Rollspel som avråder planering?

[Zeedox]

Jag kan tänka mig spel som har fler slumptabeller likt Tenra Bansho Zero, som nämns ovan. Spelledaren har tänkt att rollpersonerna ska komma fram till staden och träffa baronen, som ska ge dem ett uppdrag att bränna ned hans fiendes hus. Men reglerna säger att när man kommer till en bosättning så ska man slå på "Vad händer här då?"-tabellen, och så får man resultatet "Platsens makthavare har just avlidit" eller "Staden är i brand och anfallen av fiender". En del spel har ju liknande tabeller, frågan är bara hur tvingande de är och hur omstörtande resultat de ger.

Ja, precis. Det finns några sådana spel med mycket innehåll styrt via slumpen, tex. Svärdets Sång, men inte sällan säger de "slumpa eller välj från denna lista". Inte så tvingande, men det tycker jag personligen är bra, för mer flexibla spel.

Just spel som Svärdets Sång som går ut på hexkrälande eller annat fritt resande känns som att de kan vara svårare för spelledaren att kontrollera handlingen. Spelarna går in i Ruta 23, och får reda på att Baronen bor där, men de kan då besluta sig för att direkt gå därifrån och ignorera platsen, tills de hittar något mer inspirerande eller mindre farligt. Jag kan själv minnas många gånger då jag spellett och beskrivit en äventyrsfylld plats, med tanke om något spännande händelseförlopp, som spelarna snabbt rest ifrån utan att interagera med.

 

[Christoffer]

Jag vet inte hur jag kan säga detta tydligare.

Sorry, det där lät lite onödigt aggressivt, men det känns som att jag hela tiden tillskrivs åsikter jag inte givit uttryck för.

Sorry men jag har inte heller gjort det. Jag har inte sagt något av det du påstår. Jag tror inte heller jag behöver vänta på att du ska nämna roterande spelledande eller friform innan jag får lyfta det som kontrasterande punkter? Det enda jag sa vad detta: det inte gör något enklare bara för att vi har en viss uppdelning, vilket var vad du rakt ut sa. I exemplet som lyftes som någon slags dräpande bevisföring så är det så enkelt som:

Åh, min tur att sätta en scen: Du kommer in i ett till rum och där finns .... EN TILL DÖRR!!!

Den personen är ju precis lika mycket ett arsel som personen som sätter upp en regel och blockar ett lyckat slag för att öppna dörren. Det har ju inget med något att göra och är helt och hållet en falsk dikotomi.

Dvs, vad jag säger är bara att vi måste ju vilja interagera kring spelbordet, om någon vill kontrollera, styra och ställa, manipulera och använda sin makt för att driva något, så kommer det ske. Och, spela inte med sådana arsel. Vad som istället är grunden är ju att respektera och lyssna på varandras bidrag och veta om var gränserna för vad vi kan säga går. Jag skulle ju ex. aldrig någonsin oavsett respektera att jag slår ett slag för att dyrka upp en dörr och sen säger SL att den är reglad och förblir stängd, jag skulle aldrig någonsin sätta mig vid ett spelbord med en sådan person igen. Men, det unika med "dörren är reglad" är inte en uppdelning i en sl/spelar-roll, det är inte det som möjliggör det hela, det är att vi inte lyssnar och bygger på vad olika personer bidrar med (och hur vad vi får bidra med är systemet, vilka begränsningar, vad kan jag säga, osv). Att lyfta "dörren är reglad" som någon slags grundläggande kritik mot spelledare/spelare-uppdelningen är ju rakt av falsk, det har inget öht med den uppdelningen att göra utan har hundra procent med att det inte finns ett intresse att ha en interaktion från start.

 

[Genesis]

Jag tror inte heller jag behöver vänta på att du ska nämna roterande spelledande eller friform innan jag får lyfta det som kontrasterande punkter?

Sant, jag tänkte mest att eftersom både spelledarlöst och friform explicit inte var en del av diskussionen för tråden, och eftersom det är något jag brukar tala om (men inte i den här tråden) så kändes det som att jag tillskrevs saker jag inte sagt.

