Rollspel vs. datorspel

[anth]

Den största skillnaden mellan rollspel och datorspel tycker jag är SPARA.

Vilken tycker du är den största skillnaden?
(jag ser MMORPG som datorspel och Roll20 som rollspel - enda större skillnaden är om GM är AI eller en levande person)

Låt oss titta på spara-funktionen i datorspel.
Den gör att datorspel kan ha en högre svårighetsgrad eftersom man bara börjar om när man misslyckas.

Finns det något läge i bordsrollspel där man skulle kunna använda en spara-funktion?

Jag kan tänka mig en situation där rollpersonerna har en dröm eller föraning.
I drömmen får de spela ut en scen och de kan prova olika strategier och misslyckas fatalt - för det är bara en dröm.
Sedan får de spela igenom scenen på riktigt, men kan nu använda sina kunskaper från drömmen.
- Har någon spelat något liknande?
- Låter det kul?
- Kommer ni på någon annan situation?

I vilken sorts rollspel skulle det vara kul utan en spara-funktion?

Först: det finns "alltid" en sorts spara-funktion eftersom man alltid kan börja om från början.
(jag har spelat något online-skräckspel som bara lät en spela en gång, det tog datorns ip, skapade en kaka o.s.v. och lät en inte spela igen (det går givetvis att gå runt))

Det måste vara förhållandevis korta spel eftersom man måste kunna spela färdigt spelet i en sittning.
Det måste vara ett väldigt underhållande spel med hög omspelbarhet, eftersom man måste börja om från början hela tiden.

Vilka bra datorspel känner ni till som fungerar så?
(många mindre gratis online-spel fungerar så, t.ex. Slither och 2048 - om man tycker att dessa spel är kul är dock en helt annan fråga)

 

[krank]

- Kommer ni på någon annan situation?

Jag har skissat på ett tidsresar-rollspel med arbetsnamnet "BE KIND REWIND" där rollpersonerna kan… tja, gå tillbaka i tiden, och "spela om" samma sekvens igen, tweaka, göra saker annorlunda. Just nu är skissen att man bara kan rewinda en lokal tidssnutt en gång, men det blir ju ändå lite som att "spara spelet och göra annorlunda". Och jag skulle definitivt kunna tänka mig en modifikation där man kan spola tillbaka flera gånger. Jag har ju ändå lagt in andra begränsningar, eller åtminstone konsekvenser, av rewinding.

Jag vet inte om det någonsin blir nå't av det, men det är iaf en variant.

 

[entomophobiac]

Den gör att datorspel kan ha en högre svårighetsgrad eftersom man bara börjar om när man misslyckas.

Jag tycker dock att hela din "insats" i spelet försvinner i samma ögonblick som du dör. Precis som i rollspel är det mycket mer spännande att nästan dö än det är att faktiskt dö. Annars blir det lite hela Groundhog Day-grejen och den blir fort gammal.

Finns det något läge i bordsrollspel där man skulle kunna använda en spara-funktion?

Kanske när ett gäng planerar sin heist/räd/spionoperation? Att de får spela igenom den, och få gensvar från SL, men egentligen är allt bara en teoretisk test? Skulle i alla fall vara ett lite intressant sätt att låta dem få information som är svår att kommunicera annars.

I vilken sorts rollspel skulle det vara kul utan en spara-funktion?

Allt som spelas some one-shots. Fiasco är ju ett gyllene exempel!

 

[entomophobiac]

Jag har skissat på ett tidsresar-rollspel med arbetsnamnet "BE KIND REWIND" där rollpersonerna kan… tja, gå tillbaka i tiden, och "spela om" samma sekvens igen, tweaka, göra saker annorlunda.

Låter spot-on som brädspelet T.I.M.E. Stories.

 

[krank]

Låter spot-on som brädspelet T.I.M.E. Stories.

Delvis samma grundidé, delvis inspirerat av just det. Men annan mekanik, och man reser inte i tiden riktigt på det sättet i BKRW. Man kan bara "spola tillbaka" korta stunder och bara lokalt, typ. Så inte besöka Egypten eller så.

Men det här med att kunna testa olika vägar i ett choose-your-own-adventure? Ja, lite den grejen finns med.

