Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v5

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,122
Location
Sthlm
Till slut såg jag något annat, Nämligen Hellraiser från 1987 och The Midnight Meat Train från 2008. Vad har då dessa filmer gemensamt?
Clive Barker såklart!
Det är väldigt tydligt att båda filmerna utspelar sig i samma värld (till skillnad från typ alla Hellraiserfilemr från 3:an och framåt).

Verklighetens väggar är tunna och bakom dem lurar det fruktansvärda, primala och gränslösa.
I Hellraiser får vi följa småtjuven Frank och hans familjs öde när Frank, på jakt efter nya kickar råkat hamna i klorna på några nefariter cenobiter.
Det är från början en klassisk spökhistoria där Frank, återkommen från andra sidan behöver suga i sig blod för att bli mänsklig igen. Nåväl; så småningom kommer hans brorsdotter över den märkliga kub som frammanar Cenobiter, och det hela blir en unik och omskakade upplevelse, även idag 25 år senare. Filmens höjdpunkter är när Pinhead, som för Cenobiternas talan hintar om allt vi inte får se "We have such sights to show you" och dylika utrop häver han ur sig.


The Midnight Meat Train är regisserad av Ryûhei Kitamura, som i min värld mest är känd för den dunderstilistiaksa zombirullen Versus. Lenon är fotograf, han försöker fånga stadens själ i sitta arbete- men det går inte riktigt. han är nästan där, om han bara klev lite närmare, vågade lite mer... En dag vågar Leon mer och stadens själ visar sig vara Vinne Jones som slår sönder folk på ett tåg om nätterna.
Till följd av detta blir Leon personlighetsförändrad och han är helt på väg att tappa förståndet. Illusionen rämnar och fruktansvärda sanningar om staden avslöjas.
Filmen är, föga förvånade, skitbra. Den är snygg, spännande och obehaglig.
Någonstans bakom perrongens kakel väntar forntida demoner, eller möjligtvis änglar på att du ska tappa greppet.

Hellraiser dår en svag fyra
The Midnight Meat Train får en stark fyra.
Den senare är om möjligt ännu mer Kult.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Okej.

Thor
Jag fick hem denna, Dredd 3D och Captain America i veckan. Såg Thor på bio, så jag visste vad som komma skulle.

Stark början, mediokert slut. Hela slutfighten känns oerhört meh, kanske för att det inte är en speciellt intressant miljö. Och Thors utveckling som person gick lite för snabbt; det hela vände på ett ögonblick och plötsligt var han färdig och bra. Jag hade hellre sett honom brottas lite mer med att försöka förändra sitt beteende, bryta vanor etc. Kanske i ett par-tre filmer till eller så. Samtidigt fattar jag att film är som det är; man har trots allt bara ett par timmar på sig att berätta "kompletta" historier. Och de kunde inte vara säkra på att få göra en tvåa, antar jag.

Nu när jag tänker efter var iofs det här inte alls en film om Thor. Det är ju såklart Lokis origin story, inte så mycket annat. Suddenly it all makes sense; Loki får ju mycket, mycket bättre karaktärisering och personlig utveckling, en bättre förändringskurva.

Snygga effekter och flera mycket bra rolltolkningar (Anthony Hopkins som Odin, Tom Hiddleston som Loki, Stellan Skarsgård...) räddar filmen betydligt. I vanliga fall gillar jag även Nathalie Portman, men hennes roll här är så erbarmligt platt och trist att jag inte riktigt kan tycka något om den. Hennes funktion är typ att bli kär i Thor, och inte så mycket annat.

Ursprungligen gav jag den här filmen en trea, men med nyss gjorda insikter höjer jag den nog till en lite svag men ändå fyra.

Betyg: 4/5


Dredd 3D
Det enda jag tycker är bra med originalserien är egentligen estetiken. Jag är egentligen inte speciellt förtjust i dess ofta ganska profascistiska moral och så. Men den är ofta snygg. Det förklarar också varför jag egentligen tycker att Dreddfilmen med Stallone faktiskt är helt OK den också; den är väldigt bra på att återskapa seriens estetik.

Den här då? Den är också asbra. Den kopierar inte seriens estetik rakt av, utan förbättrar den. Mer betong, mer "urban acid" över färgerna. Riktigt ruggigt snygg förfallen stadsestetik. Kanske den snyggaste 3D-filmen jag sett.

