Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v15

[krank]

Sup ma' fackas. v15, ait!

Regler för filmklubben:

Spoiler

1) Du behöver se minst en film i veckan. Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
2) En gång i veckan skriver vi i en sådan här tråd om vad vi sett. Varje medlem tar med sig en film. Man skriver om filmen man sett. Några rader, sådär, behöver inte vara något avancerat. "Jag har sett 2001 och tyckte den var väldigt seg" är helt OK, men man kan också t.ex. leta rätt på trailers på youtube, skriva recension, sätta betyg.
3) För att bli medlem behöver man egentligen mest hoppa på.

Personer som varit med tidigare (bokstavsordning!: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till!.

Jag vill att ALLA försöker skriva sina filmtitlar med fetstil. Det gör det lättare för mig att räkna ihop er.

 

[krank]

Jag går ut stort och ser veckans Bondfilm, The Spy who Loved Me.

Den börjar med att Bond är i alperna och knullar fiendetjejer, sådär som man gör ibland, Sen åker han skidor och dödar andra fienderagenter.

Han kallas in för att försöka få tag på en teknologi ryssarna har som låter dem följa brittiska (eller om det är amerikanska) U-båtar och fånga in dem. Men det visar sig att det inte är ryssarna som ligger bakom alls, för de har minsann också blivit av med en U-båt. Bond tävlar mot och samarbetar sedan med en rysk kvinnlig agent, som var kär i en av de där Bond dödade i alperna. Det skulle kunna bli komplicerat, men det blir det inte egentligen för Bond har en magisk kuk som löser upp alla såna små trassel.

Vad kan man säga mer...

- Den här filmen känns väldigt arketypiskt Bond, på något sätt. Kanske för att den där bilen som förbandlas till en ubåt brände sig fast i mitt minne när jag var liten. Den här och Moonraker är nog de jag minns mest.

- Strombergs labb ser ut som en svart döskalle. Seriously.

- Jag tycker att delar av filmen känns lite snodda från You Only Live Twice, men det är nog bara det att ondingen kidnappar amerikanska och sovietiska grejer genom att ha ett fordon med en för som öppnar sig och sväljer dem. Och att han sedan tänker använda de kidnappade grejerna för att starta tredje världskriget mellan USA och Sovjet. Och så har fienden en hemlig bas som ser typ likadan ut (fast nu lite mer som basen i X-men. Anmärkningsvärt lik, nu när jag tänker efter). Och magnettåg. Och att Bond räddar besättningen från de kidnappade grejerna. Men jag är säker på att allt det här bara är en slump.

- Jag gillar att sovjeterna är mer "som oss" och inte bara onda goons. Det är hemskt tydligt att de är "our opposite number", så att säga. Snyggt upplägg för samarbete!

- Den ryska agenten Triple X får världens bästa introduktion. Så jäkla snyggt!

Spoiler

En brösthårig rysk man som ser väldigt mycket ut som en James Bondkaraktär ligger och hånglar med en kvinna i sängen. men det visar sig att det är kvinnan som är den ryska agenten.

Det är astrist att hon reduceras till ett Bond-pök mot slutet, efter att ha först förvandlats från kapabel rysk agent till kidnappningsoffer att räddas.

Och så är skådespelerskan träig och platt. Hennes repliker kändes genomgående lästa och oinspirerade.

- Ingen Bechdel här heller. De enda kvinnor som befinner sig på samma ställe någonsin är några arabiska lättklädda kvinnor i början av filmen, när Bond glider runt i Egypten.

- Jag tycker inte om hur de jobbat med musiken i den här filmen. Ofta för hög, ofta fel tempo, ofta helt fel stämning.

- Grafiken däremot är apsnygg. Med ubåtsbilderna på jordklotet och så. Såg ut som modern CGI, tyckte jag, vilket gör mig jätteimpad.

- Jaws, hahahahahaha. Nu längtar jag till Moonraker.

Betyg: 3/5 får det nog bli.

 

[krank]

Nu har jag också sett Lethal Weapon.

Det är en oerhört mörk film. Närmast noir:ig. Extremt mänskliga, skadade antihjältar, stories med moraliska gråzoner, det är knark och opålitlighet och konspirationer och jul utan snö och i'm too old for this shit.

Jag vet för lite om filmhistoria för att kunna säga att den här filmen är "stilbildande", men det är så den känns. Det är en svart buddycopfilm, som handlar om två skadade Vietnamveteraner som försöker hantera livet och världen - den ene genom att vara i nåtslags självdestruktiv våldsspiral som dessutom blir värre av att hans fru dog i bilolycka. Den andre genom att trygghetsknarka och försöka glömma. Tillsammans ska de försöka lösa ett fall som handlar om en tjej som tog fulknark och hoppade ner från en balkong.

Spoiler

Det visar sig att tjejens pappa var med i knarkligan.

Det är den sortens film. Det finns ingen godhet, bara trasiga människor som det inte går speciellt bra för. Våldet är osnyggt och skitigt även när det ska vara kampsport. Det är regn och lera.

Samtidigt kontrasteras innehållet väldigt snyggt mot LA's (or as I like to call it, Hell-A) dagsida, med palmer och strand och sol och blå himmel.

