Nekromanti Rollspel vi känner hatkärlek för
- Thread starter Landrim
- Start date
Apocalypse world
Jag älskar spelet, jag läser det och känner att det är brilliant och att det bara kommer producera asballa starka scener på löpande band och när jag sedan spelar det så känns det bara förutsägbart och begränsande och det gör bara att jag inte bryr mig alls om vad som händer med huvudpersonerna.
Jag älskar spelet, jag läser det och känner att det är brilliant och att det bara kommer producera asballa starka scener på löpande band och när jag sedan spelar det så känns det bara förutsägbart och begränsande och det gör bara att jag inte bryr mig alls om vad som händer med huvudpersonerna.
Krille;n145615 said:
Om det är till nån tröst så är originalreglerna inte så mycket bättre. Det är tematiskt ballt med egen kortlek, men korten är ganska B:igt tryckta och regelsystemet kring dem rätt fantasilöst med 50% chans att lyckas varje gång, och så.
Jag har funderat på att göra ett eget system till det, som använder korten, men ack tiden...
Mitt första "regelhack" till det var ju så enkelt som en enkel gradering: Du kan vara dålig/medelmåttig/bra på saker. Om du försöker göra något du är dålig på så får du dra två kort och måste få vitt på båda för att lyckas (varje kort har ju som bekant en svart och en vit kortsida, typ). Om du är medelmåttig drar du ett kort som vanligt, är du bra så drar du två och väljer det bästa.claes;n145687 said:
Idag är jag lite sugen på att bygga något slags Tarotsystem, där man i varje scen eller kanske i varje äventyr bygger ett visst mönster och där olika positioner betyder olika saker och ger olika effekt. Kanske är default att man lyckas, men att det i vissa sammanhang krävs lite mer "fräs" och då måste man lägga ett kort. Kanske bestämmer korten och deras positioner saker om nästa scen? Eller om plotten i stort?
Ungefär så långt har jag kommit.Jag skulle vilja fördjupa mig lite i olika sätt att använda en tarotkortlek, se om man kanske kan låna lite kaballah-symbolik med det sephirotiska trädet eller så rentav. "Jag lägger det här kortet i Netzach, så vad det än blir nu så kommer det att gälla i evighet"...
Drakar och Demoner: Chronopia.
Det här är ett av de spelen där jag har absolut mest rollspelshistorier som jag gillar och tycker om, jag kan berätta om tusentals underbara äventyr som däremot oftast har lösts genom utnyttjandet av spelmekanik eller liknande när vi väl har spelat i praktiken.
Ett spel jag hatar att älska helt enkelt. Jag spelade i samma kampanjgrupp för spelet i nästan 3 år och idag ser jag tillbaka på det med ett, hur fan kan jag tycka att spelet är bra. Allt är upp och ner och världen är konstig. Men men xD
Det här är ett av de spelen där jag har absolut mest rollspelshistorier som jag gillar och tycker om, jag kan berätta om tusentals underbara äventyr som däremot oftast har lösts genom utnyttjandet av spelmekanik eller liknande när vi väl har spelat i praktiken.
Ett spel jag hatar att älska helt enkelt. Jag spelade i samma kampanjgrupp för spelet i nästan 3 år och idag ser jag tillbaka på det med ett, hur fan kan jag tycka att spelet är bra. Allt är upp och ner och världen är konstig. Men men xD
Nobilis.
Spelet är ju jättefint, boken fantastiskt vacker. MEN vad faan gör man? Får inget grepp om världen annat än att man kan göra lite vad som helst som man känner för. Ung. som Krank skriver om 'Eclipse Phase' ovan så saknas det i mina ögon fokus och något uppenbart för spelarna att ta sig för.
Sen tycker jag systemet är sådär tbh. Den nivån av 'friform' har aldrig riktigt tilltalat mig. Men jävlar vilken snygg bok det är!
Cog.
Spelet är ju jättefint, boken fantastiskt vacker. MEN vad faan gör man? Får inget grepp om världen annat än att man kan göra lite vad som helst som man känner för. Ung. som Krank skriver om 'Eclipse Phase' ovan så saknas det i mina ögon fokus och något uppenbart för spelarna att ta sig för.