Den har bra pacing, bra skådespeleri överlag, inga överdrivet sexualiserade kvinnliga karaktärer (varken Ma-ma eller Andersson är speciellt sexualiserade större delen av tiden, utom de där mindgame-grejerna med Andersson), högoktanigt och blodigt övervåld. Och idén att ha en drog som får saker att gå i slow motion, när man gör en film i 3D, är helt lysande. För alla som vet något om 3D vet att 3D funkar bäst för långsamma, flytande rörelser. Den här filmen blir alltså verkligen poetry in motion.

Jag blev väldigt positivt överraskad. Jag skulle vilja sätta en stark fyra eller en svag femma; men det får nog bli det senare. Med ett par starkare kvinnliga roller (som kanske rentac fixat Bechdeltestet) hade det varit en stark femma.

Betyg: 5/5
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,601
Location
Ludvika
Jag har sett Roadside Prophets från 1992 den här veckan. Det är en rätt kul och charmig roadmovie om en kille som ger sig ut på jakt efter en plats som hans (nu döde) jobbkamrat pratade om för att sprida ut jobbkamratens aska. På vägen får han sällskap av en ung man som letar efter sina föräldrar.

Det är en rätt klassisk roadmovie där de träffar på en hel uppsjö av underliga individer längst vägen. Jag gillade den och kan mycket väl tänka mig att se den igen.

Poäng 4/5 om man gillar roadmovies.
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,717
Location
Huddinge
anth said:
Hm, har hittat en till kandidat att recensera: Evil Toons.
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/J7othu6spYY"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/J7othu6spYY" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
oavsett om det blir recension eller ej så måste den ses. :gremsmile:
För att göra en koppling till filmen som jag skall se och recentcera imorgon.
den här filmen har tecknade figurer i en film med riktiga människor.
det gjordes bäst av Robert Zemeckis i "who framed roger rabbit"
Zemeckis senaste film heter flight och den skall jag se.
Det här var inte alls en långsökt koppling

//Lukas som fick känslan av trailen att den var gjord av en dålig variant av Joe Dante.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,543
Jag har sett Kickassia, en grattis film gjord av en rad internett recensenter från hemsidan That guy with the glasses. Filmen finns grattis på den hemsidan om ni är intresserade av att se den.

Filmen handlar om de olika recensenterna som försöker ta över mikronationen Molassia i Nevada. Nationen rymmer bara ett enda hus och har tillkommit via något legalt kryphål.

Så hur är filmen? Tja, recensenterna springer runt och skriker på varandra som Looney Tunes. Detta fungerar dock ganska bra. Medan filmen inte är särskilt proffsigt gjord och det märks på många av recensenterna att de inte är riktiga skådespelare så har filmen ändå hjärta och ett par riktigt, riktigt roliga skämt.

Jag hade nog varit hårdare mot den här filmen om jag betalat för den men som det är är den absolut värd pengarna.

4/5 Riktigt rolig trots sina begränsningar!
 

Xyas

Swashbuckler
Joined
22 Aug 2009
Messages
3,219
Location
Malmö
Denna veckan gjorde jag avsteg från superhjältefilmerna och såg istället Thale tillsammans med sambon.

Välgjord, effektfull och mycket sevärd med bra skådespelarinsatser och förvånansvärt nog fantastiskt väl musiksatt för att vara en film utan budget.

Enda jag har att klaga på är att andra halvan av filmen misslyckas lite med att leverera lika väl som första halvan bygger upp.

4/5
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,078
Location
Nordnordost
Flyboys

Jag såg Flyboys, en film om amerikaner som åkte som frivilliga för att vara stridspiloter i franska armén under första världskriget, innan USA gav sig in i stridigheterna.

Berättelsen presenteras som att den har verklighetsbakgrund.

Det är en äventyrsfilm, som dock aldrig riktigt tänder till. Absolut sebar, några juste actionsekvenser, lite flygande med dubbeldäckare, några onda tyskar, misären i skyttegravarna och en liten romantisk sidoplot sådär.

Den får 3/5. Absolut inte bortkastat, men det måste finnas bättre filmer om flygare under första världskriget där ute.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Flyboys

wilper said:
Den får 3/5. Absolut inte bortkastat, men det måste finnas bättre filmer om flygare under första världskriget där ute.
Det är ont om dem. Första världskriget var nästan ur mode (till stor del på grund av andra världskriget) när filmtekniken blev tillräckligt bra för att göra sådana filmer.

