hans död fejkas raskt, och hans kropp sveps och kastas i sjön under ceremoniella former. Sen plockas den upp av dykare, och M och Moneypenny är på en ubåt. Sen ska Bond till japan. Där ser han på sumowrestling, sen tas han till en kontakt som dödas innan deras första samtal är klart...

Ja, alltså, så fortsätter det. Aldrig en lugn stund. Bond åker minihelikopter, får plastikkirurgi så han ska se ut som en japan, tränas till ninja, knullar, gifter sig, infiltrerar ihåliga vulkaner, blir jagad i bil, slåss mot kampsportsasiater med långa asiatiska svärd, får äntligen möta chefen för BUGGER SPECTRE (ta den referensen om ni kan! 10 obskyrpoäng isf), klär ut sig till astronaut, kastar rågblonda muskelberg med ariska drag till pirayor... Och det är liksom inte ens en komplett lista. Det händer verkligen en JÄVLA massa i den här filmen. Klippen är snabba, ofta får man inte ens en sekunds klipp när han skjutit någon och de ska visa att personen dör; man får kanske en halvsekund av att killen tar sig för bröstet, sen bär det iväg igen.

Also: Rymdskepp som kan landa med stjärten först, och som äter andra rymdskepp. Awesome!

Effekterna har inte åldrats jätteväl; ganska ofta ser det väldigt dockskåpigt ut. Men det spelar inte så stor roll, för tempot är så högt att scenen liksom är slut innan man hinner störa sig. Och det har sin charm.



Bond är givetvis samme obehaglige sexist som alltid. En intressant grej i den här filmen är att han visserligen tvångsmässigt raggar på och försöker ligga med precis allt med bröst, men han verkar inte finna något nöje i det. Det är mer som någon form av tvångstanke än evig kåthet. Han gör det för att det förväntas av honom, utan större entusiasm. Ändå blir han lite tjurig när han förvägras. Sex och spriten är väl ungefär det roligaste han har här i livet. Jag tycker mig se lite mörkare sidor hos den annars hyfsat problemfrie playboytypen han givit intryck att vara tidigare.

Slentriansexismen är också lite påtvingad; när Bond till exempel tjurar lite över att han ska skengiftas med någon som "ser ut som en gris i ansiktet" känns det inte särskilt genuint.


Nå, jag gillar verkligen den här filmen. Betyg: stark fyra av fem.

 

[chrull]

The Dark Knight Returns Part 2

• Superman blir atombombad.
• En enarmad man spöar poliser och skjuter pilbåge
• Det är en Wagner-opera.

 

[Lukas]

Re: The Dark Knight Returns Part 2

Jag har sett TDKR2.


Jag tänker börja med att konstatera att det är den bästa Batman-filmen som någonsin gjorts. Sen kommer del 1. Sen kommer The Dark Knight, ni vet, den med Christian Bale som Batman.

så var sätter du in "Mask of the phantasm"?
för alla vet ju att Batman är som bäst när han är animerad och att hans röst görs av Kevin Conroy.

//Lukas som också gillar Mark Hamill som jokern

 

[GnomviD]

Däremot gillar jag fäktstilen. Det är två antika gamla vrak som möts igen, två legender och forna hjältar som kämpar väldigt minimalistiskt och sparsamt helt enkelt för att de inte orkar mer än så, men fortfarande med dödlig precision.

...

En sak som jag också lade märke till för första gången är att det alltid finns musik i filmen, med ett undantag: när Ben och Vader viftar med ljuspinnar. Då är det bara surret från ljussvärden som får låta, som om de vore instrument i sig.

Det är nog en av de bästa fäktningsscenerna som någonsin spelats in. Den är så jäkla bra och stämningsfull.

Och den får striden över lavan i episod 3 att se ÄNNU dummare ut om man ser dem i den "kronologiska" ordningen.

Word. Varje gång jag ser den scenen hoppar kendonörden i mig av glädje.

 

[chrull]

Re: The Dark Knight Returns Part 2

Jag har sett TDKR2.


