Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2014 v24

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

 

[Lukas]

Så nu postade jag förra veckans Riccifilm.
Nu har jag bara fem filmer kvar och det är hög tid för mig att fatta två olika beslut.
1. Hur firar jag bäst att jag har blivit klar med detta långa projekt.
2. Vad skall jag göra härnäst?

Så någon av er som har någon fantastisk ide på någon av frågorna?

Spoiler: kommentarer

Du firar genom att gå på forumsöl. Man firar alltid genom att gå på forumsöl.

2. Se alla Jackie Chan's filmer?

Välj ett årtal och se alla filmet som släpptes det året. Varför inte ta året du föddes?

 

[krank]

2. Vad skall jag göra härnäst?

Något annat hyfsat obskyrt och udda och långt projekt, såklart!

Eller något extremt oväntat, typ se alla Arnold Schwarzeneggers filmer, eller gå igenom topplistan 1-100 av dumma actionfilmer...

 

[Kärlekscraft]

Såg Maleficent, blev lite sånär besviken. Var mer färgglatt än vad trailern säger: http://www.youtube.com/watch?v=EWd4fYEEqKs
Den hade faktist kunnat bli riktigt bra om de verkligen gick all-in på att göra en riktigt mörk saga toppat med lite ultravåld - speciellt med sången tillsammans med gigantisk rotvarelse som ser ut som nåt en Tziscimice skulle göra i oWOD.

Knappt någon karaktärisering(karaktärsutveckling) alls, förrutom möjligen Maleficent själv, tantféerna var för flummiga och mongo, alldeles för färggrannt och gulligt, filmen är för kort, varför skippade Kung Stefan relationen och började anfalla? Varför så hatisk plötsligt? Korpen är för underutvecklad, Aurora behöver mer utveckling och karaktärsdrag osv.
Spoiler! Självaste prinsen var bara med i 3(!) scener totalt - plattare än plattfisk!

 

[Voldstagg13]

Filmkväll med Dirty Harry-boxen, såg dock inte The Dead Pool (1988). Eastwood i 70-talet fram till tidigt 80-tal, allt var väl inte bättre förr är en bra sammanfattning. Eastwood har gjort sämre filmer, men också så mycket bättre, så betyget har ett innehåll av grov (kanske missriktad) nostalgifaktor: stark 3/5.

 

[Cieylor]

Jag har sett Going Postal - en Discworld-filmatisering från 2010.

Den släpptes egentligen som en miniserie i två delar, men går utmärkt att se som en enda film (om än tre timmar lång).

Den här tyckte jag nog var snäppet vassare än de tidigare The Colour of Magic och Hogfather som jag inte minns som speciellt minnesvärda (bevisat genom att jag inte minns dem). Den är välspelad, och med filmens längd så får de olika karaktärerna ganska gott om tid i rampljuset. Med det sagt så har den även sina brister. Främst så saknade jag lite ren och skär Discworld-känsla, och Ankh Morpork känns lite färglöst.

Det får nog bara bli 3 dubbelyxor i betyg ändå, fast hyggligt vassa dubbelyxor.

 

[Krille]

Vad får man om man korsar Aliens med Groundhog Day? Just det, Edge of Tomorrow.

Jag gillar den, den är ashäftig, och jag har sällan sett Tom Cruise dö så mycket eller skrattat åt det! Men eftersom alla redan har skrivit hur mycket de gillar filmen eller tycker den är meh och vad de gillar med den så tänkte jag analysera den lite.

Tom Cruise dör, om och om igen, efter att ha dödat en alpha och kontaminerats av den. Han är medveten om att nåt är jävligt fel, och allt eftersom han dör så blir han lite mer medveten om vad som händer. Han blir medveten om den där alphan, till skillnad från drönarna, och med hjälp av Emily Blunt tränas han tills han till slut blir medveten om omegan. Att ta itu med omegan är ingen lätt sak, och innehåller en jävla massa villospår.

Det här är inte bara filmens premiss, det är förmodligen nånting djupare än så. Notera stegen: kontaminerad och omedveten, alpha-medveten, omega-medveten, och slutligen fri från kontamineringen och omega-kapabel.

Enligt scientologikyrkan så beror alla våra problem på att vi är återfödda själar, "thetans", och har traumatiska upplevelser, engrams, som fläckar ens theta. Genom auditing kan man bli av med sina engrams och göra sig av med sitt reaktiva sinne och på så sätt gå från preclear till clear. Därefter börjar träningen i Operating Thetan, OT, genom vilken man tränas till ytterligare förmågor.

