Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v13

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Vecka 13. Lite sent ute. Förlåt!

Regler för filmklubben:

1) Du behöver se minst en film i veckan. Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
2) En gång i veckan skriver vi i en sådan här tråd om vad vi sett. Varje medlem tar med sig en (1) film. Man skriver om filmen man sett. Några rader, sådär, behöver inte vara något avancerat. "Jag har sett 2001 och tyckte den var väldigt seg" är helt OK, men man kan också t.ex. leta rätt på trailers på youtube, skriva recension, sätta betyg.
3) För att bli medlem behöver man egentligen mest hoppa på.
4) Helst bara en film per vecka.

Personer som varit med tidigare (bokstavsordning!: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till!.

Jag vill att ALLA försöker skriva sina filmtitlar med fetstil. Det gör det lättare för mig att räkna ihop er.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,601
Location
Ludvika
Den här veckan så jag Rise of the Guardians (2012).

Filmen handlar om hur olika ikonsika sagoväsen (Tomten, Tandfen, Påskharen, John Blund och Kung Bore) går ihop för att försvara världens barn mot det onda "monstret i garderoben" (eller ja, "the boogeyman").

Filmen är rätt roligt och den har en kul "take" på framförallt Jultomten och Påskharen. Den är charmig och lite sorglig här och var, så jag både skrattade och grät (ja, jag är en sån som snyftar till när bambis
mamma dör
)

Karaktärerna berör en del, men jag hade gärna velat se lite mer om framför allt påskharen och John Blund. Jultomten är uppfriskande annorlunda dock som en kakberoende, isskulpterande ryss med tatueringar på armarna.

Den svaga punkten tycker jag är skurken, som i princip vill ta över världen utan någon egentlig anledning. Jag har svårt att känna någon form av sympati för honom, eller någon känsla alls över huvudtaget förutom möjligen "sluta gnälla!".

På många sätt tycker jag att det är en kul liten bild av amerikanska sagoväsen på något sätt. Ett par riktigt snygga scener måste jag medge.

Den får nog 4/5 poäng. Inte en film jag känner för att genast se om, men jag kommer definitivt se den igen någon gång.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Nu har jag precis sett Live and let die, veckans Bondrulle.

Det blir ingen djupgående analys eller så, för jag har för mycket annat jag vill hinna med ikväll. Men några saker:

- Det här är en film för de som tyckt att de senaste Bondrullarna haft lite för lite rasstereotyper. Det är ju fint att de synliggör folk av annan hudfärg än skär, men måste de göra alla mörkhyade till någon form av Blaxpoitation-typer eller vidskepliga infödingar? Och så skrattar de och dansar.

- Men i enlighet med den fina principen att två fel blir ett rätt innehåller filmen faktiskt en del inavlade sympträsk-whitetrashingar också.

- Ny Bond. Han är lite tråkig, Moore har inte alls samma sex appeal som Connery hade. Han får väl växa in i rollen, tänker jag.

- Tee Hee. Heter en av skurkarna. Yes, really.

- Bonds magiska kuk: Activated.

- Är det bara jag, eller har den här filmen en markant ökning av mängden konstiga typ fällor, lönndörrar och plattformar?


Betyg: 3/5. Ganska meh, men fullt acceptabel.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Live And Let Die

1973 års Bond-film, nummer åtta i ordningen, börjar med att tre brittiska agenter lånas ut till USA och mördas inom 24 timmar, eller snarare under kickern strax före filmens Bond-tema:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/sn8alMYSu44"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/sn8alMYSu44" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Ett tema senare skickas Bond iväg från sitt tillfälliga italienska pök till USA för att ta hand om saken. Bond får en magnetklocka och flyger till USA, och får sin chaufför skjuten. Skyttens nummerplåt spåras av Felix Leiter (David Hedison) och leder Bond till Mr Big som har en restaurangkedja Fillet of Soul. Här fångas Bond och får träffa filmens ena Bond-brud, Solitaire (Jane Seymour), Kanangas jungfruliga spåkvinna, innan han får sin dödsdom, och ett slagsmål senare kommer han undan och flyger till San Monique, en liten karibisk diktatur under Dr Kananga.

På San Monique träffar han och bekukar filmens andra Bond-brud, Rosie Carver (Gloria Hendry), en dubbelagent inom CIA som egentligen jobbar för Kananga. Ett pök senare blir hon fjärrskjuten innan hon kan bekänna alltihop.

