Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v20

[krank]

Vecka 20!

Riktlinjer för filmklubben:

Spoiler

1) Du får gärna se minst en film i veckan. Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
2) En gång i veckan skriver vi i en sådan här tråd om vad vi sett. Varje medlem tar med sig en film. Man skriver om filmen man sett. Några rader, sådär, behöver inte vara något avancerat. "Jag har sett 2001 och tyckte den var väldigt seg" är helt OK, men man kan också t.ex. leta rätt på trailers på youtube, skriva recension, sätta betyg.
3) Skriv filmtitlar med fetstil så det blir lättare att se.
4) För att bli medlem behöver man egentligen mest hoppa på.

Personer som varit med tidigare (bokstavsordning!: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till!.

 

[Rymdhamster]

Jag inleder med två filmer:

Först har jag sett Ewoks: Battle for Endor (1985).

Jag tyckte mycket om filmen när jag var liten och tyckte att det var hög tid att se om den. Det som slår mig är att det är en lite märklig blandning av barnfilm och vuxenfilm. Filmen handlar om Cindel vars hela familj dödas av marodörer de första sju minuterna. En väldigt våldsam början på vad som i övrigt är en ganska mysig fantasyfilm om en liten flicka och hennes hårige björnvän.

Effekterna är lite daterad stop motion, men funkar ändå rätt okej. Rymdvarelserna är masker och ser lite stela ut, mer som riktigt bra maskeradkostymer än ordentlig filmmakeup, men även dessa ser rätt okej ut.

Coolast tycker jag är blandningen av medeltida borg och häxkonster med rymdskepp och laservapen. Jag älskar den kombinationen.

Ewokerna tycker jag är ännu lättare att acceptera här än i Return of the Jedi, för här får de verkligen tokspö, blir dödade och slutligen tillfångatagna och förslavade.

Betyg: 3/5. Går den på TV, och man gillar star wars, så är den rätt underhållande.

Som bonusfilm har jag också sett Gargbage Pail Kids - the movie (1987).

Den minns jag att jag tyckte mycket om när jag var lite, och när jag nu snubblade över den var jag grymt nyfiken. Jag blev mycket besviken. Den gjorde kanske inte mitt liv sämre, men det var helt klart en bortslösad timme och en halv av min liv.

Betyg 2/5, och är snuddande nära en 1:a.

 

[krank]

Jag har just sett Battle Los Angeles igen.

Aliens invaderar. De slår till hårt och snabbt. Filmen följer en grupp marinkårssoldater som hamnar i skiten.

Detta är en riktigt, riktigt bra och makalöst snygg milfic-scifi-film. Men om man jämför med till exempel Battleship så är denna betydligt skitigare, mer krigsfilm så att säga. Det här är som alla de där tråkiga jävla krigsfilmerna - plus utomjordingar. Vilket visade sig vara precis vad krigsfilmer behöver för att bli icke-tråkiga.

Den är ganska down-to-earth; det handlar inte om att Rädda Jorden - utan om att plocka ut civila ur en zon som snart ska bombas. En annan skala, kan man väl säga.

Effekterna är snygga, de olika vändningarna snyggt genomförda, kameraarbetet och scenografin och sättet att hantera färg och ljussättning på är riktigt, riktigt bra och passar genren perfekt. Oerhört inspirerande och bra film, tycker jag. (Så inspirerande att jag efter att ha sett den första gången satte mig ner och började bygga på ett rollspel i samma stil...)

Det här är en oerhört manlig film. Huvudpersonerna är nästan alla män, de har en rå och grabbig jargong som aldrig problematiseras, drar sexistiska skämt, ifrågasätter att kvinnor kan hantera vapen. Av de två (vuxna) hjälplösa civila som påträffas är det mannen som faktiskt får något gjort stridsmässigt. De två kvinnor som är med mer än en enstaka scen i filmen är veterinär respektive kommunikationsperson - typiskt kvinnligt kodade grejer.

