Nekromanti Rollspela organisationer och samhällen?

[walium]

Har ni någon gång spelat en kampanj där ni har gestaltat organisationer och/eller samhällen snarare än enskilda individer? Finns det något rollspel som stödjer detta? Vilken sorts kampanjer skulle man kunna spela som en by till exempel?

Jag tycker mig ha läst någonting om GURPS Horseclans vid något tillfälle som skulle handla just om att spela så men det är ungefär allt som jag vet. Personligen har jag dock sneglat en del på NYX som borde fungera alldeles utmärkt även för att hantera andra sorters "rollpersoner".

 

[MrG]

Japp! Tror Oscar i huvudsak hade snattat från Amber för bygget, men också rätt mycket friform. Amber har du läge att lägga poäng i saker och ting knutna till karaktären och rent praktiskt kan du på samma sätt göra en organisation istället för en rollperson.

Samtidigt som du tappar allt gestaltande och det finns en del vettiga brädspel som simulerar saker på likartat sätt. Det vi körde så hade vi alla också rollpersoner knutna till organisationerna...

-Gunnar

 

[Storuggla]

Det kommande REIGN från Greg Stolze ska enligt vad jag kunnat utröna innehålla organisationsregler, där man, öh, lirar en by/ett gille/något annat. Om det nu är så att jag minns rätt, jag har inte fått mitt morgonte än.


Storuggla, zomgowl

 

[Genesis]

Inte spelat, men funderat på. Gissningsvis skulle det funka bäst med spel där man får definiera egenskaperna själv. Så när jag i egenskap av Zporky, medlem i gänget jag spelar, vill kallblodigt mörda en liten unge, så måste jag slå mot "lojalitet" eller "hjärntvätt" eller någon annan lämplig egenskap. Ska jag skjuta kanske jag slår mot "stridsträning", med en negativ mod för att Zporky är såpass lågt stående i hierarkin.

Om man har vissa spelare som spelandes vanliga rollpersoner och bara en eller två som spelar organisationer så är det nog lättast. Typ: rollpersonerna befinner sig i en by, som spelas av en spelare (som inte är SL). Alternativt kan ju alla rollpersoner spela organisationer, typ rivaliserande gäng. Nackdelen är att det kan vara svårt att förhindra splittrat spelande, där spelarna spelar själva och bara interagerar vid vissa tillfällen (när gängen slåss mot varandra).

 

[Krille]

Jag har svårt att identifiera mig med organisationer och samhällen. Att spela flera individer i en grupp är nog inga som helst problem, men gruppen som helhet är svårt. Jag tror att jag skulle tappa rollgestaltandet, och mest känna att jag sysslade med någon form av Dippe fast utan bräde.

 

[MrG]

...mest känna att jag sysslade med någon form av Dippe fast utan bräde.

Vilket å andra sidan lätt jättekul... Hm, kanske dags att arrangera ett konventslajv... Men då blir det å andra sidan att man personifierar organisationerna, gör man dem utan personligheter blir det nog väldigt brädspeligt.

-Gunnar (som ger personigheter åt det han spelar i brädspel också)

 

[walium]

Hybridmodeller då?

Vore det intressantare med ett spelupplägg där man hade viss kontroll över en organisation men samtidigt även sin egen rollperson? Ett covenant i Ars Magica fungerar ju lite så. Skulle det öka engagemanget och inlevelsen om man inte bara spelade sina rollpersoner utan även hade viss kontroll över sin hemby, över ett eget gille eller ett handelshus? Är det tänkbart att regler och tankar kring att hantera kollektiv och organisationer är mer användbara för spelledaren än för spelarna? Som ett sätt att hantera spelledarpersoner och motstånd?

 

[Troberg]

Kanske inte rollspel, men jag har funderat lite i liknande banor efter att ha överdoserat på WW2-dokumentärer.