Bond låter sig inte nedslås, utan ninjar sig in i Solitaires hus och utsätter även henne för sin magiska kuk, och i och med att hon inte längre är jungfru så är hon inte heller spåkvinna.

Bond och Solitaire har en biljakt innan de drar med båt och sticker till New Orleans, där Bond fångas av Mr Big som egentligen är Kananga med en Mission: Impossible-mask. Den stora onda plotten avslöjas: Kananga/Big ska dränka USA i gratis heroin, knuffa ut alla andra konkurrenter och sen ta betalt. Sen blir Kananga/Big skitsur när han upptäcker att Bond o-oskuldat Solitaire.

Bond får sedan åka bil, titta på krokodiler, spränga hus, åka båt, åka båt, åka båt, och åka båt, innan alla förföljande skurkar och en klase odugliga polisers polisbilar kvaddats. Sen flyger Bond till San Monique igen för att rädda Solitaire. Det går väl hyfsat tills Kananga tänker mata hajarna med Bond och Solitaire, men Bond klarar knipan med sin magnetiska klocka.

Bond och Solitaire hoppar på ett tåg till New York och Tee Hee dyker upp och sabbar deras kärleksresa. Det gör Bond upprörd, så han hivar ut Tee Hee. The end.

---

Sean Connery tackade nej till den här, så man försökte hitta en ny. Man frågade till och med Clint Eastwood, men till slut landade man på Roger Moore. Moore är inte lika sexig som Connery, inte lika rovdjursaktig, utan mer sofistikerad och överklass.

Vi har fortfarande Bernard Lee som M och Lois Maxwell som Moneypenny. Däremot är inte Desmond Llewelyn med som Q, men han skickar magnetklockan off-camera till Bond genom M. Det är seriens femte Felix Leiter, den här gången spelad av David Hedison. Medan vi talar sidekicks så har vi Roy Stewart som Quarrel Jr; de med gott minne kanske minns Quarrel senior, Bonds hjälpreda i Dr No.

Yaphet Kotto gör två rätt kul skurkroller, dels som Kananga och dels som Mr Big. Den ena eller den andra hade funkat bra som skurk, men att ha med båda förminskar båda. Hans underhuggare Tee Hee spelas av Julius Harris, och får hjälp av Whisper (Earl Jolly Brown), Baron Samedi (Geoffrey Holder), och förstås dubbelagenten Rosie Carver (Gloria Hendry).

Det finns en scen med två namngivna kvinnor, i början när Moneypenny gömmer undan Bonds inledningspök Miss Caruso (Madeline Smith) så att M inte ska se henne. I övrigt är det en kvinna åt gången, så Bechdel-fail. Miss Carusos jobb är att vara topless, och Moneypennys jobb är att vara lite diskret comic relief i den scenen. Rosie Carver är i alla fall någorlunda drivande i rollen som dubbelagent, men måste hon vara så jävla våpig?!! Och så har vi Solitaire. Hon gör faktiskt ingenting. Hon förmedlar framtiden men driver inget själv, och sen knullas den egenskapen bort och från och med då blir hon bara bagage.

Man kan säga en hel del om rasismen i filmen. Boken hade i alla fall med lite kallakriget-paranoia om hur svarta förmodades vara använda av Sovjet för att destabilisera USA inifrån, men allt sådant är borta i filmen. Så det blir bara blaxploitation av alltihop. Till och med Roger Moore själv sägs ha tyckt att skurkarna var banala.

Filmen har egentligen inte någon plot. Den är lite följa john som mest leder till action-sekvenser eller biljakter, och de många och långa jaktscenerna gör att Roger Moores stuntman är med nästan lika mycket som Moore själv. I synnerhet den långa motorbåtsjaktscenen är bara jobbig, och den blir faktiskt bara värre med Sheriff Pepper.

Det känns som att den här filmen är gjord stenhårt med en amerikansk publik i åtanke, en publik som antas gilla fräsiga bilar, fräsiga båtar, slagsmål, jaktscener, stora vapen (Bond använder sig av en Smith&Wesson .44 Magnum vid ett tillfälle, för att Dirty Harry var populär eller nåt) och hemmavana miljöer, snarare än ninjasmyg, casinos, internationella och exotiska miljöer och belevad haute cuisine. Förutom en random karibisk ö som lika gärna kunde varit Florida, och Bonds entré i London, så utspelar allt i USA.

