Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v7

[Krille]

Veckans Bond-film:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/aOw2hTBHMvA"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/aOw2hTBHMvA" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

From Russia with Love

Denna andra Bond-film afrån 1963 börjar närma sig den klassiska Bond-filmen. Liksom Dr No börjar den med pistolpipan, mannen med hatten och pang och blod, men nu kommer istället "kickern", den lilla filmen före förtexterna. Förtexterna är också annorlunda: mycket kvinnohud och en riktig (instrumental) Bond-låt följt av Monty Normans Bond-tema, istället för bara Monty Normans tema.

Ståryn är att SPECTRE vill hämnas på britterna för att de sabbade för Dr No i förra filmen, så man hittar på en löjligt komplicerad plott kring lockbetet med en kryptomaskin och en söt ryska som vill hoppa av på villkor att det är Bond som hämtar henne och kryptomaskinen. Så Bond far iväg till Istanbul och dejtar flicka och tittar på magdansörskor och zigenare. Sen exploderar saker, folk åker tåg, helikopter och båt.

Restaurationen är utmärkt. Effekterna är som tidigare: antingen spränger man saker på riktigt, eller så gör man saker mot en backscreen. Resten görs på det gamla hederliga sättet. Som tidigare så säger man inte saker rakt ut om man inte behöver det. Man visar det hellre: det räcker med en skum mackapär på väggen bakom en tavla och en fladdrande mätarnål för att tala om att rummet är avlyssnat som fan. Man behöver inte någon som säger "ojfan, rummet är visst avlyssnat".

Bernard Lee är tillbaka som M. Den här gången ser vi Desmond Llewellyn som Q, egentligen major Boothroyd. Q introducerar den vanliga klunsen med prylar, om än dock tämligen trovärdigt jämfört med senare filmer (en väska med reservkapital, kastkniv, extra ammunition och tårgasbomb, samt ett hopfällbart prickskyttegevär). Den utgör filmens Chekovs bössa - de kommer förstås till användning, men i ett par fall inte riktigt som man förväntade sig.

I kvinnorollerna ser vi Eunice Gayson (med egen röst) som Sylvia Trench, den bacarat-spelande damen i förra filmen. Daniela Bianchi spelar filmens Bond-brud, Tatiana Romanova, och dubbas av Barbara Jefford. Lotte Lenya spelar Rosa Klebb. Sylvia Trench är mest till för kontinuitet med förra filmen och visa hur het Bond är, medan Tatiana och Klebb är drivande bakom historien, till skillnad från förra veckans Honey Ryder.

Lois Maxwell återkommer som Moneypenny, och hon är väl ungefär lika nödvändig i ståryn som en stol - hon är mer inventarie än ett stårybidrag.

I mindre roller hittar vi Aliza Gur och Martine Beswick som två zigenarflickor som slåss om en karl, och Nadja Regin som flickvän till chefen för den brittiska spionstationen i Istanbul. Nadia Regins funktion är mest att se till att spionchefen Kerim Bey överlever för att prata med Bond dagen efter, och zigenerskorna Vida och Zora är mest exotiska tillägg för att visa att Bond är en hyvens kille (och blödig när det gäller kvinnor).

Veckans Bechdel-test faller ganska väl ut. Den har två namngivna kvinnor (Tatiana Romanova och Rosa Klebb) som talar med varandra om uppdraget. Uppdraget omfattar visserligen en "honungsfälla" för en man (Bond) men det är ju fortfarande i uppdragskontext, så jag vill nog ge From Russia With Love godkänt på Bechdel-testet. Men jag kanske tolkar regeln fel.

Så, det var veckans bidrag. Bond är tillbaka nästa vecka i Goldfinger.

 

[krank]

Jag såg också nyss From Russia, with Love:

Jämfört med Dr. No är den här oerhört polerad. Samma rasism och sexism givetvis, men här finns röd tråd, exposition där det behövs, högre tempo. Also: "Q section" dyker upp med en rolig portfölj. De klassiska Bondelementen finns på plats.

Och blu-rayutgåvan håller hög grafisk kvalitet, och fotot är väldigt snyggt.