 

[DanielSchenström]

Jag känner inte till nåt spel som har funktionen, men det borde finnas då det finns ett par dataspelsbaserade rollspel. Jag har en kampanjidé dock som ligger nära klassiska japanska datarollspel, och kommer ha någon slags sparfunktion som återskapar en person på den plats där de sparade. Det kommer då vara förbestämda platser (senaste sparplatsen, för just den personen). Jag har inte bestämt om hur jag ska väga in det i kampanjmiljön än, om det ska vara något som vem som helst i världen kan göra, om det kräver nåt speciellt material, om det är bara för "gudarnas utvalda" eller hur det nu ska bli.

 

[Rymdskeppet]

Jag har skissat på ett tidsresar-rollspel med arbetsnamnet "BE KIND REWIND" där rollpersonerna kan… tja, gå tillbaka i tiden, och "spela om" samma sekvens igen, tweaka, göra saker annorlunda. Just nu är skissen att man bara kan rewinda en lokal tidssnutt en gång, men det blir ju ändå lite som att "spara spelet och göra annorlunda". Och jag skulle definitivt kunna tänka mig en modifikation där man kan spola tillbaka flera gånger. Jag har ju ändå lagt in andra begränsningar, eller åtminstone konsekvenser, av rewinding.

Jag vet inte om det någonsin blir nå't av det, men det är iaf en variant.

Jag har en liknande idé med arbetsnamnet Paradox som går ut på att likt Marty McFly äker tillbaka lagom långt i tiden för att det ska uppstå en massa personliga paradoxer som man sedan måste åka tillbaka och fixa vilket skapar ännu fler paradoxer om och om igen i evigheter tills tidslinjen är så krånglig att ingen kan hålla koll på den längre och man går och lägger sig.

Lite Bill and Ted där man åker tillbaka i tiden för att lämna nycklarna bakom skylten liksom.

Finns det några bra tidsreserollspel (utöver åvan nämnda T.I.M.E. Stories) annars?

 

[Fiktionslek]

Tror det är ganska vanligt att grupper väljer att "spola tillbaka" lite efter en olycklig TPK som pajar kampanjen. Jag har haft två spelledare som gjorde så. Tidsloopen har jag själv använt flera gånger.

Angående datorspel: Roguelikes brukar ju inte tillåta spar annat än i meningen att du kan spara för att ta paus. Men varje gång du dör raderas din spar, så du kan inte spara på ett strategiskt ställe för att sen försöka om och om igen. (Vilket självklart går att ta sig förbli, men det är ju ungefär samma sak som att hacka spelet). Jag älskar roguelikes bl.a. av den här anledningen.

Raise dead (D&D) eller Insurance (Suldokar's Wake + säkert en massa andra sf-spel) är ju på sätt och vis en spar.

Hälsar

Christian

 

[RasmusL]

Att spela om scener är en vanlig teknik i friformssvängen för att utforska olika händelseförlopp och could-have-beens. Det fungerar bra där

 

[Lupus Maximus]

Vilken tycker du är den största skillnaden?
(jag ser MMORPG som datorspel och Roll20 som rollspel - enda större skillnaden är om GM är AI eller en levande person)

Mina åsikter om största skillnaden är:

Det bästa dataspelet kan i bästa fall mäta sig med en medioker spelledare som kör ett hårt rälsat äventyr då det kommer till dynamik och valmöjligheter.

Dataspel har som styrka att utvecklarna tagit sig tid att utveckla dem så det är oftast visuellt snyggt och en välgjord räls. Man slipper också allt åbäke med att få ihop gruppen till spelomgången.

 

[Tre solar]

Jag har spelat några konventsscenarion där man först gör en stöt, sen klipp till poliskontoret och "ni kliver ur simuleringen; nu är det dags att stoppa rånarna!"

Några äventyr har jag spelat fler än ett försök, så det är ju lite som att spara.

I Runehammer 5e Hardcore finns det kodifierat i Zymer's Candle: gruppen tänder ljuset, och så länge ljuset fortfarande brinner kan de när som helst återvända till den platsen/tidpunkten genom att åberopa det. Så det är exakt som ett spar, men begränsat i tid.

 

[God45]

I mitt OSR bossrush scenario ”Tornet” så blir karaktärerna odöda innan de ger sig in i en spektakulärt svår dungeon. Ifall de dör återuppstår de utanför dungeonen men dör alla och gruppen måste börja om nollställs allting i dungeonen. Det är menat att härma ”Save” funktionen från datorspel eller mer exakt save points från JRPG:n.