Det här är en riktigt, riktigt bra rulle. Även om den såvitt jag kan se inte uppfyller Bechdel speciellt bra.

Betyg: 4/5.

 

[God45]

Jag har sett filmen Kiling me softly.

Den är mjuk porr. Där, det var recensionen i en enda mening.

Fine, jag får väll skriva lite till. Heather Graham är topless i under en strypsex scen vilken är HET!

Nej, det var fortfarande om mjuk porren... Filmen handlar om Heather Graham (jag har inte en susning om vad hennes karaktär heter) som börjar dejta en bergsklättrare (noll koll ens på vad skådespelaren heter) och sedan har de bondage- och strypsex. Men han kanske har dödat en av sina tidigare flickvänner dum dum dum!

Oh, och där är en incest plot point out of fucking nowhere.

Så 1/5 om du vill ha en handling och grejer.

5/5 om du vill se Heather Graham göra mjuk porr och inte har något emot att spola i filmen. (tro mig, du missar inget)

 

[wilper]

Wanderlust (2012)

Jag såg Wanderlust i går. Romantisk komedi med Jennifer Aniston i den kvinnliga huvudrollen. Handlingen kretsar kring ett hippiekollektiv i Georgia, dit New York-borna tillika huvudpersonerna kommer. Den var en flopp på biograferna, men som DVD/TV-film får den godkänt av mig.

En svag trea, men dock en trea.

 

[Lukas]

The perks of being a wallflower

"We accept the love we think we deserve"


Efter Wallflower tråden kom jag och tänka på den här trailen <object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/n5rh7O4IDc0"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/n5rh7O4IDc0" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Och insåg att jag än inte sätt filmen, vilket var konstigt eftersom det verkligen verkade vara min typ av film.
Det är det nästan.

Det är en film som handlar om att tonåringar är konstiga, okänsliga och allmänt socialt klumpiga. Alltså ett mer realistiskt förhållningssätt än vad Hollywood brukar ha.

För att hålla mig kort så kan jag säga att det är en riktigt bra film och jag rekommenderar alla att se den, MEN det är några saker jag ändå vill lyfta fram som problematiska. Först så tycker jag filmen ur ett moraliskt perspektiv har några problem, den visar tonåringar som tar droger utan att det får några konsekvenser, den vid en tillfälle visar upp våld som den bästa lösningen.
Sedan så hade jag personligen föredragit om klippningen hade varit lite snabbare men det är bara en personlig smaksak.

Filmen har många plotelement som är subtila och man som tittare behandlas inte som en idiot, Det är väldigt skönt att man inte blir målad på näsan hela filmen, men jag undrar om inte regissören tog det lite för långt mot slutet. Lite tydligare tycker jag några saker kunde fått vara för att få ett ge ett starkare känslomesigt impakt.

Nu ger jag inte betyg (för betyg är ett dumt system) men jag vill säga att jag tycker den här filmen var riktigt bra, Fick mig borde att skratta, gråta och krama en kudde.


//Lukas som nu får lust att läsa boken

 

[Rymdhamster]

Den här veckan har jag sett Cloud Atlas.

Vad kan jag säga om den här filmen förutom: BEST MOVIE EVER!

Nåja, kanske inte den allra bästa, men för första gången på länge sitter jag och tittar på en film som är fullspäckad av stjärnor och känner allt är bara så jäkla bra.

Den hoppar fram och tillbaka i tiden värre än en tarantinofilm, men det älskar jag bara. Man bör dock inte vara allt för trött eller känna sig seg första gången man ser den här. Filmen innehåller allt i från lågmält drama, till action till effektextravagansa och jag tycker att den gör allting bra och det är blandat på ett sätt så det aldrig känns segt eller "för mycket" (inte för mig, i alla fall).

Faktum är att det är länge sedan jag varit så här positiv efter att ha sett en film, inte ens the Hobbit gjorde mig så här förtjust (högre förväntningar där dock, hälften av dem jag pratat med som sett Cloud Atlas har sagt att den suger så förväntingarna var rätt låga).

Det är bara två saker jag kan komma på som jag tyckte var lite "sisådär" med filmen:

1:

Spoiler

Hugo Weaving utsminkad till asiat, fast det var kanske tänkt att han bara skulle se konstig ut, som efter femhundra ansiktslyftningar för mycket.

2:
Filmen är tre timmar lång! Det gör att jag inte hinner se om den igen på en gång =(

Betyg: 5/5

Jag undrar om den kommer att kännas lika bra andra gången jag ser den...

 

[krank]

Total Recall

Originalet, med Arnold.

Det här är en helt sjukt bra film. Jag har sett den ett gäng gånger, och den har faktiskt bara vuxit med åren.

Douglas Quaid har mardrömmar om Mars, och bestämmer sig för att gå till företaget Rekall för att köpa sig riktiga minnen av Mars. Kanske kan det bota mardrömmarna. Men något går snett, och det visar sig att han är någon form av agent som blivit av med minnet.

Det är full fart med bra action från första till sista scen. Ingen dötid här inte. Paul Verhoeven är sjukt bra när han gör scifi, och den här filmen är inget undantag. Bra foto, underbar estetik och scenografi, OK skådespeleri till och med från Arnold, som egentligen inte alls passar in i filmen i övrigt. Musiken är pampig och 80-talig och bra.

