Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v41

[krank]

Ny vecka!

Riktlinjer för filmklubben:

1) Tanken är att du ska se minst en film i veckan. Du måste inte, men det är grundtanken.
2) Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
3) När du ser en film, skriv något om den. Svara på det här inlägget, och skriv titeln i fetstil.
4) Undvik att skriva om samma film fler än en gång.
5) Du måste inte skriva långt, men skriv om den var bra eller dålig, kanske nån rad om varför. Man FÅR skriva längre.
6) Sätt gärna ett betyg, men du måste inte. Dina betyg måste inte vara konsekventa. Här har du ett exempel på betygsystem du kan använda om du vill.
7) Du har på dig från måndag morgon till natten mellan söndag och måndag. Ser du en film efter det, hör den till efterkommande vecka.
8 ) Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
9) Skriv gärna glada tillrop, komplettera med roliga länkar - men har du något kritiskt att säga: Knip igen, se filmen själv, och skriv en egen recension.

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

I kalkylbladets andra flik kan man föra in sina betyg också, om man vill. Hittills är det bara jag som gjort det, men ni är välkomna.

Teman och gemensamt tittande
En del av oss gillar att ha teman i vårt tittande; tidigare har till exempel jag och Krille tittat på alla James Bondfilmer, en i veckan. Vill man deklarera ett tema är det inte svårare än att göra det i ett svar någonstans i en sådan här veckotråd. Om andra hänger på är det kul, om inte så hindrar inget att du fortsätter själv.

Ibland kan det vara kul att se film tillsammans. Om du vill bjuda in andra att se samma film som dig den här veckan, skriv gärna en rad om det!

 

[krank]

Jag upptäckte att jag hade en hög superhjältefilmer jag sett men tydligen inte recenserat i Filmklubben såvitt jag kunde se. Det gäller följande:

Hulk (den som inte är med Edward Norton)
Iron Man 1 & 2 (trean recenserade jag ju)
Captain America
Avengers
Watchmen

Iron Man, Captain America och Avengers vet jag att jag sett och sett om under året, men vad jag kan se har jag inte skrivit om dem. Antagligen var det under de där första veckorna då jag envisades med max en film i veckan...

Så jag tänkte se en av dem i veckan, i väntan på att Lu-kaazh ska bli redo att se Harry Potter... =)

Ordningen är inte bestämd alls, så jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det. Om nån missat mer eller mindre samma filmer som mig får ni gärna hänga på, kanske föreslå ordning. Den här veckan funderar jag på antingen Iron Man 1 eller Watchmen. Den senare i Director's Cut, alltså den typ tre timmar långa. Dock inte ultimate cut, där de stoppat in den där parallella piratstoryn...

 

[Lukas]

Watchmen i Director's Cut, alltså den typ tre timmar långa. Dock inte ultimate cut, där de stoppat in den där parallella piratstoryn...

Jag har sett alla tre klippningar och min åsikt är att den ultimata klippningen är bäst om man har en bakgrund i den grafiska novellen, men om man inte har det så bör man dock stanna vid bioversionen för regissörsklippningen tillför typ inget till storyn förutom längd.

 

[krank]

Watchmen i Director's Cut, alltså den typ tre timmar långa. Dock inte ultimate cut, där de stoppat in den där parallella piratstoryn...

Jag har sett alla tre klippningar och min åsikt är att den ultimata klippningen är bäst om man har en bakgrund i den grafiska novellen, men om man inte har det så bör man dock stanna vid bioversionen för regissörsklippningen tillför typ inget till storyn förutom längd.

Jag tänkte köpa den ultimata, eftersom jag läst originalserien innan jag såg filmerna och så. men jag hittade den inte till något lämpligt pris, och bara USA-regionkodad. Och jag ville inte pirata den.

 

[Krille]

Jag tänkte köpa den ultimata, eftersom jag läst originalserien innan jag såg filmerna och så. men jag hittade den inte till något lämpligt pris, och bara USA-regionkodad. Och jag ville inte pirata den.

Priset var högt, men trots att det var import från USA så var den regionsfri.

 

[krank]

Priset var högt, men trots att det var import från USA så var den regionsfri.

Ah, cool. Då ska den övervägas någon gång i framtiden...

 

[Max Raven]

Jag har sett Mulholland Drive.