Lite bakgrund:

Det som slog mig är att WW2 var så mycket mer än bara "flytta enheter på karta" som de flesta spel väljer att simulera. Det handlar för ledaren på respektive sida om att fördela sina generalsposter på rätt positioner och platser. Det handlar om att prioritera forskning. Det handlar om att hålla produktionen igång. Det handlar om att hålla folkets moral uppe. Det handlar om att väga olika behov, bygger man ett nytt slagskepp eller grundar man ett SOE? Det handlar om underrättelsetjänst. Det handlar om sabotage. Det handlar om jakten på enstaka enheter, tex slagskepp. Det handlar om toppmöten och allianser. Det handlar om kommandoräder mot nyckelmål.

Det jag skulle vilja se var ett spel där man spelade ledaren, kanske inte direkt i rollspelsform, men ändå med sådana element. Inget detaljpetande på kartan, utan mer beslut i stil med "Vi måste snarast öppna upp en ny front i väst", "Vi måste satsa på strategiska bombningar för att knäcka deras moral och industri", "Vi ka bomba städer i stället för flygfält" eller "Vi måste bygga upp en organisation för att stötta motståndsrörelserna i de ockuperade länderna, vilket kommer att tvinga fienden att dra bort trupper från fronten för att hantera de problem motståndsrörelserna ställer till". Tanken är att det är spelledarlett, med en spelare för varje större aktör och ett regelverk som hanterar merparten av det som händer, men med spelledarens omdöme för att fylla i glappen. De personer ledaren omger sig med ska ha en personlighet (kanske inte i personlighet som "trevlig", "humoristisk" osv, utan snarare "försiktig", "risktagare", "organisatör", "inspiratör", "framstående vetenskapsman inom X", "pansarstrateg", "befästningsstrateg" osv), och det är genom order till dessa personer och information från dem som man styr. Allt sker alltså genom delegation, man gör egentligen inget direkt.

Olika nationer skulle dels ha olika startförutsättningar på olika områden, dels ha olika personligheter till sitt förfogande. Sovjet skulle tex till en början ha en ganska svag armé och industri, men med kapacitet att bygga upp dem, bra ingenjörer och en bra general i Zhukov. Tyskland, å andra sidan, har en vältränad och välutrustad armé, flera bra generaler, men inte samma långsiktiga produktionskapacitet. Osv.

Jag skulle till och med kunna tänka mig ett sådant spel som ett play by email, eventuellt backat med ett forum/wiki för publik information, kört i "realtid" med en puls/dragtid på en vecka. Händelserna händer alltså i verklig takt, men man har bara möjlighet att lämna order en gång per vecka.

Enda större problemen jag ser är att reglerna inte är enkla att sätta ihop och att det kräver en del, både arbete och kunskap, av spelledaren.

 

[Rising]

"Gestalta" tycker jag är ett ord som enbart kan användas på just individer. En människa kan gestalta en alv, en hare, Stalin och sin egen mamma; men jag tycker inte ordet kan användas om en styrelse, ett politiskt parti, en familj eller ens ett syskonpar.

Däremot har jag inga problem med att en enskild person styr och kontrollerar flera personer samtidigt; att en ensam spelare runt bordet bestämmer över flera olika individer i handlingen.

Men... antingen blir det lite strategispel över det hela. Typ som Civilization eller Risk. I dessa spel styr man ju faktiskt inte över en ensam individ som basar över ens folk, utan man styr över hela folket likt en moderhjärna i någon sorts kollektiv hivemind-intelligens. Det är inte "gestaltande", utan ett utmanande och stimulerande sätt att spela strategispel.

Eller så kan man gå åt andra hållet; och samberätta. Det går utmärkt för en ensam person att få ha bestämmanderätten över samtliga medlemmar i en Lionsförening, en maffiaorginastion eller en hel kontinent. Men det är inte heller vad jag vill kalla för "gestaltande".

---

Den första lösningen; strategilösningen; kräver säkert typiska strategispelsregler, som passar till den sortens organisation/fraktion som spelarna styr över.