Toms upplevelse tar honom från att han är helt omedveten till att han blir medveten och till slut fri från kontamineringen. Fram till dess är han alltid reaktiv. Allting han och Emily gör är en reaktion på föregående nivå. "Vi dog till höger förra gången, då tar vi till vänster den här gången." Reaktion på reaktion på reaktion, ledd av Emilys auditing fram tills att Tom äntligen blir av med kontamineringen och Tom och Emily tvingas bli aktiva. Tom har gjort sig av med sina engrams, han har blivit clear.

Då börjar å andra sidan en ny resa. Fri från tidigare engrams och sin reaktiva existens börjar han nu agera. Han har nått Operating Thetan och är nu fri att ta sig an fienden och till slut besegra den en gång för alla. Därigenom uppnår han också scientologikyrkans mål, med en helt clear befolkning på Jorden och kan börja leva helt fri och med sann lycka.

Glömde jag att nämna att Tom Cruise är troende scientolog?

Spoiler: kommentarer

Är även mangan filmen baseras på skapad av scientologerna? Hur djup är konspirationen?

Konspirationen går hela vägen. Vad trodde du?

Jag börja gilla ditt nya koncept .
Tänk om Xenu står bakom hela konspirationen?

Mer seriöst: Jag kollade upp All You Need Is Kill, mangan som Edge of Tomorrow bygger på. Ståryn är likartad, men flera viktiga koncept skiljer. Man talar inte om alphas och omegas när man talar om Mimicks, utan om Backups, Servers, Antennas och andra nätverksrelaterade termer, och Vrataski har en helt annan roll. Så manuset skrevs om till något mer theta-kompatibelt i och med omarbetningen till en Tom Cruise-film.

Huh. Cool analys. Och nu måste jag läsa originalet...

https://www.rollspel.nu/threads/65579 små grå[/url

 

[Xyas]

Ingen film, utan har istället sett en halv säsong av Parks and Recreation (andra säsongen då jag blev instruerad att skippa första som skulle vara mycket sämre än resten). Serien handlar om Leslie som arbetar på parkförvaltningen i en amerikans håla och hennes kompisar och kollegor. Serien är filmad som en dokumentärfilm och alla rollkaraktärerna är socialt inkompetenta och pinsamma, men samtidigt ganska charmiga.

Om jag ska vara ärlig så började jag titta mest för att hänga med i samtalet med kollegorna på mitt nya jobb där flera kollar på serien, men den var en mycket positiv överraskning. Det är ett bra tag sedan jag skrattade högt åt en sitcom.

4/5 än så länge.

Spoiler: kommentarer

Första säsongen har många guldkorn också! Där introduceras Lot 48 som sedan kommer igen många gånger i serien. Låten The Pit är ju också en Mouse Rat-klassiker av en anledning. Grym serie annars, har slukat allt utom delar av senaste säsongen. Normalt ingen sitcom-diggare men just Parks and Rec gillar jag verkligen.

 

[Rymdhamster]

Blubberella (2011)

Så då har jag slutligen sett en av de filmerna jag vann i Last man standing-tävlingen. Det här är en skämtfilm, typ i samma stil som scary movie-filmerna, fast kanske sämre kvalitet (japp). Ärligt talat led jag inte av att se den. Jag skrattade några gånger, och jag ångrar inte att jag la den dryga timme som den tar att se. Men jag kommer nog aldrig någonsin att se den igen.

Tydligen så filmades den sida vid sida med en film som heter Bloodrayne: Third Reich, som verkar vara en lite seriösare film. Den har jag inte sett, men jag måste säga att SS-officerare gör sig jäkligt bra som vampyrer i sina svarta läderrockar. Helt klart ett tema man kan spinna vidare på.

Betyg: 2/5

Spoiler: kommentarer

Påminn mig så får du en till "last man standing" på Repetikon.

 

[Arntsen]

Jag följer Xyas exempel med serier, Hellfjord av bland andra Tommy Wirkola mannen bakom Hansel & Gretel: Witch Hunters, Død snø och Kill Buljo.

Huvudpersonen Salmander inkvoterad Pakistansk Oslopolis, blir efter en högst tveksam insats under ett 17:e maifirande förflyttad till Hellfjord, en ö som styrs under maffialika former av en svensk fiskfabrikant. Där han, Salmander, börjar nysta i mordfall och liknande med sin sidekick, den egendomliga och troligen hårt inavlade Kobba.

