Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v24

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,122
Location
Sthlm
Den enda filmen jag har hunnit med att se den här veckan är: No Country for Old Men (2007)

Skriven och regisserad av Ethan & Joel Coen, efter Cormac McCarthys roman med samma namn.

Josh Brolin spelar en kille som är ute och jagar när han hittar massor av pengar efter en knarkuppgörese som gått dåligt för alla parter. Han tar pengarna.

Javier Bardem spelar en mördare som är namnlös säkert halva filmen och som använder en bultpistol för sitt yrkesvärv. Han jagar efter pengarna och lämnar ett spår av lik efter sig.

Tommy Lee Jones spelar sheriffen som försöker fånga dem båda.

En katt-och-råttalek genom 80-talets texas följer, med trailertrash, diners, avlägsna bensinmackar och skabbiga motell.

Filmen är väldigt snyggt filmad och stilistiskt stark, den ganska enkla storyn hanar lätt i bakgrunden för långsamma scener med vidvinkellins i öknen.

Båda gångerna jag har sett filmen så ar jag haft en känsla av att jag har missat något som jag helt enkelt var för dum för att förstå - Jag la tex märke till att Brolin och Bardem har likadana skor och strumpor i nån scen, men jag kände inte att det gav mig någon hjälp i det hela.
Det känns som att det ligger ett pussel bakom filmen men att jag är för dum för att hitta bitarna.

Filmen är i gränslandet mellan en fyra och femma på min karta, och om min känsla av otillräcklighet som betraktare får stå som vågledare så landar det på: 4 av 5 .
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,717
Location
Huddinge
Jag har sett veckans Christina Ricci film, och nu var det dags för hennes genombrotts film. The addams family från 1991.

Jag borde älska den här filmen, det är en film som bygger på min favorit typ av humor, det är en film som innehåller känslokalla personer, det är en film som på många sett handlar om människor som vågar vara annorlunda.
Men jag kan inte finna mig att älska denna film. jag gillar den, men den har allt för stora problem för att jag skall kunna älska den.

Jag tror mina problem kan sammanfattas med två punkter.
1. Det spelar upp familjens omänsklighet. Jag hade fördragit om de var mer som vanliga människor med absurda idéer än de magiskt mystiska väsen filmen gör dem till. Humorn i att Wednesday utsetter sin bror för dödlig fara hade varit mycket roligare om han inte var odödlig.

2. Filmens story känns oerhört krystad, jag tycker det är förståeligt att man försöker skriva en historia med skurkar och lömska planer, men det är inte vad addams familjen är mest lämpad för. om man tittar på orginal sitcomen så ser man tydligt att serien är som bäst när det handlar om att se addamserna försöka sig på vardags stuff med sina egna knäppa idéer. och mer fokus på karaktärna än handling


Det finns dock saker jag gillar med filmen, som sagt så tycker jag att skådespeleriet är helt perfekt på själva familjen, jag gillar verkligen vad de gjort med karaktärerna Wednesday och morticia, och till och med den sämsta karaktären fester får här ett lyft , och för de vill att rollerna skall förmedla så är valet av skådespelarna perfekt.

jag tycker också att specialeffekterna är förvånansvärt bra för att vara så gamla (1991 var visst länge sedan).

Veckans Ricci recension: AWESOME, bästa känslokalla monstret någonsin sett på film. Ricci äger rollen, och gör filmen. Det enda man önskar var att få se mer av henne på scen.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Star Trek V: The Final Frontier

En stollig Vulcan som kan hjärntvätta folk tar över Enterprise för att leta efter Gud i mitten av galaxen. Öh... ja.

Ja, vad fan ska man säga... Det märks att gänget börjar bli lite slitet. Scenografin och ljussättning och sådant är det inget fel på, och Shatner spelar nästan inte över alls.

Men man ska nog vara beredd på att detta är en scifi-komedi. Mer fokus på roliga oneliners, visuella gags etc. Filmen tar sig helt enkelt inte alls på allvar, vilket för all del funkar rätt hyfsat men knappast gör att den når några plotmässiga höjder direkt.

Betyg: 3/5
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,551
Jag har sett The Rock. The Rock är en tidig Michael Bay film och visar tydliga spår av vad som kommer att göra hans kommande filmer till de själlösa styggelser de är.

The Rock är däremot en helt ok actionfilm. Mest på grund av att den räddas av bra skådespelarinsatser från bland annat Sean Connery, Nicholas Cage och John Spencer. Handlingen är också dum men inte alls lika dum som senare filmer.