Jag såg den här eftersom jag såg att det var en David Lynch-film. Jag har inte sett mycket Lynch, utöver:
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/KwPTIEWTYEI"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/KwPTIEWTYEI" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Sedan vet jag att han var ansvarig bland annat för Twin Peaks, en annan grej jag inte sett.

David Lynch gör en långfilm om en kvinna som undkommer ett mord på grund av en bilolycka, men tappar minnet (of course). Sedan håller filmen på i c:a 2 timmar och 10 minuter till innan den slutar. Det finns en del mitten-av-90-talsvibbar där (telefonerna, färgsättningen) men uppenbarligen gjordes den 2001. Go figure. Filmen har sina ögonblick, men jag kunde knappt finna någon glädje i de bitarna där de har med skådespeleri-subplotten. De är säkert, typ, viktiga för att förstå en del, typ, men de var bara så tråkiga. Sedan finns det en subplot med en regissör, utöver då kvinnan som vill fixa sitt minne. Sedan David Lynchar det sig i slutet. Nu tyckte iaf jag att det fanns en del uppenbara grejer här, men andra var "tvetydiga" (om man ska vara snäll) eller "ogenomtänkta" (om man ska vara elak). Sanningen ligger nog någonstans däremellan. Jag är dock hyfsat säker på att vi kan skylla Lost på David Lynch, om man inte gillar den, apropå inget. Slutet är, typ, öppet, och svarar på frågor man redan hade besvarade (alternativt gav svar - det är öppet. ). Jag menade vad jag sa med "pågår till den slutar". Det sagt, det är jag väl hyfsat okej med - alla frågor behöver inte besvaras (men förvänta inte att jag ger höga betyg för att man går motsatta hållet och aktivt gör ett manus där man inte ska kunna besvara frågorna). Men de skådespeleri-delarna - de var bara trista, och de tog så lång tid. Skådespelerskorna bär den här filmen ok, för övrigt, och det är bra för de har en massa screentime. Men bara ok, och de har en massa screentime. :|

Betyg: 3 av 5.

Bechdel-test: Ja, det klarar de. Och det enda man behövde göra var att låta de två viktigaste huvudrollerna vara kvinnor.

 

[Krille]

Som en liten uppföljare till Terminator-temat så har jag sett Hardware.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/jnVVyfyFChE"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/jnVVyfyFChE" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Någon gång i framtiden så vandrar en nomad (Carl McCoy) ut från öknen med en säck med skrot som han säljer till Moses (Dylan McDermott), en cyborgiserad krigsveteran som är på jakt efter en julklapp till sin alienerade flickvän Jill (Stacey Travis), en konstnär som på något sätt lyckas syssla med det i slumresterna av staden och överleva. Skrotet innehåller bland annat en massa robotdelar, och det räcker för att pussla ihop förhållandet någotsånär - såpass att Mo får stanna över julen.

Moses får höra från sin kompis Alvy (Mark Northover), en skrotsäljare som egentligen skulle ha köpt skrotet av nomaden, som har något viktigt att berätta, så Moses drar över dit och upptäcker att en del av skrotet som var där har kommit till liv och dödat Alvy.

Skrotet är nämligen resterna av en prototyp MARK-13-stridscyborg, som är en del av en plan att begränsa överbefolkningen - en liten bit ofrivillig aktiv dödshjälp, helt enkelt. Och huvudet till den finns i Jills lägenhet, närmare bestämt i skulpturen som hon jobbar med, och den kan ladda upp sig från allt. Och det gör den.

---

Den här filmen är så lågbudget och så cool att man antingen älskar den som den kultfilm den är, eller hatar den som varande lågbudgetskräp. Själv tillhör jag den förra gruppen: jag älskar den här filmen! Den har väldigt mycket Judge Dredd över sig, även om man inte får se vare sig Judges eller Megacity One. Den har bara typ allt annat från Dredd: ödelagt land utanför staden, mordiska dödsrobotar, bizarra karaktärer och episk slum.

Ståryn är skitenkel: ond dödsmördarrobot har ihjäl folk en efter en, gärna på kladdigast möjliga sätt. Tänk en robot-Freddy Krüger med vinkelslip, borrmaskin och nervgift, ungefär. Den tar lite tid på sig att komma igång, då vi först ska introducera roboten, sedan Mo och hans kompis Shades (John Lynch), och sedan den slemmige grannen Lincoln Wineberg Jr (William Hootkins), innan vi faktiskt börjar komma tillbaka till roboten som ska pusslas ihop innan den kan ha ihjäl folk. Men när den gör det, då jävlar blir det splatter!