Så det bär mig egentligen lite emot att sätta högsta betyg på filmen, givet den alldeles enorma machoismen. Men filmen är i övrigt såpass bra att även såpass mycket machotrams bara kan sänka till en svag femma...

BETYG: 5/5



EDIT: Och naturligtvis är detta tämligen skamlös propaganda för amerikanska marinkåren. Men det får man liksom köpa. Hör till genren.

 

[krank]

Jag har sett bondrullen The Living Daylights.

Det här är den enda rulle där jag faktiskt läst, eller snarare lyssnat på, delar av originalet - jag har en kassettbandsversion, som dock bara återberättar korta små episoder.

Nå; Bond har regenererat igen och spelas nu av Timothy Dalton. Felix Leiter har också regenererat men det är ju mindre av en nyhet; han brukar ju byta form mellan varenda uppträdande känns det som. Det som däremot är nytt är att Moneypenny nu också regenererat och blivit betydligt yngre.

Nå; Bond börjar med att hjälpa en rysk officer att gå över till andra sidan (vad i hela fridens dagar heter defect, som verb, på svenska?). Han skjuter en rysk krypskytt, men väljer att skjuta hennes vapen istället för hennes huvud.

Generalen är dryg och gillar västerländsk lyx, men ger i varje fall från sig infon att en annan rysk officer satt igång en plan för att döda en massa brittiska agenter. Bond skickas att mörda den här officeren, men misstänker att inte allt står rätt till - och han som gick över kidnappas snart tillbaks av KGB.


Filmens Bondlåt är ruskigt bra (framförs av A-ha, så det kanske inte är så konstigt) men introt är i övrigt rätt ointressant. Manuset är tight och bra, skådespeleriet svajjar lite. Men det är högt tempo, och känns mer som en modern actionfilm. Något Bechdeltest klarar filmen inte vad jag kan se.


Jag svajjar lite, men sätter nog betyget 4/5 ändå. Det är inte en jättestark fyra.

 

[Robban]

Jag har sett Iron Man 3.

Det bästa med filmen var efter eftertexterna.

Nä, kanske inte (även om jag är glad att jag satt kvar). Den drog ut lite på tiden, men över lag var den helt okej. Den misslyckas fatalt på Bechdel-testet dock, men man får väl ta vad man får från en serietidning från 60-talet.

Gillar skarpt att fokuset ligger på Tony Stark, och inte Iron Man.

Lite överdriven i slutet, men jag orkar inte dissekera så mycket.

10 av 15, men det lutar mot 11. 10.84 kanske.

 

[Arfert]

Jag har sett Iron Man 3.

Det bästa med filmen var efter eftertexterna.

Nä, kanske inte (även om jag är glad att jag satt kvar). Den drog ut lite på tiden, men över lag var den helt okej. Den misslyckas fatalt på Bechdel-testet dock, men man får väl ta vad man får från en serietidning från 60-talet.

Gillar skarpt att fokuset ligger på Tony Stark, och inte Iron Man.

Lite överdriven i slutet, men jag orkar inte dissekera så mycket.

10 av 15, men det lutar mot 11. 10.84 kanske.

Enligt Wired (tror jag det var) så lyckades den med Bechdel-testet, och var ett verkligt bra exempel hur man kan göra. Men folk tycker olika.

 

[krank]

Jag har sett Iron Man 3.

Det bästa med filmen var efter eftertexterna.

Nä, kanske inte (även om jag är glad att jag satt kvar). Den drog ut lite på tiden, men över lag var den helt okej. Den misslyckas fatalt på Bechdel-testet dock, men man får väl ta vad man får från en serietidning från 60-talet.

Gillar skarpt att fokuset ligger på Tony Stark, och inte Iron Man.

Lite överdriven i slutet, men jag orkar inte dissekera så mycket.

10 av 15, men det lutar mot 11. 10.84 kanske.

Enligt Wired (tror jag det var) så lyckades den med Bechdel-testet, och var ett verkligt bra exempel hur man kan göra. Men folk tycker olika.

