Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v23
- Thread starter krank
- Start date
Rhodryn
Hero
- Joined
- 23 Sep 2013
- Messages
- 977
Såg inte de flesta Amerikanarna den Amerikanska versinen dock? För det är ju mer vanligt att de flesta Amerikanarna vill inte sitta och titta på en film på ett annat språk med undertexter. Oftast så är det ju mer kritiker och en rätt liten del av deras population som är ok med "utlänsk film" med undertexter. De flesta ser ju istället amerikanska remakes av dessa filmer. (Edit: Med det sagt så menar jag inte att den Amerikanska versionen var bättre eller något. Så det ändrar ju inte något med vad du sa.)Lukas;n184485 said:
Sen, denna typen av film/story är väl rätt ovanligt att vi får se spelas utav barn också... så kan tänka mig att det trycker på en del känsliga områden av Amerikansk moral och sådant.
Krille
Super Moderator
Jag har sett Hundra. Nej, det är inte ett räknetal, utan namnet på barbarkvinnan som är filmens huvudperson.
Det är en mörk tidsålder, där grymma män förslavar kvinnor. Men det finns en kvinnostam som håller sig fria, om än jagade av barbarhövdingar som inte står ut med tanken på fria kvinnor. När stammens bästa krigare Hundra (Laurene Landon) är ute och jagar slår männen till och slaktar stammen, och bara Hundra är kvar. Men hennes resa för hämnd tar en annan väg, när hon får höra profetian att hon måste söka upp männen och få ett barn med en från Tjurkulten i söder.
---
Hundra är en barbarfantasyrulle inspelad i Spanien för typ inga pengar alls. Det är rätt ont om talroller, och de flesta mäns repliker är typ "du! kvinna!", "rap", "höhöhö", "aaaargh" och "raaargh", samt ett och annat "ooooh" när Hundra drämmer till i kulorna på dem. Det är inte så att kvinnorollerna har det bättre, utan deras roller är mer "iiih!", "aaaargh", "nooooo!" och liknande – majoriteten av Laurene Landons repliker är väl ungefär det, även om hon har några andra också. De flesta som har talroller över huvud taget säger dem på rätt bruten engelska. Kulisserna är typ saker man slängt ut i vildmarken, eller överblivna andalusiska slott. Specialeffekter lyser med sin frånvaro: det här är en stuntrulle, inte en effektrulle. De effekter som finns är på ljudsidan och de är hur ostiga som helst!
Filmen har ett budskap om kvinnofrigörelse, men det sveps in på ett sätt som jag inte trivs med. Jag får uppfattningen att om man kokar ner plotten i filmen och skalar bort alla coola fajter så får man kvar att att Hundra dels är en slags messias (med profetia och allt), dels att hennes uppoffring för att nå frälsningen är att bli en lydig flicka som ska bli på tjocken, och dels att männens roll i frigörelsen är att vara avelstjurar.
Så är det något som jag gillar med filmen? Tja, dels att stuntsen är väldigt oassisterade av repeffekter eller specialeffekter, så det är inga episka hopp eller akrobatiska manövrer. Det är till exempel skitjobbigt att klättra upp på en mur – Hundra är typ visserligen starkare än män, men inte övermänskligt starkare. Det är en skön påminnelse om att verkligheten faktiskt är rätt mycket jobbigare än i dagens effektfilmer som influerar rollspel.
Dels gillar jag karaktären Hundra. Hon har en skön stoiskhet över sig som jag önskar att jag själv hade ibland.
Slutligen är musiken rätt skön: den kommer från Ennio Morricones penna. Det finns ett par passager som överanvänds, men det är väl lite Ennio Morricones öde när man skriver så episk musik åt filmskapare som inte har pengar nog att beställa mer än ett par tre ledmotiv.
Det är en mörk tidsålder, där grymma män förslavar kvinnor. Men det finns en kvinnostam som håller sig fria, om än jagade av barbarhövdingar som inte står ut med tanken på fria kvinnor. När stammens bästa krigare Hundra (Laurene Landon) är ute och jagar slår männen till och slaktar stammen, och bara Hundra är kvar. Men hennes resa för hämnd tar en annan väg, när hon får höra profetian att hon måste söka upp männen och få ett barn med en från Tjurkulten i söder.