En stark trea, tror jag:

Betyg: 3/5

 

[krank]

Veckans Bechdel-test faller ganska väl ut. Den har två namngivna kvinnor (Tatiana Romanova och Rosa Klebb) som talar med varandra om uppdraget. Uppdraget omfattar visserligen en "honungsfälla" för en man (Bond) men det är ju fortfarande i uppdragskontext, så jag vill nog ge From Russia With Love godkänt på Bechdel-testet. Men jag kanske tolkar regeln fel.

Mja, jag funderade också på den scenen, men jag säger nog med viss tvekan att nej, i mina ögon är det bechdel-fail. Deras samtal handlar om och är ganska koncentrerat på Bond; han är själva syftet med diskussionen. Däremot talar de helt riktigt om en man på lite annat sätt än vad som annars är vanligt.

 

[krank]

En not om kvinnorna i From Russia with Love:

De är för det första ganska många ändå, och flera stycken har riktiga namn. Vi har till och med en lömsk kvinnlig skurk. Fast den senare är den enda kvinnan som egentligen inte är "snygg" på det traditionella sättet. Och... är det någon form av lesbiska tendenser jag ser, i samtalet med Tania? Nåja, det lämnar jag gärna öppet.

En sak jag tänkte på är att kvinnor här framställs som ganska sexupptagna typer. De faller handlöst, vill ha sex hela tiden, kan inte hindra sig. Det här med lust är en kvinnlig synd, medan återhållsamhet och självbehärskning och avsaknad av sexlust ("back to the coal mines" suckar en av huvudfigurerna när han tvingas tillbaks till sängen) är manliga dygder.

Det är inte något som enbart "onda fresterskor" sysslar med heller, vilket känns intressant. Det betyder att det alltså mer handlar om könet än om "ondska", och det finns heller inte så många kvinnor som använder sex som maktmedel här riktigt.

Alltså, det här skiljer sig lite från den filmmoral jag är van vid. Kvinnor som vill ha känslor och män som vill ha sex - det är de bilder modernare filmer ofta visar. Det är intressant att se könsroller från en svunnen tid.


Och jag tänker nog tillstå att Bond är sexualiserad här. Hans bara bringa visas närmast övertydligt, han är atletisk och snygg och ögongodis för den som uppskattar manskroppar.

Så... En sexualiserad man, ett gäng sexualiserade kvinnor. Och minst en aktiv kvinna; antagligen två till om man räknar zigenerskorna som slåss (även om det är om en man).

Intressant.

 

[Krille]

Kul att du också såg From Russia With Love. Var det en slump eller på grund av Dr No?

 

[krank]

Kul att du också såg From Russia With Love. Var det en slump eller på grund av Dr No?

Jag hade köpt Dr.No, From Russia With Love på DVD. Bondfilmerna tilltalar samlaren i mig, om inte annat. Det är så förbannat lockande att ha en snygg samling av allihop...

Jag såg Dr.No för några veckor sedan och recenserade i filmklubben; idag när jag var och handlade så fanns alla Bondrullarna på Bl-Ray med engelsk text och bättre bild, och till ett billigt pris så jag köpte fyra stycken. Delvis för att jag mindes att du skrivit något positivt om restaureringen.

Så det lär bli mer Bond från mig. Jag skulle kunna hålla ett veckoschema, rentav =) Eller försöka, iaf.

 

[God45]

Jag såg den här gången en film som nästan all har sett men som jag missat tills nu. Inception. Filmen gjorde mig illamående.

Inte för att den är dålig, det är en ganska bra film. Men för att kameran och världen snurrade genom stora delar av filmen på ett sätt som gjorde mig lite åksjuk.

Filmen handlar om att gå in i folks drömmar och stjäla eller plantera saker med en dos Matrix aktig frågor om vad som är verkligt och vad som inte är verkligt inkastade.

Medan actionen är bra och karaktärern intressanta så har filmen en hel del problem. Problem 1 är att drömmvärlden makes no sense och på flera ställen bryter mot de regler de satt upp för den. Detta görs för dramatisk effekt men är mer irriterande än någonting annat.

När det kommer till skådesspelar insattser är Leonardo Dicaprio mycket bra i huvudrollen. Bi-karaktärerna är med två undantag mycket bra, speciellt Joseph Gordon-Levitt stjäl varenda scen ahn är med i.

Tyvärr är Ellen Page extremt platt i sin roll som gruppens nybörjare och ursäkten att förklara saker för publiken. Detta kan dock vara en effekt av att hon ska vara just ursäkten att förklara saker.