Yup. Mer info:

http://bechdeltest.com/view/4090/iron_man_3/

De är kvinnor, de har namn, och de talar om något som inte är en man och som dessutom faktiskt är något intressant med lite tyngd.

 

[Ymir]

Jag har också sett Iron Man 3, och precis som i föregångarna skulle jag argumentera för att det bästa med filmen är Don Cheadle, som har en fantastisk dynamik med Iron Man-skådisen och äger varje scen han är med i. Kanske inte så konstigt givet att han hade huvudrollen i en av de bästa filmerna någonsin , but still...

Det var även lite intressant att se filmen i Kina eftersom den kinesiska versionen har unika (om än helt poänglösa) scener med Fan Bingbing som inte är med i något annat lands screenings av filmen. Å andra sidan fanns inte post-credits scenen i den kinesiska versionen, så något blev man snuvad på också... Rent konceptuellt är det en intressant feature, som var en first-timer för mig; kommer det i framtiden vara vanligat att storfilmer har bonus content specialgjort för olika länders marknader?

 

[God45]

Okej det här kommer låta galet... Men lyssna på mig nu. Iron man har inte många skurkar i serierna som är bara hans som är coola. Så vem bör de ha som skurk i nästa film?

Iron man 4: Fin Fang Foom

Du vet att du vill se Iron man slåss mot en drake!

 

[Krille]

Jag har också sett The Living Daylights.

Vi börjar med The Walk, pistol, rött klägg, och kickern. Och det här är en riktigt skön kicker, när 00-sektionen ska försöka infiltrera Gibraltars radarstation som en övning. Kruxet är att ryssarna lägger sig i och har ihjäl en av tre dubbelnollor - en annan diskvalificerar sig från övningen, men sen kommer Timothy Dalton inhoppande och fixar biffen. För den här gången är det Timothy Dalton som spelar Bond, och han sätter tonen som en farlig agent igen, snarare än en skrynklig gubbsjuk busig överklasskolpojke. Kickern avslutas med att Bond visar att han är en Riktig Man, och därefter kommer introsången av norske gutterne A-ha.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/Eo9uXd48HME"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/Eo9uXd48HME" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Så, rysk general Koskov (Jeroen Krabbé) vill hoppa av. När Bond är där för insatsprickskytte så anar han oråd och skjuter inte ihjäl prickskytten som ska mörda Koskov, Kara Milovy (Maryam d'Abo), cellist och Koskovs flickvän. Bond tar också över avhoppsoperationen och låter Koskov åka berg-och-dalbana i pipeline.

Sen matar Koskov britterna fulla med skit som har med kickern att göra varefter han "fritas" av "KGB", vilket i själva verket är Koskovs utsända. Bond skickas ut för att göra något åt skiten i form av att skjuta general Pusjkin (Gimli, eh, John Rhys-Davies), men han drar till Prag och hämtar ut Kara Milovy istället. En jakt senare med en Aston Martin fullspäckad med finesser och en Stradivarius så är Kara och Bond i Vien, där Bond lägger på sitt smiligaste förföriska jag och försöker få ut något ur Kara. Och lite hjälper det: off till Tanger.

I Tanger låtsas Bond skjuta ihjäl Pusjkin och jagas av marockanerna över hustak tills han hämtas in av en helt ny Felix Leiter (John Terry), den sjätte i ordningen. Koskov och Brad Whitaker (Joe Don Baker), den slemmige amerikanske vapensmugglaren, mår rätt bra av Pusjkins död fram tills Kara ringer upp. Kara drogar ner Bond och Koskov släpar iväg både Bond och Kara till Afghanistan.

Bond och Kara flyr och passar på att bli bundis med Kamran Shah (Art Malik), Mujaheddin-ledare, och bevittnar ett byte av diamanter mot opium, som Pusjkin tänker sälja vidare. Bond, Kara och Mujaheddin bombar sovjetisk flygbas, själ en Hercules lätt förklädd till sovjetiskt transportplan, klättrar i nät, släpper skurkar, desarmerar bomber, bombar broar, utför bilstunt, kraschar flygplan och drar iväg till Pakistan.