Betyg: solklara 5/5 på grund av helt besinningslös och osmaklig humor.

 

[krank]

Jag har sett Batman & Robin. Och herrejösses vad dålig den är.

Ful, dålig och dum. Som fanfic skriven av en tolvåring. Ful ljussättning, obegripligt kameraarbete, stelt och överspelat skådespeleri. Som Adam West-Batman fast utan charmen.

Om jag anstränger mig hittar jag följande bra detaljer:

• Batgirl slapp vara någons uttalade kärleksintresse, trots att testosteronhalten i det Waynska hushållet är rätt hög. Synd att hennes dräkt designades av hennes perviga morbror Alfred bara. Seriöst, hur tänkte filmskaparna där? Har nog aldrig sett så tydliga dräkttuttar. Eller rumpa. Men bra saker var det ja... Hon fick också vara bra på datorer, rädda Robin, och sparka rumpa.
• Mister Freeze's dräkt var faktiskt rätt ball, på ett sånt där "Julgran från Mutant Chronicles"-sätt.
• Den överdådiga arkitekturen i Gotham.

Annars vet jag inte riktigt var jag ska börja riktigt. Effekterna är fula som stryk. Både batman och robin är ganska äckliga testosteronfyllda dudes ("Nice stems though" - "and buds too" - om Poison Ivy). Poison Ivy kombinerar slut shaming (hon är sexuell alltså ond), den tråkiga manipulativ kvinna-arketypen, miljövänner-är-galna-arketypen och... Tja, en massa skit helt enkelt.

Nej, för fan. Nu ska jag inte slösa mer tid på att skriva om eller ens tänka på den här skitfilmen.

BETYG: 1/5

Spoiler: kommentarer

Betyget borde vara 0/5.

Jag håller faktiskt med dig om den här filmen. Så med andra ord åker de skridskor i helvetet

Det enda bra med den här filmen är att både Gorge Clooney och Schumacher gjorde Batman medvetet homosexuell i filmen vilket är väldigt passande och väldigt ärligt för en Batman film.

 

[Jocke]

Jag har sett om From Dusk till Dawn (199X) efter att inte ha sett filmen sen den gick att hyra på video.
Bra tempo, bra manus, schyst action, lysande cast!
Jag vet att jag alltid har gillat den här filmen, men jag måste säga att jag gillar den mer nu än när jag såg den senast.
Fem av Fem.

Under våren har jag sett tv-serien som är baserad på filmen, vilken är sevärd men långt från lika skickligt gjord eller snygg som originalet.

 

[Pilzefrau]

Jag har också sett Maleficent. Jag tyckte den var fantastiskt bra. Har egentligen inga direkta svar på de svagheter Kärlekscraft påpekade en bit upp i tråden - jag är böjd att hålla med - men jag sveptes med och stördes inte så mycket av det. Det var mycket i estetiken jag verkligen gillade - för det mesta kändes det som att de hade tagit den klassiska "féer och ljus över sjön och svampgubbar och småfolk och gulligt" men gjort det bra!

 

[krank]

Igår såg jag två filmer.

Först den erbarmliga 300: Rise of an Empire.
Den kändes verkligen som en direkt-till-videouppföljare. Sämre skådespeleri, sämre effekter, sämre och mindre genomtänkt story. Jag hade av nån anledning fött för mig att det skulle vara en prequel som följde Xerxes till makten, men den biten klarade de ju av på tio minuter, och sen blev det en trist parallellhistoria om goda och fina och nationalistiska athenare som ville sätta ihop greklands stadsstater till ett enda stort land och kämpade för demokratin och friheten. Ja, typ, så pseudoamerikanska man nu kan göra greker utan att faktiskt hissa en amerikansk flagga.

Slagsmålen var till större delen fula och slowmo-effekterna överanvändes och framför allt användes de vid fel tillfällen. Blodet sprutade men eftersom knappt några skador eller sår visades kändes det inte så brutalt som det antagligen var tänkt. Omotiverade tuttar och världens kanske minst engagerande sexscen drar inte upp betyget.

Se inte den här.