En sak som slog mig den här gången jag såg filmen, förutom hur otroligt väl specialeffekterna åldrats, var att nya Dreddfilmen definitivt har inspirerats av den här, Färgpaletten i Dredds Mega-City 1 är väldigt lik den här brutalistisk-futuristiska industriella looken i Total Recall.

Verhoevens trademark ultravåld är också med; han är väldigt explicit i både den här och Robocop. Är det skotthål så är det tammefan skotthål, och blodet är äckligt, och folk kvävas och blir av med armarna.


Filmen fixar inte Bechdeltestet vad jag kan se, och jag är inte alls förtjust i reproduktionen av "den glada horan" i form av de prostituerade på den skitiga mutantklubben.


Däremot är manusarbetet i allmänhet mycket, mycket bra. Jag gillar informationshanteringen kring de olika twistarna mycket; allt är mycket, mycket snyggt upplagt med ledtrådar och vem som vet vad och så vidare. Och den centrala frågeställningen bibehålls hela vägen till slutet.

Betyg: 4/5. Men rätt nära en femma.

Nej fan, nu har jag sett intervjun med Verhoeven som hör till filmen och blivit påmind om hur mycket före sin tid den här filmen var. Jag menar, idag har vi alla sett Matrix och Inception och eXistenZ och filosofisk scifi är vardagsmat. OK, det gjordes ett par under 80-talet också; Blade Runner är ju rätt filosofisk också. Men ändå, Total Recall är faktiskt värd ett högre betyg. Jag är nästan redo att sätta mig och se den igen.

Så fuck yeah: 5/5

 

[Ymir]

Jag tycker det är ofattbart hur regissörer som Chen 'Jag gjorde den bästa historiska filmen i världshistorien' Kaige alltid förr eller senare gör nån slags film som bara är 'wtf'? Av recensionerna att döma är 'Killing me Softly' Chen Kaiges bisarra utvecklingsstörda skelett i garderoben. Men varför händer det? Varför kräker annars briljanta regissörer av världsklass som badar i guldpalmer och guldbjörnar plötsligt ur sig en riktig travesti? Författare verkar liksom aldrig göra det, aldrig ha en-två böcker som är så märkbart sämre än resten av deras produktion.

 

[God45]

Jag verkar ha specialiserat mig på att recensera dåliga filmer av i övrigt bra regisörer

Grejen med Killing me softly är att den hade kunnat vara bra, man ser potentialen i manuset och skådespelarna är riktigt bra i andra filmer. Den bara faller sönder någonstans runt den första sex scenen och återhämtar sig aldrig. Det finns en scen med Heather fastbunden vid ett bord av pojkvännen som hon tror har mördat en av sina tidigare flickvänner. Den här scenen borde vara spännande eller läskig eller obehaglig... Men den känns bara som början på en high class bondage porr-rulle.

Jag tror nästan det är problemet, filmen fastnade i att vara sexig så när slutet kommer och ska vara obehaglig med seriemördare och incest känns det som en bit från en annan film. Fast sedan kommer epilogen med ett slut från en romantisk komedi... Det blir sådan extrem mood whiplash att det inte blir ett dugg sammanhängande.

 

[krank]

Den här veckan bryter jag definitivt mot mina egna tankar om att bara ta en film per vecka. Så kan det gå.

Oblivion

Detta är en scifirulle med Tom Cruise som går på bio just nu. Jag såg en trailer för ett par månader sedan. Det var en sån trailer som jag stängde av innan den var slut eftersom den uppenbart var på väg att spoila minst en av filmens twistar...

Men; plotten i korthet: Tom Cruise spelar Jack Harper, en kille som fått minnet raderat och som jobbar med att reparera robotdrönare. Robotdrönarna vaktar stora maskiner som suger upp vattnet från haven för att göra om dem till energi. Energin ska användas på mänsklighetens nya hem, månen Titan. Dit vi flytt för att jorden blivit förstörd av krig mot aliens. Aliens som förstörde vår måne så klimat och allting blev helt kajko.

Alla med så långt? Bra. Det kan vara så att jag beskrev det där i lite konstig ordning. Men skitsamma.

Hursomhelst, Jack upptäcker att nånting är skumt, och sen ska jag inte skriva mer om plotten för att undvika spoilers.

Jag tyckte om filmen. Ruskigt snygg och välpaketerad, massor av snygga blinkningar till annan scifi, ganska välgjorda och iaf delvis oväntade twistar, helt ok skådespeleri. Tillräckligt bra för att jag garanterat ska vilja köpa den på blu-ray när den kommer. Inspirerande! Krank approves. Både high concept, ball plot, intressanta frågeställningar och en snygg yta.

Jag hade dessutom ingen koll på att Morgan Freeman skulle vara med, så det kom som en göttig överraskning.

Dåliga saker då? Tja, twistarna var en smula förutsägbara även om de var extremt mysiga. Och jag tyckte att det fanns ett plot hole:

Spoiler

Jack landar sin spindellika och inte alls välskyddade flygmojäng precis utanför den hemliga basen. Sen blir den hemliga basen helvetsanfallen av drönare, det är fullt krig och alla skjuter på allt och det sprängs och har sig.