Tillbaks till Marocko, där Bond ser till att Whitaker möter sitt Waterloo. Pusjkin, livs levande och frisk, dyker upp och skrockar över hans lik och tar en gruvlig hämnd på Koskov. Kara spelar cello och får tillstånd att spela i Moskva av en högst nöjd general Gogol (Walter Kotell).

---

Som sagt var, ny Moneypenny (Caroline Bliss), samma M (Robert Brown), samma Q (Desmond Llewelyn), samma försvarsminister Fredrick Gray (Geoffrey Keen). Och förstås ny Bond.

Timothy Dalton gör en mycket mer iskall Bond. Det här är nästan en återgång till Sean Connerys rovdjurslika Bond, aningen mer soldatlik och fullkomligt livsfarlig. Den här tolkningen är en Bond som fullständigt iskallt och målmedvetet förför sina offer för att utnyttja dem, och inte bara har en skön natt, exemplifierat av kvällen i Vien med Kara. Jag har sällan sett en så obehagligt målmedveten förförelse med ett så explicit syfte. Det här är en Bond som jag gillar klart mer än Roger Moores.

Kara Milovy känns som en rätt våpig Bond-brud som visserligen vågar göra saker, men är lite väl fjantigt känslostyrd och mentalt blond. Det är lite "uwaaa, min pojkvän är i fara, nu snor jag en jeep och gör livsfarliga stunts och vrålar 'Jaaaaaaames!'" över henne. Det är en utveckling bakåt från Carole Bouquets roll som Melina Havelock i mina ögon, men bättre än exempelvis Britt Ekland.

Ståryn är rätt komplex, med flertalet vändningar. Det handlar inte om världsdominans eller nya ordningar eller superraser, utan om personlig vinning i kalla krigets slutskede och avspänningen mellan öst och väst. Den berör Sovjets krig i Afghanistan, och det finns lite av Reagan-erans bundisskap med mujaheddin med i filmen. Det är en rätt intelligent ståry som ändå lyckas få in ett antal högkvalitetsactionscener. Det är några få scener där det är lite övertydligt med back projection, men på det stora hela så är det få effekter man märker av.

Musiken är från John Barrys taktpinne med intro av A-ha. Titellåten gillade jag, men titelsekvensen börjar kännas lite gjord nu. Jag lade inte märke till John Barrys musik, vilket förmodligen betyder att den var rätt medel och fyllde sitt syfte.

Filmen innehåller också Bond-fordon-som-Krille-har-färdats-med #3, #4 och #5: en C130 Hercules (Tp 84), en Audi 200 Quattro och en Chevrolet Impala, i ungefär den ordningen.

---

Bond är tillbaka i nästa vecka i License to Kill.

 

[Ymir]

Ja, jag är helt på detta förslag.

Det var en ball idé att Mandarin var en misslyckad, knarkad karaktärsskådis, men samtidigt berövade det karaktären mycket av hans koncept och awesome, och snubben som skulle föreställa den verkliga mandarin var skittråkig, givet att de skalat bort både hans asiatiskhet och hans utomjordiska magiska ringar. På ett sätt uppskattade jag att de inte hade ytterligare en stridsrustningssnubbe/anti-iron-man-skurk i den här filmen, men i slutändan fick de likfullt aldrig till en skurk som kändes det minsta awesome, utan bara 'meh'. Givet att de ansträngde sig så hårt för att appelera till kineser att de anställda Fan Bingbing(!) för att spela in extrascener åt den asiatiska marknaden är det väl sannolikt att de var väldigt bekymrade över Mandarins Gula faran-koncept och letade efter kreativa sätt att skala bort det utan att göra karaktären helt oigenkännlig...men jag tycker de misslyckades ganska hårt, trots att de tio ringarna etc skymtar förbi i några sekunder.