Den andra lösningen; samberättarlösningen; den fungerar om man använder vanliga samberättarregler. Gurgeh's Supergänget har - om jag inte missminner mig - ett förslag på en fiende som är en hel grupp med ninjor. De är många - men man använder ändå samma regler som om man skulle kontrollera en ensam superskurk (eller en eldsvåda).

Man behöver alltså inte särskilda regler för vad det är man hanterar. Inte när man samberättar.

 

[Rising]

Re: Hybridmodeller då?

Well, jag tycker det vore asintressant med regler för att hantera just interaktionen mellan individ och fraktion.

Jag skrev om det när jag drömde om hur jag skulle vilja se ett nytt Chronopia. Jag skulle vilja ha några regler för att just se hur mycket man klarar att interagera och rävspela inom exempelvis ett av alvhusen för att få sin vilja igenom, och för att få se vilka konsekvenser det leder till. Inte för att jag är en regelbög eller för att jag har några illusioner om att den här sortens interaktion kan simuleras helt trovärdigt med regler, utan bara för att göra sådan interaktion läskig och inlevelsefull för spelarnas del - samt för att ge upphov till inspiration åt mig som spelledare.

Jag menar, mina spelare får hela tiden konstiga idéer såsom "Du, hade inte den där marajiputten vi hjälpte för ett tag sedan vissa kontakter med korrumperade lagmän inom det svarta gardet? Vi kanske kan använda hans kontakter för att stifta några nya lagar som gör det illegalt att sälja och inneha de där kryddorna som verkar finansiera våra fienders aktiviteter i den här staden. Slår vi ut deras ekonomiska grundtrygghet så slår jag vad om att deras organisation kommer börja vittra inifrån."

Jag menar, jag kan inte förutse alla deras galna planer. Det är ashäftigt när de börjar komma på sådana idéer, så det känns så synd att jag inte på något sätt kan låta deras idéer få avgöras av något helt och hållet opartiskt regelverk (så att det kan bli spännande även för mig hur det kommer att gå). nu för tiden tillämpar jag principen "alla balla (och någorlunda trovärdiga) idéer fungerar, men inte problemfritt." Det är i stort sett en lysande princip att utgå ifrån, men det gör det ganska så ospännande för spelarna att sitta och planera. Visst finns det fortfarande spänning; det är alltid spännande att uppleva en häftig berättelse tillsammans och få veta hur deras plan kommer stöta på problem och hur intrigerna kommer att utvecklas, men det är inte spännande på det där inlevelsefulla problemlösningssättet. Det är inte spännande att få veta om ens idé kommer att fungera.

Detta känns synd. När jag spelar Chronopia vill jag inte flumma ut i för mycket samberättande, utan jag vill att spelarna faktiskt skall försöka hitta på bra planer och interagera klokt. Jag vill att det ska vara lika spännande och utmanande för spelarna att välja vilka föreningar de skall försöka spela ut mot varandra och hur stora risker de skall ta för att vinna inflytande inom dessa fraktioner - såsom det förväntas vara spännande för rollpersonerna.

Så ibland skulle jag vilja ha regler för just detta; hur man agerar inom en organisation, vad man kan göra inom den och hur den (samt dess allierade och fiender) reagerar på ens tilltag.

 

[Dimfrost]

Re: Hybridmodeller då?

Jag tror det kan fungerar riktigt bra. Man skulle kunna skapa en organisation som har band till någon annan rollperson efter att alla har skapat sina rollpersoner. Sedan sköter denna spelare det som har med den organisationen att göra i spelet. Ett sätt att fördela spelledarmakten, alltså. Organisationen skulle kunna ha värden för till exempel direkta handlingar (slå för att skicka ut lönnmördare mot rollpersonerna eller annan organisation, resultatet avgör hur farliga lönnmördarna blir), resurser (genomföra storskaliga projekt), infiltration (att skada andra organisationer) och så vidare. Det tycker jag att vi borde testa någon gång.


