Nekromanti Rollspel och barnskrik

Targon

Hero
Joined
29 Jun 2000
Messages
1,667
Location
Lund
Nope, ännu är det inte dags att yngla av sig. Likväl, tiden går och vid 30+ inser jag att det förmodligen kommer en tid (tack och lov ännu avlägsen - hoppas jag) då tillvaron kommer att ställas på ända och de oändliga nattvakorna tar vid. Frågan jag ställer mig är följande: Vad kommer att ske med rollislirandet när man plötsligt inser att ansvaret för en helt ny och försvarslös individ fordrar att man äntligen växer upp? Finns det minsta chans att hålla uppe rollspelandet och ändå fungera som en god småbarnsfar? Eller är det så att det verkligen är nu som jag måste ta tillvara varje tillfälle till rollspelande då det i framtiden knappast kommer att finnas minsta utsikt för mig att upprätthålla hobbyn mellan blöjbytena. Jag är mycket nyfiken på vilka erfarenheter av problemet som finns därute.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Själv är jag barnlös, men flera i mina spelgrupper är småbarnsföräldrar. Såvitt jag har märkt blir det en nedgång i rollspelandet de första månaderna efter förlossningen, men sedan blir det ungefär lika mycket som förut.

Men en förutsättning är nog att man tycker rollspelande är kul och prioriterar det. Inte framför barnen och jobbet, men kanske framför (eller åtminstone jämte) andra fritidsnöjen, fredagskvällar på puben, bowling efter jobbet och vad man nu kan hålla på med.
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,085
Location
Port Kad, The Rim
Jag har tre barn som kom i snabb följd. Jag har periodvis inte orkat spela men när livet lugnade ner sig återvände jag till spelgänget. Mycket hänger på hur de hanterar barnfaktorn. I mitt gäng är det inga problem: vi spelar ofta hemma hos oss.
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,663
Location
En mälarö
Jag har liknande erfarenheter som Pom; inga egna barn men medspelare med drägglande illvättar och kan inte annat än hålla med. Det går alldeles utmärkt att kombinera småbarnsförälderi och rollspelande. Det handlar snarare om att man när man skaffar barn bestämmer sig för att det inte skall dominera varenda aspekt av ens tillvaro, utan att man ser till att man även får utrymme för annat. Det går att genomföra, jag har sett det göras IRL :gremgrin:

/Anders
 

Lindenius

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2003
Messages
1,896
Location
Umeå
Inga problem!

Kan bara konfirmera Poms inlägg. Som trebarnsfader, varav de två sista är tvillingar, enser jag mig ha god koll på detta. I början, innan alla rutiner sitter, är det lite svårt. Allt som krävs efter det är:

- En förstående partner (puss på Ingela)
- En vilja att prioritera rollspel före annat
- En förståelse bland ens töntkompisar att det krävs ett visst mått av planering och framförhållning. Det är i princip omöjligt att komma loss samma kväll, men vet man en vecka före så...
- Barn som inte kräver speciell vård av något slag (typ magsjuka, kolik eller annat skoj)

Edit: Fast det blir ju förstås inte tre kvällar i veckan. Däremotär en kväll i veckan helt okej.

//erik. ska hjälpa Alva (3 år) med att ha Maja (5 månader) i knät.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,401
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
har inte så mycket att tillägga till de övriga inläggen, men jag vinklar om det hela lite.

Det handlar om prioriteringar och det går utmärkt, ja ; men det går inte om man hela tiden går och funderar på senaste rollspelssessionen. Det vill säga, det går utmärkt, en gång eller flera gånger i veckan ; så länge man har en överenskommelse med sin partner; har talat om det med sin partner och (det viktigaste av allt) att man kan lämna rollspel och rollspelstankar när man är med barnen. (...barn märker om man är långt borta i tankarna och gör då saker för att få uppmärksamhet.. det där gäller iofs nära vänner också :gremsmile: ).

Det enda som jag ser som mer problematiskt (än att spela rollspel), är väl att spelleda. Särskilt om det inte är köpta äventyr (vilket det oftast inte är).





 
Top