Jag tänker börja med att konstatera att det är den bästa Batman-filmen som någonsin gjorts. Sen kommer del 1. Sen kommer The Dark Knight, ni vet, den med Christian Bale som Batman.

så var sätter du in "Mask of the phantasm"?
för alla vet ju att Batman är som bäst när han är animerad och att hans röst görs av Kevin Conroy.

//Lukas som också gillar Mark Hamill som jokern

Har inte hunnit se den ännu. Det är lite blandad kvalité på de animerade, men de senaste är (YO och TDKR) är bättre än de andra äldre som jag sett.

 

[Max Raven]

Jag har sett Akira.

Handling som följer (om man inte känner till den här filmen då): Det är 2019, 31 år efter en atombomb exploderade över Tokyo. Vi är i Neo-Tokyo, staden som byggdes i Tokyos aska, en genomkorrumperad stad både på gatunivå och bland de styrande politikerna. På gatorna är det, förutom våldsamma ungdomar i motorcykelgäng, protesttåg mot regeringen*, undergångskulter och upprorsmänniskor. Nästan allt det här etableras i öppningsscenen (undantaget är undergångskulten). I den här soppan introduceras vi till Kaneda och hans motorcykelgäng (inklusive Tetsuo, Kai och Yamagata), som är i fejd med Clownerna. Clownerna är inne på deras territorium, och självklart blir det bråk. På motorcykel. Samtidigt så är en motståndsmänniska/terrorist på flykt med en kidnappad underlig unge, med militären i hälarna - och blir nermejad av kravallpolis. När Tetsuo nästan kör över den underliga ungen så skadas han allvarligt, och blir tagen av militären tillsammans med ungen. Därefter löper den ganska involverade handlingen i väg i flera olika trådar, med gäng, revolutionärer, korrupta politiker och militärer samt psykiska krafter i en enda röra.

Katsuhiro Otomo visar i öppningen var skåpet ska stå. Jäääklar vad snygg den är. Huvudpersonernas motorcykelgäng bråkar med ett annat motorcykelgäng och det är svepande vyer över gator, explosioner och kamerabyten. Detta kombineras med andra scener med andra huvudpersoner. Alla har sina egna agendor och mål, vilka vävs samman längre fram i filmen. Snart kommer psykiska krafter in i bilden, och när de går i gång så blir det rätt mycket explosioner och förödelse.

Det finns en del jag gillar med den här filmen. Det märks att den är gjord på 80-talet (karaktärsdesignen, återigen handritade maskiner) och det märks att det här är en av de stora influenserna på vad "cyberpunk" var för något - ironiskt, eftersom Akiras cyberpunkighet är mer attityden (och snygga motorcyklar). Det finns ingen cyberware, inga superfuturistiska grejer - överlag så är det en ganska skitig framtid, på sätt och vis nästan som att 80-talet stått stilla och blivit mer dekadent. Tycker också det är intressant att just de styrande politikerna är korrupta snarare än megakorporationer - det känns som ett mer realistiskt scenario för min del, om inte annat känns det mer fräscht. Framtiden är också skitig, ett plus i kanten där.

Sedan finns det en del saker jag tycker är lite sådär. Mot slutet känns det visuellt mindre imponerande på vissa ställen (slagsmål på skrothög, woo) och jag är inte så imponerad av en del av de psykiska kraftuppvisningarna som jag var när jag såg den förr. Det värsta är väl egentligen att det blir lite glödande stålmannen av det hela vid vissa ställen - det är liksom för rent på något sätt. Jag tror det kan vara en åldersgrej dock. Däremot är delarna där en av huvudpersonerna flippar ut (och en där han inte gör det) fortfarande riktigt bra - känns som det var någon som använde sig av droger bland skaparna.

Överlag, en visuell fest. Ghost in the Shell är kanske coolare när det gäller teknologi, men Akira har en skitighet som hjälper den enormt. Faktum är att det är de psykiska krafterna som drar ner det lite för mig - men slutet är bra.