/Dimfrost

 

[Arfert]

Re: Hybridmodeller då?

har för mig att Birthright till AD&D (D&D?) fungerade lite åt det hållet, fast det var ju minst 10 år sen jag spelade det... Där spelade man Kung (som vanlig rollperson) OCH landet.

 

[Dewil]

BRP-variant för organisationer?

Finns det inte en BRP-variant för organisationer och länder? Där grundegenskaperna i stället betecknar de olika resurser en organisation har till förfogande?

Dewil

 

[Mekanurg]

Jag har något vagt minne av att samhällen fungerar som varelser med stats i Gamma World d20.

 

[Johan K]

Har ni någon gång spelat en kampanj där ni har gestaltat organisationer och/eller samhällen snarare än enskilda individer?

Nej, det ahr jag inte.
Vtet inte om jag är dirket sugen på att spela det hela hellr faktstkt. Känns som det blir lite väl ofocuserad omm an spelar en strörre grupp, organisation eller nått sådant.. Gilalr mer att spela en karaktär, känns som man får mer överblick över en karaktär än vad man får över en stror skara av personer eller liknande.

Vilken sorts kampanjer skulle man kunna spela som en by till exempel?

Kan tänka mig at man skulel kunan speal hur man löser det logistiska, överlevnad - at se till at byn växer & frodas, att få urister till sin stad & sådant.
Det kan jag tänka mig vara scenarion för att spel t. ex en by.

/ Johan K, som varit ute i naturen hela dagen

 

[vandraren]

Re: Hybridmodeller då?

Tycker också att sådana regler vore väldigt intressanta, för som du säger så ligger ofta all interaktion mellan RP och fraktioner i SLs händer vilket kanske gör det spännande för spelarna, men mindre för SL. Dessutom är det ganska godtyckligt, något spelarna kanske inte uppskattar.

Även regler för hur fraktioner interagerar med fraktioner kan ju vara bra att ha, särskilt om RP ingår i en fraktion och vill använda fraktionens resurser för att påverka en annan.

När personer interagerar med personer så används ju KAR eller liknande i klassiska rollspel. Eventuellt används även färdigheter såsom Ledarskap, Övertala, Köpslå etc. Kanske kan man modellera fraktionerna på liknande sätt med "grundegenskaper" och "färdigheter"? Fraktionens rykte och makt (militär, religiös, ekonomisk etc.) bör ju kunna bakas in i detta på något sätt.

Förslag på grundegenskaper för fraktioner: (ihopspånade på några sekunder, så förvänta er inga underverk)

Rykte (kan ju finnas olika rykten inom olika områden)
Soldater/Krigare (Militärmakt)
Präster/Tempel (Religiös makt)
Handelsmän/Guld/Mark (Ekonomisk makt)

Färdigheter kanske borde likna enskilda människors färdigheter? Övertala, Köpslå, Ledarskap etc. Eller så behövs andra saker som bättre passar en fraktions sätt att interagera på.

Hur grundegenskaper och färdigheter ska hänga ihop har jag inte riktigt funderat över. Antingen ger vissa grundegenskaper bonus på färdigheter, utgör maxgräns eller utgör en grund varpå man "köper" multiplar till färdigheter (vid ett eventuellt skapande av en fraktion). Eller så kanske man helt enkelt skippar indelning i grundegenskaper och färdigheter och kommer på något helt revolutionerande!

Sen är ju frågan om interaktion mellan fraktion och person ska fungera på samma sätt som interaktion mellan fraktion och fraktion.

Svårt det här...

 

[Bunny]

"Har ni någon gång spelat en kampanj där ni har gestaltat organisationer och/eller samhällen snarare än enskilda individer?"