---
Hundra är en barbarfantasyrulle inspelad i Spanien för typ inga pengar alls. Det är rätt ont om talroller, och de flesta mäns repliker är typ "du! kvinna!", "rap", "höhöhö", "aaaargh" och "raaargh", samt ett och annat "ooooh" när Hundra drämmer till i kulorna på dem. Det är inte så att kvinnorollerna har det bättre, utan deras roller är mer "iiih!", "aaaargh", "nooooo!" och liknande – majoriteten av Laurene Landons repliker är väl ungefär det, även om hon har några andra också. De flesta som har talroller över huvud taget säger dem på rätt bruten engelska. Kulisserna är typ saker man slängt ut i vildmarken, eller överblivna andalusiska slott. Specialeffekter lyser med sin frånvaro: det här är en stuntrulle, inte en effektrulle. De effekter som finns är på ljudsidan och de är hur ostiga som helst!
Filmen har ett budskap om kvinnofrigörelse, men det sveps in på ett sätt som jag inte trivs med. Jag får uppfattningen att om man kokar ner plotten i filmen och skalar bort alla coola fajter så får man kvar att att Hundra dels är en slags messias (med profetia och allt), dels att hennes uppoffring för att nå frälsningen är att bli en lydig flicka som ska bli på tjocken, och dels att männens roll i frigörelsen är att vara avelstjurar.
Så är det något som jag gillar med filmen? Tja, dels att stuntsen är väldigt oassisterade av repeffekter eller specialeffekter, så det är inga episka hopp eller akrobatiska manövrer. Det är till exempel skitjobbigt att klättra upp på en mur – Hundra är typ visserligen starkare än män, men inte övermänskligt starkare. Det är en skön påminnelse om att verkligheten faktiskt är rätt mycket jobbigare än i dagens effektfilmer som influerar rollspel.
Dels gillar jag karaktären Hundra. Hon har en skön stoiskhet över sig som jag önskar att jag själv hade ibland.
Slutligen är musiken rätt skön: den kommer från Ennio Morricones penna. Det finns ett par passager som överanvänds, men det är väl lite Ennio Morricones öde när man skriver så episk musik åt filmskapare som inte har pengar nog att beställa mer än ett par tre ledmotiv.
Efter att ha sett Deadpool så hade jag en ganska äcklig eftersmak i munnen, så jag beställde hem en 3d-bluray-utgåva av en film som visar hur man gör superhjältekomedifilm som är roligt på riktigt, och inte bara på det där dudebro-tolvårings-sättet: Ant-Man.
Den är fortfarande extremt bra från början till slut. Jönssonligandelarna är skojjiga, blandningen av socialrealism, familjerelationsdrama, spionthriller och framför allt heistfilm funkar lysande. Slutfighten funkar mycket bättre än till exempel den i Thor - trots att, eller kanske på grund av att den inte direkt utspelar sig på en storstads gator, och det som kastas mellan de som slåss är inte bilar och byggnader. Oh well, inte fullstora iaf... Och filmen har närmast perfekt fingertoppskänsla och vet precis var man kan stoppa in ett kort skratt och sedan återgå till superhjältande, heist eller vad det nu är som pågår parallellt.
Jag är mycket imponerad av den här filmen. Fortfarande. Helt klart en av Marvels bästa.
BETYG: 5/5
Den är fortfarande extremt bra från början till slut. Jönssonligandelarna är skojjiga, blandningen av socialrealism, familjerelationsdrama, spionthriller och framför allt heistfilm funkar lysande. Slutfighten funkar mycket bättre än till exempel den i Thor - trots att, eller kanske på grund av att den inte direkt utspelar sig på en storstads gator, och det som kastas mellan de som slåss är inte bilar och byggnader. Oh well, inte fullstora iaf... Och filmen har närmast perfekt fingertoppskänsla och vet precis var man kan stoppa in ett kort skratt och sedan återgå till superhjältande, heist eller vad det nu är som pågår parallellt.
Jag är mycket imponerad av den här filmen. Fortfarande. Helt klart en av Marvels bästa.
BETYG: 5/5
Jag vet inte riktigt hur det gick till, antagligen för att jag såg en gif från uppföljarfilmen på io9 eller så var det äkta trolleri, men jag flydes av lust att se Now you see Me (2013).
Det är en film om några showtrollkarar som rånar lite banker och ett par snutar som försöker stoppa dem. Det saknas lite för mycket för att skiten ska flyga och det är trist att många av deras trick är riktigt billig cgi. Själva heist-momenten är mycket mer ok.
det landar nånstans mellan 2 och 3 av 5.
Så låt oss låta udda vara jämt och kalla det en SVAG 3 av 5.
Det är en film om några showtrollkarar som rånar lite banker och ett par snutar som försöker stoppa dem. Det saknas lite för mycket för att skiten ska flyga och det är trist att många av deras trick är riktigt billig cgi. Själva heist-momenten är mycket mer ok.
det landar nånstans mellan 2 och 3 av 5.
Så låt oss låta udda vara jämt och kalla det en SVAG 3 av 5.