Betyg: 4 av 5, och det är en stark fyra. Gillar man cyberpunk/dystopi så är den här, Ghost in the Shell-filmen och Jin-Roh "must watch" (även om Jin-Roh inte är cyberpunkig direkt heller)

Sidogrejer:
Bechdeltestet tror jag inte den klarar. Korvfest korvfest korvfest. Undantaget skulle vara att en flicka pratar genom en annan kvinna, båda namngivna, men det känns inte som det borde gälla.

En grej som jag saknar är en del av grejerna från mangan - vyn över Tokyo-kratern är en riktigt cool grej jag minns från mangan, och storyn var också annorlunda, men mangan var på 6 massiva luntor, så...

*vilka, om jag inte missminner mig, verkar medvetet påminna om kända japanska protester.

 

[God45]

slagsmål på skrothög

Mutter, mutter...

Spoiler

Det där är en karaktär som tar ett laser gevär och en motorcykel och muckar gräl med en gud! Det är den bästa delen av filmen ju!

 

[Max Raven]

Blivit gnällig på äldre dar - psykiska krafterna tyckte jag inte var så bra nu och tyckte lite "men varför slåss de inte i stad eller nåt? MEEEER RUINER". Men att animera det...

Ah, glömde att säga att jag såg nåt om att de fixade en del animation genom att rita upp munrörelser för de olika ljuden och sedan lade dem på ansiktena. Då behövde inte rita om resten av kroppen för såna scener.

 

[anth]

The Dunwich Horror (TV 2009)
Denna film baseras på H.P. Lovecrafts novell The Dunwich Horror från 1928. Filmen nämner Olaus Wormius översättning av Necronomicon för 700 år sedan. Nu är det så att Ole Worm är en dansk som levde på 1500-talet. Varför Lovecraft placerade honom i 1200-talet är en gåta. Rolig kuriosa är att jag hittade Olaus Wormius översättning av Necronomicon på nätet . Någon som talar latin som har lust och berätta vad det står?.
Novellen har filmatiserats en gång tidigare (1970) och det finns flera radiouppsättningar.
Filmen skiljer sig från novellen på ett flertal punkter, bl.a.:
- Den utspelar sig i nutid, inte 1928.
- Warren Rice heter Walter Rice och Francis Morgan har bytt kön och heter i filmen Fay Morgan
- Professorerna Armitage och Morgan arbetar inte längre för universitetet.

Handling: filmen börjar med en exorcism utförd av Armitage och Morgan och de fördriver en demon, räddar en flicka, (Caitlin) och återtar en artefakt.
Armitage tar med artefakten till Rice, på Miskatonics Universitet, som inte alls tror på Cthulhu Mythos fastän han undervisar i ämnet. Det visar sig att Rice och Morgan haft ett tidigare förhållande så det är lite spänt mellan dem.
Armitage berättar att Miskatonics Necronomicon-kopia saknar en sida, just den sida som innehåller information om hur man stänger porten (det är för att porten är öppen som det kommer igenom så många demoner och man måste utföra exorcismer stup i kvarten).
Rices inställning är mest "Yeah, right".
De beslutar att Rice och Morgan ska uppsöka Olaus Wormius, som översatte Necronomicon för 700 år sedan och som nu bor i Louisianas våtmarker, för att försöka få tag på den saknade sidan (Rice himlar ännu mer med ögnen - 700 år gammal och bor i ett träsk).

Samtidigt börjar familjen Whateley röra på sig i Dunwich.
Sonen, Wilbur Whateley, är ute på vägarna för att skaffa "mat" till sin monstruösa tvillingbror, i det här fallet en vacker kvinna som han kidnappar och matar sin bror med.
Wilbur får sedan instruktioner av sin morfar, "Old Whately", att ta sig till universitetet för att försöka få en kopia av den försvunna sidan ur Necronomicon. De behöver sidan för att kunna släppa igenom de gamla genom den öppna porten. Wilburs mor, Lavina, är dock väldigt upprörd över att bli lämnad ensam med Wilburs bror.
Väl vid universitetet är inte Rice där (han leter efter Olaus), utan det är Armitage som visar Wilbur att även Miskatonics kopia saknar sidan - men han erbjuder sig att hjälpa Wilbur om denne tar med honom till Dunwich.

