Wolfen, 1981
Wolfen, 1981
Regissör: Michael wadleigh
Skådespelare: Albert Finney, Diane Venora, Edward James Olmos, Gregory Hines, Tom Noonan
Det här är en av de filmer som brukar räknas till de främsta inom varulvsgenren; märkligt nog är det inte riktigt en ”varulvsfilm”, utan den har sin egen mytologi. Bygger på en bok av Whitley Streiber: ”The wolfen”, 1978, en författare som sedermera blev mer känd pga hans så kallat självbiografiska böcker om samröre med utomjordingar (The communion). Hans böcker ligger till underlag för inte mindre än sex filmer:
Wolfen (1981)
The Hunger (1983)
Communion (1989)
The Day After Tomorrow (2004)
The Grays (2008)
2012: The War for Souls (2010)
Men nog om detta. Filmen, ja, filmen… Den har förvisso allt som man enligt mig kan begära av en film i den här genren: intressant manus, bra filmning, skådespeleri samt ett excellent soundtrack av James Horner vars musik är inte så lite reminiscent av Jerry Goldsmith’s Alien.
Handling:
Folk försvinner och / eller hittas döda i New York, detta blir ehuru först intressant då ett rikt par (Vanderbuild) mördas på platsen för en presumtiv byggnadsplats. Då kopplas polisen in; huvudpersonen, Dewey Wilson / Albert Finney är en av dem. Sällan har jag sett en så lakonisk och cool huvudperson, helt utan de överdrifter som man ser i dagens filmer. *S* Till att börja med misstänker man seriemördare, dock finner man inga spår av vapen. Så övergår misstankarna till djur; dessvärre stämmer inte spåren med någonting annat än vargar.
Problemet är att morden har en samstämmighet som inte rimmar alltför väl med strömord; Dewey hamnar i stickspår där han börjar misstänka indianer som påstår sig vara hamnskiftare, men det är givetvis inte fullt så enkelt.
Wolfen är ett slags halvgudar vars agenda inte riktigt kan förstås, men deras vana är att äta upp delar av befolkningen i överbelamrade städer som exempelvis, New York...
Ursäkta den hemska kvalitén och den spanska dubbningen
Man kan förmoda att John McTiernan stal konceptet med det nattseende rovdjursperspektivet från den här filmen till ”Predator”.
Stalking prey
Nightstalking
Kultfakta: Tom Waits är med som pianospelande, sjungande barägare.
Jag ger Wolfen 8:a av 10.