Marion Cotillard har ingen sådan ursäkt och som både huvudrollens love intresst och en av filmens största skurkar är det ganska oförlåtligt att hon är så platt och tråkig som hon är. Karaktären Mal är skittråkig och har ingen personlighet alls.

Oh, och slutet på den här filmen? Inte slutet på handlingen men de allra sissta 30 sekunderna? Suger!

2/5 Snyggt men dumt.

 

[Xyas]

Det var någon som klagade i lådan på att det var för få superhjältefilmer i filmklubben P), så jag har sett x-men, first class. Det hade jag gärna kunnat låta bli. Potentiellt ok kvinnokaraktärer överskuggas av en massa omotiverad kvinnlig lättkläddhet, vilket är trist. Sen vet jag inte om det är tänkt att vara en reboot eller en prequel till den x-mentriologi som finns. Är det det senare så misslyckas filmen fabulöst med att få mig att relatera till karaktärerna jag redan sett massor av. Det känns mer som en reboot helt enkelt med tristare skådespelare (sen är ju iofs Patrick Stewart och Ian Mckellen en though act to follow om man säger så).

Massa av bortslösad potential tycker jag.

2/5

 

[krank]

Det var någon som klagade i lådan på att det var för få superhjältefilmer i filmklubben P), så jag har sett x-men, first class. Det hade jag gärna kunnat låta bli. Potentiellt ok kvinnokaraktärer överskuggas av en massa omotiverad kvinnlig lättkläddhet, vilket är trist. Sen vet jag inte om det är tänkt att vara en reboot eller en prequel till den x-mentriologi som finns. Är det det senare så misslyckas filmen fabulöst med att få mig att relatera till karaktärerna jag redan sett massor av. Det känns mer som en reboot helt enkelt med tristare skådespelare (sen är ju iofs Patrick Stewart och Ian Mckellen en though act to follow om man säger så).

Massa av bortslösad potential tycker jag.

2/5

Jag borde nästan köpa den på blu-ray bara för att ha anledning att se den igen och säga emot =)

Hm, kanske finns det nån schyrre samling med alla fem? X-men 1-3, Wolverine och First Class?

EDIT: Så, fixat. Hittade en rätt billig på Amazon; 200 pix för alla tre X-menfilmerna plus Wolverine plus First Class tyckte jag kändes överkomligt.

 

[God45]

Det var någon som klagade i lådan på att det var för få superhjältefilmer i filmklubben P), så jag har sett x-men, first class. Det hade jag gärna kunnat låta bli. Potentiellt ok kvinnokaraktärer överskuggas av en massa omotiverad kvinnlig lättkläddhet, vilket är trist. Sen vet jag inte om det är tänkt att vara en reboot eller en prequel till den x-mentriologi som finns. Är det det senare så misslyckas filmen fabulöst med att få mig att relatera till karaktärerna jag redan sett massor av. Det känns mer som en reboot helt enkelt med tristare skådespelare (sen är ju iofs Patrick Stewart och Ian Mckellen en though act to follow om man säger så).

Massa av bortslösad potential tycker jag.

2/5

White queen har fullt motiverad kvinnlig lättklädhet Plus, Scenen på The Hellfire club utspelar sig faktiskt på The Hellfire club. Hade det inte varit lättklätt där hade det varit konstigt.

Sedan är den bästa delen av filmen biten i börja med Magneto Nazi-hunter Det hade gott kunnat vara en hel film

 

[Xyas]

White queen har fullt motiverad kvinnlig lättklädhet

Det får man väl tycka om man vill. Men jag gör det inte.

Plus, Scenen på The Hellfire club utspelar sig faktiskt på The Hellfire club. Hade det inte varit lättklätt där hade det varit konstigt.

Nuj tänkte jag iofs på de namngivna karaktärerna. Finns massor med andra sätt man kunde gjort det än att agentdamen slönger av sig kläderna och bara råkar ha kläder som passar in under (och hellfire club är ju inte filmens enda besök på en stripklubb)

Nä, slentrianmässig, tramsig nakenhet för nakenhetens skull. Som att slänga en bikinibrud på en ny bil för att man inte tror att den går att sälja annars.

Sedan är den bästa delen av filmen biten i börja med Magneto Nazi-hunter Det hade gott kunnat vara en hel film

Som sagt, bortslösad potential.

