Rollspel som passar grupp där flera deltagare kommer missa spelpass till och från

[Feuflux]

Kom inte på en kortare titel, men tanken är alltså att hitta rollspel (regelsystem/koncept/äventyrsstruktur/etc) som passar bra till en rollspelsgrupp där man vill kunna spela varje varannan vecka och det inte ska bli konstigt om X antal spelare saknas.

Vad jag vill slippa:
* Det här spelpasset har vi nåt fram till intrigens höjdpunkt och... Kalle som spelar gruppens stora ryktesspridare är inte med så det blir antiklimax (det är inte bara en rollperson som är borta, utan alla konfliktlinjer till och från den personen blir oanvändbara).
* Vi bröt när striden precis började senast och... varken Lisa med sin riddare eller Anastasias bågskytt är med (det är inte bara en rollperson som är borta utan ett kompetensområde som plötsligt inte finns).
* Bättre exempel här som punkt tre, etc.

Jag spelar som regel inte såhär (dvs allt eller inget, även om vi pratat om att vi borde spela nåt annat bara för att hålla igång om en spelare inte kan vara med i ena spelgruppen, men det blir aldrig så) - men nu är det kollegor (kul!) som börjar prata om att sätta ihop en grupp och ha den här premissen. Så jag fiskar efter vad man ska tänka på. Spontant tänker jag ett smugglargäng (Firefly-hållet) där den tillgängliga delen av gänget står för "veckans uppdrag", men jag gillar inte riktigt "veckans uppdrag" för det finns ju inget som säger att man kommer bli klar på en spelkväll.

 

[luddwig]

I min nuvarande kampanj är rollfigurerna vagabonder i världsrymden. Frånvarande spelares rollpersoner är upptagna med att fixa något som rör gruppens rymdskepp och deltar därför inte i spelmötets aktiviteter.

Nästa kampanj blir Naram Akaris ruiner till Svärd och svartkonst. Varje spelmöte blir en dagstur till ruinerna. Frånvarande spelares rollpersoner har drabbats av någon djungelsjukdom och måste vila i lägret.

Generellt blev allt mycket bättre när min spelgrupp tog bort kravet på att bara spela när alla kunde vara med. Dels spelar vi oftare numera, dels är det ingen som behöver ha dåligt samvete för att de saboterar ett spelpass. Att någon rollperson är mystiskt frånvarande går lätt att bortse ifrån. Standardskämtet är att skådespelaren som spelar den rollen i tv-serien råkat ut för något, till exempel en stukad fot, svinpest, svår bakfylla eller bråk med tv-bolaget.

 

[Skarpskytten]

Pendragon! Varje spelmöte motsvarar ett år i spelvärlden och kretsar kring en eller två större händelser (äventyr, slag, turnerning, fest). Utmaningen är att faktisk hålla ett år per spelmöte, men klarar man det funkar det jättebra.

Ars Magica med sitt ”troupe play” borde också funka, men det är ett mycket mer krävande spel.

 

[erikt]

Det stora problemet är väl att se till att varje äventyr (eller motsvarande) faktiskt går att klämma in på ett enda speltillfälle.
Klarar man bara av det så går det nog att få de flesta spel att fungera, men klarar man inte det så blir det i stort sett alltid besvärligt att hantera saknade spelare.

Man kan ju alltid låta saknade spelares rollpersoner skötas av SL/gruppen som helhet, men det är en lösning som har en del uppenbara nackdelar.

 

[Bifur]

Din andra punkt är ju svår i alla spel. Annars tänker jag att något i stil med Arkham Detective Tales, en serie Trail of Cthulhu scenarion där man spelar poliser i NY. Aldrig något konstig om någon har ett annat jobb just den dagen etc.

 

[krank]

Spontant tänker jag ett smugglargäng (Firefly-hållet) där den tillgängliga delen av gänget står för "veckans uppdrag", men jag gillar inte riktigt "veckans uppdrag" för det finns ju inget som säger att man kommer bli klar på en spelkväll.

Nyckeln är, tänker jag, att välja ett veckans-uppdrag-spel där man inte reser till jordens (eller universums) alla hörn. Ett där det är helt rimligt att en av rollpersonerna plötsligt måste (tillfälligt) sticka och… jag vet inte, fixa med familjeangelägenheter, vika tvätt, hämta barnen eller sitta på kvarsittning.

