Nekromanti Rollspelar ni era dataspel?

[Anchorman]

När ni spelar dataspel som har många sätt att lösa situationer på och många valmöjligheter och kanske även dialoger, rollspelar ni eran karaktär då? Eller gör ni bara det som är bäst för er (ger er bästa vapnet, mest pengar osv.)?

Många dataspel såsom Mass Effect, Skyrim, Fallout, Dragon Age, Deus ex har ju dessa valmöjligheter och jag finner att jag iaf verkligen går in i en karaktär när jag spelar dessa spel, jag har också väldigt svårt att vara ond även om det kanske ger mig ett schyst vapen.
Hur gör ni?

 

[Botulf]

Ja, generellt sett. Har svårt att spela sådana spel om jag inte känner någon inlevelse. Exempelvis spelar jag inte MMO´s just av den anledningen.

 

[Tomatalven]

Jag rollspelar i skyrim med motivationer och mål och bakgrund till karaktärer och så, men inte på den nivån att jag går istället för att springa hela tiden eller äter realistiskt. Jag brukar plocka på mig mat och käka så när det maten som gått åt de senaste dagarna. Sover realistiskt när jag inte är i dungeons också.

 

[Brynolf]

Jovars, man försöker hålla sig konsekvent. Oftast är ju inte valmöjligheterna större än "ond" och "god", och just av den anledningen spelar man gärna såna spel två ggr, men en ond och en god karaktär.

Satt och funderade på om spelen skulle må bra av en mekanik som uppmuntrade konsekvent beteende, men kom fram till att det nog inte behövs. För min egen del i alla fall.

 

[krank]

Mass Effect är väl de spel jag spelat mest av de där. Där rollspelar jag definitivt, även om jag generellt väljer "good guy"-alternativet - min Shephard drivs av att göra The Right Thing eftersom det inte verkar finnas någon annan villig att göra det hela. Egentligen skulle hon mest vilja vara i fred, dra sig tillbaks... Men det händer för mycket skit som måste styras upp. Fett battleweary, helt enkelt.

//Krank, som borde börja köra trean nåt tag...

 

[God45]

Jag börjar aldrig med att vilja rollspela i datorspel men jag brukar utveckla en personlighet för karaktären under tiden jag spelar. Jag har också svårt att spela ond, sure äta själar och förinta städer är kul! Men att ta nallebjörnen från ett barn (som man kan göra i Fable) klarar jag inte av att göra alls.

Set spel som enligt mig har bäst moraliska val och därför är lättast att rollsplea i är överaskande nog Army of Two: 40th day. Det är ett spel som faktiskt får dig att bry dig om och tycka synd om npc:er.

 

[Radioaktiv]

Jag tror att jag är för skadad av rollspel för att inte rollspela även när jag spelar dataspel. Det mest bara blir, vare sig man vill/tänker på det eller inte.

 

[Anchorman]

Ja, generellt sett. Har svårt att spela sådana spel om jag inte känner någon inlevelse. Exempelvis spelar jag inte MMO´s just av den anledningen.

Swtor hade ju möjligheten att rollspela en del, det var ju mycket dialoger, dock var ju uppdragen många gånger idiotiska
(Jag som spelade en fredlig consular var tvungen att slakta fullt med djur och infödingar på varje planet bara för att ta mig vidare)

Jag rollspelar i skyrim med motivationer och mål och bakgrund till karaktärer och så, men inte på den nivån att jag går istället för att springa hela tiden eller äter realistiskt. Jag brukar plocka på mig mat och käka så när det maten som gått åt de senaste dagarna. Sover realistiskt när jag inte är i dungeons också.

Har du testat Fallout New Vegas? Kör det just nu och i början kan man välja att spela spelet på hardcore mode, där man är tvungen att sova, äta och dricka regelbundet, all ammo väger också vilket kan vara lite jobbigt

Jovars, man försöker hålla sig konsekvent. Oftast är ju inte valmöjligheterna större än "ond" och "god", och just av den anledningen spelar man gärna såna spel två ggr, men en ond och en god karaktär.

Satt och funderade på om spelen skulle må bra av en mekanik som uppmuntrade konsekvent beteende, men kom fram till att det nog inte behövs. För min egen del i alla fall.

Det jobbiga blir ju när man kan välja att vara god och god Till exempel ifall du spelat mass effect 1 där du måste välja rädda en utdöd ras eller döma dem till döden, rädda dem kan dock innebära att de blir lika krigiska som de var förut.
Vilket är det goda valet? Själv funderade jag en bra stund innan jag valde (valde att rädda dem)

Angående konsekvent beteende så finns det väl många spel som har, till exempel KOTOR där du får light side eller dark side points och fördelar att vara det ena och det andra.

 

[Möller]

Ja, med tusen gånger emfas!

Fast jag spelar ju inte datorspel med »karaktärer«.

Men i Hearts of Iron har jag en närmast löjeväckande inlevelse i staten jag spelar. Jag kan ju inte ha en armé med fel namn. Eller ha någon annan än Rommel i befäl över 7e pansardivisionen under fälttåget i Frankrike.