 

[Übereil]

Jag har sett The Princes Bride. Filmens handling är att ett barn är sjukt så hans farfar kommer över och läser en bok för honom. Boken heter The Princes Bride.

Boken handlar om Smörblomma som bor på en bondgård, där det finns en dräng vid namn Wesley. Smörblomma och Wesley inser att de är kära i varandra (Äkta Kärlek är det dessutom - sån kärlek som övervinner allt). Tyvärr är Wesley en fattig bonndräng och måste därför ge sig ut i världen och söka lyckan för att kunna gifta sig med Smörblomma, vilket han gör. Det slutar med att skeppet han åkte med blir angripet av The Dread Pirate Roberts som är känd för att aldrig låta fångar leva, så Smörblomma antar att Wesley är död. Så istället gifter hon sig med en prins.

The Princes Bride är en väldigt lättsam film vars stora behållning är humorn. Det är rätt uppenbart att det är en film som har rejäla mängder självdistans, där pampigt överspel står som spön i backen. Tyvärr hade jag lite svårt att förstå dialogen från och till (särskilt när de med utländsk dialekt pratade) vilket gjorde att jag hade lite svårt att hänga med alla gånger. Det jag hängde med i var underhållande nog för att det skulle räcka och bli över dock.

Allt som allt ger jag den 4/5.

Übereil

 

[krank]

Jag såg just Närkontakt, eller "The Fourth Kind" som den egentligen heter. Jag hade bara en svensk blu-ray...

Nå, jisses amalia vilken bra film.

Spoiler

Det är alltså en skräckrulle som använder sig av hela alien abduction-grejen. Den är framead på ett mycket effektivt sätt; de säger att filmen är en dramatisering av verkliga händelser, och sedan lägger de in "riktigt arkivmaterial" här och var. Huvudrollen spelas alltså av två personer; en som är den "riktiga" och en som är Milla Jovovich som spelar den "dramatiserade". Jag gillade greppet riktigt mycket.

Filmen är mycket sparsam med egentliga "effekter"; däremot är skådespeleriet top fucking notch (jag har mycket större respekt för Jovovich nu; hade mest sett henne i Resident Evil och Fifth Element innan) och fotot... Fotot är helt sjukt bra. Vackra landskap, timelapses och liknande varvas med VHS-flimmer och brus, genomgående sjukt bra kameraarbete och klippning. Väldigt många scener bärs helt och håller av skådespeleri och val av perspektiv.

Jag har liksom ingenting negativt att säga. Den är vacker, den är spännande, och i slutet nu var jag tvungen att googla för att kolla vad som var på riktigt och inte. Det är såhär effektiv skräckspänning ska göras; och filmen tar verkligen vara på det här med att det man inte ser alltid är mer skrämmande än det man ser. Musiken är också mycket bra, men närmare "funktionell" än "fantastiskt". Övrigt ljudarbete är dock väldigt bra, och filmen använder också tystnad och avsaknad av musik väldigt effektivt.

Genusmässigt funkar den hyfsat; den klarar Bechdeltestet med nöd och näppe, men fokuset ligger definitivt på den kvinnliga huvudpersonen. Det tillkommer två män, men de känns mer symboliska för de olika röster och viljor som sliter i henne. Hade gärna sett mer kvinnor. Däremot finns inte ens minsta tillstymmelse till varken kärlekshistoria eller sexualisering eller ens lättklätt. Vilket är asbra.

Betyg: 5/5. Jag kanske inte vill se filmen direkt igen eller så, men jag har å andra sidan inte en enda grej att riktigt klaga på.

 

[krank]

Den har tydligen fått abdåligt betyg annorstädes. Folk är dumma i huvudet. 19% på rotten tomatoes? Bah!

The Fourth Kind was panned by critics, garnering a 19% rating on review aggregator Rotten Tomatoes, with the site's consensus being "While it boasts a handful of shocks, The Fourth Kind is hokey and clumsy and makes its close encounters seem eerily mundane." American critic Roger Ebert gave it one and a half star out of four, comparing it unfavorably to Paranormal Activity and The Blair Witch Project, while praising Milla Jovovich's acting

Alltså, den här filmen spöar Blair Witch så hårt att Blairhäxans barn kommer att födas med blåmärken.

 

[Sodivra]

Jag har kollat på The Chicago 10.

Jag tycker att innehållet är skitviktigt, men utförandet är sådär. Lite bakgrund...