Det finns några klassiker som till exempel Blue Max, Red Baron eller Aces High (som återanvände lite flygscener från de två föregående - ett tecken på hur ont det är om sådana filmer), och det finns ett par moderna försök som just Flyboys och Der Rote Baron.
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,717
Location
Huddinge
Flight

“Hey, don't tell me how to lie about my drinking, okay? I know how to lie about my drinking. I've been lying about my drinking my whole life. ”

Jag har sett Flight av Robert Zemeckis Den handlar om en alkoholist till pilot som mirakulöst räddar livet på många av sina med passagerare under en flygkrasch, och hans inställning till utredningen som följer.

Den filmen innehåller några fantastiska scener, flygkraschen var bland det intensivaste jag sätt på bra länge, och några av de dramatiska scenerna träffar helt rätt. Huvudpersonerna spelas alla väldigt bra och scenografin är aldrig dålig. Sedan så blev jag positivt överaskad över hur stor del av casten som var mörkhyade utan att de gjorde en grej av det. Jag gillar också att det är en film som faktiskt petar på alkohol som något som kan vara ett problem.

Filmen har dock en del problem, det största är hur dåligt tempot är i filmen. Filmen är för lång för sitt eget bästa (2H , 18min) och mycket av tiden går åt till onödiga scener och scener som håller på för långe. Det är för mycket jord mellan guldklimparna för att verkligen vara värt det. Ett annat problem är att Zemeckis verkar tro at han fortfarande har Looney toons karaktärer som biroller för de är verkligen överdrivet stolliga och i en seriös drama så funkar det riktigt dåligt. Sedan så är jag tveksam till att de verkar ha något form av budskap om att kokain är ett bra sätt att komma på fötter igen efter att supit, Vilket jag tycker känns som ett jätte konstigt (och dåligt) budskap att ha i en film.



Så för att sammanfatta:
En okej film med några riktiga guldklimpar som jag är glad att jag såg men som jag tvivlar på att jag kommer se igen inom snarframtid.

//Lukas som aldrig kommer se denna film om han skall flyga nära inpå
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,543
Re: Flight

//Lukas som aldrig kommer se denna film om han skall flyga nära inpå
Se Alive istället! :gremlaugh:

http://en.wikipedia.org/wiki/Alive_(1993_film)
 

Übereil

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2010
Messages
1,917
Location
Örebro
Stir of Echoes

På tåget så läser jag den här. Därför tänkte jag att det kunde vara intressant att se någon av de filmer de rekomenderar i början av boken. Den film jag valde var Stir of Echoes med Kevin Bacon i huvudrollen.

Kevin är gift och har en femårig son som kan prata med spöken (fast föräldrarna verkar inte prata tillräckligt ingående med sonen för att fatta detta). Han jobbar med att sätta upp elledningar och familjen har ansträngd ekonomi.

På en fest så övertygar han sin frus syster (tror jag hon är) att hypnotisera honom. Det blir en väldigt konstig upplevelse för honom, och han får se bilder av något som verkar hämtat från en skräckfilm. Inte slutar det där heller - bilderna fortsätter att jaga honom och vid ett tillfälle när han sitter i soffan ser han en tjej för ett ögonblick. Hans son säger till honom att inte vara rädd för det och han inser att hans son också kan se sakerna.

Kevin blir mer och mer besatt av tjejen och han förstår att han måste gå henne till mötes för att bli av med henne. Frågan är bara hur han ska göra det...

Filmen har en rätt solid story och en bra stämning. Man förstår aldrig riktigt vad det är som händer men mer och mer avslöjas allt eftersom. Filmen är rätt spännande, tyvärr lämnas ett par mindre lösa trådar som jag gärnas sett utvecklats mer.

Jag förstår att den angavs som tips om man ville ha stämning till World of Darkness. Allt som allt ger jag den 3/5 om gillar WoD och 2/5 annars.

Übereil
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Tenshi no tamago / Angel's Egg

Det är söndag och dags att recensera en film.
Så, vad har jag sett under veckan...

Jag såg faktiskt Evil Toons och den var inte bra.
Handling: 4 tjejer i för lite kläder ska städa ett sålt gammalt hus så att de nya ägarna kan flytta in.
Alla berättar för tjejerna att huset är hemsökt, t.ex: "då kommer jag och hämtar upp er på söndag - i en likbil".
Tydligen ska det här vara en parodi på andra skräckfilmer - tyvärr misslyckas man för inget av skämten är roliga.
Monstret är en tecknad varelse som påminner om Taz the Tasmanian Devil från Looney Tunes - och den är ungefär lika skräckinjagande som Taz, d.v.s. inte alls.
Dessutom är den tecknade figuren bara med i 5 minuter för man hade inte budget att betala animatörerna.
Nä, den är inte värd att recensera.