Det enda jag sa vad detta: det inte gör något enklare bara för att vi har en viss uppdelning, vilket var vad du rakt ut sa.

Okej, jag börjar se vad du reagerade på. Vad jag har sagt är att en mekanik som gör det svårare för spelledaren att rälsa är om spelarna har auktoriteten att hitta på fakta om världen än om de inte har det. Jämfört med en traditionell uppdelning av auktoritet, som ju är utgångspunkten för diskussionen. Visst, en spelledare som är en fast besluten att rälsa och skiter fullständigt i om allting i spelet blir inkonsekvent och konstigt kan absolut fortfarande göra det, men det kräver mer ansträngning att göra det i det här fallet än att göra det i ett spel där spelarna inte har den makten. Det är svårare att utföra illusionism, att styra berättelsen på ett snyggt sätt. Det känns väldigt svartvitt att kräva att för att en mekanik ska göra rälsning svårare så måste den göra rälsning omöjligt.

Dvs, vad jag säger är bara att vi måste ju vilja interagera kring spelbordet, om någon vill kontrollera, styra och ställa, manipulera och använda sin makt för att driva något, så kommer det ske. Och, spela inte med sådana arsel.

Jag tycker att det är väldigt hårt att kalla en spelledare som rälsar för arsel, och anta att de kommer att styra och ställa oavsett hur inkongruent och löjlig berättelsen blir av det. Det tror jag inte alls är en rättvisande bild av verkligheten. Jag tror att de flesta som driver mot en färdig berättelse vill göra ett så bra spel som möjligt, och kommer inte att sabotera fiktionen för att driva igenom sin vilja. Vi vet ju att det här med att styra mot en förutbestämd berättelse med planerade händelser är något vanligt, som ofta händer och som antagligen en majoritet av rollspelare har personlig erfarenhet av.

Sedan är ju det fortfarande OT för den här tråden, som pratar om olika mekaniker och om hur folk benämner spel som lättare eller svårare att rälsa i. Och jag tycker inte att "Alla spel går att rälsa om man är ett arsel, därför är alla spel lika lätta att rälsa" är ett bra svar på den frågan.

Att lyfta "dörren är reglad" som någon slags grundläggande kritik mot spelledare/spelare-uppdelningen är ju rakt av falsk

Ja, det håller jag verkligen med om. Jag har inte i den här tråden kritiserat spelledare/spelare-uppdelningen (utan har specifikt sagt att jag inte ser några problem med den), men vem det nu var som gjorde det tycker jag har fel, om hen använde "dörren är reglad"-exemplet för det.

 

[Mogger]

Sedan är ju det fortfarande OT för den här tråden, som pratar om olika mekaniker och om hur folk benämner spel som lättare eller svårare att rälsa i. Och jag tycker inte att "Alla spel går att rälsa om man är ett arsel, därför är alla spel lika lätta att rälsa" är ett bra svar på den frågan.

Rälsning är per definition en story som någon redan har kommit på och som SL driver spelandet mot så att det som sker runt spelbordet och det som redan har planerats ligger så nära varandra som möjligt.

Jag tror inte att det finns några spel, traddiga eller andra, som innehåller några som helst rälsningsmoment i sitt grundutförande. Nästan alltid kommer dessa med det första publicerade äventyret. Det är där krocken sker. Äventyret behöver såklart inte vara publicerat, utan det kan vara din egen prepp. Men oavsett, det är där krocken uppstår (om den uppstår).

Det går alltså inte att säga att tradspelen är mer tillåtande. Tvärtom krävs det ju en klausul, informell eller inte, som säger:

För att du ska kunna rälsa så måste du ignorera reglerna.

Så för mig är det alltså inte det minsta konstigt att säga;

Vill du spela ett spel där rälsning görs så svårt som möjligt, följ spelets regler.

Sedan kan vi lista mängder av spel som har mängder av olika mekaniker och strukturer som gör X eller Y vilket i sin tur gör rälsning mer eller mindre svårt (beroende på vad man menar med rälsning och vilka inslag man vill ha bort).