Jag har nyligen lyssnat igenom Fursten av Macciavelli och en föreläsning om Krigskonsten av Sun Tzu. Bägge verken talar om nödvändigheten i att förvänta sig krig och att kunna föra krig. Tillsammans med den här filmens bilder på 1968s demonstrationer i Chicago mot Vietnamkriget, hur yippies samlas i protest mot ett krig, hur poliser blockerar deras väg, hur yippies ockuperar och tränger vidare, hur polis tar till våld och yippies försvarar sig med våld så känner jag att jag börjar få en förståelse för våldets logik.

Det finns en logik i att en ideologi, ett system eller en grupp tar till våld för att överleva, likt en organism tar till våld för att överleva. På samma vis finns det en logik i att dess motståndare tar till våld som en respons på detta. Och det finns en nödvändighet i att erkänna och vara redo för det våldet.

Filmen blandar dokumentära bilder, intervjuer och animerade sekvenser från rättegången mot de tio. Att se hur domaren beordrar en av de åtalade bunden och munkavlad då denne högljutt kräver sin konstitutionella rätt att få representera sig själv juridiskt känns förbluffande. Men så vet jag inte så mycket om vad amerikanska konstitutionen säger om rättegångar, förstås. Animationen och röstskådespelet känns lite svagt emellanåt dock. Jag vet inte riktigt vad jag ska sätta för betyg, återigen hamnar jag i sitsen jag var i när jag recenserade First comes love - Både dessa filmer är filmer som väcker tankar hos mig och det känns betydelsefullt att jag sett dem, men är jag egentligen nöjd med hantverket?

Äh fuck it, det kanske räcker att den här filmen har gjorts, den kommer rätt långt bara på det.

★★★½

 

[Radioaktiv]

Den där verkar intressant. Den skall jag se.

Jag rekommenderar också denna: The Black Power Mixtape

 

[Sodivra]

Den där verkar intressant. Den skall jag se.

Jag rekommenderar också denna: The Black Power Mixtape

Vill se! Tack!

 

[Max Raven]

Jag har sett på Lupin III - The Gold of Babylon.

Min erfarenhet av Lupin sträcker sig enbart till Castle of Cagliostro, vilket inte är "äkta" Lupin. För er som inte vet något om Lupin III så det en kultserie av Monkey Punch som har anime-serier och flera filmer. Lupin III är en mästertjuv som tillsammans med sina partners Goemon (japansk roninklyscha, i bild) och Jigen (rökande gunman med skägg, ej i bild) jagar efter diverse skatter. Fujiko(damen i postern) är hans love interest, som ofta stjäl skatter från honom. Zenigata (mannen i kostym och trenchcoat) är polis och har som livsuppdrag att arrestera Lupin.

Jämfört med Castle of Cagliostro är handlingen mer actionfilm och lite mer spretig. I korthet är Lupin ute efter Babylons guld, men det är han inte ensam om - en maffiafamilj är ute efter att eliminera honom och få tag i guldet själva (i valfri ordning).

Filmen är överlag bra animerad - det finns ett par scener där det märks att de återanvänder animationen vid ett par ställen, men det är väldigt lite ändå.

Pacing i filmen är lite underlig. Tidigt i filmen kommer en jakt som är väldigt utdragen. Det är dock den sämsta i filmen. Efter detta saktar filmen nästan bara ner för att ge dig andrum och förklara vart alla är på väg - men ändå går det lite sakta fram vad gäller jakten på guldet. En timme in (mer än halva filmen) så tyckte jag inte så mycket tid passerat, men de hade knappt börjat röra sig mot Babylon. Sedan ökar takten.

Filmen har någon slags blandning av pulp-action-känsla och Tom & Jerry - folk blir skjutna och faller ihop, sedan så luftsimmar Lupin för att komma närmre flygplan. Det är lite whiplash-effekt, men inte oangenämt.

Tidsandan märks av. Filmen gjordes 1985, och man märker av stereotyperna för tiden en del. Samtidigt känns det inte som att filmmakarna tar dem helt på allvar - men sånt är svårt att avgöra. I vilket fall är det inte en seriös film. Rör inte hur vissa mörkhyade/amerikaner/maffia-medlemmar ritats med en 11-fotpåle.