Ur Varselklotet och Flodskörden tror jag därmed kan funka ypperligt. Jag tror också att mitt eget Ödesväktarna bör kunna förslå, då allt där utspelar sig i en enda stor stad. More than Humans default-setting utspelar sig i och kring Chicago, och rollpersonerna har privatliv som behöver balanseras.

Jag tänker att punkt två mest är ett problem när man spelar äventyr där det finns vissa kompetensområden som absolut måste finnas för att ett uppdrag ska kunna klaras… för annars är det ju bara att hitta en annan lösning. Alla spel jag räknade upp tycker jag medger att de flesta problem löses på många olika sätt, rent genremässigt. Om spelledaren designar äventyr på så sätt att de kräver en viss rollperson för att kunna lösas… då är det väl så. Så gör inte det =)

 

[Björn den gode]

men jag gillar inte riktigt "veckans uppdrag" för det finns ju inget som säger att man kommer bli klar på en spelkväll.

Fast det gör det ju, själva kampanjformen med veckans uppdrag dikterar att man kommer att bli klar med veckans uppdrag, oavsett om det lyckas eller misslyckas, på just en kväll. För att det ska bli riktigt bra så behöver man bli bra på pacing (särskilt som SL om det är ett spel med sådant) men vi lyckas ju ändå spela konventscenarion eller enkvällsäventyr på just en kväll, varenda gång (ok, nästan), så om man bara utgår från att man måste vara klar med uppdraget varje kväll så kommer det nog oftast bli bra, och när det inte blir bra så är alltså inte lösningen att låta det pågå en kväll till utan då får man hitta ett slut ändå på ett eller annat sätt.

Nu har jag inte spelat Aliens, men tror att cineastiskt aliens skulle kunna vara ett bra val, jag spelade länge i en kampanj i Linköping USCM där själva premissen var att när någon SL hade ett scenario klart så annonserades det ut och dom fem första spelarna som svarade tog sina roller och körde med dom. Totalt var vi väl cirka 50 spelare och 5 spelledare eller så (gick lite upp och ner) så det var garanterat aldrig samma fem spelare från en gång till en annan och det fungerade superbra.

 

[Genesis]

In a Wicked Age är ju det klassiska svaret. Det är byggt precis för den här typen av spel. Inspectres är en annan klassiker som jag har kampanjat i med den här premissen. Där är man ju ett företag som tar emot uppdrag, så det handlar ju helt enkelt om vilka som har jouren när samtalet kommer. Det har dessutom en pacingmekanism som hjälper till att se till att ni blir klara med ett uppdrag på en kväll.

 

[Lemur]

West Marches är ett koncept som är sprunget ur det behovet. Där det till och med inte behöver vara samma spelare från gång till gång. Varje spelpass är en expedition som börjar och slutar i samhället. Det blir "veckans expedition" snarare än "veckans uppdrag".

 

[God45]

Superhjälte spel som Krank redan har nämnt fungerar jättebra. Spindel-Mannen är inte med idag för han gör något annat (vilket både kan vara något privat eller att Green Goblin behöver stoppas i hans solobok). Även team böcker gör den här grejen ganska ofta. Wolverine är inte här den här veckan, ingen ifrågasätter det för Wolverine har ett fullt liv och folk vill fråga lika lite som du vill fråga när Karl missar en dag på jobbet. Man håller käften och antar att han VABar. Och när han randomly kommer in och kloar folk nästa session så är ingen förvånad för han är en superhjälte och det är vad de gör.

Spelar man Supergänget kan man till och med ha exakt samma anledning till att inte kunna vara med.

 

[kaptendral]

Jag skulle säga spel som utspelar sig på ungefär samma ställe, där rollpersonerna har sina egna agendor och inte alltid sitter ihop i en äventyrargrupp. Lite som @krank är inne på. Spel där man kan återkomma till en RP efter en session och fråga ”vad har du haft för dig sen sist?”

 

[Rangertheman]

Vi kör oftast meta-vägen och förklarar inte varför vissa rollpersoner saknas vid vissa tillfällen. De bara gör det. Det är så klart svårt om man bryter föregående spelpass på ett ställe då någons specialkunskaper behövs och den rollpersonen inte är med nästa gång. Bäst är om man kan bryta på ett hyfsat neutralt ställe. Ibland har vi gjort så att frånvarande rollpersoner ändå glider med som en slags skugg-SLP, som kan bidra med vissa handlingar om det är viktigt för att föra berättelsen framåt. Är spelaren till den enda låsdyrkande rollpersonen borta gången då gruppen ska bryta sig in hos den onda skurken, är det inte så lyckat. Alternativt får de göra något annat det spelpasset.