Sen kliver Jack ut till sin oskadda flygmojäng... Also: varför fanns det kryokapslar hos rebelltyperna? Makes no sense, was not explained.

Sedan var det såklart lite av en snoppfest. Två namngivna kvinnor som talade med varandra om något som inte var en man (Vika och Julia pratar om Julias hälsotillstånd bl.a.) så filmen fixar Bechdel, men det är mest män som hoppar runt och action-grabbar sig medan kvinnor bara gör det i extrema undantag. Visar sig också i uppdelningen i filmens början, där Vika sköter kommunikationen medan Jack är den som skuttar runt och åker motorcykel och Gör Saker.

Det var också väldigt klumpig exposition i början av filmen, där jag bara ville säga "SHOW NOT TELL" till dem. Egentligen hade den nog klarat sig jättemycket bättre utan den förklaringen, för samma förklaring ges ju senare i filmen. Det hade varit lajbans att få sitta och inte veta allt, utan få räkna ut det bit för bit. Istället för att få hela backstoryn kastad i ansiktet redan från början. Lite som i Dark City, fast inte lika illa...

Betyg: 4/5

 

[Krille]

Conspiracy är en TV-film från 2001 av HBO, och är en dramatisering av Wannsee-konferensen 1942. Det var där och då som den "slutliga lösningen på judefrågan" formulerades.

Rollen som Reinhard Heydrich är förmodligen den läskigaste, starkaste och kanske bästa roll som jag någonsin har sett Kenneth Branagh spela. Adolf Eichmann spelas av Stanley Tucci, och han gör den rollen lysande. Vi har andra stjärnor som Colin Firth (som dr Wilhelm Stuckart) och Ian McNeice som Gerhard Klopfer, och sisådär dussinet asbra skådespelare till, i ett konferensrum i en villa utanför Berlin.

Och det är ungefär det som filmen är. Femton män i ett rum som diskuterar den slutliga lösningen som om det vore planläggningen av logistiken kring Hallandsåstunneln: arbetsmetoder, organisation och logistik, juridiska frågor - allt som får plats under 1,5 timmar ligger öppet för diskussion på bordet, allt utom det slutliga målet: inga judar i tyskkontrollerade områden.

Och mitt i den här civiliserade diskussionen lyckas filmskaparna med världens switcherooney: mot slutet vet jag inte om Heydrich (Branagh) skrämmer mig så mycket att han så liksom far runt 360 grader och blir nästan positiv; om Stuckarts (Firth) insisterande av upprätthållandet av lagen just gjorde honom till den vidrigaste personen på planeten, eller om Eichmanns konfliktlösande kompromissande är en bra grej. Filmen har ingen protagonist alls, men alla försök som min hjärna har gjort för att få fram en ändå har effektivt undergrävts och raserats i förväg.

"Vi har uträttat något" säger Heydrich när mötet avrundas. Och impulsen när eftertexterna rullar är nästan att jag vill gå och ta en dusch.

Jag tänker inte sätta ett betyg på den här filmen. Jag tänker bara säga att den ska ses.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/vWLvq0jC-c0"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/vWLvq0jC-c0" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

 

[krank]

Total Recall

Den nya.

Douglas Quaid har mardrömmar om en tjej han försöker fly nånstans med, och bestämmer sig för att gå till företaget Rekall för att köpa sig riktiga minnen av att vara en hemlig agent. Men något går snett, och det visar sig att han är någon form av agent som blivit av med minnet.

Filmen är snygg och actionfylld. Däremot har den ett svagare idéinnehåll, mindre tankeväckande delar trots att den är längre. Plotten har "renodlats", det handlar inte längre om Mars och luft och utomjordiska maskiner utan om en konflikt mellan storbritannien och australien (!) på planeten Jorden.

Den humor som finns består i stort sett av referenser till originalet; här finns till exempel "two weeks"- kvinnan och referenser till att vilja åka till Mars. De har också lånat en del oneliners, typ "i give good wife". Men de Arnoldska hårdroliga onelinsen är frånvarande på gott och ont. Och inga Johnnycabs (boooooh)!

Det sägs att den här filmen ska ligga närmare originalet. Det vet jag inget om. Den är apsnygg vilket hjälper betyget, och har mer naturliga samtal mellan personerna i filmen (Arnold var aldrig sådär superbra på "naturliga samtal"). Men den är plattare och har mycket mindre food for thought.

Spoiler

Hela "är det här på riktigt"- grejen blir svagare, det är mindre foreshadowing, alla de scener som knöt an till den grejen var öht väldigt inkrystade.

Så.... En svag fyra av fem, tänker jag nog ändå ge den. För att den är så snygg, och hade bra tempo och action och skådespeleri. Men ska man bara se en av Total Recallfilmerna så ska man helt klart se den äldre.

Nä, jag ändrar mig. Jag ville gärna ge den en fyra, för att jag generellt gillar remakes och så var den väldigt snygg. Men den är ingen fyra. Den är för platt och tråkig. Nej, se den gamla istället. Om du måste välja.

Betyg: 3/5.