Med det sagt så suger klippningen, manuset, dialogen, ordningen scenerna kommer i, var filmens fokus ligger och vad som finns med i filmen.

Så 2/5. Helt ok actionfilm.


Jag har också sett Star Trek filmer men de suger hela högen (okej, jag gillar Wrath of Khan, jag har en själ) så jag såg Voyager avsnitt istället. Janeway är den bästa kaptenen :gremsmile:
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Star Trek VI: The Undiscovered Country

En av Klingonernas hemplanets månar exploderar, och deras hemplanet blir obeboelig inom 50 år. Imperiet kommer att kollapsa, och för att försöka rädda vad som räddas kan vill klingonernas high command nu snacka fred och nedrustning. Det finns stridshökar på båda sidor som inte är speciellt intresserade av fred.

Kapten Kirk och Enterprise skickas att eskortera en Klingonsk ambassadör till fredssamtal. Plötsligt sker ett mordförsök, och Kirk sätts dit för mordet...

Plötsligt blev det en riktigt bra film igen! Den här tyckte jag var både snygg och hade ett bra budskap och story. Det finns fortfarande en del gags och saker som att Shakespeare är "bäst på original-Klingon" och att "bara Nixon kunde åka till Kina" påstås vara ett Vulcanskt ordstäv. Men humorn tillåts aldrig ta över. Detta är sista filmen med klassisk Enterprise-crew innan Generations som väl är något slags sista hurra för Kirk själv, och den är definitivt en värdig avslutning.

Jag tror inte att det är något sammanträffande att den här filmen kom 1991, dvs samtidigt som Sovjetunionens sönderfall. Misstänksamheten, stridshökarna, fredsbudskapet - jag gillar't skarpt. Både stora och små frågor får plats, och alltihop förpackas i ett mycket vackert paket. Det enda jag har att klaga på är nog egentligen att det CGI-skapade Klingonblodet inte var speciellt snyggt, men annars är detta en ohyggligt bra och genuin film, tycker jag. Diplomati, problemlösning, och Sherlock Holmsk undersökning. Och makalöst schyssta Klingonkaraktärer. Som citerar Shakespeare. Smart och snygg scifi, helt enkelt; Star Trek när det är som bäst.

BETYG: 5/5
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Star Trek VII: Generations

Kirk dör medan han räddar Enterprise och ett gäng upplockade civilister undan något konstigt energiband. En av de överlevande är en snubbe som heter Sorran, som spelas av Malcolm McDowell.

Typ 90 år senare får Enterprise under kapten Picard, alltså från Next Generation-tvserien, ett larm från en rymdstation, som anfallits - på stationen finns också samme Sorran...

Det här är en rätt ball film. Den är en smula hattig, och jag tycker inte alls att sidoplotten med Mr. Datas känslochip passar in sådär jättebra. Resten samspelar dock. Det är även här skönt, hyfsat långsamt berättande som jag tycker att Star Trek gör så bra. Scenerna får liksom ta lite tid.

Plotten är inte sådär supertight eller jättedjup; det handlar i grunden om
något slags "falsk verklighet-lycka eller riktig verklighet"-grej
som jag inte är så jätteintresserad av. men det är kul att se Kirk igen, och jag gillar ju också Picard. Kändes som en bra film för att "lämna över facklan" inför kommande filmer. Och ja, jag vet att den här filmen utspelar sig efter hela Next Generation och att Picard vid det här laget alltså är både gammal och inarbetad, men det skiter jag i eftersom jag nu bara tänker på filmerna.

Effekterna är snygga, skådespeleriet överlag bra.

Insåg just att jag varit jävligt kass på att kolla efter Bechdel i de här filmerna, men i den här vet jag åtminstone att två Klingonbrudar byter ord med varandra om saker som inte är en man.

BETYG: 4/5
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Sent omsider så var det dags för mig att också se veckans Bond-film: The World is Not Enough.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/LzvNDR5OrqM"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/LzvNDR5OrqM" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Filmen inleds inte med United Artists-loggan, utan med MGMs rytande lejon, vilket är lite annorlunda.

Men resten av formeln känner vi igen: The walk, kapang, blod, vit cirkel, kicker; i vilken James Bond, 007, agent med rätt att döda (Pierce Brosnan), inte lika brandad som i förra filmen, möter upp med en scweizisk bankir i Balboa för att dels hämta upp en klase pengar åt sir Robert King och dels få reda på vem som dödade MI6-agenten som hade den hemliga rapporten som King köpte med sina tre miljoner euro. Bond drar åt sig olycka som vanligt och det skjuts en massa.