Filmen failar förstås Bechdel, med tanke på att det finns en kvinnlig karaktär med repliker (Jill). Kinesgrannarna har inte namn och säger bara saker på kinesiska. Det sagt är Jill en förbannat cool karaktär, och inte alls en söt snärta som den hårda rymdmarinkåristen måste rädda (även om han naturligtvis försöker).

Filmens specialeffekter är uteslutande praktiska, med dockor, animatronics, effekt-makeup, modeller, pyroteknik och lite sen åttitals-datagrafik på terminalerna. Fotot är rödtonat och dammigt och skitigt, som om det fanns en öken utanför dörren. Kulisser syns inte så mycket - den är mest out of focus eller i mörker, så det syns inte så mycket hur billig den är. Samma sak gäller MARK-13 - regissören gör lite samma sak som i Alien: man får se den ytterst lite, nästan alltid med fokus på en liten detalj eller i motljus, men aldrig som helhet. Man får helt enkelt inte riktigt grepp om den.

Musiken spelar en rätt fet roll i filmen. Simon Boswell står för den mesta musiken och den är inte helt olik Ry Cooders musik, fast aningen mer keltisk-österländsk med förstärkaren på 11 och dessutom på LSD. Gästspelar gör musik från Ministry och Public Image Ltd. Även i bild kommer musiken in: jag har redan nämnt gästspelet av Carl McCoy, sångaren i Field of the Nephilim, och man har också fått med med Lemmy som taxichaffis och Iggy Pop som radioprataren Angry Bob. Och jag har en känsla av att de ställde upp mer eller mindre gratis för att Hardware är en cool film.

Och det är den!

 

[Rymdhamster]

Den har väldigt mycket Judge Dredd över sig, även om man inte får se vare sig Judges eller Megacity One. Den har bara typ allt annat från Dredd: ödelagt land utanför staden, mordiska dödsrobotar, bizarra karaktärer och episk slum.

Inte så konstigt kanske med tanke på att storyn nästan rakt av är snodd från en Judge Dredd serie =)

 

[Rymdhamster]

The Heat (2013)

Den här komedin pendlar mellan att vara fånigt överdriven och helt hysteriskt briljant. Bechdaletestet klarar den med glans då de två namngivna kvinnliga huvudpersonerna snackar om allt från veckogamla ostsmörgåsar till raketkastare. Ibland tycker jag att den fokuserar lite för mycket på att huvudpersonerna är kvinnor och gör dem hysteriska och slampiga på ett sätt som inte känns särskilt roligt.

Men dessa ögonblick är faktiskt rätt få, framåt slutet av filmen hade jag skrattat så mycket att jag nästan helt lyckats glömma bort att några av scenerna inte var särskilt roliga.

I slutänden så var det här en riktigt underhållande film som jag kanske kan tänka mig att se igen om några år. Det är som sagt en film som tenderar till det överdrivna och parodiska, och jag tror att den hade varit både bättre och roligare om de tonat ner vissa aspekter lite.

Betyg: 4/5

 

[krank]

Jag har då sett om Iron Man. Det är kanske den bästa superhjältefilm jag vet.

Storyn i korthet: Tony Stark är en oansvarig playboy som ärvt ett stort och vinstdrivande vapentillverkarföretag. Han är också ett supergeni när det gäller att uppfinna grejer. En dag kidnappas han av slemma terrorister, bygger en cool rustning som han använder för att fly, och sen bestämmer han sig för att lägga om sitt liv och sluta sälja onda vapen.

Den här filmen är briljant på väldigt många plan.

Först och främst är den en origin story, och det finns nog inget jag gillar så mycket som origin stories. Det är här man får bakgrunden, sammanhanget. Det är ofta här karaktärens berättelse berättas; det som händer efteråt är mest sånt som krystas fram för att sälja lösnummer om man ska vara lite cynisk.

Jag har inte läst speciellt mycket Iron Man. Jag har läst enstaka historier som gått i typ Marvels Universum eller Mega Marvel när det begav sig, plus att jag har läst Ultimates. Jag har läst hans ursprungliga origin story, och den suger. Det här är den maffigaste, bästa rebooten jag sett. Från världens tråkigaste till det här - wow.

