entomophobiac
Low Prep High Play
Diskussionerna om årtiondets bästa, om svenska rollspel i allmänhet, och om hobbyn i stort, har fått mig att tänka på vilka rollspel som skapat min syn på rollspel. Så jag tänkte summera det och bjuda in er övriga att berätta om resans väg för er själva.
Men ta bara russinen ur kakan och varför de är viktiga! En komplett historia är inte fullt så intressant.
Warhammer Fantasy Role Play
Försökte spelleda Enemy Within långt innan jag riktigt klarade av det. Men Warhammer gjorde roliga saker med skills och blev det första utrikiska rollspelet jag faktiskt spelade tillsammans med AD&D och dess många urhäftiga spelvärldar. Som spel minns jag ändå Warhammer bättre.
Gemini
Fantasy behöver inte vara töntigt. Till största delen var det nog min spelledares förtjänst mer än Geminis, men Cell Entertainments Mutant Chronicles av fantasyspel är för mig en guldklimp i svensk rollspelshistoria. Inspirerande, mörkt, mystiskt, och rått.
Call of Cthulhu
Rollpersoner kan vara töntar istället för hjältar. Eller okej -- vi kan kalla dem akademiska hjältar istället. Viljan att gräva vidare och utforska mer är en självklar ingrediens i rollspel. CoC gör det till din största fiende och det är helt underbart.
7th Sea
Det kanske bästa rollspel jag spelat, eftersom matinéäventyr och age of sail är det typ coolaste jag vet och här kombineras det på ett otroligt bra sätt. På samma sätt som World of Darkness utnyttjade vår verklighet för att göra sin egna mörkare värld så gjorde 7th Sea vår riktiga historia till en mer äventyrlig och mindre förtryckande period. Plus att reglerna och världen satt som hand i handske på ett sätt jag nog aldrig sett innan dess.
All Flesh Must Be Eaten
Konceptet att inte göra ett rollspel med en värld och ett system utan istället att skapa en verktygslåda med ett gemensamt tema (zombie survival i detta fallet) är något jag fortfarande tycker är helt fantastiskt. Önskar att det skapat en trend istället för alla spel som istället tog metaplottandet från World of Darkness vidare. Unisystem är regler jag fortfarande spelar med, även om de egentligen inte är något speciellt. Råkar bara kunna dem bättre än andra regler. Men just verktygslådsgrejen med AFMBE är något som hjälpt mig utvecklas som spelledare och hobbyskribent.
Operation: Fallen Reich
Om jag skulle peka på en enda specifik produkt som den coolaste så är det nog Life Board:en. Hela idén är fantastisk och sättet det hjälper spelgruppen lära sig både världen och sina rollpersoners historia är helt underbart. Spelet i sig var rättså standard och spelades inte särskilt länge men vi gjorde flera gånger gubbar bara för att det var roligt och jag måste medge att jag hittade inspiration till rollpersonerna i Fyra StuG genom att dra kort ur Life Board:ens kortlekar.
Coriolis
Från början av 2000 hade jag en lång rollspelspaus. Den fullspäckade Coriolis-boxen på Kickstarter fick mig att återvända. Jag förbeställde originalet av Järnringen när det begav sig men fastnade aldrig lika mycket för dess lite otillgängliga regler. Men efter att Mörkret mellan stjärnorna damp ned på postkontoret kan jag återigen -- äntligen -- kalla mig rollspelare!
Men ta bara russinen ur kakan och varför de är viktiga! En komplett historia är inte fullt så intressant.
Warhammer Fantasy Role Play
Försökte spelleda Enemy Within långt innan jag riktigt klarade av det. Men Warhammer gjorde roliga saker med skills och blev det första utrikiska rollspelet jag faktiskt spelade tillsammans med AD&D och dess många urhäftiga spelvärldar. Som spel minns jag ändå Warhammer bättre.
Gemini
Fantasy behöver inte vara töntigt. Till största delen var det nog min spelledares förtjänst mer än Geminis, men Cell Entertainments Mutant Chronicles av fantasyspel är för mig en guldklimp i svensk rollspelshistoria. Inspirerande, mörkt, mystiskt, och rått.
Call of Cthulhu
Rollpersoner kan vara töntar istället för hjältar. Eller okej -- vi kan kalla dem akademiska hjältar istället. Viljan att gräva vidare och utforska mer är en självklar ingrediens i rollspel. CoC gör det till din största fiende och det är helt underbart.
7th Sea
Det kanske bästa rollspel jag spelat, eftersom matinéäventyr och age of sail är det typ coolaste jag vet och här kombineras det på ett otroligt bra sätt. På samma sätt som World of Darkness utnyttjade vår verklighet för att göra sin egna mörkare värld så gjorde 7th Sea vår riktiga historia till en mer äventyrlig och mindre förtryckande period. Plus att reglerna och världen satt som hand i handske på ett sätt jag nog aldrig sett innan dess.
All Flesh Must Be Eaten
Konceptet att inte göra ett rollspel med en värld och ett system utan istället att skapa en verktygslåda med ett gemensamt tema (zombie survival i detta fallet) är något jag fortfarande tycker är helt fantastiskt. Önskar att det skapat en trend istället för alla spel som istället tog metaplottandet från World of Darkness vidare. Unisystem är regler jag fortfarande spelar med, även om de egentligen inte är något speciellt. Råkar bara kunna dem bättre än andra regler. Men just verktygslådsgrejen med AFMBE är något som hjälpt mig utvecklas som spelledare och hobbyskribent.
Operation: Fallen Reich
Om jag skulle peka på en enda specifik produkt som den coolaste så är det nog Life Board:en. Hela idén är fantastisk och sättet det hjälper spelgruppen lära sig både världen och sina rollpersoners historia är helt underbart. Spelet i sig var rättså standard och spelades inte särskilt länge men vi gjorde flera gånger gubbar bara för att det var roligt och jag måste medge att jag hittade inspiration till rollpersonerna i Fyra StuG genom att dra kort ur Life Board:ens kortlekar.
Coriolis
Från början av 2000 hade jag en lång rollspelspaus. Den fullspäckade Coriolis-boxen på Kickstarter fick mig att återvända. Jag förbeställde originalet av Järnringen när det begav sig men fastnade aldrig lika mycket för dess lite otillgängliga regler. Men efter att Mörkret mellan stjärnorna damp ned på postkontoret kan jag återigen -- äntligen -- kalla mig rollspelare!