Under tiden har Rice och Morgan träffat en man som påstår sig vara Olaus (Yeah, right) och denne ger instruktioner hur de ska hitta den försvunna sidan. Under jakten på den försvunna sidan börjar Rice sakta inse att världen inte alls är som han trott och alltför mycket som står skrivet i Necronomicon är alltför sant.
De kommer tillbaka till universitetet med den förlorade sidan och upptäcker att Armitage är försvunnen - men räknar ut att han givit sig av till Whateleys i Dunwich. De ger sig av dit också och tar med sig Caitlin som är synsk och tydligen därför kan vara bra att ha med.

När Rice, Morgan och Caitlin kommer till Whateleys hus finner de Armitage i mycket dåligt mentalt tillstånd, då han just förlorat ett SAN-roll efter att ha sett Wilburs tvilling. Det visar sig också att det kanske inte alltid är en fördel att vara så mentalt störda som familjen Whateley är...

Omdöme: filmen avviker på flera punkter från boken, men ramhistorien finns fortfarande kvar så man känner igen sig. Det är en TV-produktion så det är inget Hollywoo-mästerverk, men det håller god klass för att vara en TV-produktion. Framför allt innehåller den mycket Cthulhu Mythos-godis för oss som tycker om sånt.

Betyg: jag ger denna film på en skala mellan och eftersom jag är ett stort Lovecraft-fan.

Bonus:
Jag tänkte tipsa om en 15 minuter lång kortfilm som finns upplagd på Youtube: The Shadow Out of Time, som är en annan av Lovecrafts noveller.
Vad som är intressant med den här filmen upptäcker man i eftertexterna:
Cast:
Åke Rosén
Supporting roles:
Christopher Johansson
Thobias Ericsson
Daniel Lenneér
Richard Svensson

Ja, det är en svensk Lovecraft-film.
Nej, jag tror inte att det är inte vår Rosen.

 

[anth]

Eftersom det snackats så mycket...
Intressant artikel om Becque... Bechame, Bechdeltestet.
Svenska succéfilmer klarar inte testet

 

[Krille]

The Empire Strikes Back

Eller egentligen, Star Wars Episode V - The Empire Strikes Back Special Edition (bluray edit). Det blir lite jobbigt när man måste ta hela titeln plus lite annat tjofräs för att skilja den från alla andra tidigare utgåvor. Och det är en del som skiljer.

Ståryn först: det onda rymdimperiet skickar ut tusentals rymdsonder för att hitta rymdrebellerna och deras rymdledare Luke Skywalker som gömmer sig på rymdisplaneten Hoth. Fast det vet inte rymdimperiet om än. Det är ju därför de skickar rymdsonder. En av dem landar på Hoth en bit från Luke och dennes rymdkamel som är ute och patrullerar. Luke sticker för att kolla vad det var som landade, men blir nedslagen av ett vitt hårigt rymdmonster och ivägsläpad till dess håla.

Rymdsmugglaren Han Solo grälar med rymdprinsessan Leia medan han försöker laga sitt rymdskepp, när han får reda på att Luke inte har kommit tillbaka. Så Han ger sig av på en rymdkamel för att hitta honom. Luke tar sig loss från rymdmonstrets håla efter att ha ryckt åt sig sitt lasersvärd med Kraften, och ramlar ut i snöstormen där han får en rymdvision av sin gamle lärare Ben. Precis då hittar Han honom. De tar skydd undan rymdsnöstormen och hittas lagom till att rymdskurken Darth Vader kommer till Hoth med sin rymdflotta. Luke hinner knappt få en rymdpuss innan rymdimperiet anfaller.