BETYG: 1/5

Sedan såg jag Batman: Under the Red Hood. Den är en animerad och ganska trevlig batmanfilm. I och med att den inte riktigt var en del av en serie så var de tvungna att ha en massa tillbakablickar vilka tyvärr gjorde att man kunde räkna ut hur saker hängde ihop alldeles för tidigt. Det här kanske är en filmatisering av ett skeende i serien, och de ville hålla sig till "kanon"? Jag vet inte.

Röstskådespeleriet var överlag bra, animationerna snygga. Det som inte funkade riktigt fullt så bra var de element av celshade:ad 3d, som bröt av rätt bra från resten. Men mindre än det brukar.

Sen var det såklart en riktig korvfest. Men snygg och trevlig och intressant story.

BETYG: 4/5

EDIT: En grej. Jag undrar om regissören eller manusförfattaren till 300: RoaE spelat Prince of Persia: Warrior Within. För slutscenen var väldigt, väldigt lik den första båt-slagsmåls-sekvensen i det spelet. Hela vägen ner till striden mot vad-hon-nu-hette, med två svärd och en attack som trycker tillbaks hjälten... =)

Spoiler: kommentarer

Det här får alla problemen med filmen att försvinna: http://www.youtube.com/watch?v=VkHVDghs2cM

Ja, slutsekvensen var riktigt snygg. Inte för att jag gillar just barbarvåld sådär supermycket i vanliga fall, men den var estetiskt tilltalande. Det var ju det som räddade den annars rätt trista ettan: Estetisk fingertippskänsla och brutalt våld.

Ja, eftertexterna är ju i klass med Watchmens intro. Frank Miller kan sina grejer (hur inblandad han nu kan tänkas vara).

Estetiskt våld är aldrig fel.

 

[Kärlekscraft]

Jag har också sett Maleficent. Jag tyckte den var fantastiskt bra. Har egentligen inga direkta svar på de svagheter Kärlekscraft påpekade en bit upp i tråden - jag är böjd att hålla med - men jag sveptes med och stördes inte så mycket av det. Det var mycket i estetiken jag verkligen gillade - för det mesta kändes det som att de hade tagit den klassiska "féer och ljus över sjön och svampgubbar och småfolk och gulligt" men gjort det bra!

Filmen har STORA svagheter, alldeles för färgglatt, glättigt, knappt någon karaktärsutveckling, för ljus och pastellaktig etc etc..

Spoiler: kommentarer

Allvarligt, förväntar du dig något som inte är ljust och pastellaktigt när du ser vad som i princip är en barnfilm, om en "ond" disney-skurkhäxa?

Japp, det utlovades mörker - och den både skulle tilltala barn och vuxna. Sirapssött med våldsamma scener beskrev en recensent. För övrigt är det Disney som gör fel med alla sagorna: http://mittborttappadeskagg.blogg.se/2013/june/blodiga-ursprungssagor-av-10-kanda-berattelser.html
https://www.flashback.org/t1810790

Så här ungefär: http://www.imdb.com/title/tt0119227/

 

[Kärlekscraft]

Nu har bottennappet för i år nåtts: Jag har sett Tank Girl

http://www.imdb.com/title/tt0114614/

Betyg: -5/5 alltså minus fem av fem. En av de absolut sämsta filmerna jag någonsin sett, dock kan den på vissa ställen vara lite charmigt dålig - jag kan tänka mig att höja betyget avsevärt, om jag övertygas att den på vissa ställen i filmen kan ses som en komedi.

Jag låter Nostalgia Critic tala för mig:

Spoiler: kommentarer

Så... Killen hatar punkestetik, gillar att använda "assraping" som uttryck och är grovt homofobisk till den grad att han aktivt mår dåligt av att se män nakna? Bra, då vet jag ungefär hur mycket jag bryr mig om hans dynga och hans värdelösa och dåligt underbyggda åsikter.

Nostalgia Critic är typ exemplet på kritiker som inte vet vad de talar om.
Även på den tiden jag tittade på hans saker så var det bara att acceptera att han representerade den dumma allmänheten.

Jag rekommenderar att istället titta på spinoffen Nostalgia Chick, som är en smart tjej som faktiskt pluggat film och har en åsikt som inte bara är "Det är tycker jag är tråkigt alltså suger det".

Kvällens WTF var nog när han efter att ha pratat om assraping och gett uttryck för rätt gräslig homofobi hade mage att gnälla över ett incestskämt i filmen... Men mest var det kul att han verkligen inte fattat grejen med alternativkultur. Både punk och alternativseriekulturen verkar ju vara totalt främmande för honom... En jäkla normis är vad han är =)

"normis"= alternativestetikhatande, homofob, assrape-jargongande tölp?
slanfan= skeptisk.