Jag gillar specialeffekterna väldigt mycket. Ibland ser det lite väl uppenbart datoranimerat ut, men det är full fräs och regisserat av nån som vet hur man får superstrider att se bra ut. Iron Man-rustningen är helt jävla fantastisk. Jag älskar teknik, och de har verkligen jobbat för att få till den där kombinationen av futurism och skitigt mekanikergolv i den här filmen. Mycket, mycket bra.

Men jag gillar också de personliga, etiska och ideologiska dimentionerna. Kanske inte allt de säger, men att de finns där. Iron Man 1 handlar inte bara om en snubbe i rustning, utan om en ganska Ayn Randsk övermänniska; Tony är bra på typ allting, han är upphöjd ovanför alla, men han har något som saknas; hans position har gjort att han blivit bortskämd, ett stort barn som är helt gränslös, hämningslös och otroligt omogen. Han saknar något. Och genom den traumatiska kidnappningen får han syn på sig själv, och tvingas förändras. Den här storyn har såklart berättats förut, många gånger, men den är väldigt väl genomförd här. Det finns en central nerv.

Sedan alla små och stora detaljer... Tony Stark i serierna är alkoholist. Klart Tony här super, även om vi inte ser det riktiga djupet han är kapabel till ännu. Jag gillar att de tagit världens lökigaste och töntigaste superkraft; Mandarinens tio "kraftringar", och gjort dem till en organisation istället. Skitbra snygg referens. Jag gillar att man använder terrorister som fiender eftersom terroristerna i det här fallet beväpnats av det amerikanska företaget. Det är en hyfsat snygg politisk poäng, tycker jag. Sen finns det tusen små gliringar, små referenser till serieuniversat som jag älskar.

Och naturligtvis är det en schysst power fantasy också. Vem vill inte vara Tony Stark? Han är rik, cool, bryr sig inte om konventioner eller vad folk tycker om honom, och han har en skitball rustning som gör att han kan flyga och är osårbar.

EDIT: Och så är soundtracket och öht all ljudhantering jävligt bra. Det är väldigt mycket rockmusik här, och det passar ypperligt. Dräkten får låta som servos och hydraulik och grejer.

När det gäller saker som låter så gillar jag också det här med att folk får prata i munnen på varandra. Det känns mer genuint, för det gör folk i verkligheten också.

Så... Det här är en komplex film; inte bara effekter och maktfantasier utan mer som serierna: hyfsat mångbottnade karaktärer och en plot som faktiskt är rätt intressant.

Det här är MYCKET bättre än det mesta jag läst av den annars astriste Iron Man.

Finns det inget negativt att säga? Tja, jag tror inte den fixar Bechdel.

BETYG: 5/5

EDIT: Ska förresten nämna en grej också. Han den där Robert Downey Jr? Inte är han så värst ful, inte.

En grej som slog mig den här gången jag såg den är att även om Stark utmålas som kvinnokarl så tycker jag mig ändå se en del av vad man skulle kunna kalla female gaze. Nog fan spanar Pepper in Stark, och åtminstone jag tyckte mig se Stark ur rent snygghetsperspektiv flera gånger. Barbröstad, vältränad - rätt sexig. Dvs. i vissa scener var han mer "den där skulle man inte tacka nej till" än "den där skulle man inte tacka nej till att vara".

 

[God45]

Jag har sett den tecknade filmen Anastasia.

Visste ni att den ryska revolutionen orsakades av en ond trollkarl?

Bra sånger (bättre musik än texter dock), bra tecknat, bra skådespelat och gulliga sidekicks.

Men den är smaklös. Riktigt, riktigt smaklös. Detta bör inte vara det första barn får höra talas om en viktig period i historien. Den vanliga barnfilms vurmen för kunglighet känns också löjligt opassande här.

Plus, det finns ett sång nummer med fattigaq ryska arbetare i en fabrik som är garanterad att få alla med en hjärna att känna sig obekväma.

1/5. Tekniskt kompetent men holy shit.

 

[Jocke]

Veckans första film för mig är The Campaign från 2011. Will Farell och Zach Galifianakis spelar sina vanliga "gubbar" och ställer båda två upp i kongressvalet i entt distrikt i North Dakota. Det är extremt förutsägbart och här och var lite kul.
Det känns som att alla inblandade ringde in den här filmen. Den är den perfekta 3:an i min betygsskala. Den vill inget särskilt, men gör inte sken av det heller. den är underhållande men inte vrålkul. Alla har gjort sitt jobb, men ingen har gjort det bra, typ.