Ett stort rymdpansarslag senare flyr alla åt sina respektive håll: Luke åker till Dagobah för att prata med rymdträskmuppen Yoda per sin rymdvisions instruktion, meda Leia, Han, Chewbacca och C-3P0 försöker undkomma rymdimperiets rymdflotta. Det går inte så bra. De gömmer sig i ett rymdgrustag i magen på en stor rymdmask, blir nästan fångade innan de lyckas smuggla sig undan till rymdgruvan på Bespin, där Han Solos gamle rymdpolare Lando bor. Där förråder Lando dem, C-3P0 blir skrotad, Han och Leia torterade, Vader visar hur rymdond han är och coolaste rymdprisjägaren i stan Boba Fett har flera repliker.

Luke lär sig om kraften av rymdträskmuppen och får fler rymdvisioner (seriöst, vad röker den grabben?), så han överger sin rymdlärare och drar till Bespin för att undsätta Han och Leia (Chewbacca är tydligen inte så viktig). Under tiden blir Han infrusen till rymdglass och överlämnad till Boba Fett, och sedan kommer Luke och blir seriöst uppspöad av pappa Vader.

Leia, Chewbacca och Lando smiter med Millennium Falcon, plockar upp Luke minus en hand, och smiter sedan till rymdflottan där Luke får en ny rymdhand. Lando och Chewbacca sticker iväg för att hitta Han, medan Leia och Luke tittar på stjärnorna.

---

Jag är till skillnad från en klase andra folk jag känner inte så hejjans förtjust i Rymdimperiet slår tillbaka. Den har inte riktigt någon början och inte heller något riktigt slut. Den känns som att den verkligen inte står för sig själv, och slutar väldigt otillfredsställande. För mig känns det lite som hur Fellowship of the Ring slutade - det finns en massa karaktärsstårysar som avslutas, men filmens ståry är helt enkelt inte slut.

På många andra sätt är Rymdimperiet en bättre film än A New Hope. Skådespelarna hittar kemin mycket lättare, effekterna är bra mycket bättre, sets är maffigare, John Williams har fått häftigare orkester et cetera. Den har riktig snö, eftersom en stor klase utomhusscener spelades in i Norge där det finns riktig snö! (Till skillnad från Hollywood som bara har skumplast eller färgat sågspån.)

De små effektputsarna är också bättre. Snowspeeders är inte längre lite genomskinliga, massor med bluescreen-kanter är putsade på, och även om CGI-åkningarna över Molnstaden är onödiga så flyter de in med den nästan overkliga målade känslan med resten av staden. Till och med grynigheten som var på A New Hope-blurayen saknas på Rymdimperiet, så jag börjar luta åt att grynigheten i A New Hope kommer från restorationen av filmnegativen.

Det är dock inte helt perfekt: fortfarande har en klase modeller en viss stop motion-ryckighet (AT-ATs och tauntauns), och några kompositer ser skumma ut. Jag börjar också tro att Millennium Falcon egentligen är en TARDIS, eftersom det så tydligt märks att det inte är samma skala på interiör-kulissen och exteriör-kulissen. Det finns också en ändring på Molnstaden när Lando, Leia och Chewbacca flyr mot Millennium Falcon - från att ha varit en inomhuskorridor så har man rotoscopat bort en vägg och gjort den till en balkong istället. Här har man inte lyckats få till det ordentligt med masken för kompositen, till stor del på grund av att Chewbacca är en stor ryamatta och såna är skräckhemska att komposita.

Det är inte mycket som har ändrats klippmässigt. Vaders dialog med Kejsarhologrammet har putsats på för att passa in bättre med episod 1-3, och han spelas numera av Iain McDiarmid istället för röst av Clive Revill, ansikte av Elaine Baker och ögon från en chimpans. Det tillkom redan 1997 ett par smågrejer med wampan i isgrottan och småklipp med Vaders skyttel.

Musiken har redan nämnts. Det är inte riktigt det perfekta soundtracket (i mina öron kommer det i Jedi), men bra nära. Det har Imperial March, en större orkester med mer stuns än i A New Hope, och som tidigare håller orkestern käft i fäktscenerna. Men det når inte riktigt hela vägen fram - det är lite "omoget" så att säga.