 

[krank]

Timothy Dalton gör en mycket mer iskall Bond. Det här är nästan en återgång till Sean Connerys rovdjurslika Bond, aningen mer soldatlik och fullkomligt livsfarlig. Den här tolkningen är en Bond som fullständigt iskallt och målmedvetet förför sina offer för att utnyttja dem, och inte bara har en skön natt, exemplifierat av kvällen i Vien med Kara. Jag har sällan sett en så obehagligt målmedveten förförelse med ett så explicit syfte. Det här är en Bond som jag gillar klart mer än Roger Moores.

Stort medhåll!

Känns som att vi återigen hittat en Bondrulle vi båda gillar =)

 

[God45]

Jag gillar vad de gjorde med Mandarinen och är ganska med på att de inte hade kunnat ha karaktären från serierna på skärmen utan att folk hade börjat skrika om rasism och grejer.

Jag håller med dig med att jag inte heller vill se fler skurkar i sina egna rustningar (om det inte är stilt-man. Jag hade älskat att se Stilt-man i en Iron man film ). Skurkar med exakt samma krafter som hjälten tycker jag är ganska tråkigt. Problemet är väll lite att de två mest kända Iron man serierna är Extremis som 3:an var baserad på och The armour wars där alla skurkarna är folk som använder stulen Stark Tech.

Grejen är ju att Iron man skurkarna är ganska kassa. Iron man är som bäst när han slåss mot Avengers skurkar som Graviton eller Dr. Doom. Hans två största skurkar de senaste 10 åren har varit Norman Osborn som de inte kan använda pga Spiderman licensen och Captain America i Civil war. Om de gör Avengers 2 eller 3 till Civil war hade det dock varit supercoolt Gärna med en Thunderbolts film innan för att sätta upp den

 

[God45]

Superman: Unbound

Jag tänkte bryta Iron man 3 trenden och recensera en annan superhjälte film den här veckan. Unbound är den senaste av de animerade DC comics filmerna och den är mer eller mindre en direkt uppföljare till Superman/Batman: Apocalypse. Apocalypse borde ha hetat Supergirl eftersom hon egentligen var huvudpersonen och den filmen täckte hennes bakgrundshistoria. Man behöver inte ha sett Apocalypse för att se den här filmen men jag hade nog rekomenderat det. I och med att det är en uppföljare känns det lite konstigt att de bytat design på karaktärerna mellan filmerna men det tar inte lång tid att vänja sig. Förutom Lois Lane som ser alldeles för mycket ut som Cruella Deville i den här filmen. De fortsätter också med att ge Lois lila ögon vilket jag inte är superförtjust i. Att de officielt gjort Luthors ögonfärg till grön är passande eftersom kryptonit är grönt men det finns ingen egentlig anledning att göra något liknande med Lois.

Oh, innan vi börjar och bara så det är ur vägen. Jag avskyr Supergirl. Jag gillar egentligen inte någon av grejerna som gör att Superman inte är den sista överlevaren av Krypton men Supergirl är extra illa. Varför? Hon är så jävla gnällig. Det är samma sak som är problemet med Superboy i Young justice. Speciellt i den här filmen och i Apocalypse är det Batman "my parents are dead!!!" nivåer på det.

Å andra sidan är skurken i den här filmen Brainiac som är en av mina favorit superskurkar. Det är också den skurk som det är roligast att se Superman slåss mot. Där är Luthor som är den ultimata superskurken men som aldrig är som bäst när han faktiskt fysiskt slåss mot Superman, det är inte hur hans karaktär fungerar som bäst. Men Brainiac? Han är en ond robot/AI från rymden, man kan ha en bra fight mellan honom och mannen av stål och det är fantastiskt rakt igenom.

Jag har nu sett runt 15 minuter av filmen och det ni ser ovan är mina första intryck. Det som följer är att jag skriver ner vad jag reagerar på i filmen när det häner. Så jag kommer nu antagligen avslöja alla de coola grejerna.

Lois gnäller om att hon vill göra "vanliga" saker som ett par med Clark. Det här är den dummaste scenen i filmen. Ja jag är beredd att säga det nu. Om jag ser en sådan här scen i en Superman grej igen är det för tidigt. Moving on.