 

[Krille]

Ska vi se vad mer man kan säga om The Spy Who Loved Me...

Kickern är förhållandevis lång och börjar med att en brittisk ubåt får trubbel och folk säger "oh god". Sen händer något liknande med en rysk ubåt. En sovjetisk agent, Anya Amasova "Triple-X" (Barbara Bach, kallas in för ryssarna och en brittisk agent, James Bond "007" (Roger Moore) på den brittiska. Fast Bond är på uppdrag i Österrike när Amasovas älskare är på ett uppdrag där också. Bond flyr med skidor och fallskärm. En fallskärm med Union Jack, följt av filmens titellåt:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/PNA7DcVppEs"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/PNA7DcVppEs" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Nakna flicksilhuetter, pistoler, Bond, Carly Simon.

Bond och Amasova skickas oberoende av varandra till Egypten och tillbringar mesta tiden där med att försöka imponera på varandra medan de jagar en microfilm och får spö av Jaws (Richard Kiel). Sedan slår ryssar och britter sina påsar ihop och är väldigt familjära, och Bond och Amasova skickas till Sardinien för att snoka på Karl Stromberg (Curd Jürgens), den slemmige kapitalistutsugaren med ett marinbiologiskt labb. De åker tåg, spöar Jaws och nuppar innan de är framme. Bond får en bil, och sedan hälsar de på Strombergs koola labb. Ett kort besök på labbet senare så släpps de i land, och blir sedan jagade av motorcykel, bil, helikopter, dykare och miniubåt medan Bonds vita Lotus Esprit visar sig ha mer än ett trick i rockärmen.

Bond och Amasova skickas ut till en amerikansk ubåt som oh god-as in i Strombergs supertanker, där Stromberg avslöjar hela sin onda plan att starta kärnvapenkrig och sedan bygga upp utopia i sin undervattensbas. Amasova tar Stromberg med sig till basen, och sedan tar sig Bond fri och det befrias, skjuts och sprängs innan Bond och ubåtsbesättningarna saboterar Strombergs plan.

Sedan får Bond paket och använder det för att rädda Amasova från Säker Död (TM) innan hela skiten sprängs. En Dom Perignon 52 och lite sedesamt sex under täcket senare slutar filmen med en shanty-version av titellåten.

---

Vi har de roliga återkommande rollerna, som M (Bernard Lee), major Boothroyd/Q (Desmond Llewelyn) och Moneypenny (Lois Maxwell). De gör sina korta roller på rutin numera. Särskilt roligt är att M är väldigt familjär med general Anatol Gogol (Walter Gotell), hans motsats i Sovjets underrättelsetjänst.

Det är lite sjuttitalsoptimism över filmen som speglar tidsandan. Oljekrisen är över, Vietnam är över, Apollo- och Soyuz-astronauter skakar hand i rymden och markerar att rymdkapplöpningen är över, Sovjet och USA pratar om att begränsa kärnvapnen (Ronald Reagan har inte fått neokonservativt tokspel än), och hippie-eran har fortsatt in i disco-eran. Så idén att rysk och brittisk underrättelsetjänst (med hjälp av amerikanska flottan) skulle samarbeta är inte helt taget ur luften.

Bond fortsätter med sin skolpojksbusighet. Den får till och med mer än vanligt spelrum i konkurrensen med Amasova (Bach). Barbara Bachs fejkryska brytning är fejkig och hon är allmänt stel i replikerna, men hon är en ovanligt aktiv Bond-brud. Det pågår hela tiden en tävlan mellan Amasova och Bond om att vara bäst, och det blir riktigt drivande i avspänningen.

Som konstaterats blev det inte mycket Bechdel i den här. Det fanns lite möjlighet till det när Naomi, Strombergs assistent och privata helikopterpilot tillika torped (Caroline Munro) ska visa Amasova runt på Strombergs bas, men eftersom det är Bond som är huvudpersonen så får man inte se vad de två pratar om.

Krank noterar en likhet mellan den här och You Only Live Twice. Det blir förmodligen åtminstone delvis förklarat av att regissören Lewis Gilbert var killen som gjorde You Only Live Twice. Skomakare, förbli vid din läst, eller nåt.

Det var lite väl tydligt med back projection vid flertal tillfällen - när Bond kör Lotus Esprit och när Bond åker skidor. De flesta effekter är rent praktiska: modeller sprängs och det skjuts och kastas handgranat i stora maffiga sets inklusive en hel del med massor med vatten och tiltbara scener.

Jag är inte imponerad av själva slagsmålen. Roger Moore, eller hans stuntman, karatesparkas och karatechoppas på ett amatörmässigt filmsätt som för mig mest för tankarna till Tom Bakers Doctor Who. Det roliga är när Bond gör annat än att sparkas och slåss, typ att riva byggnadsställningar i huvudet på folk eller hiva folk av hustak. Richard Kiel gör inte så mycket annat än att ta stryk och sedan pressa sig obevekligt mot avslutet, så han känns mer löjeväckande än hotfull, trots rostfri garnityr.

Jag brukar sätta höga betyg på restorationen, men inte den här gången. Det var något med ljudet. Det var väldigt mycket reverb på titellåten, så till den grad att det lät kasst, och i övrigt skumt uppmixat. Bildmässigt är det bra, förstås, men ljudet stör mig. Fast shanty-versionen av Nobody Does It Better var kul!