Apropå fäktscenerna, de skiljer sig från A New Hope. Det är mer schwung i svingarna och mer rörelse. Det känns mer långsvärdsfäktning än kendo. Däremot märks det också att Luke är en amatör och Vader är en erfaren och fortfarande mycket stark kämpe.

---

Nästa gång blir det Episode 2: Attack of the Clones. För jag tittar på dem i Machete-ordning.

 

[wilper]

Middle men

Jag såg Middle men i går. En film om internets tidiga dagar i samma genre som The Big Lebowski, typ.

Och jag nöjer mig nog där med beskrivningen för att inte spoila för någon annan. Men för den som vill veta mer: http://www.imdb.com/title/tt1251757

Det känns som jag har vänt trenden med olyckliga filmval. Jag inledde med en serie ruskigt dåliga filmer. Men förra veckan fick jag till en 4a, och det blir även betyget den här gången.

Jag tyckte om filmen, karaktärerna och fotot var stundtals väldigt bra för att vara en film i prisklassen.

 

[Übereil]

Jag var på bio i Tisdags och såg Argo. Argo är en dålig och oorginell sci-fi film i Star Wars-stuk som egentligen bara har en fördel - den utspelar sig i en öken.

Det är vintern 1979. Efter 30 år av tyranninskt vanstyre så har Iran fått nog av att leva under Shah Mohammad Reza Pahlavi och gjorde uppror. Eftersom USA (och Storbrittanien) hade en sådan central roll i att se till så Shahen fick makten och kunde behålla den så länge, samt eftersom det var till USA Shaen flydde, så var Iran inte särskilt glada på dem. Det som hände var att de invarderade USAs ambasad i Teheran och tog alla där gisslan. Sen försökte de få USA att byta sina gisslan mot Shaen så att de kunde ge honom en rättvis rättegång följt av en hängning.

Sex personer lyckades fly från ambasaden och kunde gömma sig hos den Kanadensiska ambassadören. De kan dock inte röra sig någonstans, och när som helst så kommer Iranierna att fatta att det saknas folk och börja leta. I Staterna så sliter CIA sitt hår i förtvivlan över att de inte kan komma på något vettigt sätt att få ut dem. En av de som sliter sitt hår är Ben Affleck.

En dag ringer han sin son (som bor med sin mor, som tagit paus från Ben) och pratar om hur sonen har det samt tittar på samma film som sonen. Filmen som visas är Battle for the Planet of the Apes, en sci fi-film med folk i fula masker. Som utspelar sig i en öken.

Ben tänker att det finns en väldig massa öken i Iran. En plan formas.

Planen är att han ska åka till Iran och utge sig för att vara en kanadensare som ska spela in en science fantasy-film och letar efter en bra plats att göra det på. De sex som flydde ambasaden ska spela filmcrewet. Planen är jätteflummig och skitdålig. Den är också den bästa dåliga planen som CIA lyckats skaka fram. Hur ska detta gå, kan man undra.

Argo är en film med många sidor. Främst så är det en spännande film som handlar om att smyga ut några av Irans mest eftertraktade personer från Iran mitt framför näsan på Irans stadsmakt. Men en annan aspekt är den bit av filmen som utspelar sig i och driver med Hollywood. En tredje aspekt är den historiska aspekten, i bemärkelsen att filmen utspelar sig i begynnelsen av 80-talet. Filmen känns väldigt osminkad och historiskt korrekt vilket ger en autentisk känsla (vilket passar bra med tanke på att filmen är baserad på verkliga händelser).

Och en fjärde aspekt är givetvis, den historiska aspekten med hänseende på den historiska bakgrunden. Situationen i Iran är en central del av filmen. Det lite tråkiga är att revolutionen i sig i väldigt stor utsträckning får en plats i baksätet - bara det som krävs för att sätta settingen för historien tas upp och inte någonting utöver det. Förståligt men, som sagt, lite tråkigt.