Sen såg jag The Last Lovecraft: Relic of Cthulhu.
Handling: The Cult of Cthulhu har hittat den ena delen av den relik som får R'lyeh att stiga till ytan. Detta får det hemliga sällskap, bildat av Lovecraft himself, att agera: den andra halvan av reliken måste föras till Lovecrafts sista ättling som ska skydda den från Cult of Cthulhu och därmed rädda mänskligheten.
Det visar sig att ättlingen är en nörd. Som delar lägenhet med sin nördkompis. Tillsammans kontaktar dessa två en tredje nördpolare som är expert på Cthulhu Mythos. Denna osannolika trio är alltså mänsklighetens sista hopp.
Filmen är endast kul om man tycker om att driva med nördar.
Nä, den är inte heller värd att recensera.

Och så såg jag en superhjältefilm med. Den tecknade Next Avengers: Heroes of Tomorrow.
Handling: Roboten Ultron har besegrat The Avengers. Snabbspola ett dussin år. Fyra av Avengers barn har överlevt och lever skyddade på hemlig ort. Dessa snorungar är precis lika egoistiskt narcissistiska som sina otrevliga föräldrar. Och givetvis är det för att ungarna inte kan göra som de blir tillsagda som helvetet bryter lös. Varför kan inte ungarna dö som sina föräldrar så vi slipper den här skiten?
Så vad ska jag recensera?

Jag får gå tillbaka till det jag sa först i tråden.

Tenshi no tamago [Jap. orig.]
Angel's Egg [Eng. övers.]

Det här är en japansk surrealistisk animefilm från 1985 som inte liknar mycket annat.
Den är 71 min lång och finns textad på engelska.

Handling: En liten flicka (gissningsvis runt 10 år) vaktar ett ägg (stort som ett strutsägg) i en postapokalyptisk värld. Vi får följa henne på matraider in till den öde staden och musiken i början är lika dissonant som den andra halvan av rymdeposet 2001.
Under en av flickans raider kommer en stor maskin åkande och stannar bredvid henne. Av kliver en ung man och flickan med ägget flyr.

Efter ett tag träffas de igen och de första orden yttras en halvtimme in i filmen. Det är inte mycket till dialog i filmen och den består oftast av orden "vem är du?" - något de bägge frågar om och om igen utan att den andre tycks kunna svara. Han är också väldigt intresserad av ägget, var det kommer ifrån och vad det innehåller - något hon vägrar svara på.
De två blir vänner, mest för att det inte tycks finnas några andra människor i världen och hon visar honom runt.
Stadens innevånare har förvandlats till kroppsliga gengångare vars enda mål är att försöka harpunera gigantiska flygande skuggfiskar (som givetvis inte går att harpunera). Hon visar honom också resterna av förstenade (fossilerade) djur, bl.a. skelettet av en jättefågel.
Han berättar en historia, en variant av Noaks ark och syndafloden som inte riktigt stämmer överens med berättelsen från bibeln.

Omdöme: Jag tänker inte berätta hur den slutar för slutet är både oväntat och svårtolkat. Filmen fick väldigt dåligt bemötande när den släpptes, mest på grund av det underliga och tvetydiga slutet. Men det är en mycket vacker film som faktiskt tål att ses flera gånger. Berättelsen om Noa gör att den anses har kristen symbolik - men även med den premissen är filmen svårtolkad.

Betyg: den får 8 av 10 för att den är så vacker och för att man kan se den flera gånger med behållning.
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,857
Terminator: Salvation

I veckan såg jag Terminator: Salvation för första gången sen jag satt i biosalongen sommaren 2009. Jag hade hunnit glömma de flesta av birollerna, stora delar av ploten, och hur det slutade.

När jag såg den första gången hade jag kvar en känsla av att det var ett helt okej tillägg i serien med Terminator-filmer utan att vara helt betagen eller så. Jag vill minnas att jag tyckte det var en schysst actionrulle som bitvis faktiskt var lite spännande.

Jag har faktiskt samma känslor den här gången också. Det som förvånade mig lite var hur bra jag tyckte Sam Worthington var i rollen som Marcus. Anton Yelchin (Kyle Reese), Jadagrace (Star) och Moon Bloodgood (Blair Williams) gör också fint ifrån sig och står för det mesta av behållningen för min del.

