System utan regler; baserat på erfarenheter
God45 said:
Menar du att man bygger ett spel där strid inte är poängen och man inte har regler för det? För då får du inga strider.
Med strider, menar du då allt med fysiska konflikter? Låt mig citera
Inspectres.
"Atheltics
If the academic skill represents your character's brain then brawn is measuring by the Athletics skill. Anything physical (running, swimming, hiding, climbin and yets...fighting) is dovered by Athletics. Firing weapons, /.../ is also covered by this skill."
Låt mig också citera vad du skriver i ett annat inlägg. "Ja men de är regler för att skjuta någon med en pistol eller slå dem på käften så, stridsregler."
Du behöver inte använda Athletics för att slåss, men folk kommer ändå att göra det. Jag gissar på att det är mestadels
baserat på deras tidigare erfarenheter med rollspel. I spelet
Psychodrame finns det bara konflikt-regler, istället för att dela in det i fysiska konflikter (ex. strid), sociala konflikter (ex. övertala) etc., men deltagarna kommer ändå att ibland använda våld för att driva igenom konflikterna.
Så i rollspel där strid inte är poängen kommer våld ändå att förekomma. Det är min erfarenhet i alla fall. Även i spel som inte ens har konfliktregler.
---
Det nästföljande kommer inte ha så mycket med tråden i övrigt att göra.
God45 said:
Eller menar du att man tar D&D och plcokar bort to hit reglerna? För då fungerar spelet inte längre och man får köra friform.
Friform?
Låt mig delge min synpunkt på friform.
När sociologen Roger Caillois analyserade spel så skapade han bland annat två termer: padeia och ludus. Padeia är fritt fantiserande utan några gränser medan ludus är att strukturerade aktiviteter och explicita regler (kort förklarat). Han satte olika spel på en skala mellan padeia och ludus. Friform skulle antagligen hamna nära padeia.
Raph Koster skriver i Theory of Fun: 10 Years Later hans syn på padia och ludus. Han anser att padeia och ludus är en falsk dikotomi och att båda är regler. Padea är outtalade regler medan ludus är uttalade regler. Den förra är spelstrukturer som personerna använder sig av
baserade på deras tidigare erfarenheter med (roll)spel.
Varför skrev jag "spelstrukturer" och inte "regler". Jo, för under det senaste årtiondet fann jag »strukturerad friform« och insåg att det är inget annat än tekniker som är satta i strukturer för att spela ett spel. I samma veva insåg jag att regler inte är något annat än mekaniker satta i strukturer för att spela ett spel. Både tekniker och regler är med andra ord spelstrukturer.
Det finns två typer av strukturer: procedurer och potter. Procedurer är listor där du kör alltid i ordning. De kan loopa in i sig själva eller utlösa andra procedurer. Potter är istället listor av saker där du kan välja fritt, som från ett plockbord. I
Apocalypse World har du en procedur för hur du använder moves men du har en pott av moves att välja från.
Saken är den att om du vill friforma så är det inget annat än padeia och padeia är att välja från potter av outtalade strukturer som personen har skapat eller upptäckt från tidigare erfarenheter. Det finns med andra ord inget "friform", åtminstone inte om du använder termen som "systemlöst/regellöst/strukturlöst".
Själv brukar jag tala om strukturerad friform, för att tydliggöra att (vad folk normalt kallar) friform använder sig av uttalade tekniker.
/
Han som på samma gång kan säga att precis som han anser att det inte finns något som heter "friform" så finns det inget som heter "improvisation" - det är bara padeia (=outtalade strukturer)