I London lämnas pengarna tillbaka till sir King, men bomberna i sig är gödslade med nitrat så att de blir en bomb som utlöses av en sändare i sir Kings kavajbrosch. En prickskytt (Maria Grazia Cucinotta) försöker ha ihjäl alla som överlever, så Bond jagar prickskytten på Themsen i båt. En klase stunts senare så spränger prickskytten sig i luften i en luftballong, varefter titellåten av Garbage börjar med sedvanligt psykedeliskt montage av oklädda flickor, den här gången osynliga flickor överhöljda av olja. Man skulle ju kunna tro att titellåten försöker säga något om vad filmen handlar om.

Så det här är en lång kicker, typ en kvart eller så.

En titellåt senare så får vi se sir Kings begravning och gråtande dotter. Pengarna spåras till Renard (Robert Carlyle), en KGB-agent som blev terrorist och kidnappade sir Kings dotter Elektra (Sophie Marceau) för en lösen på fem miljoner dollar (en summa som vid dåvarande kurs råkade bli ca tre miljoner euro). M (Judi Dench) skickar Bond till Azerbajdzjan för att skydda Elektra.

Sedan följer lite alpint, lite lågklassigt kasino ägt av ex-KGB-agenten Valentin Zukovskij (Robbie Coltrane), innan Bond upptäcker att Elektras säkerhetschef Sasha Davidov (Ulrich Thomsen) jobbar för Renard. Bond nuppar Elektra, har ihjäl Davidov och flyger till en missilbas i Kazakstan där han låtsas vara rysk forskare för att komma in. På missilbasen möter han atomforskaren Christmas Jones (Denise Richards) som avslöjar att Bond inte är atomforskare, precis när Bond ska ha ihjäl Renard. En massa pangpang senare så stjäl Renard en atombomb, medan Bond och Jones tvingas klättra ut ur en exploderande atommissilsilo. Men de får åtminstone med sig spårkortet till stridsspetsen som Renard snodde.

Elektra ringer till M och talar om att Bond är borttappad, och ber M att komma dit, och det gör hon. Bond råkar också komma dit och talar om för M att han misstänker att Elektra är såpass seriöst störd att det är hon som ligger bakom alltihop. Lagom till det kommer en inspektionsrigg farande i Kings pipeline med en atombomb ombord, så Bond och Christmas klättrar in i en andra inspektionsrigg och försöker stoppa atombomben. De upptäcker att hälften av plutoniet saknas, plockar ut det som är kvar och låter detonatorn smälla av sisådär femti meter högst reparerbar pipeline så att alla tror att Bond är död. Och då passar Elektra på att ha ihjäl allt Ms folk och kidnappa M som hon hatar eftersom M övertalade sir King att inte betala lösen för henne i den där kidnappningen.

Bond hälsar på Zukovskij i dennes kaviarfabrik innan denna blir skivad av Elektras skogsrensningshelikopter, men han får i alla fall reda på att Elektra vill låna Zukovskijs brorson Nikolais ubåt, en atomdriven Viktor III. Vilket är praktiskt, eftersom om man skjuter in plutonium från till exempel hälften av en atombomb i dess reaktor så kommer den att explodera. Om det råkar inträffa till exempel i Istanbul så kommer den inte bara att ha ihjäl sisådär åtta miljoner turkar, utan även göra Bosporen radioaktivt i några hundra år och tvinga alla att frakta olja genom Elektras pipeline som hon bygger genom södra Turkiet just nu.

Vilket för oss till Istanbul, där Bond och Christmas hamnar i de onda skurkarnas våld innan Valentin Zukovskij kommer in och räddar Bond så att Bond kan rädda dagen i en ball fajt i en atomubåt ställd på högkant. Sen firar Bond jul i Istanbul.

---

M har rätt mycket att göra, vilket jag verkligen gillar. Moneypenny (Samantha Bond) gör det vanliga. Q (Desmond Llewelyn) är trots allt urgammal och behöver en ersättare, R (John Cleese), så han gör inte så mycket annat än att förevisa prylar och lämna ett litet sött farväl ("always have a way out"). R är bara subjekt för slapstick.

Renard är en rätt ball terrorist, men han inleder en oroväckande trend här: skurken som skadas dödligt men på ett sätt som gör honom övermänsklig tills han dör om två timmar och tio minuter.