Jag är inte så förtjust i filmens titellåt. Det låter som någon som försökt klippa ihop agent-action-musik med en Beatles-ballad och en Beatles-poplåt. Jag tycker inte riktigt att den håller. Visuellt är den som en Bond-films titelsekvens ska vara. Nakna flickor i silhuett, flummiga övergångar, eld eller andra skumma ljuseffekter. Det som skiljer är att det är en massa läskiga dödskallar. Snyggt intro men med en schizofren låt.

---

Bond är tillbaka nästa vecka med The Man With The Golden Gun.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Warlock

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/M5BaCvmyWUc"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/M5BaCvmyWUc" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Det kom en hel del mysiga filmer under åttitalet med relativt låg budget. En av dem var Warlock. Då var den väl en skräckfilm, men idag skulle vi nog kalla det urban fantasy. Jag kan inte minnas att den gick på bio i Sverige. Men det var lite av en kultfilm i videobutikerna vid tiden.

---

År 1691 döms en namnlös häxmästare till döden i Boston, men med djävulens hjälp flyr han genom tid och rum till 1980-talets Los Angeles, med häxjägaren Giles Redferne i hasorna. Han tar kontakt med djävulen och får uppdraget att sammanfoga Le Grand Grimoire, en bok som sägs innehålla Guds namn med vilket man kan göra skapelsen ogjord. Boken är delad i tre delar och utspridd över landet, och när häxmästaren börjar leta upp boken så får han Redferen och Kassandra - den sistnämnda drabbad av en förbannelse som gör att hon åldras tjugo år varje dag - efter sig.

---

Filmen har en ganska påtaglig åttitalsstil över sig, och vad som känns som ett väl genomarbetat manus och världsbygge (till skillnad från resten av franchisen som startade när den här blev kult). Förutom läskigheter och ockultism så har den också lite fin kritik av äkta amerikansk ytlighet och ungdomsfixering.

Det är en begränsad film som håller sig till Redferne, häxmästaren och Kassandra, med mindre stöd av några biroller. Men det behövs inte så mycket mer heller. Lori Singer gör en lagom hysterisk roll som tjugoårig ytlig men liberal tjej som jobbar mest för att ha råd med kläder, smycken och partys. Lite kul är att Kassandra har diabetes, och det visar sig vara en viktig poäng i filmen. Richard E Grant gör en fåordig, manisk pälsklädd häxjägare som vet allt och ingenting. Men ingenting kan förneka det faktum att det är en skurk-film. Den bygger helt på skurken, och varken Richard Grant eller Lori Singer kommer ens i närheten av Julian Sands läskigt hotfulla och alltigenom ondskefulla häxmästare. Det är häxmästaren som driver filmen!

Det var för övrigt bara häxmästaren som blev kvar i uppföljarna - man sket i allt annat, inklusive Kassandra, Redferne och världsbygget/mytosen. Häxmästaren var helt enkelt så ägig att resten av filmen inte spelade nån jävla roll för uppföljarna!

Effekterna är mestadels praktiska. Det är lite åttitalshandmålad rotoscopande modell lågbudget, vilket framförallt syns på häx-elden; lite färgfilter för att få fel färg på vanlig eld; och lite bluescreen-jobb och wire-akt för flygscenerna. Utöver det är det praktiska effekter och makeup-effekter. Man gör ett tappert försök med Kassandras åldrande, men det ser bara onaturligt ut. Trots tillkortakommandet på effekterna så köper man åtminstone åldringsmakeupen och häx-elden, för att det är ju trots allt magi inblandat. Det ska se onaturligt ut!

Musiken görs av den oefterliknerlige Jerry Goldsmith, som gör ett av sina bästa ledmotiv men i övrigt ett lite halvblekt standard-soundtrack.