Filmen lämnar mig med ett ganska påtagligt sug att gå tillbaka och titta på första Terminator-filmen igen. Jag har nog bara sett en enda gång, och var rätt ung, så det är nog hög tid.
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Jag har sett Pulp.

Mickey King är en författare som skriver skräpiga gangsterromaner - s k "pulp"-romaner. Han får ett jobb att skriva en känd persons biografi. Snart är han indragen i en deckarhandling som påminner om hans dåliga romaner.

Filmen är lite som Raymond Chandler, fast lite ljusare känsla - överlag känns det som att de leker en del med genren. Det finns rätt många trevliga figurer med i filmen. Handlinen är väldigt mycket enligt "kioskdeckare formel a", vilket de är ganska öppna med.

Filmen känns som ett solitt hantverk, och jag tycker den har åldrats väl. Fem starka klunkar 3:a av 5 möjliga.

//Vincent ger inga halvpoäng.
 

Zorbeltuss

Hero
Joined
7 Nov 2012
Messages
1,105
Jag såg två dokumentärer, hoppas det är okej.

Först:
Krokodil: Russia's Deadliest Drug (NSFW)
Det handlar om en ny drog som har börjat dyka upp bland ryska heroinberoende som heter krokodil, den går att göra hemma med saker från apoteket, först är det intevjuer med avvänjnings kliniker och vanliga heroinberoende, varav nästintill alla tycker att krokodil verkar avskyvärd, det kommer även en del bilder på hur krokodilberoende ser ut, det är sjukt vidrigt och gör att jag märker länken nsfw.
De visar mycket om att de flesta avvänjningsklinikerna är kulter, de har en intervju med folk som har överlevt att ta krokodil och visar hur lätt det är att få tag i ingredienserna till krokodil.
Det är kraftigt berörande, man mår riktigt illa och mår hemskt, men det är så välgjort.
Jag rekommenderar denna mycket starkt, om du känner att du klarar av att se den. Stark 5/5

Andra:
Teenage Heroin Epidemic
Denna dokumentär följer ett antal personer i centrala Swansea som under de senaste åren haft en dramatisk ökning i heroinanvändning. Bland annat paret Amy och Cornelius som nyligen förlorat ett barn.
Det är en obehaglig dokumentär där man lär känna och tycka synd om ett antal personer, man blir inte direkt glad av att se denna heller, även om den inte är lika deprimerande.
Den är något svagare än den första men får fortfarande 5/5.

/Zorbeltuss
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg


Wöhööhö! Filmfestivalen, motherfuckers! Josef Fares i trailern och en glödande logga! Okej, här kommer filmerna jag såg! Jag ska recensera alla!

Something from nothing, the art of rap
Rap-dokumentärfilm. Jag älskade hip-hop-dokumentären Style Wars och hoppades på något liknande, även om denna filmen bara fokuserar på rappandet. Men Ice-T som producerar och intervjuar går liksom inte bortom det första lagret: Han intervjuar en mängd stora rappare om deras personliga stil och syn på hiphop, men det historiska, samhälleliga eller kulturella perspektivet saknas. Är man ett fan så känns det nog mycket mera relevant, för det är onekligen en stjärnspäckad film. Kul också att hip hopen är tillräckligt ung för att det fortfarande ska gå att intervjua grundarna. Bechdeltestet: Miss
★★½

Ingen riktig finne
Dokumentärfilm. Kai Latvalehto, fd musiker i finska rockbandet Aknestik har livskris. Han åker med sin pappa till Göteborg där han växte upp för att försöka hitta de rötter han saknar: Ingen riktig finne och ingen riktig svensk. Men vad jag gillar allra bäst är de smäktande finska musiknummer som ramar in sekvenserna i filmerna, här till exempel Anna Järvinen från årets musikfestival och Månskenshorkestern. De är inspelade i gryning och skymning på förfallna platser, och ger verkligen känsla av en svunnen tid. I don't know bout you but that's hot.
Precis som med Something from nothing så kan jag här önska mig en annan film som tog ett vidare perspektiv, men då är jag egentligen orättvis mot filmen. Det är en film om Kai, och utifrån filmens koncept så är den väl sammansatt ändå. Det händer något mellan Kai och hans pappa på vägen hem ändå, som knyter ihop säcken. Och även om jag tycker rent intellektuellt att det är något som saknas så fanns det en väldigt härlig känsla i mig när jag gick ut från salongen. Jag antar att jag bara vill veta mer... Gör en till film! :gremsmile:
Bechdeltestet: Miss
★★★

