Nekromanti Rollspel och korttidsminne
- Thread starter stenhöna
- Start date
Krille
Super Moderator
Nu talar vi inte om samma saker.stenhöna said:
Du talar om din Diablo-spelande kompis. Om jag får gissa (vilket jag naturligtvis inte får, eftersom jag inte känner honom) så övergav han en nördighet för att han inte hann med och behöll en annan som passade tidspusslet bättre, till stor del för att Diablo kan pausas när verkligheten kräver hans närvaro.
Jag talar om folk som min lillebror som blev sexton, började raka sig, supa, träffa flickor, spela fotboll och läsa ekonomi för det var vuxnare än att låtsas att man är coola krigare och trollkarlar och lönnmördare i en tunnel full med monster oavsett om det sker vid ett köksbord med fem kompisar eller framför datorn.
Här vill jag bara flika in att jag (och kanske min spelgrupp, men de får tala för sig) angripit detta på helt motsatt sätt. Istället för att sänka tröskeln (och eventuellt, behållningen) så har vi behållit den hög eller höjt den, och fokuserat på att när vi spelar, göra det värt vår tid. Det vill säga, hitta ett format och en gemensam story som ger utrymme åt minnesvärt spel. När vi bodde i samma stad innebar det att ha långa, tämligen involverade kampanjer, som dock spelades i 4-5 timmars pass på varannan måndag (cirka). När vi nu bor i olika städer så handlar det om att under en veckas tid träffas och spela hela dagarna, och göra vettiga förberedelser innan.stenhöna said:
Det har inte uteslutit att ha "en kul kväll" med ett brädspel eller mini-scenario. Men, för mig så är detta mer ett kul sätt att umgås och snacka men inget man minns eller i sig skulle resa tvärs över landet för.
Min situation är lite speciell eftersom jag bor utomlands, men även om det inte var så, så vore min rädsla att om jag tog "allvaret" ur rollspel så skulle det inte längre vara värt att sätta före andra sätt att umgås eller ha kul - som att spela lite Playstation, Settlers eller ta några öl.
Om spelgruppen delar det synsättet så brukar det inte vara några problem att komma överens om den tid alla sätter undan - även om det inte blir så mycket tid.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
När jag tittar på folk i min omgivning och hur deras "vuxenhet" påverkat deras rollspelande så är det i princip uteslutande tidsbristen som är problemet.
Eller rättare sagt, problemet är inte att hitta tid att spela, utan att hitta tid och spela regelbundet. Och de flesta som jag pratat med gillar att just grotta ner sig i en kampanj, snarare än att köra one-shots.
Sålunda har de inga problem att spela brädspel och sånt för det spelar ingen roll om de kan vara med varje gång det ska spelas brädspel eller inte. Det är kul i alla fall. Att vara med i en rollspelsgrupp men missa halva kampanjen? Inte så roligt.
Jag har märkt problemen med att planera in spelmöten redan när bara en av spelarna är gift och har barn... om alla har familjer att ta hänsyn till?
I och försig skulle det kanske vara ännu lättare om alla hade familjer. Åtminstånde om alla ungar var i typ samma ålder. Bara att en leckdag för ungarna, de ickespelande föräldrarna umgås och dricker lite vin och partar medan de spelande föräldrarna låser in sig i ett litet rum någonstans =)
Vad jag ville få sagt var alltså att jag tror inte att förberedelsetiden och korttidsminnet är problemet. Det är sammordningen mellan flera olika personer på regelbunden basis.
Eller rättare sagt, problemet är inte att hitta tid att spela, utan att hitta tid och spela regelbundet. Och de flesta som jag pratat med gillar att just grotta ner sig i en kampanj, snarare än att köra one-shots.
Sålunda har de inga problem att spela brädspel och sånt för det spelar ingen roll om de kan vara med varje gång det ska spelas brädspel eller inte. Det är kul i alla fall. Att vara med i en rollspelsgrupp men missa halva kampanjen? Inte så roligt.
Jag har märkt problemen med att planera in spelmöten redan när bara en av spelarna är gift och har barn... om alla har familjer att ta hänsyn till?
I och försig skulle det kanske vara ännu lättare om alla hade familjer. Åtminstånde om alla ungar var i typ samma ålder. Bara att en leckdag för ungarna, de ickespelande föräldrarna umgås och dricker lite vin och partar medan de spelande föräldrarna låser in sig i ett litet rum någonstans =)
Vad jag ville få sagt var alltså att jag tror inte att förberedelsetiden och korttidsminnet är problemet. Det är sammordningen mellan flera olika personer på regelbunden basis.