Sen tycker jag systemet är sådär tbh. Den nivån av 'friform' har aldrig riktigt tilltalat mig. Men jävlar vilken snygg bok det är!
Cog.
Precis som Krille(Engel alltså)! Jag kan kåta upp mig ordentligt av att lira änglar i en katastrof-värld! Där man ska döma de skyldiga, straffa syndarna och sedan beskydda de svaga och troende. Men så när jag faktiskt läser i boken så känner jag bara "tv-spel". Fan, nu blev jag pepp på Engel igen men kommer bara öppna boken och bli förbannad.
Fjodor Pollett
Swordsman
DoD Trudvang
(Brasklapp: jag har bara läst förra (boxade) upplagan).
Världen och stämningen som de framställs när jag läser (andrahands) beskrivningar av spelet får mig att älska settingen. Illustrationerna är fantastiska; Tapia, Bonner m fl är mästerliga.
Tyvärr är regler och speltext inte alls vad jag hoppades på - sida upp och sida ner av dåligt copy/pastade specialförmågetabeller och stämningstexter där krigare "spenderar" vintern i en borg och PANG är vi inte längre i Trudvang utan i Sverige, anno 2005+.
(Brasklapp: jag har bara läst förra (boxade) upplagan).
Världen och stämningen som de framställs när jag läser (andrahands) beskrivningar av spelet får mig att älska settingen. Illustrationerna är fantastiska; Tapia, Bonner m fl är mästerliga.
Tyvärr är regler och speltext inte alls vad jag hoppades på - sida upp och sida ner av dåligt copy/pastade specialförmågetabeller och stämningstexter där krigare "spenderar" vintern i en borg och PANG är vi inte längre i Trudvang utan i Sverige, anno 2005+.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Numenera.
Jag tycker världen överlag är skitcool. Älskar verkligen konceptet. Men jag klarar inte av reglerna för fem öre. Jag uppskattar enkla regler, men numeneras tycker jag är för simpla, och jag gillar inte riktigt hur de faktiskt funkar i spel.
Jag tycker också att världen förstörs lite genom monsterboken. Jag hade hellre sett något jag förespråkat länge att monsterboken görs i form av en äventyrssamling, där varje monster är en unik varelse som presenteras i form av ett äventyr baserat kring denna. Det hade gjort mycket för att hålla världen mystisk också, istället för stelt vetenskaplig som är den känsla jag får nu.
Men världen är som sagt helt magisk, och jag är sjukt spänd på det kommande dataspelet som skall släppas. Kan hända blir regelsystemet tillräckligt maskerat bakom datavärlden för att jag ska få njuta av allt det som är så fantastiskt.
Jag tycker världen överlag är skitcool. Älskar verkligen konceptet. Men jag klarar inte av reglerna för fem öre. Jag uppskattar enkla regler, men numeneras tycker jag är för simpla, och jag gillar inte riktigt hur de faktiskt funkar i spel.
Jag tycker också att världen förstörs lite genom monsterboken. Jag hade hellre sett något jag förespråkat länge att monsterboken görs i form av en äventyrssamling, där varje monster är en unik varelse som presenteras i form av ett äventyr baserat kring denna. Det hade gjort mycket för att hålla världen mystisk också, istället för stelt vetenskaplig som är den känsla jag får nu.
Men världen är som sagt helt magisk, och jag är sjukt spänd på det kommande dataspelet som skall släppas. Kan hända blir regelsystemet tillräckligt maskerat bakom datavärlden för att jag ska få njuta av allt det som är så fantastiskt.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Metamorphosis Alpha
Settingen, det trasiga generationsrymdskeppet Warden, rymmer mycket som är intressant. Jag ser kampanjpotential på varje sida. Men reglerna är hemska och det krävs fruktansvärt mycket arbete av SL för att kunna driva en kampanj (jag har försökt). Så jag får nöja mig med att läsa och fundera.