Alltså, använder du spelets färdighetsmekanik, stridsregler m.m. så kan du inte rälsa. För de kommer att sabba din rälsprepp. Hela tiden. Sedan finns det spel som löser det på andra sätt, men även där kan du med en informell klausul gå runt det. "Nej, du får inte sätta scener som går emot min prepp, för jag har alltid rätt".

Vill du inte rälsa? Sluta rälsa. Spela spelet.

 

[Zeedox]

För att du ska kunna rälsa så måste du ignorera reglerna.

Jag har spelat flera gånger med SL där vi följt alla spelets regler, men jag ändå känt mig ordentligt rälsad. Vice versa har jag vid tillfällen också rälsat spelare ganska hårt, utan att ignorera några regler. Så jag har svårt att hänga med på detta argument. Vilka regler är det man behöver ignorera?

 

[entomophobiac]

Jag tror inte att det finns några spel, traddiga eller andra, som innehåller några som helst rälsningsmoment i sitt grundutförande. Nästan alltid kommer dessa med det första publicerade äventyret. Det är där krocken sker. Äventyret behöver såklart inte vara publicerat, utan det kan vara din egen prepp. Men oavsett, det är där krocken uppstår (om den uppstår).

Väldigt träffsäker summering, tycker jag. Ställningstagandet blir sedan vad en själv tycker är viktigast. Flera av mina rollspelande vänner spelar för att de antingen vill uppleva eller skriva berättelser (och "berättelse" då som något som är förutbestämt, inte något som uppstår genom spel). För dem är rälsningen ett ickeproblem. För dem kommer alla rollspel i praktiken vara "enkla" att styra som SL, för det är ändå SL som bestämmer. Misslyckas du med slaget så kommer du ändå komma vidare.

Vilka regler är det man behöver ignorera?

Alla former av misslyckanden, som annars "blockerar" eller "stoppar" eller "bromsar" berättelsen, måste generellt stryka på foten. Liksom stridsreglers olika utfall, om de sker när det inte passar. Eller egentligen det mesta som sker när det inte passar. En rollperson som kan sprängämnen och börjar med en sprängladdning i fickan framrullad på någon rollpersonstabell, men som inte får använda den eller arbiträrt tappar bort den för att det skulle bli "för lätt" att komma igenom den låsta dörren som SL vet dyker upp senare. Såna saker.

Eller när jag vill att min rollperson är en enstöring, och SL säger åt mig att min kompis som jag inte träffat på länge bor här, och tycker det är en invit att interagera. Wink wink nudge-with-a-hammer.

 

[Mogger]

Jag har spelat flera gånger med SL där vi följt alla spelets regler, men jag ändå känt mig ordentligt rälsad. Vice versa har jag vid tillfällen också rälsat spelare ganska hårt, utan att ignorera några regler. Så jag har svårt att hänga med på detta argument. Vilka regler är det man behöver ignorera?

Det kan jag nog inte svara på. Om ingen rälsar dig men du ändå känner dig rälsad måste det väl vara något annat som händer?

Och visst kan man väl "ha tur" när spelets regler följer rälsen, men det lär ju inte ske speciellt ofta.

 

[Genesis]

Rälsning är per definition en story som någon redan har kommit på och som SL driver spelandet mot så att det som sker runt spelbordet och det som redan har planerats ligger så nära varandra som möjligt.

Jag tror inte att det finns några spel, traddiga eller andra, som innehåller några som helst rälsningsmoment i sitt grundutförande. Nästan alltid kommer dessa med det första publicerade äventyret. Det är där krocken sker. Äventyret behöver såklart inte vara publicerat, utan det kan vara din egen prepp. Men oavsett, det är där krocken uppstår (om den uppstår).

Det går alltså inte att säga att tradspelen är mer tillåtande. Tvärtom krävs det ju en klausul, informell eller inte, som säger:

För att du ska kunna rälsa så måste du ignorera reglerna.