---

Bond är tillbaka nästa vecka i Moonraker.

Och Jaws.

 

[krank]

Som sagt var, en filmfylld vecka blev det.

Demolition Man
I sell seashells on the seashore...

John Spartan är en 90-talsactionhjälte i ett någorlunda nutida (1996, tre år efter att filmen släpptes) San Fransisco som närmast liknar en krigszon. Den vansinnige Simon Phoenix håller delar av staden i ett terrorgrepp. Han åker på pisk av Spartan, men inte innan han mördar en skolbuss full av ungar. Detta leder till att både Spartan, som anses delvis ansvarig, och Phoenix döms - till kryofängelse.

År 2032 lyckas Phoenix rymma från kryofängelset, och finner ett helt nytt samhälle - en riktig brave new world-utopi där det inte finns något våld, inga mord har skett på 16 år, och så vidare. Ett riktigt smörgåsbord för en förhärdad och våldsam brottsling!

Så vad gör den handfallna polisen? Tinar upp John Spartan, såklart! Som löser alltihop med hjälp av vapen och old-fashioned police work. Det vill säga att spränga saker i luften. Sen lufsar han mest omkring och förfasar sig över hur mjäkigt samhället blivit (salt, svordomar, kött, göra barn utan att gå till klinik, cigaretter etc. är alla illegala).

Den här filmen fick ganska mycket skit när den kom, det minns jag. Men idag tycker jag den i princip enbart är väldigt bra. Jag gillar futurismen, jag gillar actionscenerna, effekterna och klippningen är solida. Tydligen fick Sandra Bullock en golden raspberry för Worst Supporting Actress för sin insats som Lenina Huxley (smaka på det namnet!) men jag tycker att hon funkar riktigt brta. Hon ska ju symbolisera den nya generationen, som egentligen inte känner till något annat samhälle - och hennes styltiga språkbruk åminner om 1984 och jag kan definitivt grokka varför hon pratar som hon gör.

Denis Leary gör en störtskön rebelledare, Wesley Snipes en over-the-toponding, Sylvester Stallone är en grym actionhjälte. Rob Schneider är med i en biroll. Tydligen var Jack Black med på ett hörn också, ser jag på Wikipediasidan.

Den här filmen är rolig, actionfylld, snygg, överlag välskådespelad. Dessutom har den ett par allvarliga poänger om utopier, farorna med ett alltför välordnat samhälle, makt och så vidare.

Och vi vet fortfarande inte hur man använder de tre snäckskalen. Nu när Wesley Snipes är ute ur fängelse kanske man kan hoppas på en uppföljare? =)

Bechdel: Fail, vad jag kan se. Det finns bara en namngiven kvinna.

Betyg: 4/5

 

[Robban]

Valet och kvalet stod mellan tre filmer: Nya spiderman-filmen, The Avengers och Flash Gordon. Eftersom jag kände mig lite nere och inte orkade med något jätteseriöst så fick det bli Flash Gordon. Som utan tvivel är filmhistoriens bästa skapelse. Någonsin.

Om du inte gillar Flash Gordon (eller Blixt Gordon, som han kallas på svenska) så är det nåt fel på dig. Så enkelt är det. Det här är en cinematisk juvel, den är perfekt.

Jag erkänner, jag är aningen partisk. När jag var liten så kollade jag och en flicka jag var lite småkär i på den här filmen. Vi gömde oss bakom kuddar när det blev för otäckt. Jag återvände flera år senare till den, och idag så blev det dags för den igen. Den återkommer år efter år, och blir aldrig gammal.

Redan början är perfekt. Som en gammaldags såpa så får vi karaktärsnamnen, vilket föreslår att vi redan känner och älskar de här karaktärerna. "Sam J. Jones as Flash Gordon" och "Ornella Muti as Princess Aura"... allt till ackompanjemang av Queen. Queen! Ingen film kan bli dålig när de står för musiken.

I mitten av filmen har vi en plot och en story: Jorden är under attack av knasiga väderförhållanden. Tre jordlingar: Amerikanske fotbollspelaren Flash Gordon, reseagenten Dale Arden och den galne forskaren Dr. Hans Zarkov flyger genom ett maskhål till planeten Mongo. Mongo härskas av Kejsaren Ming, som är otroligt ond. För att rädda jorden måste våra hjältar söka hjälp hos Kejsarens dotter (Ornella Muti, som är ungefär hur sexig som helst i den här rollen, incestuösa undertoner till trots), Hökmännen (som leds av självaste Brian Blessed), och Robin Hood Timothy Dalton, som är Arborianernas prins. Ming själv spelas av självaste Max von Sydow, som spelar honom kanske en aning för nära en kinesisk arketyp som inte är så lite rasistisk.

Den som kom upp med alla kostymer ska ha all eloge: hovet på Mongo är så färgglatt att man inte kan annat än bli glad.

Oavsett hur despotisk Ming är, så kan man inte klandra honom för hur han tar hand om inventariet: allt är polerat och skiner (om det är metall... eller till och med tyg), allt från telepati-maskinen till War Rocket Ajax.

