Nekromanti Rollspel till häst...

[Korpen]

Nu är jag antagligen lite konstig, men jag tycker faktiskt äventyrslogistik är roligt.
Det behöver inte vara speciellt detaljerat, men det ska finnas med som moment att man faktiskt behöver fundera på hur man gör med mat och vatten under den tre år långa ökenvandringen, om sånt bara viftas bort tycker jag det förstör mitt intresse för spelet.

Vad gäller hästar och riddjur så finns det till att börja med en rent spelmässig balans mellan vad de bidrar med (i strid) och hur mycket bekymmer det är att hålla dem vid liv under ett äventyr, är det mycket bekymmer för ganska liten användbarhet så är det inte konstigt att de ignoreras.
Jag tycker Pendragon faktiskt löser det rätt snyggt, bonusarna för att slåss till häst (och avdragen för att vara till fots mot folk till häst) är massiva och man har dessutom alltid med sig väpnare (och pager) som tar hand om den vardagliga skötseln. Sen är iofs en äventyrargrupp på fyra personer omgivna av 4-6 väpnare och betjänter samt nästan 20 hästar…

 

[solvebring]

Om så icke så varför inte?

Det blir ju bakvänt, helt enkelt, tänker jag.
Varför fokusera på tillägget (riddjuret) istället för det naturliga (personens egna förflyttning)?

Man går och för sig naturligt på sina egna ben. Det är också främst på egna ben man kan ta sig an varierande terräng. Som andra har sagt är det ju dessutom helt klart bättre att knata i t.ex. ett grottsystem än att rida i det.

Osv.

 

[Chryckan]

Om så icke så varför inte?

Det blir ju bakvänt, helt enkelt, tänker jag.
Varför fokusera på tillägget (riddjuret) istället för det naturliga (personens egna förflyttning)?

Man går och för sig naturligt på sina egna ben. Det är också främst på egna ben man kan ta sig an varierande terräng. Som andra har sagt är det ju dessutom helt klart bättre att knata i t.ex. ett grottsystem än att rida i det.

Osv.

Varför måste det vara ett tillägg?
Varför kan det inte vara den primära spelmekaniken?


Och varför måste fokus på rollspel ligga på att man måste knata in i grottsystem?
Räknas rollspel bara om fokuset ligger på att man måste ner i grottor och gröta?

Varför är det så otänkbart att den primära striden sker till häst (eller på något annat snarlikt sätt) och strid till fots blir tillägget?
Spelmekaniskt är ju båda lika lätta att åstadkomma så det måste ju finnas något annat skäl?

 

[Skarpskytten]

Jag tycker logistikdiskussionen är intressant, men det gränsar nog mot trådkapning, så jag släpper det.

Jag tycker Pendragon faktiskt löser det rätt snyggt, bonusarna för att slåss till häst (och avdragen för att vara till fots mot folk till häst) är massiva och man har dessutom alltid med sig väpnare (och pager) som tar hand om den vardagliga skötseln. Sen är iofs en äventyrargrupp på fyra personer omgivna av 4-6 väpnare och betjänter samt nästan 20 hästar.

Absolut! Pendragon regler för hästar är på många sätt mycket bra, och väl anpassade till settingen och genren (heroisk riddaraction och moralisk problemlösning). Men jag vet inte om jag skulle säga att de är så intressanta. DnD 3.x har ett mycket mer avancerat system för strid till häst. Och systemet gör inte mer av hästar än att de ger en feta bonusar.

Man hade ju kunnat tänka sig ett system som tex betonade relationen mellan ryttare och riddjur. Om du envisas med att få din häst svedd av drakeld, så kanske den vägrar ridan an när du konfronterar din sjunde drake. En ryttare med en viss personlighet skulle kunna få för- och nackdelar beroende på hur hans personlighet matchar hans riddjur (det är skillnad på en flygödla och en sheltlandsponny). Något åt det hållet.

Jag skulle kunna tänka mig att Elf Quest RPG har lite mer av regler kring riddjur, med tanke på hur viktiga de är i seriealbumen. Men jag vet inte. Hittade ett rollformulär, som i alla fall har utrymmme för stats för en "bond beast" [sic"] med: http://www.elfquest.com/social/index.php?do=/forum/-4/elfquest-character-sheet/

 

[Ymir]

Gör som Ripperdoc, spela en mongolkampanj ...det borde lösa problemet...

Standardproblemet med riddjur i rollspelsregler, to my mind, är att en ryttare inte verkar ha tillräckligt stor fördel mot någon som strider till fots jämfört med vad han borde ha; praktexemplet här är Eon.