Så för mig är det alltså inte det minsta konstigt att säga;

Vill du spela ett spel där rälsning görs så svårt som möjligt, följ spelets regler.

Sedan kan vi lista mängder av spel som har mängder av olika mekaniker och strukturer som gör X eller Y vilket i sin tur gör rälsning mer eller mindre svårt (beroende på vad man menar med rälsning och vilka inslag man vill ha bort).

Alltså, använder du spelets färdighetsmekanik, stridsregler m.m. så kan du inte rälsa. För de kommer att sabba din rälsprepp. Hela tiden. Sedan finns det spel som löser det på andra sätt, men även där kan du med en informell klausul gå runt det. "Nej, du får inte sätta scener som går emot min prepp, för jag har alltid rätt".

Vill du inte rälsa? Sluta rälsa. Spela spelet.

Okej, så argumentet är istället "Det är omöjligt att rälsa i tradspel, därför kan inga mekaniker göra det svårare"? Det är ju ett lite mer nyanserat argument. Men vi vet ju att rälsning sker och har skett. Liksom, det är inte som att det finns en snubbe som gjorde det en gång. Det är jättevanligt att höra berättelser om det, både här på forumet och när man pratar med folk. Inte så att alla gör det, men det är ju definitivt inte ett udda och sällsynt fenomen. Och jag tvivlar på att de flesta som gör det ser det som att de ignorerar reglerna. De som gör det med dolda slag, absolut, men det är ju långt ifrån den enda illusionisttekniken. Kvantresen är ju ett klassiskt exempel som inte kräver att man bryter några regler.

Så det känns så otroligt onyanserat att säga att rälsning är omöjligt i tradspel, eller att alla som använder illusionisttekniker är rövhål som sabbar spelet och som skulle sabba alla spel oavsett regler för att driva igenom sin story. För mig låter det helt skilt från min egen erfarenhet och de otaliga berättelser om rälsning jag har hört talas om.

Det känns som ett så otroligt kategoriskt och svartvitt synsätt.

Vad jag läser in är att folk uppfattar som att någon i den här tråden har kritiserat tradspelen för att det går att rälsa i dem, och därför vill försvara dem. Det tror jag inte att någon har gjort. Jag har då inte gjort det.

 

[Mogger]

Okej, så argumentet är istället "Det är omöjligt att rälsa i tradspel, därför kan inga mekaniker göra det svårare"? Det är ju ett lite mer nyanserat argument. Men vi vet ju att rälsning sker och har skett. Liksom, det är inte som att det finns en snubbe som gjorde det en gång. Det är jättevanligt att höra berättelser om det, både här på forumet och när man pratar med folk. Inte så att alla gör det, men det är ju definitivt inte ett udda och sällsynt fenomen. Och jag tvivlar på att de flesta som gör det ser det som att de ignorerar reglerna. De som gör det med dolda slag, absolut, men det är ju långt ifrån den enda illusionisttekniken. Kvantresen är ju ett klassiskt exempel.

Så det känns så otroligt onyanserat att säga att rälsning är omöjligt i tradspel, eller att alla som använder illusionisttekniker är rövhål som sabbar spelet och som skulle sabba alla spel oavsett regler för att driva igenom sin story. För mig låter det helt skilt från min egen erfarenhet och de otaliga berättelser om rälsning jag har hört talas om.

Det känns som ett så otroligt kategoriskt och svartvitt synsätt.

Vad jag läser in är att folk uppfattar som att någon i den här tråden har kritiserat tradspelen för att det går att rälsa i dem, och därför vill försvara dem. Det tror jag inte att någon har gjort. Jag har då inte gjort det.

Jag tycker mest bara att mitt argument sköts ner och dissades rätt hårt och nu försöker jag förklara varför det är relevant men då skjuts det ner och dissas igen

Sedan skriver du massor som jag varken nämnt eller ens antytt så jag antar att jag har missat att läsa en drös inlägg i tråden och att du egentligen adresserar någon annans argument.