Det här är en rolig film. Det är meningen att den ska vara det. Rolig sci-fi. Inte super-seriöst, utan bara glittrig, glad camp. Filmen är också väldigt... kinky. Det finns inget explicit, men sex genomsyrar filmen; multipla partners, kemiska tillbehör, smärta spelar en stor roll... Det finns där, men filmen är fortfarande barnvänlig (om man bortser från våldet då). Det finns till och med en pillow fight i filmen.

Skådespelarinsatser? Det är inte så mycket... insatser som att folk bara ... är. Design och script tar över från skådespelandet. Flash spelas av en atlet, Dale spelas av en modell, och resten spelar sina roller som det förväntas av dem. Brian Blessed, Richard O'Brien och Topol inte så mycket skådespelar som har igenkännbar karisma och personlighet? Kanske? Missförstå mig rätt här: även om det inte är skådespeleri så är det fantastiskt bra oavsett.

Slutligen: det här är kanske den mest citerbara filmen igenom tiderna. Jag ger den 99% av 100. (det finns en onödig scen i den.)

[Den... kanske klarar Bechdel-testet, men det skiter jag fullkomligt i om den gör eller inte, när det gäller den här filmen. Man får gilla filmer som är problematiska, så länge man är medveten om att problemen finns där.]

[Till sist: jag hoppas och ber att det aldrig kommer en reboot på Flash Gordon. Det går inte att överträffa den här filmen.]

 

[Max Raven]

Jag tycker det är ofattbart hur regissörer som Chen 'Jag gjorde den bästa historiska filmen i världshistorien' Kaige alltid förr eller senare gör nån slags film som bara är 'wtf'? Av recensionerna att döma är 'Killing me Softly' Chen Kaiges bisarra utvecklingsstörda skelett i garderoben. Men varför händer det? Varför kräker annars briljanta regissörer av världsklass som badar i guldpalmer och guldbjörnar plötsligt ur sig en riktig travesti? Författare verkar liksom aldrig göra det, aldrig ha en-två böcker som är så märkbart sämre än resten av deras produktion.

Jodå, det händer.

På rak arm tänker jag på Stephen King, Baum (han som skrev Oz-böckerna) och Ian M. Banks. Men visst, det kanske är mindre mängd än för regissörer. I så fall har en del av det säkert med att författare har folk som kollar deras texter (editors) - men det är väl lite producerns jobb? Sen finns det ju flera bitar som samspelar, bl a manus, som kan vara rätt dåliga.

 

[Max Raven]

Jag har sett på Flash Gordon.

Det klassiska gänget från gamla Blixt Gordon-serierna, Dale, Gordon och Zarkov slåss mot Kejsar Ming. Filmen verkar försöka fånga känslan i de gamla serierna - något jag tycker de verkar lyckas med (även om jag har något begränsad erfarenhet av serierna). Filmen ångar matiné-filmskänsla, med 80-talseffekter.

Det är, för tiden, väldigt snyggt. Faktum är att jag inte störde mig på dem alls - jag blev lite nostalgisk för hur man skötte specialeffekter innan CGIns intåg. Kostymer och modeller.

Handligen då? Kejsar Ming är uttråkad och bestämmer sig därför för att förinta Jorden. Zarkov upptäcker att det är en attack och pressgängar Dale och Gordon. Brian Blessed are awesome hökman. Filmen har en precis lagom lång introduktion där man får känna huvudpersonerna i vår egen värld innan de färdas till den nya. Sedan är det awesome skumma saker och Gordon som verkar dö flera gånger.

En riktigt bra film för sin genre.

Betyg: 5 ljusblixtar av 5.

Bechdel-testet? Tre viktiga kvinnor finns, två av dem - Dale och prinsessan Aura pratar, och inte om en man (okej, Aura vill att Dale ska lönnmörda hennes pappa, men det är inte det enda de pratar om).

 

[Übereil]

Avengers-maratonet fortsatte med resterande filmer den här veckan. Dvs Thor, Captain America och Avengers.

Thor handlar om han den där åskguden, ni vet. Mythoset tror jag är att det här är vad asatron baserades på, men jag är inte helt hundra. I alla fall, Thor är arvinge till Odens tron och ska precis få ta över när några isjättar (som asarna var i storkrig med för X hundra år sedan) smyger sig in i rustningskammaren där deras kraftkälla förvarades (kriget avslutades med att asarna tog den). Detta sårade Thors ego vilket fick honom att dra med sig sina bästa vänner (inklusive hans bror, Loke) till isjättarnas hemland för att lära dem en läxa. Isjättarna tar detta som en krigsförklaring som de sedan vägrar backa på. Då Thor vägrar erkänna någon form av ansvar för att det blev som det blev så förvisar Oden honom till Jorden och konditionerar hammaren (klart Thor har en hammare) så att bara den som är värdig kan lyfta den.

På Jorden så springer Thor ihop med ett (väldigt) litet forskarteam som verkar vara något på spåren (portalerna mellan världarna, visar det sig vara).