Eller som nu, i Xperteleven. Klart jag lever mig in i rollen som manager över Hindenburg Adliga Fotbollsförening (och i hela laget överhuvudtaget).

 

[Max Raven]

Nja. Vissa spel sabbar inlevelsen en del (ond/god-alternativ, ond sparka valp, god ge den godis).

Men det har varit mer på sistone antar jag. Problemet är att många spel som kör med det här belönar en om man kör extremt enkelspårigt, och bara har två "vägar". Sabbar min inlevelse.

Inte förtjust i dating sim-varianten heller, men det är ett steg i rätt riktning.

 

[Lukas]

Jag försöker rollspela när jag kör Datarollspel.
det första jag gör är att funderara ut min karaktärs personlighet, och sedan så försöker jag leva mig in i den. Det innefattar att jag inte tar mig tid att fundera på saker om det i spelet är en stressig sitvation.
mina karaktärer brukar få en ganska fin karaktärs utveckling.

Jag brukar bedöma hur bra "Rollspel" jag tycker spelet är efter hur bra det an hantera mina komplexa beskrivningar.

Dragon Age origin och Mass effekt 1 klarade det utmärkt medan Hittills i Mass effekt 2 så har det fungerat sämre(så mycket mer svart och vitt)

//Lukas som vill ha gråskalor

 

[Rymdhamster]

Gråskalor är rätt ord! Få spel låter en spela en legosoldat, utan att få det till att man är ond. Antingen kan du hjälpa folk gratis (utan att kräva betalning) och då är du god. Eller så kan du hjälpa folk men kräva pengar, och då är du ofta lika ond som om du hade dödat personen och stulit pengarna.

Vill du ha mina tjänster får du pröjsa för dem. Jag tycker inte att det är en särskilt ondskefull ståndpunkt.

 

[Lukas]

Jag stör mig verkligen när spel har någon form av mekanik som belönar dig för att vara konsekvent i vad de tycker är ont eller gott. det är skit tråkigt. Det gör ju bara att om man skall spela spelet bra så har man inga val.

 

[Ond bråd död]

Jag brukar börja med att rollspela, men ganska snart blir det konflikt mellan min roll och de uppdrag som finns. T ex så måste man ju nästan vara en karaktär som helt självuppoffrande tar sig ann allas problem i Skyrim. Åh nej, kalle har tappat bort sin hund, naturligtvis ska jag söka efter den. Det är svårt att spela självisk och ointresserad när de flesta uppdrag är såna.

Den andra konflikten är när man spelat enligt den där översuperhjälpsamma rollen ett bra tag och får chans att jobba för tjuv/mördargillet. Klart man plötsligt slutar vara snäll och börjar döda barn då. Dock fortsätter man förstås att vara extremt hjälpsam emellan varven också, om nån behöver hjälp att hitta alla 20 kottar de behöver.

Jag undrar vad en skyrimkaraktär skulle få för diagnos av psykiatrin egentligen. Nån sorts viljesvag person som gör allt för att passa in typ. Plus fullständigt samvetslös.

 

[Tomatalven]

Jag rollspelar i skyrim med motivationer och mål och bakgrund till karaktärer och så, men inte på den nivån att jag går istället för att springa hela tiden eller äter realistiskt. Jag brukar plocka på mig mat och käka så när det maten som gått åt de senaste dagarna. Sover realistiskt när jag inte är i dungeons också.

Har du testat Fallout New Vegas? Kör det just nu och i början kan man välja att spela spelet på hardcore mode, där man är tvungen att sova, äta och dricka regelbundet, all ammo väger också vilket kan vara lite jobbigt


Nej, men det finns ju massa mods i den stilen tills bethesdas spel, jag borde testa

 

[Troberg]

Nej, men skulle jag få pengar över så att jag kan skaffa en dator som orkar dra det, så kommer jag att göra det i DayZ.

 

[Anchorman]

Skyrim löste jag så att jag gjorde flera karaktärer, den första var godhjärtad men också en stark krigare, så med han höll jag mig borta ifrån brotherhood och thieves guild.

Den andre var tvärtom och gick med thieves guild och brotherhood direkt och ställde sig med rebellerna i kriget.

Gör man alla uppdrag med en karaktär då blir det ju helt klart problem

 

[daflum]

Rollspelar så ofta det finns möjlighet, problemet är att jag har jättesvårt att vara ond i ett spel, då spelen i regel på ett eller annat sätt straffar en om man kör douchebag.

Det blir man andra ord ärkegod även om jag själv brukar ha en egen moralisk kompass om den ges, som i framför allt the witcher(som jag ryser av obehag varje gång jag ens nämner det positivt) men även det Black isle, Obsidan etc pungar

 

[Cassius]

De spelen där jag rollspelat mest är Hearts of Iron och Dayz. Där har jag haft så mycket kontroll själv och utan påtvingad story så jag har kunnat göra det.

 

[Brynolf]

Det ligger nog nånting i det ni säger. Jag rollspelar mer i Fallout tactics än i övriga Fallout-spel, till exempel. Scriptad dialog och begränsade val är ibland mer hämmande för inlevelsen än en total avsaknad av rpg-element.

Som the late Onkel sa: Ett litet organ är sämre än inget alls.