Jag är egentligen ganska traditionell på det viset att jag gillar "äventyr i fantasivärldar", alltså det klassiska sättet att spela, med en grupp hjältar som löser något problem. Spelstilen jag föredrar handlar om att skapa stämningsfulla scener och samspel mellan intressanta karaktärer (både rp och slp), där storyn inte är så viktig egentligen, utan mer en ram för inlevelsen i det enkla och småskaliga. Jag älskar att spela vardagsscener där man småpratar med varandra i sina roller och verkligen känner sig som en vanlig människa i en annan värld, bara med lite mer "hjälteförmågor".
Den typ av rollspel jag tycker mest om är sådana som har en väl utbyggd spelvärld som man kan fördjupa sig i, med kartor, världsbeskrivningar och allt som hör till. Världsböcker, kampanjmaterial och äventyr är mycket viktigare än regelböcker för mig. Just känslan att världen redan finns och är skapad av någon annan, och att spelgruppen tillsammans "träder in" och får utforska ett litet hörn av en större värld, det är något som fascinerar mig. Känslan att det finns en genomtänkt historia och kulturer o.s.v. där allt hänger samman i en stor helhet, det älskar jag. Plus att det visuella är oerhört viktigt för mig, åtminstone om jag ska spelleda. Finns det inte vackra bilder och en snygg layout så tappar jag intresset direkt. Det hänger väl ihop med detta att jag vill bli djupt försjunken i en fantasivärld på alla plan, och då hjälper vackra bilder och kartor väldigt mycket.
Regler däremot är totalt oviktigt, eftersom alla spel har för mycket regler, haha. Jag brukar skala bort 80% av reglerna när jag är SL och bara köra en minimalistisk kärna, enklast möjliga variant av grundsystemet typ. Så att man kan fokusera på det som är mest kul med rollspel, det vill säga allt annat.
Favoritspelen nämnde jag ovan, men de absolut största favoriterna är Shadows Of Esteren, Coriolis och Drakar och Demoner Trudvang. Eftersom de alla har en omfattande spelvärld med ett "djup" och samtidigt är oerhört vackra spel (med färgbilder, stort plus).
Kanske oväntat då att jag också i min samling har en hel del Dungeons & Dragons 3.0/3.5-böcker, med fokus på material till Forgotten Realms. Just den versionen av D&D är så mycket vackrare och mer stämningsfull än de övriga tycker jag, de andra tilltalar mig inte alls. Och så har jag en komplett samling av tidningen Dungeon till denna version dessutom, eftersom jag älskar att läsa/använda färdiga äventyr. Jag tycker liksom du att man kan ta det som är bra med grundspelet och köra på det sätt som passar gruppen. Plockar man bort 80% av alla regler och 80% av alla monster i äventyren så framträder ett härligt fantasyspel med fantastiska bilder, layout och kartor, som gör mig djupt fascinerad.