Till skillnad från tidigare tre filmer (de jag resencerade förra veckan) så innehåller denna film karaktärsutveckling. Både hjälten och skurken är andra karaktärer i slutet än de var i början. Skurken är dessutom den intresantaste skurken i samtliga filmer. Dessutom så finns det, som vanligt, en hel del humor (särskilt när Thor kommer till jorden och beter sig som om han är i en High Fantasy värld). Karaktärsutvecklingen blir dock lite väl ihoppressad (för lite tid), och Thors kamrater är lite väl pappaktiga med tanke på hur stor del de faktiskt är i historien. 3 av 5 är den dock värd.

Captain America utspelar sig under andra världskriget. Steve Rogers är känner att det är hans plikt att gå med i kriget. Problemet är att han är en tvärhand hög, har en kropp byggd som en tandpetare och dessutom har ett halvdussin "handikapp" (asma är en av dem). Han har, med andra ord, inte alls fysik för att klara av armélivet. Han försöker dock upprepade gånger och får avslag varje gång.

Tills en läkare vid namn Abraham Erskine får upp ögonen för honom. Dr Eskine ser en man som så gärna vill göra rätt för sig att han söker till armén trots att det är hopplöst. Dr Eskine ser också en man som formats av att ha växt upp som svagare än sin omgivning. Detta är precis den man Dr Eskine eftersökt som första rekryt till sitt supersoldatprogram! Dr Eskine har uppfunnit ett serum som kommer förvandla någons kropp till gränsen för vad en människa kan vara, rent fysiskt. Men första gången han testade det så gick det fruktansvärt fel, för mannen han testade på var en ond man. Därför söker han någon god. Någon som förstår värdet av styrka. Någon som Steve Rogers.

Captain America är en klassisk hjälte. Skurken han möter är en klassisk skurk, komplett med storhetsvansinne och allt. Det är humor (Joss Whedon skrev dialogerna, har jag hört). Det är en tjej som den tafflige Captain America kanske får ihop det med till slut, om han bara kan sluta vara så blyg. Ja, ni förstår vad för typ av film det är. Filmen är väldigt välgjord, och den svage killen som plötsligt får en stark mans kropp är en väldigt sympatisk hjälte. Detta är helt klart min favorit av filmerna i Avengersserien. Jag ger filmen 4/5.

Avengers utspelar sig 2012 när skurken från Thor kidnappar ett par av S.H.I.E.L.Ds (om jag glömt att nämna det, organisationen S.H.I.E.L.D rekyrerar huvudpersonerna i de tidigare nämnda filmerna i filmerna i fråga) hantlangare, snor en magisk energikälla och gömmer sig. S.H.I.E.L.D drar ihop Captain America, Iron Man, Hulken och Black Widow (spelad av Scarlett Johanson, hon är med i Iron Man 2 och är allmänt ninjig) för att hitta henom. Efter ett tag dyker Thor upp också (för de har ju slagits förut). De lyckas tillfångata skurken, men hen vet inte var energikällan är, så de måste försöka leta på den. Medan de forskar så uppstår slitningar mellan samtliga hjältarna. Sedan invarderar skurkens hantlangare och fritar skurken, sedan lyckas de öppna en portal till en annan värld och en alienarmé invarderar Manhattan. Sedan följer en episk slutstrid mellan en Alienarmé och tidigare nämnda superhjältar. Och det är, i ett nötskal, filmen Avengers.

Jag var lite besviken på att historien var så osofistikerad. Jag var besviken på att skurken, som var så intressant i Thor blev så vaniljig i Avengers (jag är en guuuud! Jag behöver inte bry mig om andra! Hahahahaha! Hahahahaha!). Jag var inte besviken på dialogerna, de var i allmänhet riktigt vassa (förutom när de försökte få ut humor ur Thor - skådisen klarade inte av det). Slutstriden hade kanske varit en större behållning om jag inte varit sjuk. Som det var ger jag filmen 3/5 vilket kanske varit högre om jag orkat engagera mig i slutstriden.

Übereil

 

[mördarmackan]

Returner

En japansk film om en flicka från framtiden som återvänder för att förhindra ett horribelt krig mellan människor och aliens som håller på att utplåna mänskligheten.
Hennes uppdrag är att ta kål på den främmande varelsen innan den kallar på moderskeppet för att anfalla.
Väl tillbaks i tiden så lyckas hon med list och tur få med sig en "revolverman" - det är väl inte riktigt rätt epitet kanske, men det får duga för nu. Han har i sin tur egna saker som ska tas itu med och som det nu är så råkar det vara så att det hänger ihop. Hans fiende är en ur den kinesiska triaden som för länge sen dödade och tog hans bästa väns organ för försäljning, men han har ju kommit upp sig nu i världen. Skurken är ju som i många japanska filmer over the top, men i den här är han det i mitt tycke på ett ganska så bra sätt.

Det visar sig förstås att det inte alls är så att det är slemmiga aliens som startar kriget, utan människor (och triadbossen som vill ha rymdskeppet och eventuella vapen det kraschade med och skulle ha tagit kål på alien om det inte vore för våra hjältar.) som skulle ha dödat utomjordingen.

En rätt ok sci-fi rulle ändå som ger en stunds underhållning utan att man behöver ha ångerst över tiden man lagt ner på den.

Hur det slutar? Tss- ALLT tänker jag inte säga.

Betyg? 3/5