Slutomdömet blir en mysig urban fantasy-rulle med okej effekter och okej skådespelande, men med bra stämning, asmysigt ledmotiv och en av filmhistoriens bästa bortglömda skurkar!
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Krille said:
Jag är inte så förtjust i filmens titellåt. Det låter som någon som försökt klippa ihop agent-action-musik med en Beatles-ballad och en Beatles-poplåt.
Jag håller med om beskrivningen, men jag gillade den faktiskt själv =) Jag gillade kontrasterna och att det hände lite i den.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Filmklubb 2013 v13: Tai Chi Hero

Jag är sjuk och eländig och kommer antagligen se en hel hög filmer ikväll eftersom det är det enda jag orkar göra, men jag lär inte vilja prata om någon så mycket som Tai Chi Hero:



Den här filmades back-to-back med föregångaren Tai Chi Zero, och är visst tänkt att bli en trilogi, men det är märkligt eftersom den tredje filmen inte ens är påbörjad än. Slutet på Tai Chi Zero leder direkt in i Tai Chi Hero, medan slutet på Tai Chi Hero känns ganska komplett, om än otillfredställande. Promotion-materialet för de här filmerna utlovade basically något av de koolaste rullarna på ett årtionde (steampunk-wuxia, omfg awesome ), och man slogs direkt av att karaktärsdesignen var helt awesome. Men ettan levererade bättre än tvåan gjorde, och jag är därför lite besviken nu, eftersom jag missade tvåan på bio, det har dröjt länge tills jag hittade den med subs, och jag gått och väntat hoppfullt på den. Jag vet inte hur den är i 3D; borde kunna vara awesome efter specialeffekterna är roliga och innovativa, men jag har annars väldigt dåliga erfarenheter av kinesisk 3D, så det är en öppen fråga.

Båda filmerna har väldigt mycket going för sig: fantastisk karaktärsdesign (som sagt), bra skådisar (med några gamla legender som cameos), skön humor, snuskigt snygg koreografi (kanske den bästa jag sett någonsin), innovativa fightingspelssaktiga specialeffekter, koola steampunk-element som vävs in i den irl-historiska settingen på ett relativt bra sätt och aldrig känns fåniga, relativt nyanserade karaktärsporträtt, schysst soundtrack. Men huvudpersonen är tråkig, den i kinesisk film alltför typiske 'menlöse idioten', och hans utveckling från zero till hero känns aldrig tillräckligt utmanande för honom; han sätts aldrig på något riktigt prov. Ingen av skurkarna kan kung fu, så det blir aldrig några feta uppgörelser (även om det är skönt på ett sätt, eftersom de evighetslånga slagsmålsscenerna i andra wuxiafilmer ofta hinner bli tråkiga innan de är över). En av huvudskurkarna utmålas först relativt nyanserat och försonande; han var en utstött adoptivunge i byn som ville rädda det mossiga, utblottade och förlegade Kina, har studerat i England och hoppas kunna hjälpa sin by genom västerländsk teknologis mirakel, men ingen utom byns kung-fu-mästares dotter sympatiserar med honom, och medan hon älskar honom är han mer intresserad av en brittisk imperialisttjej. Det här kunde varit en jätteintressant karaktär, och man känner bitvis starkt för honom, men medan hans fall i första filmen känns relativt trovärdigt blir hans helomvänding till ärkesuperskurk i tvåan aldrig helt tillfredställande, särskilt som han inte kan slåss och därför bara får stryk så fort det hettar till. Och hur han straffas i slutet står inte alls i proportion till hans brott; sure, han har blivit ett svin, men
byborna han vill hämnas på hade faktiskt ihjäl hans hjärtas dam, och har inte ens reflekterat över det.
Sure, nu kanske det blir en tredje film där den här karaktären kan få upprättelse, men annars ger hans ståryline mig mest en lite bitter eftersmak; jag tycker synd om honom. Det är dock lite kul att hans partner-in-crime i Tai Chi Hero är en Ostindiska kompaniet-agent spelad av Peter Stormare(!). Synd bara att ej heller den snubben får särskilt mycket att göra.

Två andra karaktärer är också helt bortslösade i tvåan; supersnygga bimboskådisen Angelbabys (sug på det namnet) kung fu-tös fick sparka en massa röv i Tai Chi Hero, men här springer hon mest runt och stirrar medan hennes man gör allt jobb, vilket är extra störigt i finalen (though hon fortfarande får visa sig viljestark och bossig, så det rör sig inte om en total Chickification).