 

[Jocke]

Se genast Twin Peaks. Serien är ett nyckelverk i den västerländska populärkulturen. Dessutom är den bra såpa, bra deckare, bra david lynch kontigheter och bra komedi samtidigt.
Jag väljer den, Buffy, The Wire och Adventure Time som mina favorit tv-serier.

Spoiler

Det är dock några avsnitt i andra halvan av S2 som är lite sega

Den uppföljande filmen Fire Walk With Me tar dock bara var på just konstigheterna.

edit: la till advemture time i favoritlistan.

 

[Max Raven]

Se genast Twin Peaks. Serien är ett nyckelverk i den västerländska populärkulturen. Dessutom är den bra såpa, bra deckare, bra david lynch kontigheter och bra komedi samtidigt.
Jag väljer den, Buffy, The Wire och Adventure Time som mina favorit tv-serier.
[...]
Den uppföljande filmen Fire Walk With Me tar dock bara var på just konstigheterna.

Hmm. Jag tror just att fokus på mycket konstigheterna var ett av mina problem med Mulholland Drive ("Vafan! Ska ni inte göra något med deckarhistorian? Kom igeen och sluta ha sex!" ). Har du sett den och har någon åsikt kring hur lik Twin Peaks den är?

 

[krank]

Jag var just på bio och såg 2 Guns med Denzel Washington, Mark Wahlberg, Cyclops från X-men, kommendör Adama från Battlestar Galactica, och Hudson från Aliens.

Plotten: Två snubbar, Washington och Wahlberg, dras vid näsan i en knarkaffär med den sydamerikanske knarkkungen William Adama. De bestämmer sig för att råna banken Adama har sina slantar i. Det visar sig att stället har många fler slantar än de trodde. Det visar sig också att båda jobbat för varsin del av amerikanska regeringen (DEA respektive flottan) utan att veta om det. Och nu vet de inte ens vem de blåst, och James Hudson springer runt och vill mörda dem och få tillbaks sina pengar, samtidigt som Wahlbergs chef Cyclops försöker döda Wahlberg och springa med pengarna.

Det här var en genuint medioker film. Skådespeleriet var okej och gnabbandet mellan huvudpersonerna förhållandevis underhållande, men plotten hafsades bort och blev ganska platt, och det blev lite för många vändningar för att det riktigt skulle funka i en tvåtimmarsfilm. Det borde ha varit en miniserie i typ fyra delar a' en timme vardera.

Bechdeltestet: Det fanns exakt en namngiven kvinna i filmen som hade repliker. Hennes funktion var att 1) visa tuttarna 2) motivera ena huvudpersonen och 3) vara lömsk. Så fucking gissa om filmen fixar bechdel.

BETYG: Kanske den mest solida och stabila 3/5 jag sett. Om ni ligger och är lite lata på en söndag och den här går på kanalen ni råkat slå på så behöver ni inte byta kanal, men mer än så är det inte.

 

[Jocke]

Det är ju samma typ av konstigt, alltså typ som scenen inne på silencio, men det är bara en del. Seriens andra huvudman är ju Mark Frost, som bland annant låg bakom Spanarna på Hill Street.
Säg att det är kanske 30% mordmysterie, 30% såpa, 30% ganska kul wierdness och 10% rent David Lynchvansine. Det funkar förvånansvärt bra; alla gillade ju serien när den kom, unga som gamla, smarta som dumma.

 

[Robban]

Jag och en vän kollade på The Brothers Bloom, en film i samma anda som Dirty Rotten Scoundrels.

Lyckad. Underfundig humor som aldrig tar för mycket plats. Ganska basic kärleksstory. Intressanta kvinnoroller som jag aldrig tycker kändes sådär totalt överdrivna. Fastnade lätt för Bang Bang, som inte säger jättemycket filmen igenom men ändå kommunicerar rätt väl med resten av gänget.

Lite för trött för att ge ordentligt betyg, men se den. Gillar ni Dirty Rotten Scoundrels gillar ni den här. 5/5 -- humorn är tillräckligt bra för att väga upp enkelheten i berättelsen.

 

[Krille]

Jag har sett Guns of Navarone.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/MhQvkPMNt70"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/MhQvkPMNt70" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Året är 1943, och tvåtusen soldater sitter fast på ön Keros i egeiska havet. Brittiska flottan skulle gärna komma och hämta dem, om det inte vore för de två gigantiska kanonerna på ön Navarone som behärskar sundet mot Keros. Man har försökt allt, kommandos, luftbombning, rubbet. Och nu återstår bara ett infiltrations- och sabotage-uppdrag.