Varför har Superman ett rymdskepp? Också, om andra Kryptonier åkte runt i rymden varför fick inte de krafter?

Oh, de kör med Braniac som en alien cyborg. Det är i och för sig hans allra sämsta ursprungs berättelse men det här är en Supergirl film så om de gör Braniac 5 senare blir det nog bra.

Vänta lite!!! Om de hade rymdskepp och Jor-el hade teorier om att planeten skulle explodera säkert tio år innan det hände, varför lämnade folk inte planeten?

Nämnde jag Braniacs arme av Terminator robotar som exploderar folks hjärnor? Awsome!!!

Braniac får en sol att gå supernova bredvid Superman som ett sätt att anfalla honom. Jag älskar den här filmen just nu!

Supergirl använder att Superman är iväg i rymden till att anfalla Nordkoreanska armen och att stoppa folkmord. Jag tar tillbaks allt dåligt jag sa om karaktären i början.

Lois oroar sig för att Superman är otrogen. VARFÖR ÄR DET HÄR MED I FILMEN?!!

Era försök att sätta upp en Supergirl/Jimmy Olsen romans äcklar mig.

Kan personen som kan överleva en exploderande sol och som slogs mot Darkseid i föra filmen sluta gråta över tanken på Brainiac? Jag vet att det är build up och att hon kommer slås mot honom på slutet, men bara skippa den här scenen. Snälla?

Varför nämner de den Kryptonska solguden? Hade inte Krypton kontakt med New genisis och... Nej, sidospår. Ignorera mig.

Brainiac ond pga en bugg. Jupp. Dumt men coolt.

Du ska inte förstora tillbaks Kandor och rädda alla innan du spränger all Brainiacs tech som vi har sett kan göra det? Nej? Okej då. Men då spränger du allt nu när du har chansen så att han inte kan anfalla Jorden? Nej. Okej då...

"Jag vet en planet med en röd sol som Kryptons. Vi tar dit överlevarna." Öh... Varför? Varför inte ge dem krafter?

Jag har glömt att nämna att Braniacs skepp är en enorm dödskalle som skjuter solförstörande missiler ur ögonen. Detta är något som absolut ger filmen direkta plus poäng.

Lois ger Braniac fingret. Karaktären lite bättre än tidigare.

Braniac förlorar som en liten bitch av att jorden har för mycket lera. Hans pupiler rör sig som snurre spräts. De går efter någon sorts "för mycket info" och en referens till världarnas krig. Men kom igen...

Seriöst ge kryptonierna krafter från en gul sol era själviska svin. Vad då? Kan du inte komma på användningsområden för 100.000 personer med Supermans krafter?! Nej, dumpa dem på en skitplanet med en röd sol...

Och det är slut efter lite romantik mellan Clark och Lois.


Den här filmen hade en del super coola scener och saker. Som dödskalle terminator robotar som har Scorpion från mortal kombats Get over here! Attack och använder den till att spränga folks hjärnor. Men den var också väldigt ojämn. Jag var inte helt nöjd med Braniac, Supergirl hade coola scener man var också fruktansvärt gnällig i ett par scener och Lois och Clarks problem i förhållandet var direkt smärtsamt att se.

Jag rekomenderar filmen om du gillar Superman och jag rekomenderar den extra om du gillar Supergirl, men annars kan du hoppa över den.

 

[Robban]

Fast på den sidan finns ju det tyngsta argumentet för att den inte klarar Bechdel-testet:

It's not a pass. There are 3 scenes in which Pepper and Maya talk. The first, in the Stark house, they talk about relationships with Tony (The scene is mainly Tony and Pepper arguing).
The second scene comes in the car. In this scene the conversation is about Killian other than the one sentence in which Maya describes her job. This is even prompted by Pepper's line "Tony say, you're a botanist."
The final scene is in the hotel room. Maya begins the conversation talking about Wehrner Von Braun, using it as an allegory to discuss extremis. However she constantly refers to "We" rather than I, and brings up Killian again.