Pierce Brosnans Bond återgår till gentlemannen i kostym snarare än agenten. Han känns inte som en farlig agent eller soldat som i de två tidigare filmerna, utan mer som en föryngrad iteration av Roger Moores playboy-Bond. Det var lite trist.

Sophie Marceau gör en skitbra Elektra som är sårbar och spritt språngande galen och hänsynslös på samma gång. Hon funkar, klockrent!

Denise Richards däremot är stel i sina repliker, speciellt när hon ska skådespela den atomforskare som hennes roll utger sig att vara. Men konceptet med en äventyrande tuff amerikansk akademiker som tituleras som doktor Jones och har ett ostigt förnamn är ju skitball! Hade hon bara kunnat leverera replikerna och ärvt farfars gamla fedora så hade hon kunnat bli hur ägig som helst, men dessvärre kan Denise Richards inte leverera mer än skumpande tuttar i vått linne. Sorry.

Som vanligt är det en klase praktiska effekter, med riktiga båtar och riktiga ultralätta flygplan och riktiga bilar och riktig olja! Fajten i ubåten sker i en vändbar rigg, vilket bokstavligt talat ställer fajten på sin ända när den plötsligt vänds vertikalt! Ubåtsinteriören känns modern också, med vitmålad insida istället för traditionell omålad mörk och dyster plåt. Det trickas förstås en massa, men det görs smakfullt och det är inte mycket som man märker är specialeffekter. Jag var till och med imponerad av Sophie Marceaus öra! Och som vanligt har man haft en massa bra platsspanare, som har hittat de perfekta platserna att spela in filmen på.

Titellåten är asbäst! En av mina favorit-Bond-låtar helt enkelt. Den är så vräkig som en Bond-låt ska vara och den har en väldigt Bond-ig text.

Jag är inte lika begeistrad som krank, dels med tanke på Denise Richards, dels med John Cleeses onödiga slapstickande, dels med tanke på den trend som Renard inleder, och dels med Bonds återgång till playboyen Moore. Men den är klart underhållande och definitivt mer sevärd än jag mindes den.

Trivia: Peter Jackson stod på listan som potentiell regissör. Visserligen tyckte Barbara Broccoli om Heavenly Creatures, men någon gjorde misstaget att visa The Frighteners för henne och sen var Jackson inte intressant som regissör längre. Så Michael Apted fick jobbet.

---

James Bond är tillbaka nästa vecka i Die Another Day.
 

Robban

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
946
Location
Växjö
Jag har kollat på Star Trek Into Darkness. Det enda jag visste om filmen innan jag såg den var att det var ett jädrans liv på Wikipedia om hur man skulle använda stora bokstäver i titeln; vilket bara är bevis på att många människor har allt för mycket fritid.

Nåväl, filmen.

Ganska korkad. Eller, väldigt korkad kanske.

Det här är den nya eran Star Trek-filmer (även om de gamla också var ganska korkade), så det är mer action med en "Star Trek™"-stämpel än något annat. Mycket jag störde mig på. Men i slutet så kändes det ändå okej att ha köpt en biljett för att se filmen (vilket inte var fallet med Prometheus, där jag ångrade mig bittert).

Filmen är i princip samma film som förra Star Trek-filmen: Kirk lär sig bli en ledare och Spock visar känslor. Nån kille vill hämnas också, antar jag. Simon Pegg är rolig.

Nimoy är, by and large, the better Spock. Känner jag, i varje fall. Problemet är att Spock (Zachary Quinto) är den bättre, frånsett Simon Pegg, av casten. Kirk är ganska tråkig, Uhura tar inte mycket utrymme, och resten är liksom bara kartongmänniskor? De finns där, de fyller sin uppgift, men i stort gör de inget viktigt. Bones är rätt häftig, även om jag stör mig personligen, på Karl Urban -- men oavsett så är han ganska rolig.

Nåväl. Storyn är... uh...
KHAAAAAN

Khan som karaktär är så djävulskt tråkig. I varje fall i den här filmen. Genomonda karaktärer blir liksom aldrig riktigt trovärdiga. Hur gör man spoilers här?
Problemet är att Khan är "ni är sämre än mig, alltså måste ni dö" -- det blir liksom aldrig någon moralisk fråga eller över huvud taget något karaktären kan utveckla. Det hade varit mycket bättre om Khan hade letat efter nåt ställe för sig och hans 72 andra besättningsmän. Då hade han fortfarande kunnat vara en terrorist men haft ett "good cause" bakom sig, och man som biobesökare hade varit tvungen att faktiskt välja någon sorts sida.
Eller kanske jag bara yrar i nattmössan; alkohol och filmrecensioner gör sig sällan väl tillsammans. Nåväl: Khan är en ganska tråkig onding.