Pojktanten
Det finns kanske bara två möjliga betyg för den här filmen, en etta eller en femma. Och jag ger den en femma! Självbiografisk. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska beskriva den. Jag gjorde ett försök, men det bästa är nog att bara länka till trailern. Vad jag framförallt älskar är vad filmen gör med musik och färg, det känns som jag är i någon sorts synth-musikvideo från ett åttiotal som aldrig fanns. Nu vill jag se Maggie vaknar på balkongen, av samma regissör.
Bechdeltestet: Två pojktanter sitter i ett badkar och pratar
★★★★★

Masquerade
Spelfilm. Kungen av 1600-talets Korea förgiftas och en skådespelare får ta hans plats. Så här stod det i filmfestivalens program:
”En brakhit på hemmaplan med tolv miljoner sålda biobiljetter. [Masquerade] nominerades också i 14 kategorier vid Sydkoreas motsvarighet till vår Guldbaggegala, och sopade osannolikt nog hem samtliga priser.”
Okej, jag ville se den.
Den var bra, riktigt bra. En film om kunglighet. Den som härskar rättrådigt, modigt och moraliskt har himmelens mandat och är en kung. Den som fötts som kung kanske inte nödvändigtvis är det. Så jävla snygg. Aldrig rämnar illusionen att vi befinner oss i 1600-talet, och ingen jävla CGI, herregud så skönt. Utsökt och perfekt balans mellan drama och humor. En koreansk Johnny Depp i huvudrollen. Flådig musik. Lite platt blir det med moralen, men det är också skönt att filmen visar så tydligt vem som är skurken, för annars hade jag inte kunnat hålla koll på alla skäggiga ämbetsmän. Tappar mig lite i slutet då det flådas på som mest och kungen plötsligt kommer tillbaka utan att jag hänger med riktigt. Kanske lite för lång. Men ändå. Bechdeltestet: Miss
★★★★½

Svenska Bilder 3
En serie kortfilmer.

Adelshingst: Animerad. Väldigt lyckad grafisk stil, humorn ligger nästan helt i ansiktsuttrycken. Ingen komplicerad handling, men ganska kul med maktperspektiven herre-betjänt, man-kvinna, adel-lesbiska par. Och heta sexscener! Bechdeltestet: Japp!
★★★

Go Straight Home: Dokumentär om skolflickors utsattet i Bangladesh. Visa den för någon som inte tror på könsförtryck. Normaliserandet av det är nog det mest creepy. Bechdeltestet: Japp!
★★★

Vacant: Jag satt mest och försökte lista ut i vilket land den utspelade sig. Först tänkte jag Portugal, sedan Turkiet, sedan kom jag på det: Grekland. Bechdeltestet: Bara en man och en kvinna som har repliker.


Stina och Annika: En tonåring lånar ett rikt pars lägenhet och spelar hög musik. En brevbärare dansar till den i trappen. Hon bjuder in henne. De snackar, chillar, provar kläder. Gillar skådisarna. Noll budget. Ingen handling heller. Ganska gullig. Bechdeltestet: Japp!
★★

Kassett: Stuga i skogen. Kvinna lyssnar på elorgel på ett kasettband. Kvinna ser inspelad film som visar hur en gammal man spelar in ljudet av orgeln på kasettbandet. Kvinna spelar in ljudet av en klänning som brinner upp. Kvinna spelar upp bandet. Bandet brinner upp. Filmen brinner upp. Slut. Baserad på en dröm. Det märks. Bechdeltestet: En man, en kvinna, inga repliker.
★★★★

Tonsättaren: Herregud, Stockholmare, får ni chansen att se den här filmen, så gör det! Här är IMDB-sidan. Förra året så anlitade SL en kille i Arvika, Kristoffer Lundén, att tonsätta alla Stockholms tunnelbanestationer. Varje station skulle ha en liten loop med musik som speglar stationens karaktär. Lundén är så underbart svensson, men samtidigt uppenbart talangfull när det gäller musik, och filmen följer hans arbete med att inspireras, organisera, komponera och spela in. Tyvärr läggs hela projektet ner då 83 av 100 musikstycken är färdiga, i en scen som är helt dråplig i sin tragik. Eller tragisk i sin dråplighet. Anyway, hoppas att filmen kan driva projektet till fullbordan på något sätt, för musikstyckena vi får höra är verkligen klockrena. Hoppas! Bechdeltestet: Miss
★★★★