Sen har vi likaledes supersnygga Nikki Hsiehs karaktär, som är mystisk, dövstum, (presumably) rövsparkande fru åt kung fu-mästarens bortstötte son, som hellre vill bygga steampunk-flygplan än träna tai chi. Den här karaktären går runt och andas awesome; hon får prata subtitlat teckenspråk (=jättekoolt), hon slåss med svärd (=jättekoolt), hon har godawesome design...och får aldrig göra ett skit annat än stå i bakgrunden och vara tyst och lojal, respektive sitta på knä och bli hotad med stryk av mandariner och se lite rädd ut. Hon får inte ens en enda riktig fightingscen, trots att vi via dialog får berättat att hon är jättebra på att fajjtas. Wtf? Att slösa bort awesome på det här sättet borde vara kriminellt.

Upplösningen på hela Tai Chi Zero känns rushad, antiklimaktisk, och närmast deus ex machina-artad; den utlovade stora bataljen blir inte alls så dramatisk som man hoppats, och även om hjältens sista strid är återhållsamt kool är det inte mycket som står på spel i den, och han blir fortfarande aldrig verkligt utmanad. Jag vill se honom förtvivla, nedsparkad i gruset och närmast utan hopp; bara -då- kommer hans uppstigande bli dramatiskt nog för att jag ska kunna känna att hans resa från zero till hero är fullbordad. Och jag HATAR plots som somehow går ut på att lösa ett problem genom att springa och övertala någon annan att lösa det (hej Eärendil, och fuck you), och det här är ett textbook-exempel på en sån. Blä.

Ett intressant element som filmen dock till viss del tar vara på (men tyvärr också slösar bort lite eftersom huvudpersonen är en naiv byfåne), och som jag blir sugen på att utforska i rollspel, är det arrangerade äktenskapet där de inblandade parterna långsamt måste lära sig respektera/tycka om/älska varandra (ja, och givetvis förena hennes yin med hans yang så de kan uppnå ultimat kung fu...)

Sammantaget är Tai Chi Hero en besvikelse jämfört med ettan; det enda den har going för sig som ettan inte hade är de koola karaktärerna i form av uppfinnaren och hans dövstumma fru, Peter Stormare, och Angelababys bröllopsdräkt. Det är synd, för Tai Chi Zero/Tai Chi Hero hade allt upplagt för att vara typ de koolaste wuxia-filmerna någonsin, och bevisa en gång för alla att Kina nu de facto gör koolare film än Hollywood. Som det är ger Tai Chi Hero dock fortfarande mersmak; det är lätt den mest inspirerande filmen jag sett på länge (ihop med ettan), och en av de mer engagerande, och as wuxia-filmer goes är det trots allt en klart lysande stjärna, som i någon mån andas lite nytänk i genren och lägger ett litet lager extra awesome (steampunk) på den, med, rent stämningsmässigt sett, suveränt resultat.

Jag blev extremt sugen på wuxia-rollspel, som inte är Qin eftersom Qin utspelar sig i en tråkig förmedeltida järnålder utan mandariner, kanoner, gevär, buddhism, ett Kina i kris mot västerländsk imperialism, och massa andra koola och intressanta element som hör det sena 1800-talet till. Steampunk-wuxia...hmm...det är nog inte helt gjort va, as rollspel goes?

hmm...

hmm...

okej, Tai Chi Hero/Zero; fuck yeah.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,077
Location
Nordnordost
John Carter

John Carter är en av fjolårets nerdhöjdare och biofloppar, baserad på boken A Princess of Mars av Burroughs).

John Carter hamnar på Mars, och upplever där en massa actionäventyr.

Den var ok. Inte fantastisk, snyggt men specialeffectdränkt filmad.

En av de längre filmerna jag sett på senare tid, två timmar och femton minuter. Jag och Enhörning delade den och såg den över två kvällar, då blev det rätt lagom. Hade jag sett den i sträck hade jag nog önskat att den klippts hårdare.

Den får en trea i alla fall. Jag ångrar definitivt inte att jag såg den, men det blir nog inte att jag ser om den.
 

Enhörning

Veteran
Joined
5 Jan 2009
Messages
45
Location
Se bild.
Re: John Carter

Jag såg återigen samma film som den konstiga farbrorn.

Filmen handlade om en rymdhund på planeten Mars. Den levde ett stilla liv hos det gröna valrossfolket, intet ont anande om att den snart skulle behöva rädda en massa dumma människor från att döda varandra.
De skurkigaste skurkarna använde sig av vapnet Blåium och gamla gubbar. De var inte alls snälla, men det brydde sig inte rymdhunden om egentligen, men det skulle ju inte bli någon ro i huset förrän de slutade flyga omkring och ha sönder dyra specialeffekter.