Vidare:
Hur jävla svårt kan det vara att bara släppa en bomb som är timad till att explodera innan den landar i lava liksom? Goddamn det var en dum grej att ha med.

Över lag kan man döpa om filmen till: "Star Trek: Ignore the Prime Directive" eller något liknande, för alla ignorerar typ alla ordrar de får.

Vidare:
Cold Fusion Bomb? Reaaaaaaaaally? [censored acts against all science ever]

Edit: jag är egentligen inte klar med min recension, men jag tryckte på fel knapp. Häpp!

Men i alla fall: Picard är en bättre kapten än Kirk. PROVE ME WRONG.

Nåväl. (har jag sagt det innan? Oh alcohol, how you deceive and trick me.)
Förra Star Trek-filmen är mycket enklare. Kille vill hämnas (nåt), vi använder det som ram för att introducera enterprice. Och slänger in några onödiga action-sekvenser. Den här filmen känns... lite tråkig, i jämförelse. Vilket säger en hel del, för jag är kan vara ganska förlåtande. Men i vilket fall: i förra filmen fick vi "början" på Star Trek. I den nya filmen behöver vi en mer komplicerad story. Problemet är att det aldrig blir mer komplicerat än "kille vill hämnas/är arg."

Ytterligare ett problem är att det inte finns nån logisk... progression... i filmen. "Det här vill vi ha med!" och sen drar de bara linjer mellan de olika punkterna. I slutändan vet man inte riktigt vad Star Trek Ignore The Prime Directive Into Darkness handlar om.

I slutändan handlar det om att Hollywood vill tjäna pengar. Star Trek har alltid varit en niche-marknad. Nu är det inte det längre. Samtidigt har vi fått ganska korakde filmer på köpet. Som Star Trek-film är den här filmen ganska kass. Som action-film, om man bortser från den totala frånvaron av intelligens (det här är inte en smart action-rulle) så funkar den, om än med svårigheter. Dem är jävligt dåligt skriven, om man nu bryr sig om sånt, så... slutligen får den i betyg: 2.5 Spocks av 5.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,551
Jävligt bra recension :gremsmile:

Jag vet inte hur de lyckades göra Khan så tråkig här när han är så jävla bra i Star Trek 2...
 

Xyas

Swashbuckler
Joined
22 Aug 2009
Messages
3,219
Location
Malmö
Har också sett Star Trek på bio för att hålla mig till veckans tema. Korkad, ganska platt film som ändå var hyfsat underhållande. Mest besviken på att klingons inte fick något utrymme. Hade gärna velat se reboot-versionen.

Eller som min bror, som ffa är ett next gen-fan, kommentera efteråt: "Hur kan det här vara star trek? Alla springer ju hela tiden. " :gremsmile:
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Jag har sett Hunger Games.

Ja, jag vet, jag är sen.

Cathleen - er, Katniss - är en flicka i ett distrikt (12)(en by? stad?) som producerar kol. Varje år så plockar huvudstaden folk ur de 12 abdra distrikten för battle royale Hunger Games, en tävling där de olika deltagarna slåss. Ursäkten är officiellt att de andra distrikten begick uppror för en 70 år sedan och förlorade, men inofficiellt är det för att hålla distrikten på mattan. Staden är rik, glamorös och ond (och ganska korkad, bl a för att de 1)tillåter frivilliga deltagare och 2)blandar sig i spelen). De flesta motståndarna är onda. Slutet är förutsägbart och huvudstaden är rätt trevligt gjord. Premissen är rätt svag, vilket iofs inte hindrat SF förr, men endimensionella porträtteringar och förutsägbar handling hjälper inte. De spenderar också mycket dödtid i huvudstaden - det är för att introducera karaktärerna och miljön, men det gör de inte mer än i förbifarten, så det blir inte så bra. Tycker Hunger Games är ungefär i nivå med Running Man, kanske lite bättre, även om de har lite olika intriktning. Den kunde lärt sig av Running Mans snabbare fart och ekonomiska klipp. Speltid är inte egenvärde, Hollywood.

tl;dr: Det är Battle Royale med sämre karaktärer, mindre trovärdig premiss och mer diss av reality-TV. Jag gillar att det är en kvinnlig huvudperson, men alla karaktärer är så... enkla.