Det bra är att filmen trots det gör ett väldigt bra jobb för att delge den historiska bakgrund som krävs för att, i alla fall ytligt, förmedla förståelse för det som hände. Man förstår varför Iranierna är så förbannade på USA, och man belyser även USAs dolda agenda som förklarar USAs agerande. Detta gör att filmen inte handlar om de goda Amerikanerna som orättfärdigat blir angripna av de onda Iranierna och nu måste försvara sig. Med andra ord är det inte alls en film som skryter om hur braiga USA är, snarare tvärt om. Dessutom är de direktporträtt av iranier som är med porträtt av vanliga, rätt hyggliga människor.

Med det tar den ett steg bort från den klassiska Hollywood-mallen, men mer än ett steg tar den inte. Filmen är fortfarande främst en välspelad och spännande historisk/politisk thriller. Som förhoppningsvis kan delge en mer nyanserad bild av Iran och mellanöstern än vad väst har sen tidigare, då den bilden förmedlas i förbifarten i ett populärt medium.

Allt som allt ger jag den en stark 3:a av 5.

Übereil

 

[Krille]

Attack of the Clones

Jo, jag ser ju på Star Wars nu, i Machete-ordningen, så nu är det dags för Star Wars Episode II: Attack of the Clones (bluray version).

Sisådär tjugofem år före den förra rymdfilmen landar rymdsenator Padmé Amidala med sitt rymdskepp på rymdrepublikens huvudplanet/huvudstad Coruscant för att rösta om något. Hon blir rymdmördad genom att hennes rymdskepp sprängs, fast det visar sig att senatorn är rymdfejk, och att den riktiga senatorn åkte i ett rymdjaktskepp bredvid. För att skydda rymdsenatorn skickas rymdriddarna Anakin Skywalker och Obi-Wan Kenobi som eskort, och de rymdtjattrar en massa när rymdlönnmördaren Zam släpper in två rymdtusenfotingar i Padmés sovrum. Anakin kuttar rymdtusenfotingar och Obi-Wan hoppar efter rymdlönnmördarens rymdleveransrobot. Sen vidtar en lång rymdbergochdalbana då Obi-Wan och Anakin jagar efter Zam, och det slutar med att Zam dödas innan hon hinner tala om namnet på prisjägaren som anlitade henne. Zam kan byta skepnad också, men det får ingen direkt plottmässig poäng utan är mest coolt.

Anakin skickas med Padmé hem till rymdhemmet på Naboo, medan Obi-Wan skickas att jaga rymdlönnmördarens lönnmördare. Obi-Wan får reda på att rymdprisjägaren och leker rymd-Columbo tills han hittar prisjägaren Jango Fett och dennes rymdson Boba på rymdvattenplaneten Kamino. Dessutom hittar han en överbliven rymdklonarmé som rymdsenaten beställt för tio år sedan. När Obi-Wan försöker arrestera rymdprisjägaren så flyr prisjägaren och Obi-Wan sätter en rymdspårsignal på rymdprisjägarens rymdskepp som skickar iväg handlingen till Geonosis. Efter en vild rymdjakt genom ett rymdasteroidbälte får Obi-Wan reda på rymdhemligheter på Geonosis och den onde ledaren rymdgreve Dooku och lyckas skicka ett meddelande till Anakin på Tatooine innan han grips.

Vad gör nu Anakin på Tatooine? Han skulle ju till Naboo? Jo, Anakin åkte till Naboo och flörtade med Padmé och hade styltig kärleksdialog innan han fick rymdmardrömmar om rymdmamma Shmi på Tatooine, och drog iväg dit tillsammans med Padmé. Anakin pratar med sin och rymdmammas tidigare ägare. Sedan pratar han med sin rymdmammas nye ägare/make och upptäcker att det onda sandfolket har fångat henne för en månad sedan. Anakin lånar en rymdmoppe för att befria mamma, men hon dör i hans armar och Anakin blir så rymdförbannad att han kuttar ner hela sandfolket. När han kommer tillbaka har han rymdångest och mamma rymdbegravs, innan han får ta emot rymdmeddelandet från Obi-Wan, och passar det vidare till rymdriddarrådet. Anakin får order att stanna på Tatooine och skydda rymdsenatorn, men rymdsenatorn hittar ett kryphål och drar till Geonosis, så att Anakin måste följa efter.