Edit: Monster of the Week kan annars vara en idé.

 

[Zire]

Nordiska väsen.

Man börjar och slutar alltid i Uppsala. "Äventyrsgruppen" är olika medlemmar i sällskapet, där rollpersoner kan komma och gå som de vill mellan äventyren. Tanken är att äventyren är korta och följer ett formellt upplägg med en intro där man förbereder sig och reser till platsen och där börjar mysteriet och rollspelande "som vanligt", leta ledtrådar, interagera med personer och försöker ta reda på vad som har hänt och hur man kan lösa uppdraget. Jag har inte testat det själv i praktiken, men det verkar väl anpassat för korta möten med en ombytlig grupp. Man kan nog ha som "regel" att man bara har tiden för spelmötet på sig att lösa mysteriet, sedan behöver man resa tillbaka till Uppsala. Det finns lite kampanjande iom att man kan bygga upp sitt högkvarter (som ger fördelar), SLPs kan återkomma, man kan få lyten och föremål som hänger kvar mellan uppdragen etc.

Själva spelet är ett mytiskt 1800-tals inspirerat norden (historia är inte så noga) med väsen och mysterier. Man kan försöka spela det lite mer skräck om man vill, men jag tyckte stilen snarare verkar passa för mysigt mysterielösande.

 

[TobiasEkwall]

Vi kör svärdets sång så och där säger vi inte så mycket, "ulfang bestämde sig tydligen för att.... Öh... Jaga ....ensam just nu."
" Jaja han hinner nog ikapp oss sen."

Annars tänker jag att blades in the dark skulle funka super. Både till en kväll, ett uppdrag grejen och man är med när man kan. Det ska ju dessutom finnas runt en miljon hacks till det om man är mer sugen på sci-fi än spök-steampunk

Nordiska väsen.

Man börjar och slutar alltid i Uppsala. "Äventyrsgruppen" är olika medlemmar i sällskapet, där rollpersoner kan komma och gå som de vill mellan äventyren. Tanken är att äventyren är korta och följer ett formellt upplägg med en intro där man förbereder sig och reser till platsen och där börjar mysteriet och rollspelande "som vanligt", leta ledtrådar, interagera med personer och försöker ta reda på vad som har hänt och hur man kan lösa uppdraget. Jag har inte testat det själv i praktiken, men det verkar väl anpassat för korta möten med en ombytlig grupp. Man kan nog ha som "regel" att man bara har tiden för spelmötet på sig att lösa mysteriet, sedan behöver man resa tillbaka till Uppsala. Det finns lite kampanjande iom att man kan bygga upp sitt högkvarter (som ger fördelar), SLPs kan återkomma, man kan få lyten och föremål som hänger kvar mellan uppdragen etc.

Själva spelet är ett mytiskt 1800-tals inspirerat norden (historia är inte så noga) med väsen och mysterier. Man kan försöka spela det lite mer skräck om man vill, men jag tyckte stilen snarare verkar passa för mysigt mysterielösande.

 

[Rickard]

* Det här spelpasset har vi nåt fram till intrigens höjdpunkt och... Kalle som spelar gruppens stora ryktesspridare är inte med så det blir antiklimax (det är inte bara en rollperson som är borta, utan alla konfliktlinjer till och från den personen blir oanvändbara).
* Vi bröt när striden precis började senast och... varken Lisa med sin riddare eller Anastasias bågskytt är med (det är inte bara en rollperson som är borta utan ett kompetensområde som plötsligt inte finns).

Om du inte vill spela one-shots, så är det enda jag kommer på är att ha flera spel igång samtidigt. "Nu dök Lisa och Kalle upp så vi kör Star Wars för där är ni båda med". Det var så vi hanterade vår spelgrupp när vi var 13 stycken och det var slumpmässigt vilka som dök upp.

Ett annat alternativ är att ha flera rollpersoner per spelare eller låta spelledaren sköta rollpersonerna, men det alternativet känns som om du redan har tänkt på.

Ett tredje är att lägga om hur du planerar, där du enbart planerar för en timmes spel, för spelarna kommer ändå att dra ut på tiden. Du kan alltid planera in valfria hinder på vägen om din timmesplanering ändå skulle gå för snabbt. Alternativt att kunna spola mer och reglera tiden på det sättet så att ni alltid blir klara.