 

[Genesis]

Jag tycker mest bara att mitt argument sköts ner och dissades rätt hårt och nu försöker jag förklara varför det är relevant men då skjuts det ner och dissas igen

Sedan skriver du massor som jag varken nämnt eller ens antytt så jag antar att jag har missat att läsa en drös inlägg i tråden.

Det du citerade i inlägget jag svarade på var ju från min diskussion med @Christoffer, och jag skrev en del saker i inlägget som jag upplever har nämnts i den diskussionstråden. Det var inte menat att antyda att du hade sagt dem, utan mer att du argumenterar för samma sak som Christoffer, och med skilda men liknande argument, så det var därför jag tog med det. Inte menat att lägga ord i munnen på dig.

Men jag tycker fortfarande att det känns galet att säga att det inte går att rälsa i tradspel om man följer reglerna. Det tror jag absolut att det går, och jag tvivlar på att de flesta som gör det upplever att de inte spelar enligt reglerna.

 

[Genesis]

Nu ska jag i alla fall strax åka och spela rollspel! Så jag lämnar den här tråden. Hoppas att jag inte varit för barsk eller kategorisk. Jag blev lite frustrerad över att jag upplevde att jag tillskrevs åsikter jag inte hade. Absolut inget illa menat till vare sig @Mogger (herregud, jag skriver fortfarande @Måns och måste ändra mig) eller @Christoffer.

 

[Zeedox]

Det kan jag nog inte svara på. Om ingen rälsar dig men du ändå känner dig rälsad måste det väl vara något annat som händer?

Och visst kan man väl "ha tur" när spelets regler följer rälsen, men det lär ju inte ske speciellt ofta.

Eller så har jag bara blivit rälsad?

Vad innebär rälsning och spelledar-handlingsplanering för dig? För om jag förstår dig rätt tänker du att det är något som inte är möjligt när det finns färdighetsslag som kan misslyckas? Det låter udda för mig, vilket är varför jag vill förtydliga för att förstå bättra.

 

[entomophobiac]

Så det känns så otroligt onyanserat att säga att rälsning är omöjligt i tradspel, eller att alla som använder illusionisttekniker är rövhål som sabbar spelet och som skulle sabba alla spel oavsett regler för att driva igenom sin story.

Som läsare och spelare av rollspel känner jag väl igen mig, istället. Framförallt i brytpunkten mellan vad som står i spelen och hur spelen faktiskt spelas. Som @Mogger skrev om undantagen som uppstår; "Nästan alltid kommer dessa med det första publicerade äventyret". Inklusive brasklapp om att de inte måste vara publicerade äventyr.

Eftersom jag läser kampanj just nu kan jag ju jämföra den rymdskeppsåkande gruppen med en skum framslagen uppdragsgivare, som ni får från reglerna, med att ni måste stanna på rymdstationen Coriolis för det är där saker händer och hörrni kommer ni ihåg er barndomsvän Jeppo som bor i stadsdelen Flumgränd; är nog dags att hälsa på henom.

Spelade något spel där det var en tid som skulle passas och det var svinviktigt av anledningar. Men på grund av tärningsslag mot hästarnas fysik så strök hästarna med av alldeles för tjocka riddare och alldeles för hård ritt och det blev helt omöjligt att hinna. Men vi hann ändå. Tycker det är ett ganska bra exempel på regler vs räls.

Men jag håller faktiskt med om att de flesta rollspelen inte lämpar sig skitbra för räls annat än när de bryter sitt egna kontrakt med uppmaningen att skita i reglerna för ståryns skull.

 

[Christoffer]

Så det känns så otroligt onyanserat att säga att rälsning är omöjligt i tradspel, eller att alla som använder illusionisttekniker är rövhål som sabbar spelet och som skulle sabba alla spel oavsett regler för att driva igenom sin story. För mig låter det helt skilt från min egen erfarenhet och de otaliga berättelser om rälsning jag har hört talas om.

Alltså ta det lite chill, läs vad som skrivs. För att gå igång rejält på att någon inte läser vad du skriver (vilket sen visar sig att jag visst gjorde) så gör du inget jättebra jobb på att läsa själv och besvara just det.

