stenhöna said:
Hur ska man kunna åldras med rollspel när den riktiga världen tar mer och mer plats?
Här vill jag bara flika in att jag (och kanske min spelgrupp, men de får tala för sig) angripit detta på helt motsatt sätt. Istället för att sänka tröskeln (och eventuellt, behållningen) så har vi behållit den hög eller höjt den, och fokuserat på att
när vi spelar, göra det värt vår tid. Det vill säga, hitta ett format och en gemensam story som ger utrymme åt minnesvärt spel. När vi bodde i samma stad innebar det att ha långa, tämligen involverade kampanjer, som dock spelades i 4-5 timmars pass på varannan måndag (cirka). När vi nu bor i olika städer så handlar det om att under en veckas tid träffas och spela hela dagarna, och göra vettiga förberedelser innan.
Det har inte uteslutit att ha "en kul kväll" med ett brädspel eller mini-scenario. Men, för mig så är detta mer ett kul sätt att umgås och snacka men inget man minns eller i sig skulle resa tvärs över landet för.
Min situation är lite speciell eftersom jag bor utomlands, men även om det inte var så, så vore min rädsla att om jag tog "allvaret" ur rollspel så skulle det inte längre vara värt att sätta före andra sätt att umgås eller ha kul - som att spela lite Playstation, Settlers eller ta några öl.
Om spelgruppen delar det synsättet så brukar det inte vara några problem att komma överens om den tid alla sätter undan - även om det inte blir så mycket tid.