Bechdel-test: Flera kvinnor (poliskvinnor/skönhetstävlingsdeltagare) pratar med varandra. Dock om huruvida de ska göra sig av med Zenigata för att han sinkar dem. God...känt?

Det är definitivt fler manliga roller än kvinnliga. Tror inte det vägs upp av kung fu (från den kinesiska poliskvinnan) eller att de kvinnliga officerarna jagar Lupin med stridsvagnar dock. Men det är liksom svårt att ta det helseriöst.

I korthet: Helt klart en underhållande action-film.

Betyg: 3 av 5. Om man gillar Lupin sedan tidigare kanske det höjer betyget ett snäpp. Som det är så har jag ganska luddig koll på och investering i karaktärerna.

 

[Ithaqua]

Brotherhood of blood

Brotherhood of blood 2007

Regissörer: Michael Roesch, Peter Scheerer (vilka även är ansvariga för manus)

Skådespelare: den här filmen har inga skådespelare. Men här har vi några som gör ett taffligt försök i det annars hedervärda yrket:
Victoria Pratt, Jason Connery, Ken Foree

Med den här filmen gör jag en liten avstickare från mina huvudsakliga genrer, dvs varulvs och lönnmördarfilmer, och ger en kort resumé över en vampyrfilm: ”Brotherhood of blood”. Du stackare som fick den här filmen på vårt rollspel.nu-jubileums-forumsöl i fredags: må gud ha förbarmande med din själ. Hoppas du klarar ditt san-roll.

Jag kan till att börja med inte avhålla mig från att citera in några kommentarer från filmtipset.se, vilka i allmänhet säger tämligen mycket om filmens generella kvalitet:

” Det är svårt att ta en film på allvar när ljussättning och scenografi inspirerats av porrfilm. Fåniga actionscener och dumma repliker. Än en gång är det bevisat att vampyrer är svåra att porträttera utan att göra parodi på sig själv.”

” Till dom som inte såg klart den här filmen vill jag bara säga att ni har ingen aning om hur kass den var. Början är som en vanlig usel film. Sen när det visar sig att andra halvan av filmen egentligen bara är.... Första halvan om igen. Utan något nytt. Det är det mer än bara kasst hantverk. Då är det något seriöst fel. Filmmakarna borde tvånginläggas på psyk.”

” Kalkon så det skriker om det.”

” Det finns filmer som är så dåliga så de de har sitt underhållningsvärde. Hur är det med denna? Tja.... den är så usel i sin praktfulla dålighet så det finner sig mer intressant att studera luddet i ens egen navel.”

” Worst movie ever.”

Och därmed behöver man kanske egentligen inte säga så mycket mer?

Handling?: Ja, ok, den har en handling. Here we go:

En grupp vampyrjägare slåss mot ett gäng vampyrer, vilka i sin tur slåss emot en uråldrig vampyr de en gång i tiden i samarbete med människor förgjorde och brände på bål eftersom hans blodtörst var för stor till och med för dem, men två bröder, en arkeolog och en fotograf, undersöker en grav i rumänien varav den ena brodern erhåller nämnde onde vampyrs ande i sin kropp och långsamt transformeras till densamme; de blir alla lurade av denne sällsamt onda vampyr, vilken på slutet kommer undan likt en dålig c-kopieversion av ”The usual suspects” überskurk Keyser Söze.

Hängde ni med? Om ni tittar på filmen rekommenderar jag att ni läser min svamliga handlingssummering återigen, ity att det är avsevärt mycket lättare än att hålla sig vaken under filmens ofattbart långa 88 minuter.

Detta är huvudsakligen en studioproduktion, jag räknade till tre utomhusscener. Den är erbarmligt filmad, rekvisitan är löjeväckande utan att vara tillräckligt rolig, soundtracket består av en smetig synthgegga, ingen av aktörerna har någon som helst karisma eller talang och manuset stjäl friskt från minst ett halvt dussin filmer, såsom exempelvis "Underworld, "The usual suspects", "John Carpenters vampires", samt "Near dark"... It doesn't quite work out.

Den här filmen får betyget 0.5 av 10.

Trailer...

 

[Ithaqua]

Den har tydligen fått abdåligt betyg annorstädes. Folk är dumma i huvudet. 19% på rotten tomatoes? Bah!

Kan inte mer än hålla med, även om jag knappast ger den högsta betyg är det definitivt en bra skräckfilm. Blairwitch project har jag alltid hatat, btw.