En rymdprinsessa kom för att hjälpa hunden, samtidigt som en man från jorden kom och blev hundens trogna följeslagare (filmen visar ganska ingående hur detta gick till, mycket onödigt enligt mig). Mannen visade sig komma till nytta då han i egenskap av att vara man kunde kasta så mycket testosteron på skurkarna att de dog. Fler dyra specialeffekter gick sönder.

När de äntligen lyckats bli av med skurkarna kunde prinsessan återta tronen och äntligen få slut på allt elände och rymdhundhjälten kunde återgå till sitt lugna slumrande hos valrossfolket - trodde de iallafall!
Det visade sig att jordmannen nu ville gifta sig med prinsessan! Hon kände sådan tacksamhetsskuld att hon nästan inte hade något val, trots att han hade mindre personlighet än en lakritsgodis.

Men då skedde det oväntade; en av de gamla skurkgubbarna hade kommit på bättre tankar och ville nu hjälpa prinsessan. Det var inte så svårt heller, jordmannen var inte den vassaste kniven i lådan, så han blev lurade tillbaka till jorden, på säkert avstånd från Mars. Gubben satte till och med dit vakter för att se till att den irriterande jordbon inte kom tillbaka.
Vad gubben inte visste var att jordmannen hade en släkting som kunde läsa. Det blev deras fall, jordmannen kunde nu återvända till Mars...

Så, slutet var ju lite halvolyckligt sådär. För hunden gick det väl bra, men prinsessan får nog stå ut med impulsiv man helt utan självbevarelsedrift.

Betyg: Torr chokladmuffin.
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,122
Location
Sthlm
Jag har vart sjuk och fick därför kolla på kanal sex mediokra lineup av fredagsfilmer hela kvällen igår.
Dessa var
Percy Jackson & Åskviggen
Evan den Allsmäktige
The Fan


Nån stans i mitten av Percy Jackson släpade jag ner mig till närlivs och köpte påskmust. Det var det bästa med den filmen.

Evan den allsmäktige var, trotts Steve Carell, näst intill omöjlig att titta på men efter som jag hade must så fanns det ingen anledning att sluta. Nånstans efter det att Steve har byggt en ark och fått vitt hår så slumrade jag till för att väckas av Robert De Niro som strålande glad pratade i radio om att Weserly Snipes var en lysande baseball spelare.
Detta var inledningen på The Fan. Alright, en ripoff på Last Boyscout, Vilket ös! tänkte jag. Men sällan eller aldrig har jag gissat mer fel på en film. Efter ungefär en timmes tid är det enda jag vet om filmen att De Niro är en usel farsa och Snipes jävligt otacksam brännbollspelare. Det enda positiva är att De Nioros roll heter Gil i förnamn och det är ju ganska kul.

Sexans långfredag får en och en halv röd spyhink.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,532
Naked weapon är en av de värsta filmer jag någonsin sett. Den handlar om flickor som kidnappas till en hemlig ö, tränas till supersoldater i 10 år, är med i Battle royal och sedan blir vinnarna lönnmördare för den onda lönmördar kvinnan som driver allt. Varför de skulle gå med på det och inte döda henne förklaras aldrig.

Men det är egentligen inte det filmen handlar om, filmem handlar om Maggie Q:s bröst (Som i och för sig är en 5:a). Det är mer eller mindre softcore porr. Nästan alla karaktärer är kvinnor så den klarar betchdel testet lika bra som en genomsnittlig lesbisk porrfilm.

Gud vad filmen är dålig... Fighterna är snygga, skådespelerskorna är inte dåliga egentligen och handlingen är inte sämre än tex Battle royal... Men det är någonting ruttet med den.

Oh, och den har filmhistoriens roligaste våldtäkts scen. Den onda lönnmördar kvinnan låter våldta de nyblivna lönnmördarna hon utbildat (ingen aning varför). Så hon skickar in tre body builders till att göra det medan hon tittar på. De här tre killarna börjar sedan high-fiva och gå "Yeah!" och se varandra i ögonen under tiden de våldtar för att visa hur mycket de gillar att göra det här med sina polare. Det är, om ni ursäktar uttrycket, den bögigaste film scenen någonsin.

