Jag har sett
Before I Kill You, Mr Brand... eller det har jag inte alls. Jag har sett
Tomorrow Never Dies.
Det vanliga upplägget: the walk, pang, blod, kicker. Kickern har Brand... eh, Bond (
Pierce Brosnan), på ryska gränsen där terrorister köper vapen, inklusive en GPS-kontrollåda och lite kärnvapen. Britterna skickar en kryssningsrobot för att spränga skiten när någon upptäcker att det är dumt att spränga atomvapen. Så Bond löser problemet medelst våldsam actionsekvens och mycket explosioner. Därefter kommer en snygg titellåt av
Sheryl Crow.
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/z_K-sE8gy4c"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/z_K-sE8gy4c" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
Nu är det just GPS-kontrollådan som är grejen till plotten. Elliot Carver (
Jonathan Pryce) behöver den för att sänka HMS Devonshire på fel plats i kinesiskt vatten så att han kan sno ett kärnvapen utan att någon vet det. Devonshire blir första steget på en upptrappning mellan Kina och Storbritannien, som ska sluta med en flottkonfrontation i Sydkinesiska sjön och det stulna brittiska kärnvapnet som smäller av i Beijing. Sedan kan en viss General Chang, som lyckligtvis kommer bli försenad och missa partyt, ta över den kinesiska regeringen och fixa fred mellan Storbritannien och Kina, vinna fredspriset och ge sändningsrättigheter i Kina till Elliot Carver i 100 år eller så. Britterna kommer förstås gå med på det, eftersom allt är bättre än kärnvapenkrig.
Så, det är planen, men den vet inte Mr Brand om än. Han är nämligen i Oxford och jobbar på sin danska (
Cecilie Thomsen) när nyheten om Devonshire når världen. Zip till London, en briefing senare, och Brand har 48 timmar på sig att undersöka saken, så han drar till Hamburg och träffar en ex-flicka, numera Mrs Carver (
Teri Hatcher), samt en ny flicka, Wai Lin (
Michelle Yeoh). Det gör Carver misstänksam, så han får Brand uppmjukad en smula. Brand blir sur och stänger av strömmen och snor GPS-lådan.
Brand träffar ex-flicka, ex-flicka mördas och tanken är att Brand ska sättas dit av Dr Kaufman (
Vincent Schiavelli), men Brand har gömt GPS-lådan i sin bil och den är skottsäker, släggsäker och elektrisk, så Brand måste tala om hur man kommer in och kan därför elchocka Kaufman. En radiostyrd biljakt senare så drar Brand till en onämnd amerikansk bas i sydkinesiska sjön, där han med hjälp av Jack Wade (
Joe Don Baker) för att få reda på var Devonshire egentligen sjönk. Brand hoppar fallskärm, hittar Devonshire och att ett kärnvapen stulits och en överste Wai Lin. De hämtas upp av Carvers andreman Stamper (
Götz Otto) och släpas till Saigon där de får se general Chang för första gången. Utan repliker dock.
Sammankedjade med handbojor så flyr Brand och Wai Lin, så en massa stunts och en MC-jakt och lite envis argumentation och ett överfall på Wai Lin senare så väljer de till slut att jobba ihop. De tar sig ombord på Carvers stealth-båt, och sen sprängs en massa saker. The end.
---
Det är en väldigt gammal Q som levererar Brands bil...
...okej, så här är det. Jag har sällan sett en så jefla massa in your face produktplacering som den här. Stora ERICSSON-loggor över halva duken, och Range Rover, och Smirnov vodka, och Omega-klockor i närbild, och en lång produktpresentation av BMW 750i, inklusive dess säkerhetsfeatures. Bond är inte längre en hemlig agent. Han är en stor jefla reklampelare. I värsta fall är MI6 helt beroende av sponsorer, som om det vore ett sportevenemang.
Men okej. Det är en väldigt gammal Q (
Desmond Llewelyn) som presenterar Bonds BMW750i med Ericsson-fjärrstyrning, och scenen där Q frågar om försäkringstillvalen var så bra att det blev
en trailer av den. Moneypenny (
Samantha Bond) och M (
Judi Dench) har nästan bättre one-liners än Bond, i de få sekunder de är med.
Pierce Brosnan börjar bli varm i smokingen nu. Jonathan Pryce levererar inte rollen som världsskurk med samma pondus som Donald Pleasance eller Christopher Walken. Sorry. Michelle Yeoh känns gimmick-castad, som om att man behöver en karatesparkande kinesisk donna efter att John Woo och Jackie Chan blivit populära i väst, men hon fnissar hjärtligt åt dialogfäktningen mellan Bond och Carver, så hon går vinnande ur den här filmen.
Manuset är lite av ett problembarn. Grundplotten återspeglar en tid då Ryssland är ett skämt, Hong Kong skulle återlämnas till Kina, hongkongkinesisk actionfilm började bli populärt i väst, och då Windows 95 kom med fler buggar än ett spel från EA. Men det funkade inte riktigt, och man skrev om delar av manuset bara ett par veckor innan inspelningen började. Även om jag förstår plotten så finner jag den inte trovärdig det minsta.
Musiken är rätt skrikig och högljudd, men så är
David Arnold inte en subtil kompositör. Vid tiden hade han gjort bland annat Independence Day, och det hörs. Men den funkar i alla fall bättre än Eric Serras debakel i Goldeneye. Introlåten med
Sheryl Crow är en av mina favorit-Bond-låtar, och eftertextlåten Surrender av
k. d. lang är inte dum den heller.
Slutsumman? Tja, den är okej. Filmen försöker vara modern och lyckas någotsånär, den har kul och ösiga jakt- och fajtscener, men manuset är inte trovärdigt, de bärande skurkrollerna funkar inte, produktplaceringen stör och musiken låter lite för mycket. Jag har sett sämre Bond-filmer, men å andra sidan har jag sett bättre också.
---
Bond är tillbaka nästa vecka i
The World Is Not Enough.