One or two sentences do not make up a conversation. At no point in the film do the women have a meaningful conversation that does not involve men as part of the subject.

 

[krank]

Fast på den sidan finns ju det tyngsta argumentet för att den inte klarar Bechdel-testet:

Dels håller jag inte med om att diskussionen om forskningen mellan Pepper och Maya (på hotellrummet) handlar om en man. Den handlar om henne och om forskningen.

Och Bechdeltestet säger ingenting om att konversationen måste vara "meningsfull". Det är något en del hittat på för att de tror att Bechdeltestet handlar om hur feministisk en film är. Vilket det ju inte gör.

 

[Robban]

Fast ett par meningar ser inte jag som en konversation.

Vi får helt enkelt vara oense. Det funkar också.

 

[God45]

Jag har nu sett avsnitt 8 av Superman the animated series, Stolen memories, där Brainiac introduceras till DC animated universe. Detta är alltså samma version av Brainiac som senare är med i Justice League och Justice League: Unlimited. Det här avsnittet är mycket bättre än Superman: unbound på alla sätt utom att animationen är sämre. Se det här istället. Kolla sedan in Brainiac avsnittet till Justice League vilket är några av de bästa superhjälte grejerna som någonsin visats på tv

 

[krank]

Jag har sett om Akira. Det var ett gäng år sedan senast.

Jag tänker inte försöka sammanfatta plotten, utan bara notera några saker som filmen gör bra.

- Plotten. Filmen är två timmar men lyckas pressa in ganska mycket sammanhängande och komplex plot ändå. Inte lika komplex som mangan dock. Men då hade två timmar inte räckt...
- Karaktärerna. Alla figurer i filmen har personlighet, mål, ett visst djup. Protagonisten/erna är komplexa och intressanta. Relationerna är mycket välgjorda. Bara hela Tetsuo-Kanedarelationen är helt fantastisk.
- Attention to detail. Den här filmen är ett riktigt kärlekshantverk; varje scen och varje klipp har små animerade saker som rört sig och gör alltsammans levande. Folkmassor i bakgrunden är lika detaljerade som huvudpersoner i förgrund. Människor i bakgrunden som gör saker som inte har med plotten att göra och som inte ens återkommer förstärker närvarokänslan.
- Estetik. Allting är förbannat snyggt. Det är rök och partiklar i luften och intressanta ansikten och kläder och framför allt: det är teknologi som är handritad. Det finns inga ord som beskriver hur snyggt allting är. Den här filmen kom 1988, jag har fortfarande inte sett någon anime som är snyggare. Den version jag såg var en remastrad blu-ray, och nu blev allting både skarpt OCH jätte-jättesnyggt. Det är en vacker, skitig värld som förfaller och där allting går sönder.
- Teman. Filmen svämmar över av dem. Det dekadenta samhällets förfall, politisk korruption, kamratskap och tillhörighet, identitet, skolsystemets och samhällets misslyckande...


Kort sagt, den här filmen är fantastisk. Jag blev förälskad i varje scen, bara i det estetiska. Och med den komplexa plotten som både hade trovärdiga och intressanta poersoner och intressanta övergripande teman...

BETYG: 5/5

 

[krank]

Jag gillar vad de gjorde med Mandarinen och är ganska med på att de inte hade kunnat ha karaktären från serierna på skärmen utan att folk hade börjat skrika om rasism och grejer.

Needless to say så håller jag med här.

Plus att The Mandarin är så jääääääävla anti-cool. Hans ringar är liksom töntigheten personifierad. Karaktären har aldrig varit cool. Eller ja, om inte någon serieförfattare utfört riktig jävla magi då; jag har inte följt Iron Man slaviskt.

Jag gillar att de tar fasta på teknologitemat i filmerna istället för att blanda in en massa mysticism. Det hade verkligen inte funkat för mig. Det måste inte vara en annan snubbe i rustning, men t.ex. hela Extremisgrejen är visserligen pseudovetenskap men det är ändå pseudovetenskap, så att säga. Det är teknologi, inte magi.