 

[solvebring]

Varför måste det vara ett tillägg?
Varför kan det inte vara den primära spelmekaniken?

För att det inte alltid är givet att man sitter på hästryggen i alla tänkbara situationer och att närstrid antagligen är det vanligaste alternativet eftersom ridande strid är begränsat till terrängen.

Och varför måste fokus på rollspel ligga på att man måste knata in i grottsystem?
Räknas rollspel bara om fokuset ligger på att man måste ner i grottor och gröta?

Absolut inte. Det var menat som ett exempel på en miljö vanligen förekommande i fantasyspel där man inte får med sig hästen.

Varför är det så otänkbart att den primära striden sker till häst (eller på något annat snarlikt sätt) och strid till fots blir tillägget?

Handlar spelet om att spela just riddare på slagfältet eller något så är väl det okej. Då är beriden strid spelets nisch, annars ser jag det som sagt som ett tillägg av det skälet att beriden strid är begränsat till miljön - vilket bör göra närstrid till det mer vanligen förekommande. Om inte hela världen är ett enda stort slättland då vill säga.

Spelmekaniskt är ju båda lika lätta att åstadkomma så det måste ju finnas något annat skäl?

Jag tror jag har svarat på det ovan här nu i det här inlägget.

 

[Stormflare]

Standardproblemet med riddjur i rollspelsregler, to my mind, är att en ryttare inte verkar ha tillräckligt stor fördel mot någon som strider till fots jämfört med vad han borde ha; praktexemplet här är Eon.

Ofta förekommade problem brukar vara att det krävs slag för färdigheten (Rida) varje runda vid strid till häst, förflyttning räknas ofta som en handling vilket ger ökad svårighetsgrad på andra handlingar och att stridsystemen sällan har metoder att hantera snabba förflyttningar.

 

[Zimith_UBBT]

Ett stort problem i många fantasyspel är fokus på miljöer där hästar inte funkar, sant. Detta bidrar också till en allmän känsla jag haft i både D&D och DoD att hästen mest är en liability som kan dö, bli lämnad utanför en krypta, måste utfodras och vattnas, i kontrast till ganska ljumma fördelar. I D&D och Pathfinder kan hästen bli ganska okej i utomhusstrider men då måste man först investera ett antal feats, och det gör man inte om man ska grottkrypa halva tiden.

Jag har begränsad erfarenhet av hästar i den riktigt riktiga verkligheten men de som alltid slagit mig när jag faktiskt ridigt är vilken power man har jämfört med fotgängare. Man sitter trots allt 1 meter ovanför alla, och dessutom på ett fordon som väger ett halvt ton och luktar ganska illa; en häst är inget man ställer sig i vägen för i onödan. I hög hastighet är det inte svårt att föreställa sig att man skulle dominera ett slagfält bland fiender till fots.

Rent historiskt hade ju hästen en avgörande roll i strid, även om det på sikt utvecklades strategier för att motverka rytteriets dominans. Hästens fördelar borde fantasyrollspel som har något anspråk på historisk trovärdighet (och de har de flesta) spegla genom saftiga bonusar. Varför så inte är fallet begriper jag faktiskt inte; problemet att utfodra och underhålla en häst borde knappast vara i fokus här.

Att hästar lätt kan dö i strid och därmed ses som lättförgängliga, gissar jag visserligen är sant men man ska komma ihåg att stridstränade hingstar var värdefullare än något annat en berider krigare hade. Enligt en obekräftad källa var en stridshäst i 1200-talets Frankrike väärd lika mycket som 40 årsavkastningar för ett litet jordbruk. Så dyra var de inte i Sverige men i Alsnö stadgar (1280ish) står det att en frälseman ska tillhandahålla en häst värd 40 mark. Priset på stridshästar under medeltiden varierade mellan 40 och 140 mark penningar. Det kan jämföras med att en hel kvarn kostade 100 mark penningar. Därmed hade fotsoldaterna mycket goda skäl att inte sikta på hästen hela tiden.

I mitt eget medeltidslir vill jag att karaktärerna ska vara beridna och därför har de saftiga bonusar i strid mot fotgängare. Dessutom spenderar ryttaren ingen tid på att styra hästen annat om hon vill göra särskilda ryttarmanövrar såsom att rida ned en motståndare. Hästen sköter dessutom hela ens förflyttning samt att det är det enda sättet att bli av med penalties för tung rustning.