0/5 Så dålig att den nästan är bra :gremsmile:
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Naked Weapon är verkligen groteskt dålig (though jag kan räkna upp säkert hundra filmer som är värre...)

Men det mest bisarra med den, våldtäktsscenen inkluderat, är att regissören, Ching Siu-Tung, normalt sett är snudd på briljant, och gjorde 'A Chinese Ghost Story', som är en av de den bästa fantasyfilmernan någonsin, och 'The Sorcerer and the White Snake', som också är en mycket bra fantasyfilm. 'Naked Weapon' är som om han plötsligt fick ett helt slumpmässigt psykbryt blandat med schizofren misogyn gubbsjuka, och kände att 'fan, idag måste jag göra en riktig travesti....'

(Han har även gjort bland den bästa koreografin någonsin, tex i Hero, Shaolin Soccer, A Better Tomorrow II, House of Flying Daggers).
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,532
Jag gillar många av hans andra filmer, speciellt A Chinese Ghost Story rockar. Men 2002 och 2003 kan inte varit bra år för honom. Först gjorde han Naked weapon och sedan gjorde han Belly of the Beast med Steven Seagal.

Belly of the Beast är dålig till och med för att vara en Segal film. Den innehåller en scen där ett helt kloster fullt av Thailändska munkar har en telepatisk strid med en Indisk häxmästare. Se den, den är en sinnesutvidgande upplevelse. :gremsmile:

EDIT: Jag vill bara säga att fighterna i Naked Weapon fortfarande är snygga. Fighterna i Bell of the Beast är också snygga men hindrade av Segal själv känns det som.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
I'm a Cyborg, But That's OK (2006)
Koreansk film är helt klart underskattat här i Sverige.

Handling: Yuong-goon är en väldigt störd ung kvinna som tas in på dårhus efter att hon skurit sig i handleden ... och sedan kört in en 220 volts sladd in i armen - eftersom hon tror att hon är en cyborg och att hon behöver ladda sina batterier.
Genom tillbakablickar får vi reda på att hon uppfostrats av sin mormor som tror sig vara en mus och lever på rädisor - galenskapen ligger så att säga i släkten.
Vi får följa ett antal mentalpatienter, den ena tokigare än den andra - men speciellt Il-soon som sakta men säkert utvecklar en kärleksrelation med Yuong-goon, på ett sätt som bara dårar kan.

Omdöme: det här är en underbar film om ett gäng mentalpatienter. Hade filmen endast handlat om en av dessa tokar hade man skrattat och tänkt vilken knäppgök. Men nu utspelas hela filmen på ett mentalsjukhus och mycket av handlingen bygger på hur dessa tokiga människor interagerar med varandra. Deras beteende verkar plötsligt helt normalt och logiskt och det är vi utomstående som verkar tokiga och ologiska.

Betyg: den här filmen får :t6b-5: :t6r-5: på en skala från :t6b-1: :t6r-1: till :t6b-6: :t6r-6:
 

Übereil

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2010
Messages
1,917
Location
Örebro
Inspirerad av alla bedyranden att The Ninth Gate är riktigt jävla bra så såg jag The Ninth Gate. God45 beskrev filmen såhär:

The ninth gate är Johnny Deeps bästa film. Det är också Roman Polanskis bästa film. Se den.

Den handlar om Dean Corso, en skum och halvkriminel bolhandlare som för en klients räkning ska leta upp exemplaren av en bok som ska ha skrivits av djävulen själv. Under Corsos resa genom Europa finner han att fler och fler märkliga saker börjar hända. Kan boken verkligen vara äkta?

Att avslöja mer om filmen vore att förstöra den. Och för en gångs skull spelar det roll.

Jag kan tillägga att filmens stämning var kanon och att jag satt och tänkte att filmen hade gjort sig riktigt bra som hunteräventyr.

4/5.

Übereil
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,717
Location
Huddinge
Nu när Jurassic park 4 är på väg så såg jag Jurassic park 3 med med tankegången "ja den kan väll inte vara lika dålig som tvåan"

Filmen var dålig och regissören verkade inte förstå vad det var som fick den högst problematiska första filmen att ändå fungera.
Det var ganska uppenbart att det skulle bli så när filmen öppnade med de klassiska tonerna till JP låten. Den låten skulle såklart sparas till dess att man introducerade Dinosaurierna.