The Felistas Fable
Jag kvoterade in den här filmen, för jag ville så något från Afrika. Handlingen är att en kvinna förhäxats till att stinka något fruktansvärt. Besvärjelsen lyfts genom att en man klarar av att spendera sju dagar och sju nätter med henne, och då återförs den till den som förhäxat henne istället, eller så sköljs hon med tårar från en man. Men män kan ju inte gråta! (En man som gråter oavbrutet introduceras 15 minuter in i filmen) Herregud vilken katastroffilm. Det enda dom gör är att gå och gnälla, känns det som. Ingen av karaktärerna är trevliga, alla är as, klängiga eller bara obehagliga. Chekovs trästam knockar typ tre personer i filmen utan bestående men. Eller, det är motsatsen till Chekovs trästam, för den etableras aldrig, den bara knockar folk. Samma sak med en anti-chekovsk pistol som används tre gånger utan riktig etablering. Ljudspåret försvinner när ingen säger några repliker. Gaaaah. Det var plågsamt. Okej, jag förstår att den hade mer eller mindre en nollbudget, och jag tycker det är grymt att man kan göra film och uttrycka idéer med de medel man har, vilka de än må vara, men regissören har ändå en viss erfarenhet av dokumentärfilmande. Och kanske förloras en del i kulturklyftan, men det känns ändå som att det filmen vill göra misslyckas den med. Värst av allt är kanske att den i katalogen beskrivs som ett försök att skapa ett kvinnligt narrativ istället för ett manligt – Men könsrollerna är hur unkna som helst i filmen, och den manliga stödrollen är intressantare och mer aktiv än den kvinnliga ”huvudrollen”! Inte klarar den Bechdeltestet heller. Okej, nu har jag fått det ur mig, skönt. Över till festivalens sista film, som jag i skrivande stund just kommit hem från.
½

Fist comes love
Självbiografisk dokumentär. Nina Davenport filmar vägen från att hon beslutar att bli ensamstående mamma genom insemination, graviditeten, födseln och början på hennes son Jaspers liv. Så här skriver Johan Blomqvist i festivalprogrammet under en skön bild på en gravidmage i ett bubbelbad.

Tillsammans med familj och vänner ? en snudd på osannolikt skön samling människor ? vrider och vänder hon på dessa spörsmål med stor insiktsfullhet och mycket humor samtidigt som hennes mage växer sig större och större. Att se [First Comes Love] borde vara obligatoriskt på föräldrautbildningen. En mer genomtänkt och begåvad diskussion om föräldraskap och familjebildning får man leta efter.
Det första jag tänker när filmen börjar är ”Herregud så många självupptagna New York-bor!”. Den här filmen stinker av medelklass, vilket bara blir än mer uppenbart efter att ha kommit direkt från The Felistas Fables tegelruckel och landsvägar. Jag identifierar genast tre psykologer i publiken, bara en sån sak!

Varför förväntar sig de här människorna att de har en rätt att klämma in ett barn också i sina hippa fullspäckade medelålders singel-kalendrar? Varför tar vi allihopa för givet att vi har en rätt till barn, till semesterflyg, till bil, till ett narcisstiskt självförverkligande och en konsumtionslivstil som kollapsar vårt ekosystem? Allting i egots tjänst! Men för vem är barnet till? Sig själv eller föräldrarna?

Jag har levt ensam i nästan hela mitt liv, och även om jag skulle vilja leva mer tid i partnerskap så blir jag alltid provocerad när människor har ett sådant ständigt behov av någon annan, en partner eller ett barn, för att göra dem kompletta.

Men sedan får vi se regissörens farsa som kritiserar henne för att hon inte valt ett yrke där man tjänar pengar och som säger att hon borde göra abort när hon berättar nyheterna. Herregud, den här gubben är ju ännu värre!

Förr hade vi 20-åriga kvinnor utan tid att förverkliga och leva för sig själva och som blev gravida för att det var de förväntningar som deras makar och samhället hade på dem. Nu har vi istället 40-åriga kvinnor som blir gravida utan medföräldrar för att förverkliga sig själva. Ingendera är idealt.

Alltså, i allt det här så känner jag att det är skit samma om du är singel, i ett heteroförhållande med barnets andra förälder eller någon annan, eller i ett homoförhållande. Det som är gott är en plats där barnet får utrymme att vara sig själv, där föräldern/föräldrarna är trygg i sig själv och där det finns ett starkt nätverk kring barnet. Det ser det ut att bli för Jasper, han har en biologisk mamma, en biologisk pappa-kompis, en födslopartner/gudmor-kompis och en plastpappa. Wow, fyra närvarande föräldrar istället för bara en och en halvt närvarande som regissören växte upp med. Men den biologiska pappan vill inte stiga in hela vägen, födslopartnern behöver space och plastpappan gör slut med regissören. Men vänta, hallå? Hur kan vi skaffa barn utan att ge dom den tid och det engagemang de behöver?