Underhållande, men så moderna Hollywood att jag misstänker att de slaktat boken rejält.

Betyg: 3 av 5. (Battle Royale ligger f ö på 5 av 5)

Bechdel-test? Klarat.
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Lu-kaazh said:
Krank: jag tror någon glömde att tala om för dig att på internet skall man tycka om de star trek filmer med jämna nummer, och ogilla de med ojämna :gremtongue:
Jag tycker inte det gäller för III (och kanske Nemesis, som jag inte sett), men överlag håller jag nog med om den regeln. Alltså, jag skulle nog inte sätta 1 på många av dem (kanske på Insurrection) men de är inte riktigt lika bra.

Jag gillade I:an förstås, men förstår varför den rankas lågt - det är inte "riktig" Star Trek. (Och uniformerna är töntiga. :gremwink: )

Men jag får ta och se om dem själv (utom Insurrection). Har för mig att det inte finns någon extremt dålig bland dem i nivå med de sämre filmer jag sett och det är ryyymd, så det är nog värt att se dem åtminstone en gång om man har tillfälle.

För egen del ska jag dock se igenom serierna först dock (förutom Voyager [Janeway är bra kapten och Tuvoc är awesome, men serien är så förbannat dålig i övrigt] och Enterprise då).
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,551
Jag gillade I:an förstås, men förstår varför den rankas lågt - det är inte "riktig" Star Trek. (Och uniformerna är töntiga. wink )
Det är inte därför 1:an är dålig. 1:an har en massa intressanta metaforer, en bra handling, bra skådespeleri... Men den är så jävla långsam och tråkig att den inte går att se på! Det gamla skämtet är att det är Star trek: the motionless Picture och det är helt sant :gremtongue:
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
God45 said:
Jag gillade I:an förstås, men förstår varför den rankas lågt - det är inte "riktig" Star Trek. (Och uniformerna är töntiga. wink )
Det är inte därför 1:an är dålig. 1:an har en massa intressanta metaforer, en bra handling, bra skådespeleri... Men den är så jävla långsam och tråkig att den inte går att se på! Det gamla skämtet är att det är Star trek: the motionless Picture och det är helt sant :gremtongue:
Så om man är van vid moderna Hollywood-filmer så borde den vara ganska bra. :gremsmile:
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Star Trek VIII - First Contact

Eller, hur man slarvar bort flera intressanta premisser samtidigt.

Borgs anfaller jorden, men när deras kub skjuts i bitar på Picards kommando så flyr en mindre kapsel i tiden tillbaks till 2060-talet. Enterprise fastnar i deras "time wake" och skyddas, men de ser att Borgs retroaktivt koloniserat jorden. Alltså måste man åka efter. Yup, det är alltså dags för tidsresor igen. Det "var ju så roligt" förra gången (hint: Det var det inte; Voyage Home är den överlägset sämsta Star Trekfilmen).

Och väl där måste man se till att Cochrane, den förste människa att åka med warpkapabelt skepp gör sin resa i tid, annars kommer inte First Contact att ske vid rätt tillfälle (alltså, tillfället då människor träffar utomjordingar).

Vi har alltså två olika grejer här, som åtminstone inte avhandlats speciellt bra i filmerna: Borgs, och Picards förhållande till dem, samt hela First Contact-grejen.

Problemet med den här filmen är att de verkligen slarvar bort båda dessa.

Borgs har potential att vara intressanta skurkar, men när de sköts dåligt blir de bara ett ointressant hive mind. Klassisk kommunistskräck. De blir helt enkelt "för onda", det finns liksom inga som helst sympatiska drag hos dem. Att mörda Borgs är i stort sett oproblematiskt, även om ett fåtal repliker i filmen ägnas åt det här med att man dödar "sina egna" som konverteras. För en transhumanist som undertecknad är det alltid lite deprimerande när man utmålar både uploading/transhumanism och antiindividualism som superonda kacklande skurkar. Borgs är skittråkiga.

Här finns inga försök till djupare filosofiska frågor; nej, det handlar om Picards och hans jävla hämnd (hint: hämnd är nästan alltid tråkigt. Det var tråkigt när Khan skulle hämnas, det är tråkigt när Picard skulle hämnas. Picard var mer intressant i förra filmen, och hade mer intressanta motivationer). Att vuxna människor kan tycka att något så barnsligt som hämnd är så intressant övergår mitt förstånd.