Major Roy Franklin (Anthony Quayle) leder uppdraget, tillsammans med en grupp handplockade specialister: alpinisten kapten Keith Mallory (Gregory Peck), överste Andrea Stavrou (Anthony Quinn) från grekiska armén, sprängexperten korpral Miller (David Niven), Spyros Pappadimos (James Darren) som är född på Navarone, och maskinisten och knivkämpen "Butcher" Brown (Stanley Baker).

Ingenting går som planerat: en städare spionerar på dem, de bordas av en tysk torpedbåt, klippan de klättrar upp för är bevakad, och Franklin skadar benet och får kallbrand under knät. Mallory tar över befälet och lyckas ta kontakt med motståndet, Spyros syster Maria (Irene Papas) och hennes bästa vän Anna (Gia Scala). Och sen går det ännu mindre som planerat.

Det är nästan som att det finns en förrädare mitt ibland dem.

---

Det är något med krigsfilmerna från femtio- och sextiotalet. Dagens krigsfilmer har inte alls samma flärd eller coolhet eller ens färg. De är skitiga, leriga, grådaskiga, blodiga och färglösa. Men så går det väl med color grading, antar jag. Inte så Guns of Navarone: det är äkta technicolor för hela slanten!

Ståryn bygger förstås på Alistair MacLeans bok med samma namn, men med vissa avsteg: bland annat gör man lite mindre korvfest av boken genom att göra Navarones motståndsrörelse kvinnlig, så Louki och Panayis blev Maria och Anna. Övriga karaktärer har också ändrats. Andrea blir också dödsfiende med Mallory i filmen, när de var bästa vänner i boken. Den amerikanske oljebrunnssprängaren Dusty Miller blir kemiläraren från Oxford. Telegrafisten och mekaniken Casey Brown blir mekanikern och knivkämpen Butcher Brown. Sjöofficeren Andy Stevens blir plötsligt uppdragets chef, Franklin. Och Spyros var inte med i boken alls.

Just ändringen av Louki och Panayis till Maria och Anna innebär också att Guns of Navarone klarar Bechdel! Och det är en bedrift, med tanke på att filmen kom 1961 och är en manlig krigsfilm!

Den har förstås åldrats. Även om alla specialeffekter är praktiska sådana - man spränger stora modeller och riktiga bilar (ibland lite omotiverat, som när de vräker en tysk lastbil över ett stup varpå flaket exploderar) - så är ljudeffekterna typiska sextitalseffekter, med standardexplosioner och standard-maskingevär med rikoschetter på sista kulan. Även om den här utgåvan har uppmixat och tvättat ljud så når det inte upp till modern filmstandard. En massa saker filmades på plats, men andra saker i studio, och skillnaden är markant.

Det sagt så är det en fantastisk krigsfilm av den gamla skolan. Man gör dem inte sådär längre, och det är på sätt och vis synd.

---

Dagens oväntade gästspel kommer från Walter Goetell, mer känd som general Anatol Gogol i Bond-filmerna, som spelar den tyske överlöjtnant Muesel.

 

[Lukas]

Jag har sett veckans Riccifilm: Desert Blue
Om jag skall beskriva filmen med ett ord så skulle det vara vacker.

Filmen handlar om ett gäng ungdomar i en liten by mest känd för att ha världens största glass strut. Byns invånare lever isolerat och uttråkade. Men de har kommit att acceptera det på ett väldigt vackert sett.
En dag så sker en kemikalisk olycka och stadens setts i karantän.

Den här filmen var långsam, dyster och enkel, men det var till filmens fördel. Man får följa ungdomarna, som alla är rätt så missiabla, förutom Ricci karaktär som har som hobby att spränga saker.


Den här filmen är väldigt svår att prata om, den har en otroligt vacker story och en ful scenografi som förstärker känslan av förfallenhet som filmen är tänkt att erbjuda.

Jag kan inte tänka mig se filmen igen, men som en engångs upplevelse så fick jag ut ganska mycket av den.




Veckans Ricci recention;
Enkligen fick jag se ricci i en större roll i en bra flm igen, och det är inte första gången hon spelar tonåring med attitydproblem. Jag känner dock att hon var rätt kvinna för den här rollen. jag har typ inget att klaga på.