Heh, han var homofob så länge det handlade om andra män i alla fall: När det var två kvinnor som pussades verkade han rätt positiv. Dubbelmoralen är stark hos den här. Jag gillar också att han säger att han gillar den punkiga stilen hos serien i början och sen typ, fördömer allt punkigt i filmen.

Slanfan: "Normis" var slangordet jag och de jag umgicks med på gymnasiet brukade använda om inskränkta "normala" ungdomar som levde i sina små bubblor utan att någonsin kritisera rådande normer eller reflektera över något... Och som ogillade saker som var märkliga, groteska eller absurda. Allt skulle vara så jävla normalt, så att säga. Därav "normis".

Rymdhamster: Ja, väldigt typiskt homofob dudebro. "Bögeri, äckligt! Men två tjejer, det är ju ba' hawt".

krank: Ge "vanligt" folk lite mer tilltro. De är bättre än du tror.

Jag gick ut gymnasiet för 14 år sedan. Jag tänker inte så NU. Men ibland stöter jag på personer som liksom förkroppsligar allt det där jag avskydde med de jag kallade "normisar". Alla "vanligt folk" är såklart inte sådana, men nog fan finns de.

 

[Xyas]

Blev en film också. Senaste X-men på bio. Liten biograf mitt på dagen. Helt ensam i salongen. Förvånansvärt obekvämt att försöka ligga över ett par säten, men mittgången var ok

Filmen var jäkligt bra. Bästa x-men-filmen hitintills trots enerverande power creep som var svårt att ignorera. Coola strider och schysst drama. Blev allt lite tårögd bitvis.

4/5

 

[krank]

Nu känner jag en stark drift att se den fantastiska Tank Girl igen. Det var länge sedan nu, och det enda som hindrat mig är att det saknas ickeamerikansk blurayutgåva...(vad jag vet iaf).

Men det är ju en sjukt bra film, och det går faktiskt inte för sig att låta ovanstående stå oemotsagt...

Spoiler: kommentarer

Jag håller med till fullo.

 

[krank]

Sagt och gjort, jag har sett det ojämförliga mästerverket Tank Girl.

Jag har svårt att riktigt veta var jag ska börja. Vi kan börja med det dåliga, så får jag vara lite fanboi sen:

• Ice-T's musik funkar skitdåligt. Den passar inte in det minsta med resten av filmen. Men han själv var helt OK i sin roll.
• Det är synd att filmen slog i sitt budgettak, det märks tyvärr.
• Det är synd att det inte finns fler aktiva kvinnor i filmen.
• Kängrumaskerna är faktiskt inte supersnygga.

Men nå, det bra då? Först och främst vet jag nog ingen film som är så mycket anarkistisk punkfeminism som den här filmen. På ett bra sätt givetvis. Allt är helt sjukt snyggt, framför allt stridsvagnen. Jag älskar all punkig kitch! Och jag gillar alla små visuella gags (som att det står "TANK" fram på stridsvagnen och "KANT" bak).

Jag gillar plotten. Den kombinerar postapokalyps med anarkopunk och framför allt 90-talig "girl power" på ett bra sätt. Humor och allvar kombinerat.

Jag gillar att männen i filmen generellt tänker med kuken och är äckliga. Och att Rebecca ("Tank Girl") hanterar dem så mästerligt. Jag gillar att Jett får förvandlas från liten och blyg till en riktig Action Grrrrl mot slutet. Jag gillar klippningen. Jag gillar nästan alla användningar av rutor från serien; det ger en skön kollagekänsla och distans.

Det är, tycker jag, såhär man ska göra när man filmatiserar undergroundserier. Lika delar respekt för originalet, attention to detail, respektlöshet och en hel del "whimsy".

Soundtracket är helt bloody marvellous. En av de mycket få CD-skivor jag äger. Den har gått många varv, må ni tro. Jag menar, Björk och Devo och Hole och Rush och Portishead... OK, det är i princip en vägkarta till mitten av 90-talet, men det är ju bara härligt. Och förutom den där låten av Ice-T så passar alltihop skitbra ihop.

BETYG: 5/5. Jag skulle lätt kunna se den här imorgon, trots dess små skönhetsfläckar. Så jävla punk.