Jag sa att en spelledare som använder sin makt för att driva igenom något är ett arsel, ja, men det sker ju i kontexten av att vi önskar ett spel där vi inte preppat vad som ska hända framåt. Dvs spelledaren bryter mot vad vi ville åt, dvs att vår interaktion kring bordet skulle få spela roll. På samma sätt är jag ett arsel om jag sätter en ny scen i någon där vi roterar SLande och bara sätter ut en ny dörr. Eller helt ignorerar vad som etablerats och kör på något eget.

Själv tycker jag ju rälsning kan skippas som term, för vad det handlar om är ju just att någon använder sin makt för att driva genom något utan hänsyn till saker som etablerats. Ex. ignorerar utfall eller tidigare satta scener. Och det sker ju garanterat i alla rollspel, självfallet mycket oftare i spel som direkt har det som råd att vi ska ignorera detta för att driva fram en viss dramaturgi tex. Men, vill vi inte det så kommer ingen mekanik eller uppdelning i världen rädda oss om någon i gruppen ändå skiter i allt och kör sin grej. Så utifrån det tycker jag helt klart arsel är en befogad term för just den personen. Men som sagt, märk väl att jag inte kallar den SL som kör igenom ett CoC-scenario med en grupp som vill det för ett arsel. Kallar den som i Zombie Cinema totalt struntar i massa saker som etablerats för att sätta en scen med sina koola idé för ett arsel, likväl som spelledaren som totalt ignorerar att ett slag slagits och lyckats för att ta sig förbi en dörr.

 

[Christoffer]

Nu ska jag i alla fall strax åka och spela rollspel! Så jag lämnar den här tråden. Hoppas att jag inte varit för barsk eller kategorisk. Jag blev lite frustrerad över att jag upplevde att jag tillskrevs åsikter jag inte hade. Absolut inget illa menat till vare sig @Mogger (herregud, jag skriver fortfarande @Måns och måste ändra mig) eller @Christoffer.

Äh, lugnt! Bara att ryta från när det känns relevant. Np! Spela lugnt och hoppas det blir grymt!

 

[Mogger]

Det du citerade i inlägget jag svarade på var ju från min diskussion med @Christoffer, och jag skrev en del saker i inlägget som jag upplever har nämnts i den diskussionstråden. Det var inte menat att antyda att du hade sagt dem, utan mer att du argumenterar för samma sak som Christoffer, och med skilda men liknande argument, så det var därför jag tog med det. Inte menat att lägga ord i munnen på dig.

Men jag tycker fortfarande att det känns galet att säga att det inte går att rälsa i tradspel om man följer reglerna. Det tror jag absolut att det går, och jag tvivlar på att de flesta som gör det upplever att de inte spelar enligt reglerna.

Ok, jag kan nyansera lite. Spelar du en episk kampanj, vilket var avstampet jag hade i trådens början, och tänker dig att du ska rälsa din spelgrupp genom hela den utan att vid något tillfälle tvingas ignorera regler så vill jag påstå att det är omöjligt. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle gå till. Jag behöver nog en drös konkreta exempel på det för att ens kunna forma tanken.

 

[EvilSpook]

Tror att jag inte riktigt förstår frågeställningen. Och framförallt det här avsnittet är nog det som kanske förvirrar diskussionen.

"Planerar" syftar här på att skriva en handling i förväg, och tex. försöka nå viktiga dramatiska höjdpunkter eller scener som är uttänkta i förväg.

Som jag ser det är det ganska stor skillnad på följande tolkningar.

A) Att i förväg försöka förutse eller planera för ett (eller flera) möjliga (eller troliga) händelseförlopp och i äventyrskonstruktionen ge stöd åt spelledaren för dessa olika utfall.

B) Att planera och genom förberedelser uppmuntra eller eftersträva ett visst händelseförlopp i t.ex formen av en Blorb.

C) Att genom samtal eller session 0 diskutera önskemål om teman eller händelser som man vill att spelet ska ta upp eller handla om, för att sedan gemensamt försöka styra spelet mot det.

