Nåt ska man ju se nu när Bond är slut, så under några veckor tänker jag titta på olika versioner av Beowulf-kvädet.
Detta gamla saxiska kväde handlar om Beowulf, en götisk hjälte, som med tolv krigare kommer till den daniske kung Hrothgars hjälp då denne härjas av monstret Grendel. Så Beowulf köttar Grendel och hänger upp Grendels arm på väggen. Det gör Grendels morsa lite putt, så hon kommer till hallen för att hämnas, så Beowulf köttar henne också. Beowulf drar hem till Götaland och blir götarnas kung. Femtio år senare slår han ihjäl en drake men såras dödligt. När han dör begravs han medelst schysst gravöl.
Först ut bland filmtolkningarna är Beowulf and Grendel från 2005, en isländsk-kanadensisk produktion i regi av Sturla Gunnarsson.
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/TGlSAtb-SDw"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/TGlSAtb-SDw" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
På grund av att kung Hrothgar (
Stellan Skarsgård) har ihjäl ett stort troll eller nåt så blir trollets valp skitförbannad. Ett antal år senare så kommer trollet Grendel (
Ingvar Eggert Sigurðsson) tillbaka och köttar Hrothgars mannar i hans stora hall.
Ungefär samtidigt driver Beowulf (
Gerard Butler) iland i Götaland och får höra talas om Hrothgars trollproblem. Så Beowulf drar över till Danmark för att jaga troll. Det visar sig att det inte riktigt är bara ett troll som muppar med danerna, utan det är lite meckigare än så, vilket kommer fram med hjälp av häxan Selma (
Sarah Polley).
---
Ståryn skippar draken och femtio år senare och kung Beowulf, men däremot lägger den till Selma och bakgrunden till Grendels vrede. Subteman är kristendomens inträdande och den eviga cykeln av hat och hämnd.
Kung Hrothgar är en bitter och tvivlande kung som vill väl men vars historia kommer ikapp honom. Beowulf är å andra sidan en mycket motvillig och pragmatisk hjälte som mest är trött på att vara hjälte. Gerard Butler och Stellan Skarsgård skriker som vanligt på varandra som vi är vana att höra dem.
Selma och drottning Wealhtheow (
Steinunn Ólína Þorsteinsdóttir) har inte särskilt mycket plats, men de lyckas likväl klara filmens Bechdel-test. Selma har den viktigare rollen av de båda, som den som leder in Beowulf in i den djupare sanningen, motvilligt och till ett för Beowulfs del stort pris.
Grendel ser lite för mycket gummimuskler ut, men jag asdiggar konceptet att Grendel är mänsklig, kanske ett annat såpass nära besläktat människosläkte att korsbefruktning är möjlig. Om än från ett annat släkte så kokar han över, och det funkar! Han är inte det vanliga monstret, utan ett som man känner med.
Vilket för oss över till att filmen lider lite av skitig medeltid och låg budget. Större delen av produktionsbudgeten verkar ligga på Hrothgars mjödhall - resten ser mer ut som kojor. Kläderna ser mest ut som fransig säckväv. Sist jag var i danernas rike så såg det inte så här isländskt ut, men det kanske man kan skylla på klimatförändring eller nåt. Men det ser förjävla häftigt ut! Man utnyttjar den isländska terrängen till max, eftersom man inte har råd med så mycket annat.
Så kan den här rekommenderas? Tja, varför inte? Den är okej, rätt blodig, grym, kladdig och skitig utan dasspapper. Till skillnad från andra så stör jag mig inte på dess språkbruk (det finns en massa fucking i dialogen). Då störs jag mer av att den är styltigt uppbyggd och lite överambitiös. Den vill mer än den och dess budget klarar av att leverera.
Vilket är synd. Jag vill gilla Beowulf&Grendel mycket mer, men som film betraktat når den inte fram.