Den här filmen hade de artigaste dinusarierna jag sätt eftersom de verkade ha som vana att hela tiden se till att hälsa innan de attackerade"Hej jag är en raptor och jag kommer så snart du sätt mig ordgängligt börja jaga dig".

Sedan så vill jag veta hur det kan komma sig att den här filmen har sämmre specialeffekter än JP1?


Jag fann det också komiskt att filmen försöker ha en sådan fin JP stund där man beundrar de vackra Dinosaurierna, problemet är dock att det inte händer fören efter en timme med hjärndöd CGI action.

Sedan så var det väldigt dumt att sonen var en mycket förståndigare person än hans föreldrar eller tonåringen som var med i sälskapet, jag förstår varför Grant valde och prata med honom om döden istället för någon vuxen.

Sedan så tyckte jag slutet var konstigt
Varför gjorde ingen något mot de faktum att pterosaurierna nu flög fritt. jag tycker det känns som en ganska stor säkerhetsrisk mot ekosystemen. (fast egentligen så tycker jag nog att örn borde ha blivit nukad redan innan filmen börja)

Kortfattat: SE INTE FILMEN
 

Ithaqua

Utsvulten Wendigo
Joined
22 Oct 2003
Messages
526
Location
Helvetet
Assassins, 1995

Assassins , 1995

Ska man betygsätta min genre är det väl förmodligen ganska illa att inte ha med en film med den titeln antar jag... :gremsmirk:

Regissör: Richard Donner

Skådespelare: Sylvester Stallone, Antonio Banderas, Julianne Moore

Det är väl värt att påpeka att de före detta bröderna (Larry har ju nämligen bytt kön, har jag hört) Wachowski skrivit manus... Filmen har åtminstone enligt mig ganska oförtjänt dåligt rykte; den är tämligen god underhållning. Dessutom passar Stallone oväntat bra i rollen som en lätt levnadstrött lönnmördare som vill lägga av, med sina tunga, trötta ögonlock och tillhörande hundögon.

Handling:

Robert Rath (Sylvester Stallone) försöker sluta i branschen, en av dropparna som får bägaren att rinna över är väl förmodligen då han tvingas avrätta en gammal kollega i filmens början. Men så lätt ska det naturligtvis inte gå. Vid nästa uppdrag får han omedelbar konkurrens av en viss Miguel Bain, en mer eller mindre bindgalen, livsfarlig och skicklig lönnmördare som fordom haft Robert som sin "idol".

Mördande konkurrens

Allt eskalerar givetvis till en duell mellan de båda filmen igenom, i mitten befinner sig så småningom en stackars "oskyldig" hacker och tjuv vid namn Electra (Julianne Moore), som står på en anonym klients dödslista...

Några väl valda ord från Miguel Bain

Vid slutet av historien får Robert reda på att gamla skulder är till för att betalas, och att skenet bedrar en aning angående hans bittra förflutna.

Klassisk taxiresa

Stallone har endast ett ansiktsuttryck, och Banderas spelar över så det står härliga till. Men det passar filmen, så det är intet man stör sig på, åtminstone inte jag. Julianne Moore leker mest med sin katt och ser ängslig ut genom större delen av filmen; tämligen befogat, iofs.

Assassins får 6,66 av 10.
 

Ithaqua

Utsvulten Wendigo
Joined
22 Oct 2003
Messages
526
Location
Helvetet
Ja den måste ju ses.

Enligt min mening tycker jag för övrigt att du har hittat din film-nisch. :gremgrin:
 

slanfan

Hero
Joined
16 Oct 2010
Messages
1,458
Location
Göteborg
Jag har sett End of watch och Sin Nombre.
Båda var väldigt bra, men jag vet verkligen inte vad jag ska säga om någon av dem.

End of watch: Två poliser råkar trampa fel person på tårna. Bra musik och snyggt filmad, men det känns helt taget ur luften att den ska vara dokumentäraktig.
3 av 5.

Sin Nombre: Sydamerikaner på jakt efter det bra livet i USA, eller kanske på flykt från det dåliga livet i sydamerika. Den kändes väldigt välspelad, men det är svårt att avgöra då min spanska är obefintlig. Väldigt obehaglig.
5 av 5.
 
Top