Men jag känner också att ”det kanske är okej ändå” när jag ser regissören börja axla rollen som mamma. Fuck it, precis som en annan 40-årig singelmorsa säger: ”De säger att de här inte är ideala omständigheter, men det är aldrig ideala omständigheter”. I anknytningsteorin finns det ett ord för det här: Good enough. Man behöver egentligen bara vara en good enough förälder, för en perfekt förälder går det inte att vara. Så har det väl alltid varit egentligen. Kanske kommer det att komma en tid efter den här när vi konsekvent ger våra barn så mycket tid de behöver?

Så, vilket betyg ska jag sätta? Tja, filmen fick mig att tänka, reta mig, stöna, skratta och le. Samtidigt kan jag känna att det var mest filmens ämne (som är helt rätt i tiden) och jag själv som stod för det. Som dokumentär hade den kunnat vara bättre. Med alla dessa postmoderna New York-bor så balanserar filmen på någon sorts linje där det blir svårt för mig att skilja på självironi och uppriktighet. Och den klarar Bechdeltestet.
★★★
 

Xyas

Swashbuckler
Joined
22 Aug 2009
Messages
3,219
Location
Malmö
Arvidos MC said:
Så, vilket betyg ska jag sätta? Tja, filmen fick mig att tänka, reta mig, stöna, skratta och le. Samtidigt kan jag känna att det var mest filmens ämne (som är helt rätt i tiden) och jag själv som stod för det. Som dokumentär hade den kunnat vara mycket bättre, och emellanåt undrar jag om inte regissören har självdistansen skildra det som gör mig skeptisk eller antipatisk, eller om hon förväntar sig motsatt reaktion. Och den klarar Bechdeltestet.
Intressant och engagerande ämne (i varje fall för mig). Låter som något som måste ses. Tack för tipset.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
Jag såg 花樣年華 (faa joeng nin waa), med engelsk titel "In the Mood for Love" (vilket är en skitdålig titel). Jag har inte riktigt tid att skriva en längre recension nu, men några rader kan jag nog få ner. Det var den första filmen av 王家衛/Wong Kar-Wai jag sett, tror jag. Den är jättesvår att recensera, för det är en så'n där film där det inte händer så mycket. Ungefär som Lost in Translation. Fast skillnaden här är att det som INTE händer blir otroligt viktigt istället. Regissören lyckas med att bygga upp en stämning av undertryckt begär, social tafatthet och ensamhet och det är liksom den stämningen som bär hela filmen istället för handlingen. Jag tror att jag tyckte om den, och jag vill nog se fler filmer av honom.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,543
Re: Tenshi no tamago / Angel's Egg

Och så såg jag en superhjältefilm med. Den tecknade Next Avengers: Heroes of Tomorrow.
Handling: Roboten Ultron har besegrat The Avengers. Snabbspola ett dussin år. Fyra av Avengers barn har överlevt och lever skyddade på hemlig ort. Dessa snorungar är precis lika egoistiskt narcissistiska som sina otrevliga föräldrar. Och givetvis är det för att ungarna inte kan göra som de blir tillsagda som helvetet bryter lös. Varför kan inte ungarna dö som sina föräldrar så vi slipper den här skiten?
Så vad ska jag recensera?
Dude! Hur kan du inte gilla Ultron? Coolaste robothotet någonsin och med bästa bakgrundshistorien någonsin! Det här låter som om du tittat på för mycket flummiga japanska teknade filmer om magiska ägg :gremwink:
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
xyas said:
Arvidos MC said:
Så, vilket betyg ska jag sätta? Tja, filmen fick mig att tänka, reta mig, stöna, skratta och le. Samtidigt kan jag känna att det var mest filmens ämne (som är helt rätt i tiden) och jag själv som stod för det. Som dokumentär hade den kunnat vara mycket bättre, och emellanåt undrar jag om inte regissören har självdistansen skildra det som gör mig skeptisk eller antipatisk, eller om hon förväntar sig motsatt reaktion. Och den klarar Bechdeltestet.
Intressant och engagerande ämne (i varje fall för mig). Låter som något som måste ses. Tack för tipset.
Ja, gör det. Jag är kanske lite onödigt hård.
 
Top