EDIT: Which reminds me: Leta gärna reda på serierna. De är awesome. Gör inte som det där ignoranta grishuvudet Nostalgia Critic och bara kolla på några bilder på nätet -- KÖP OCH LÄS.

Spoiler: kommentarer

Jag tycker också inblandningen av serierutor funkar riktigt bra. Överlag är det en stil jag kan tycka fler borde fundera lite över. Om man bara kan väva ihop dem så övergångarna känns hyfsat "naturliga" eller vad man ska säga kan jag tycka att det är ett ypperligt sätt att dra ner lite på modellbyggarbudgeten och specialeffektsbudgeten ibland.

Jag glömde nämna humorn i manuset. "It's been swell, but the swelling's gone down..."

 

[Krille]

Under lördagen var jag så mör att jag inte orkade göra något vettigt alls. Så jag slötittade på Sound of Music.

Nunnenovisen Maria (Julie Andrews) är en strulig, drömsk och odisciplinerad österrikisk flicka som behöver en rejäl uppstramning. De vanliga nunnetricksen funkar tydligen inte, så abbedissan (Peggy Wood) beslutar sig för att Maria behöver lite livserfarenhet av verklighetens folk, och ordnar så att hon blir guvernant för kapten Georg von Trapps (Christopher Plummer) sju ungar Liesl (Charmian Carr), Fredrich (Nicholas Hammond), Louisa (Heather Menzies), Kurt (Duane Chase), Brigitta (Angela Cartwright), Marta (Debbie Turner) och Gretl (Kym Karath).

Det vill sig inte bättre än att Maria och Georg blir tokkära i varandra, men eftersom Georg är en strikt herre och dessutom trolovad med baronessan Elsa Schraeder (Eleanor Parker) och Maria är en livfull och sprallig men bestämd ung dam så tar det ett antal sångnummer för dem att mjukna upp, inse vad som händer och acceptera det. Men till slut gifter de sig till en tokpampig kyrkorgel med ett helt nunnekloster gråtande och sjungande av lycka.

Efter en smekmånad har Österrike anslutits till Nazityskland och Georg kallats in till tyska krigsflottan, och eftersom både Georg och Maria är rätt ordentligt anti-nazistiska så pallrar de sig iväg för att fly. Fast den lokala Gestapo plockar upp dem och undrar om de håller på att desertera. Georg halvt övertygar dem om att de är på väg till musikfestivalen i Salzburg, som deras goda vän Max (Richard Hayden) har anmält dem till, så familjen får Gestapo-eskort till Salzburg.

Familjen von Trapp vinner sångtävlingen med en känslomässig österrikisk folkvisa men smiter från prisceremonin och gömmer sig i klostret, innan de flyr mot den schweiziska gränsen. Och nazisterna kan inte jaga efter dem i sin bil, eftersom en av nunnorna råkade sno deras fördelardosa. Och ett tu tre fotvandrar familjen von Trapp över gränsen till Schweiz.

The end.

---

Sound of Music är en klassiker från Hollywoods gyllene era. Så är det bara. Det är en av de där cinemascope-technicolor-on-location-storfilmerna från tiden med kompetenta skådespelare/sångare, och det är svårt att slå den sortens filmer. Den har helt enkelt "det där", en slags "je ne sais quoi", magin som dagens filmproduktioner saknar.

Och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför.

Kanske är det att alla i rollbesättningen kan sjunga på riktigt och ger hundra procent när de gör det.

Kanske är det att produktionen sker på plats i Österrike, i riktiga alper med riktiga gods och riktiga slott och riktiga kloster.

Kanske är det att manuset har itererats femtielva gånger, först som musikal och sedan ett antal varv i filmproduktionen tills det sitter perfekt. Skitsamma att ståryn är enkel och mest en ursäkt för en massa sångnummer.

Kanske är det för att ingen har brytt sig om att stoppa in en massa onödig drama. Okej, det finns lite drama på slutet, mest för att man ska ha någon form av tension i filmens klimax. Men till exempel så blir det ingen hårt scen mellan Elsa och Maria eller Elsa och Georg när Georg bryter förlovningen. Hon bara accepterar läget och försvinner ur filmen.

Kanske är det för att den klarar Bechdel redan då: Maria och Liesl har inte bara konversationer som inte handlar om män – de har en friggin' sångduett som handlar om att växa upp!

Eller så är det bara magi, och magin i Hollywood tog slut typ ett par år senare och har aldrig kommit tillbaka.