 

[Brödbane]

Låter definitivt som West Marches-konceptet skulle relevant! En mer detaljerad nedbrytning av konceptet går att finna här: https://arsludi.lamemage.com/index.php/78/grand-experiments-west-marches/

Gällande system skulle jag rekommendera Coriolis om ni är sugna på rymdsmuggling. Det är tungt inspirerat av firefly och använder Fria Ligans väldigt nybörjarvänliga År noll-motor.
Skulle spontant låta spelet utgå från en nybyggarkoloni eller dylikt i ett avlägset system, där det finns behov av hjältar som kan ordna förnödenheter och utforska systemet. Coriolis har ett gäng uppdragsgeneratorer som kan användas för inspiration.

 

[Oldtimer]

Om du inte vill spela one-shots, så är det enda jag kommer på är att ha flera spel igång samtidigt. "Nu dök Lisa och Kalle upp så vi kör Star Wars för där är ni båda med". Det var så vi hanterade vår spelgrupp när vi var 13 stycken och det var slumpmässigt vilka som dök upp.

Jag kan inte låta bli att börja räkna ut hur många kombinationer av spelare det ger och hur många rollspel man behöver ha igång.

 

[Christoffer]

In a Wicked Age är ju det klassiska svaret. Det är byggt precis för den här typen av spel.

För oneshoots håller jag med. För kampanjspel skulle jag faktiskt rekommendera att inte röra IaWA just för att det bygger så mycket på igenkänning och sammankopplingar med tidigare spel. Visst det fungerar, men det riktigt fina kommer av att vi alla runt spelbordet känner igen och identifierar att svärdet som nämns i ett orakel, när en demon nämns och vi plötsligt inser att detta måste ju vara samma demon som min karaktär framkallade och band till sig men sen förlorade kontrollen över.... osv. Den här gemensamma blicken över det redan spelade tycker jag är en fantastisk aspekt av detta spel och lätt att det förloras om det är för mycket att vi kör med de som dyker upp.

 

[Christoffer]

Nu krockar detta med lite av de punkterna du @Feuflux tar upp, men rekommenderar ändå att läsa om open-table på lite olika ställen mest för att det är intressant och en lite bortglömd del av vår hobby. Det plus att inspireras av exempelvis d&d från 74 eller Runequest, ialf fram till andra utgåvan, som är än mer extrem på denna punkt, där spelvärldens tid är kopplad till vår verkliga tid. Vi spelar ett spelmöte i morgon, sen går det en vecka. Då går det en vecka i spelvärlden också (i Runequests fall går det 7 veckor, crazyhippiespel!!!). Detta gör att världen kan röra sig och utvecklas, folk kan slå sig ner, ha ett hem, arbeta. De äventyrar inte hela tiden utan "är" något annat också. Varje spelare kan ha flera karaktärer på olika platser och spela den som passar utifrån vilka som dyker upp. Och det en får är berättelsen om den här spelvärlden, eller regionen, mer än en episk story om just ett äventyrargäng. Det kan ju bli episkt ändå, och äventyrargäng kan ju spela roll i det episka som pjäser i något större, men på det hela blir det mer världen som står i centrum.

Säger inte att det är svaret. Mest att detta är ett svar som kan vara av intresse för någon. Själv är jag himla pepp och funderat länge på att starta något sådant med Traveller som avstamp.

Spana in tex:

Open Table Manifesto

Back in 2011 I wrote an essay titled Opening Your Game Table. It talked about how we can play our favorite games more, share them with more people, and create more of the memorable experiences we love

thealexandrian.net

eller än bättre.

Fifty Years of Fantasy Gaming and You Still Don’t Get It

Fifty years ago the first fantasy campaign was announced thusly: “There will be a medieval ‘Braunstein’ April 17, 1971 at the home of Dave Arneson from 1300 hrs to 2400 hrs with r…

jeffro.wordpress.com

 

[zo0ok]

Pendragon! Varje spelmöte motsvarar ett år i spelvärlden och kretsar kring en eller två större händelser (äventyr, slag, turnerning, fest). Utmaningen är att faktisk hålla ett år per spelmöte, men klarar man det funkar det jättebra.

Pendragon har också fördelen att rollpersonerna är ganska stationära, typiskt återvänder de hem mellan varje äventyr, och de har ett hem.
(det är ju fundamentalt svårare när gruppen är på ständigt resande fot genom Middle Earth)

Inget hindrar att man kör något solo- eller sidequest utöver det större äventyret, med bara en mindre grupp närvarande.

(det här vet ju Skarpskytten redan, men för trådstartaren kan det vara intressant)