På Geonosis är det mer rymdbergochdalbana följt av ett rymdslagsmål när Obi-Wan, Anakin och Padmé låter bli att bli avrättade, följt av ett rymdslagsmål när rymdriddarna kommer, följt av ett rymdslagsmål när klonarmén kommer, följt av ett rymdslagsmål när Dooku försöker fly, följt av ett rymdslagsmål när rymdträskmuppen försöker stoppa Dooku från att fly. Därefter flyr Dooku i alla fall och pratar med den onde rymdskurken Darth Sidious.

---

Jag är inte särskilt förtjust i den här. Den är råsnygg, den låter råbra, och jag gillar när Obi-Wan leker Columbo. Och den klarar kanske Bechdel-testet - Padmé och hennes decoy Cordé pratar i kanske tjugo sekunder eller så innan Cordé dör av sina skador, men det är mest "jag svek dig, förlåt mig, nu dör jag, ich sterbe!". Men de har namn, de har någon slags dialog, och den handlar inte om män. Så det blir ett tveksamt godkänt även om den är väldigt kort.

Sen är det inte mycket som funkar - den vilda jakten över Coruscant är råsnygg, men har inte mycket spänning. Den långa serien av rymdslagsmål är bara tråkig om än snygg. Berg-och-dalbanan på Geonosis är rent smärtfylld. Den har ingen som helst poäng utom att skapa en massa dråpliga situationer senare, som när R2 drar iväg 3P0s huvud - "It's such a drag" och "I'm quite besides myself". Det där gjorde bara ont att lyssna på, och berg-och-dalbanans enda syfte är att sätta upp det skämtet - tar man bort det skämtet så kan du även ta bort hela berg-och-dalbanan och ingen skulle märka att det saknades något! Förbannade jävla sjuminutersregel!!!*

Den långa sekvensen med rymdslagsmål, från avrättningsscenen till slutminuten, är ungefär som att se på en tågkrasch i slow motion. Det mosas och mosas och mosas och mosas, men det finns ingen ståry utöver en massa explosioner. Och när det väl tar slut så är det med en osannolik räddning som följs upp med en osannolik räddning som följs upp av en osannolik räddning.

Jag är inte ens förtjust i lasersvärdsviftandet här! Den första tredjedelen är en rätt typisk Hollywood-svärdsfajt, den andra tredjedelen är en massa viftande med lysrör i mörker för att det ska se coolt ut, och den sista tredjedelen är pixelmagi så det stänker om det.

Åsså har vi kärleksdravlet.

Okej, jag har inget emot vackra kärleksscener, men det är svårt att spela kär och Hayden Christensen kan inte skådespela och Natalie Portman behöver bättre regi än vad George Lucas kan ge. Han kan som bäst se angstig och arg ut. Om det vore det enda problemet så vore det väl en sak, men nu är det här klippt in i Obi-Wans Columbo-scen på klumpigast möjliga sätt, vilket bara sabbar båda!

Men just nu känner jag att jag vill spöa upp någon, så arg är jag på den här filmen.

* Sjuminutersregeln är den paradigm som nu verkar råda i Hollywood: händer det ingenting på sju minuter, sätt in en actionscen, annars blir publiken uttråkad!

 

[Ithaqua]

Men just nu känner jag att jag vill spöa upp någon, så arg är jag på den här filmen.

* Sjuminutersregeln är den paradigm som nu verkar råda i Hollywood: händer det ingenting på sju minuter, sätt in en actionscen, annars blir publiken uttråkad!

You ain't alone. Antar att du sett den här smått rubbade rescensenten? If not, watch. *S*

Redlettermedia