Det närmaste filosofisk fråga som uppkommer är väl den där Borgs är så supertråkiga: Individen bra, kollektivet dåligt. Tvådimensionellt och väldigt, väldigt slitet. Det är den tråkigaste och mest värdelösa Hollywoodklyscha som finns.


Samtidigt slarvar man bort hela problematiken kring "first contact" kontra "prime directive" bort i en yra av dåliga skämt och folk som är roliga när de är fulla. Det finns en ganska bra grund i den delen av filmen; historiens vikt och legender kontra vanliga människor. Men det slarvas bort totalt.


Nej, First Contact kan verkligen inte mäta sig med de bästa i serien; det filosofiska innehållet är torftigt och filmen är alldeles för splittrad för det. Är den dålig nog för att jag ska vilja avvärja folk att se den? Mnja, den är faktiskt inte alls lika dålig som Voyage Home till exempel. Inte lika förbannat pinsam. Så det får nog bli en svag... trea.

BETYG: 3/5


EDIT: Jag måste bara nämna en grej om Borgs som verkligen inte gör saken bättre:

De har en fucking drottning. En kvinna som är ond och som frestar med sex och med köttsliga begär. Vilket motiverar och driver Data att utvecklas.

Genomgående är det här en film om tre män som brottas med sina problem, och ett gäng män och kvinnor som hjälper dem att drivas framåt.


EDIT: Och nu tar Star Trektittandet paus tills på torsdag...
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,606
Location
Ludvika
Jag har också sett Stone Cold (1991).

Alltså, det här är en sån där "korkad actionfilm". och den går verkligen in för det. Huvudpersonen heter "Joe Huff" och tar senare täcknamnet "John Stone", precis den typen av fåniga machonamn som man vet kommer betyda massor med action och pangpang!

Och det är precis vad man får. Det här är en cool actionfilm men balla (fast lite småfåniga) repliker rätt igenom. Och dessutom motorcyklar, skinjackor och Brian Bosworth utan skjorta!

Betyg: 5/5 om man vill se korkad action och motorcycklar!
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,551
Jag gillar borgdrottningen mycket bättre i Star Trek Voyager eftersom där är hennes ärkefiende Janeway med. Det är inte så ofta både skurken och hjälten är kvinnor över 40.
 

Übereil

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2010
Messages
1,917
Location
Örebro
Jag har sett Training Day som handlar om en ung, idealistisk och ambitiös polis vid namn Jake Hoyt (förnamn känner jag inte till) som ska få chansen att jobba under detektiv Alonzo Harris i narkotikaroten. Om Jake gör bra ifrån sig så kommer han kunna göra karriär.

Alonzo visar sig dock vara något helt annat än vad Jake förväntat sig. Den idealistiska rookien möts av vad som i princip är en gangster med en polisbricka. Hans inställning till lagar är att det enda som spelar roll är att inte åka fast. I princip verkar han anse att för att bli en effektiv narkotikapolis så måste man bli som dem man jagar. Och detsamma gäller Jake, om han vill kunna åstakomma något. Men Jake tvekar.

Filmen bjuder både på en mycket intressant, karaktärsdriven historia och strålande utförande. Både Denzel Washington som Alonzo och Ethan Hawke som den idealistiska rookien Jake gör att krocken mellan de två karaktärerna gnistrar lite extra mycket, och man kan nästan smaka på kvalen som Jake går igenom under filmen. Dessutom levereras det klockrena insatser från flertalet biroller (Snoop Dog som rullstolsbunden cracklangare var en av dessa).

Denna film var strålande. Välgenomförd och intressant. Därför för den 5/5.

Übereil
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag har sett Framom främsta linjen.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/CgfcPzoAIfo"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/CgfcPzoAIfo" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Det är en finsk krigsfilm från 2004 om det svenskspråkiga infanteriregemente 61 under fortsättningskriget. Åke Lindman står för regin. Manuset bygger mestadels på dagböcker från soldater i IR-61, och intervjuer, böcker och fotografier av Harry Järv, en av dess soldater. Det är alltså en verklig historia som är basen för filmen, om än ur finsk synvinkel och trimmad för att passa budget och biograftid.

Filmen börjar 1942 under fortsättningskriget. Ryssen har börjat bita ifrån sig efter de inledande finska framgångarna och det har övergått till ett slags skyttegravskrig, och det är här som vi möter Harry och IR-61 första gången med dennes okonventionella patrullkrigföring. Vi får leva tillsammans med de svenskfinska soldaterna i ett par år, från det att de först gräver ner sig tills att de flyttas till Karelska näset för att slå tillbaka mot ryssen.