 

[Basenanji]

Den största skillnaden
Jag tycker nog att den allra största skillnaden är att i datorspel (och det finns ju sjukt många olika datorspel, i den här posten tänker jag på rollspel som datorspel tex "Baldur's Gate" m fl) så kan vi bara ta ställning till X antal händelser. Efter ett tag blir dialogerna med spelvärlden komiskt enerverande: "Du har inte låst upp den här karaktären/föremålet ännu", "Bron till Mörka Skogen är avstängd" etc.

I rollspel kan spelledaren och spelarna tillsammans mer organiskt förhålla sig till en närmast oändlig mängd händelser utifrån reglerna. Så: 1-0 till rollspel. (Men många bra datorspel lyckas med något många spelledare/äventyrsförfattare misslyckas med: skapa en bra story som är rolig att interagera med, så 1-0 till datorspelen där). ((Just det, en bra grej med datorspel är at de oftast är väldigt tydliga med om/hur vi vinner. Bra att inspireras av i speliga rollspelssammanhang))

Om sparafunktion i rollspel
Jag stör mig inte ett dugg på att man "börjar om" ett äventyr/scenario efter en TPK (total party kill). Snarare tycker jag att det är kul. Det låter ju mig tex få testa en ny strategi: hm, borde jag fråga värdshusvärden huruvida någon Shagulit har gästat värdshuset den senaste tiden? går Abrelax att muta? Borde vi låta bli att saborera Svavelträsken? osv. Kul ju! Men jag spelar ju helst rollspel som om det vore ett datorspel. Jag är inte så intresserad av narrativism, simulationism eller att få agera vid spelbordet. Jag vill ha ett speligt system, resurshanteringsutmaningar, roliga dialoger med spelledarpersoner och bra mysterier.

Kul spel som inte går att spara? [Spoiler för "Svavelvinter"]
I så fall skulle jag satsa på något berättelsefokuserat spel. Dör en rp får man som spelare ta över en annan/skapa en annan, men berättelsen fortsätter. Inte så speligt, eftersom berättelsen kan utvecklas hursomhelst. Med Svavelvinter som exempel kan man då börja som hyrsvärd från Palamux i syfte att hämta hem en adelsman som kidnappats av Shaguliterna, dö en neslig död av en Shagulit, därefter ta över Asimund Mogger, dö när de vandöda attackerar Arhem, ta över en vandöd som attackerar Clusta Noba, dö, ta över en handelsman på Paratorna som försöker klara sig under den femte konfluxen, ... Sammanfattningsvis blir "spelet" (för det här är inget spel i traditionell mening, utan en sorts narrativistisk berättelselek) en samling gemensamt berättande kring händelsen "Den femte Konfluxen").

Det skulle kunna vara kul, men inte alls så kul som att få spela med Expert-reglerna och ta sig an äventyret som en utmaning:
"Kommer era rollpersoner lyckas avslöja vad som pågår på Marjura? (Om inte så går det att prova igen och igen! Bra va?)"

 

[Mundo]

Jag har skissat på ett tidsresar-rollspel med arbetsnamnet "BE KIND REWIND" där rollpersonerna kan… tja, gå tillbaka i tiden, och "spela om" samma sekvens igen, tweaka, göra saker annorlunda. Just nu är skissen att man bara kan rewinda en lokal tidssnutt en gång, men det blir ju ändå lite som att "spara spelet och göra annorlunda". Och jag skulle definitivt kunna tänka mig en modifikation där man kan spola tillbaka flera gånger. Jag har ju ändå lagt in andra begränsningar, eller åtminstone konsekvenser, av rewinding.

Jag vet inte om det någonsin blir nå't av det, men det är iaf en variant.

Du har säkert gott om inspiration redan, men om du har tid och ork borde du spana in Life is Strange. Spelet använder i precis exakt den mekaniken du beskriver. Robban review här:
https://spelbloggen.se/life-is-strange/

 

[krank]

Du har säkert gott om inspiration redan, men om du har tid och ork borde du spana in Life is Strange. Spelet använder i precis exakt den mekaniken du beskriver. Robban review här:
https://spelbloggen.se/life-is-strange/

Det är ett rätt ballt spel. Tyvärr lite för mycket fokus på dramat och för lite på de balla krafterna och hemligheterna och sånt för min smak; jag är ju inte mycket för vardagsdramatik i rollspel. Jag ville ju mest veta vad Stormen varm, varifrån krafterna kom etc.

En vacker dag ska jag orka spela vidare på det spelet… Men ja, dess mekanik var en del av inspirationen till BKRW.