Det är
den där årstiden, så jag har följaktligen sett
Hogfather.
Susan (
Michelle Dockery) försöker i det längsta att låta bli att vara Dödens dotterdotter, och bara ha ett riktigt jobb som guvernant åt barnen Twyla (
Madeleine Rakic-Platt) och Gawain (
Hugo Altman). Men det är inte alltid så lätt, i synnerhet när man har monster i källaren, föräldrarna har svinvinternattsfest på nedervåningen, när korpar (
Neil Pearson) knackar på fönstret, när sockätaren, flintklipparen och bakfyllans åhgud (
Rhodri Meilir) plötsligt börjar existera, när tandféer (
Sinead Matthews) blir kidnappade av läskiga lönnmördare som Jonathan Teatime (
Marc Warren), eller när ens farfar (
Ian Richardson) klär ut sig till Grisefar själv (
Shend) när denne saknas.
Och när Döden blir mer och mer Grisefar så är det bara Susan som kan ta upp farfars lie och göra vad som måste göras.
---
Manuset till
Hogfather skrevs ursprungligen av Terry Pratchett själv, och är således hyfsat troget boken. Den har en seg start och tre slut varav ett är rätt oengagerande, men allt däremellan (samt det första och tredje slutet) är riktigt bra.
Det jag menar med att
Hogfather har tre slut är att den först har ett klimax som avslutar själva ståryn. Det är bra och helt okej. Sen kommer ett slut till som förklarar vad det handlade om. Det känns verkligen som att det inte har i filmen att göra. Och sen kommer ett slut till, som rundar av några lösa trådar så att man inte behöver göra en uppföljare. Liksom det första slutet så är det okej, men det känns vid det här laget som att man egentligen vill gå på toa just då.
Michelle Dockery gör en bra roll som Discworlds goth-prinsessa Susan Sto-Helit och Dödens dotterdotter. Jag stordiggar Susan som karaktär, och jag tycker verkligen att Michelle Dockery gör en värdig tolkning av den. Jag skulle verkligen kunna vilja skrida omkring i hellång mantel på det sättet som hon gör! Ian Richardson (den ursprunglige FU i den ursprungliga House of Cards) spelar Dödens röst med bravur. Marc Warren är en asläskig Mister Teatime (uttalas Teh-ah-ti-meh om nu någon skulle få för sig att uttala det fel) och att casta Josh Ackland som Osynliga universitetets rektor Mustrum Ridcully måste vara ett genidrag! Det jag är mest besviken på är faktiskt Auditors. De ser bra ut, men rösten känns bara fel.
Produktionen i allmänhet är bra för att vara tv-film, men håller knappast för bio. Som vanligt ser snön mer ut som frigolitflagor än snö, kulisserna ser lite kulissiga ut, och svärd och andra props känns lite meh. Däremot är kostymerna suveräna!
Om
Hogfather hade varit lite tajtare klippt i början, och med en viss ommöblering av slutet, och lite större budget än en tv-filmsbudget, så hade det varit den perfekta julfilmen! Numera är den bara bättre än typ allt annat som går på julafton, inklusive Kalle Anka, Karl-Bertil, Svensson Svensson och Arne Weisse.
Min familj håller förstås inte med mig om detta, men de har ingen smak.