Det mesta av filmen berättas ur löjtnant Harry Järvs synvinkel och hur denne leder patrullverksamhet bakom de ryska linjerna, men skiftar gradvis fokus över till IR-61s chef, överstelöjtnant Alpo Marttinen, av nödvändighet eftersom Järv blir skadad av en landmina och försatt ur stridbart skick, och i resten av filmen befinner sig Järv på veteransjukhus i Sverige, medan resten av IR-61 skickas till Tienhaara för att stoppa den ryska offensiven.

Det här är lite av ett problem, eftersom filmen investerar en hel del energi i just Järv som huvudpersonen varefter historiska händelser prompt skriver ut honom. Så plötsligt måste filmen investera energi i Marttinen, men hinner inte innan helvetet brakar lös i Tienhaara. Det gör att filmen känns upphuggen.

Samtidigt blandas det mellan gråblekt modernt foto i finska skogar och värn med svartvita dokumentärfilmer. I synnerhet är det masscener och scener som förklarar krigsutvecklingen som blir dokumentära. Detta kompletteras med intervjuer med den nutide och riktige Harry Järv och hans kamrat Oskar Nilsson som ytterligare förklarar hur kriget går. De bryter inte så mycket mot filmen i övrigt, dels på grund av att den är så färgfattig som den är med grå vadmal och snö och lera och bruna trädstammar, men också på grund av filmens dokumentära känsla.

Under filmens första halva så bryts handlingen då och då av stillbilder från Harry Järvs egen kamera, som blir en egen liten subplot i filmen. Inte heller det stör, utan det är frånvaron av dessa bilder i filmens andra halva, Marttinen-halvan (visserligen naturligt, eftersom Järv nu ligger i Sverige på sjukhus) som stör och bidrar till att filmen känns upphuggen.

Krigsfilmer har i allmänhet få eller inga talroller för kvinnor. Så även här: det är bara friherrinnan som upplåter sitt gods som veteransjukhus och en av sköterskorna där som över huvud taget säger något, och inte samtidigt och definitivt inte till varandra.

Filmen har inga problem med rekvisita. Det finns gott om billiga överskottsuniformer och bevarade soldathem och vapenreplikor (och riktiga vapen) att använda, dels från kriget och dels från tidigare finska krigsfilmproduktioner. Det finns också gott om bevarade miljöer eller miljöer som kan återställas, så filmen ser rekvisita- och miljömässigt rätt ut.

Problemet är att budgeten inte har råd med så mycket mer än så. De småskaliga striderna sitter som picken i Greta, men den stora dramatiska slutstriden vid Tienhaara ser för fattig ut med samma två infanterikanonvagnar som med lite annorlunda målning får spela både ryska och finska, och samma tjugotalet ryska soldater som stormar runt om kröken gång på gång. Budgeten räcker helt enkelt inte till.

Filmen har en väldigt massa finsk sisu! Den har en "hurtig krigskamratkänsla" - det är käcka svenskfinska pojkar i vadmal och ylle som kämpar för fosterlandet för att hålla ryssen borta! Den har en torr finsk humor, som när en rysk fånge säger att han kommer från 1061a regementet och en av finnarna utbrister "Där ser ni, det är alltid tusen mer av dom!"

På något sätt känns det som att filmen uttrycker en nostalgi över en kamratlighet och naturkärlek och fosterlandskärlek som inte finns längre. Det känns som att filmen egentligen inte handlar om löjtnant Järv eller överstelöjtnant Marttinen, utan att poängen är att en gång i tiden bodde finska pojkar i värn och tält och skojade kamratligt med varandra utan motsättningar, oavsett om de var svensktalande eller finsktalande eller arbetare eller bönder eller akademiker eller överklass. De var helt enkelt bara finnar! Och det känns som att det är något som filmskaparen saknar idag, såpass mycket att han är tvungen att leta fram två av Finlands krigshjältar och göra en film om dem för att få fram budskapet.

Som gammal scout och värnpliktig så kan jag också sakna det där i dagens samhälle, men jag kan förstå dem som tycker att det är reaktionärt och bedrägligt patriotiskt. Med det i bakhuvudet, ta det med försiktighet när jag säger att jag tycker om den här filmen, trots sina brister i berättande och budget.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Jag gillade den, och även (den något svagare) uppföljaren Tali-Ihantala, som delvis förklarar varför finska armén fortfarande har en j-la massa kanoner, till skillnad mot den svenska.
 
Top