Jodå, många gånger. Hur jag och mina vänner en gång i tiden löste detta går att läsa här:

Det blev med tiden lite mer sofistikerat, speciellt från min sida för jag var dedikerad till konceptet. Förutom att jag kom på dataspelsaktiga spel - fast på papper - som till slut en stor del av skolan spelade, var mitt "kungaspel" min största kontribution till solospelandet. Idén var enkel - man ritade en karta och prickade ut städer, skogar, berg och floder på den (jag har alltid varit väldigt fascinerad av kartor), sedan fick spelaren eller spelarna gestalta en eller flera ledare för de riken som existerade där. Vad det var för ett slags rike bestämdes i samråd, och ibland innan kartan var ritad ("vill du spela ett pappersspel med highlander-tema, man spelar en klanhövding och ens soldater har fetingstora svärd!", "Ja, men min klanhövding ska vara trollkarl, sådetså!"). Settingen var mer eller mindre alltid någon form av fantasy, med den vanliga uppsättningen raser (plus några från brädspelet HeroQuest, likt fimirerna med sina klubbsvansar, och senare även Skaven-liknande raser tagna från WFRP v.1). Spelaren/spelarna fick sedan styra sina kungar och sitt rike genom generationer av krig, utveckling, strid mot mytiska bestar, utforskning av okända kontinenter (som ritades upp efter hand de upptäcktes), plötsliga invasionshot osv. Det kunde bli väldigt detaljistiskt, och ofta använde vi varianter av Vikings fältslagsregler för att avgöra slag (då växte skaran av karaktärer till att även innefatta olika generaler och deras krigiska egenskaper) och regler för hur teknologin utvecklades (riktningen fick spelaren besluta, men vilken takt det gick i var upp till spelledaren). Min variant av Viking-reglerna innefattade även att modernt utrustade soldater, med rustning och svärd, fick en stor fördel ifall de slogs mot soldater med träspjut och liknande. Samtidigt var trollstammar eller andra storvuxna raser fruktade, då de kunde få bonus för storlek och stridsraseri trots att de var få och dåligt rustade. Spelet blev till ett slags gemensamt fantasiutövande som stora delar av min bekantskapskrets höll på med, och som jag och de mest ståndaktiga först slutade med under den senare delen av högstadiet (jag gav det ett sista försök under en helkväll med en vän under gymnasietiden - det var fortfarande riktigt ballt, men då började vi känna oss för gamla, typ). Det är fortfarande ballt att se de kartor av stora kontinenter, ögrupper och enskilda städer vi med iver ritade upp och finputsade, samt att se våra gamla anteckningar och skisser kring regler, kungalinjer, generaler och slag.

Jag kan mycket väl tänka mig hur man kan använda detta koncept till lite mer sofistikerade kampanjer med fler än en spelare. Att t ex väga ett antal stadsstater och dess styrande mot varandra vore coolt. Jag är inget vidare bra på regelklur, egentligen, men det skulle tillföra något att ge regelstöd för spelarna att lägga "krokben" för varandra genom att introducera och gestalta karaktärer (lurendrejare, oäkta arvingar, femme fatales o dyl), eller rena händelser (monsterangrepp, vulkanutbrott eller kanske hungersnöd), i formandet av "scener" i andra spelares hov. Kanske kan man tänka sig att varje spelare har en rollperson representerad i varje hov, eller liknande.

 

[Leon]

Re: BRP-variant för organisationer?

http://balbinus.com/Warlords.pdf

Fräckt spel, fräck setting, fräcka regler (doh - BRP ).

 

[Johan Granberg]

"Gestalta" tycker jag är ett ord som enbart kan användas på just individer. En människa kan gestalta en alv, en hare, Stalin och sin egen mamma; men jag tycker inte ordet kan användas om en styrelse, ett politiskt parti, en familj eller ens ett syskonpar.

Intressant! Vad innebär ordet gestalta, exakt? Det här vill jag gärna har en tydlig definition av eftersom ord som till exempel "karaktärsgestaltande" ofta tycks användas på ett sätt som inte nödvändigtvis är helt självklart. Eller jag vet inte, kanske är jag bara lite skadad av den senaste tidens definitionsdiskussioner.

 

[Dewil]

Ja, det var det spelet jag tänkte på. (NT)

NT = Nya Testamentet är skrivet på grekiska