D) Att SL har en planerad dramatisk kurva, och sen genom att anpassa tajming, pacing, scener och klippning försöker styra spelet för att matcha den.

E) Att SL genom att gestalta SLP:er, eller hur och när information förmedlas, försöker locka spelarna i vissa riktningar.

F) Att SL genom att gestalta SLP:er. eller hur och när information förmedlas, försöker styra spelarna i vissa riktningar.

G) Att SL genom kommentarer, hån eller andra meta-beteenden försöker styra spelarna i vissa riktningar.

H) Att SL genom att anpassa omständigheter som inte finns i preppen, försöker styra spelarna i vissa riktningar. Dessa begränsningar upplevs ofta som ”osynliga väggar”. (Om man får slå ett iaktagelseslag, sannolikheten att stöta på en viss typ av SLP, att undanhålla eller försvåra att få information)

I) Att SL styr spelarna genom att vaddera eller curla rollpersonerna. Att t.ex skydda dem från misslyckanden, skador och död genom fudgning eller för ”att vara schysst” och styra handlingen framåt.

J) Att direkt styra spelarna i vissa riktningar genom fejkade valsituationer, illusionism eller kvantresar.

K) Att indirekt styra spelarna genom mäktiga SLPer, gudomliga ingripanden, naturfenomen eller andra saker i fiktionen.

L) Att direkt styra rollpersonernas beteenden genom att öppet köra över spelarens förväntade agens.

M) varianter på ovanstående och etc.

Generellt tror jag att om SL innan spel förbereder olika alternativ, men att denne under spel låter berättelsen flöda fritt, så är det relativt oproblematiskt.

Men att under faktiskt spel tvinga fram eller öppet manipulera spelare eller system för att nå det tänkta händelseförloppet kan upplevas som väldigt otillfredsställande om det inte är nåt man kommit överens om innan.

Det finns alltså många möjliga tolkningar av vad ”planering” i ursprungsposten kan betyda. Vissa av dem har säkert en hel rad med spel som försvårar eller omöjliggör dem. Men att något spel skulle försvåra dem alla har jag svårt att se?

TL;DR
Förbereda/Planera=oftast bra.
Rälsa=oftast dåligt.
Vilket/Vad är det tråden egentligen handlar om?


//EvilSpook

 

[Quadrante]

Gissar att det mest handlat om: Spelledare vill planera för att något ska ske på ett visst sätt på en viss plats för denne har en ”cool idé”. Men om spelare får (genom regler) ändra det som sker i stunden (retcon) så funkar det inte.

 

[Mogger]

Eller så har jag bara blivit rälsad?

Vad innebär rälsning och spelledar-handlingsplanering för dig? För om jag förstår dig rätt tänker du att det är något som inte är möjligt när det finns färdighetsslag som kan misslyckas? Det låter udda för mig, vilket är varför jag vill förtydliga för att förstå bättra.

Nä... Jag menar bara att förr eller senare så kommer regler (eller påhitt från spelarna) krocka med din prepp och då tycker jag man ske bejaka det, snarare än försöka negera händelseutvecklingen.

 

[Bifur]

Jag tror inte att det finns några spel, traddiga eller andra, som innehåller några som helst rälsningsmoment i sitt grundutförande. Nästan alltid kommer dessa med det första publicerade äventyret. Det är där krocken sker. Äventyret behöver såklart inte vara publicerat, utan det kan vara din egen prepp. Men oavsett, det är där krocken uppstår (om den uppstår).

Sidospår men detta får mig att fundera på varför den hållningen nästan alltid är utgångspunkten? (Ok, jag vet varför så vi behöver inte tröska det.) I praktiken är det i många fall så det är äventyren som styr hur spelet ska spelas, mycket mer än reglerna och det är helt uppenbart för alla. Där reglerna är till för att styra hur berättelsen gestaltas men inte dess övergripande riktning.

Jag tycker fler spel skulle våga bejaka det och rent ut skriva "om reglerna och äventyret krockar, följ äventyret" (och ja, det är väl det som är de där SL-tipsen vi bortser från här).