Settingen, det trasiga generationsrymdskeppet Warden, rymmer mycket som är intressant. Jag ser kampanjpotential på varje sida. Men reglerna är hemska och det krävs fruktansvärt mycket arbete av SL för att kunna driva en kampanj (jag har försökt). Så jag får nöja mig med att läsa och fundera.
Krille
Super Moderator
…alltid dessa regler. Med få undantag är det alltid det. Finns det något exempel på motsatsen, asbra regler men superkackig värld?Måns;n145652 said:
Dogs in the vineyard. Schysst concept och stämningsfull setting med regler som stödjer båda på ett fint sätt. Känns alltid som att det kommer bli intressanta historier och spännande att följa rollpersoneras mognad i världen. Istället så går både regelmotor och setting jättesönder så fort spelarna går över i PvP-mode (vilket brukar ske förr snarare än senare) och allt blir frustration och förlorad potential. Tror egentligen att spelet skulle funka bäst med bara en spelledare och en spelare, men har aldrig kommit mig för att prova.
LordMarlowe
Veteran
Space 1889:
Jag älskar idén. Jag kan minnas hur jag som trettonåring först läste om det i någon artikel som Anders Blixt hade skrivit. Jag blev förälskad på avstånd. Det här var ju innan någon visste vad steampunk var. Men jag som hade en soft spot för Jules Verne tilltalades verkligen av tanken på retro-viktoriansk-sf. Det var faktiskt det första engelskspråkiga rollspel jag någonsin köpte. Bara en sån sak.
Reglerna är verkligen oinspirerande, men det är inte mitt egentliga problem, det går ju att byta ut. (Finns ju rent av en Savage Worlds-version numera.) Men världen... Det vill inte riktigt klicka. Det är som om att varje del av miljön inte riktigt förmår att bli den bästa versionen av vad det skulle kunna vara. Så i praktiken har jag aldrig fått det att fungera.
Jag älskar idén. Jag kan minnas hur jag som trettonåring först läste om det i någon artikel som Anders Blixt hade skrivit. Jag blev förälskad på avstånd. Det här var ju innan någon visste vad steampunk var. Men jag som hade en soft spot för Jules Verne tilltalades verkligen av tanken på retro-viktoriansk-sf. Det var faktiskt det första engelskspråkiga rollspel jag någonsin köpte. Bara en sån sak.
Reglerna är verkligen oinspirerande, men det är inte mitt egentliga problem, det går ju att byta ut. (Finns ju rent av en Savage Worlds-version numera.) Men världen... Det vill inte riktigt klicka. Det är som om att varje del av miljön inte riktigt förmår att bli den bästa versionen av vad det skulle kunna vara. Så i praktiken har jag aldrig fått det att fungera.
Jag har ett exempel faktiskt. Eftersom jag tydligen är GUMSHOE-systemets främste apologet och försvarare här så gillar jag naturligtvis regelsystemet till Ashen Stars. Men världen är för tråkig och ointressant för min smak.Krille;n145745 said:
Landrim
Warrior
- Joined
- 21 May 2013
- Messages
- 251
Det låter lite som systemet som används i Noumenon (fast där är det dominobrickor istället för kort) http://www.abstractnova.com/downloads/NoumPreview.pdf sida 7 beskriver systemetkrank;n145690 said:
nyvinter
Illustrationist
Jag önskar jag kunde ta till mig världen, speciellt eftersom alla rekommenderar den. Historian är fullt med trevliga saker men så kom mer den fram till sista epoken och "nutid", där skiter det sig rejält. Dark ages med rymdskepp går bort direkt för mig, det säger bara att skaparna inte vet hur de ska göra science fiction spelbart så de förvandlar det till vilken dussin-fantasy som helst.Robert Jonsson;n145604 said:
DeBracy: Ja! Jag vill spela White Wolf-spel, världarna är sjukt atmosfäriska och fulla med coola saker, reglerna i sig är rätt enkla men så kommer det där med att värld och regler blandas huller om buller utan någon som tanke på att det ska vara enkelt att hitta eller följa — speciellt i regler med flera steg som pledges i Changeling The Lost, de tycks vara presenterade i texten baklänges.
