Skarpskytten said:
Dels tror jag att en ene rollspelsnördens trovärdighet är inte ett dugg trovärdigt för den andra. Och vad som är trovärdigt beror ju på vad man vill komma åt i spelet. Det är skillnad på grisodlarfantasy respektive superhjältar.
Japp. Och var någonstans talar jag, i den här tråden, om grisodlarfantasy eller superhjältar? Jag har snackat om en specifik genre och tidsperiod (deckaräventyr med inslag av strid, nutid med konspirationer) och om en voiss sorts känsla i striderna (att de är farliga och känns som på riktigt). Varför envisas du med att fortsätta prata om helt andra genrer? Jag tror inte på universalsystem, liksom. Att inget system fixar alla genrer är liksom verkligen att sparka in dörrar som varit öppna i flera år.
Skarpskytten said:
Och jag vill också försöka formulera mig på ett annat sätt. De som talar om om trovärdighet eller realism (i alla fall i min del av världen) tenderar vara personer som tänker spelsystem i termer av processer och inte utfall. "Va? Kan man inte parera [i Dungeons and Dragons]? Står man bara där och tar stryk? Det är orealistikt!". AC i DnD simulerar ju ett utfall, sannolikheten att bli träffad, och är i mina ögon varken mer eller mindre trovärdigt än ett system där man slår ett tärningsslag för att parera. Vilket är mest trovärdigt?
Grad av abstraktion är irrelevant för trovärdigheten; men lägre grad av abstraktion i systemet ger SL och spelare mer att arbeta mer. Bättre output, om man så vill, och bättre möjligheter att stoppa in vettig input.
Skarpskytten said:
Jag har vidare, för att ta ett konkret exempel, sett många träffområdestabeller i mina dagar, men ingen som bygger på det faktum att vi av medeltida slagfältsarkeologi vet att nästan alla skador på ett medeltida slagfält var i antingen huvudet (ofta bakifrån) eller fötter/underben (skölden skyddar inte de delarna). Med mina kunskaper (som kanske är felaktiga) är dessa system inte trovärdiga, men många skulle kanske studsa till på träffområdestabellen 1-3 huvudet, 4-9 benen, 1O någon annan kroppsdel. Frågan (för mig i alla fall) är inte nödvändigtvis vad som är mest trovärdigt, utan varför man vill ha med en träffområdestabell.
Det där har jag noll koll på, eftersom jag tycker att fantasy och medeltida strid är astrist.
Däremot har jag sett en hel del system som simulerar att man generellt siktar mot och träffar bålen när man skjuter pistol och gevär och så.
Skarpskytten said:
Det du kanske skulle gilla - om jag förstår hur du tänker rätt - är hur man egentligen som spelare aldrig kan misslyckas.
Låter som att det kräver metatänk från spelarnas sida. Klart man måste kunna misslyckas; där har vi verkloigen en typ av system jag har svårt att känna att de bidrar med en känsla av trovärdighet.
Jag ska förtydliga något, som jag nog pratat om så ofta på det här forumet att jag numera dumt nog utgår från att folk redan känner till: Jag vill ha karaktärsinlevelse. Så total som möjligt. Metapoäng, metamekaniker och petaperspektiv på karaktären är sådant jag helst undviker.
Jag skulle nog ha svårt att riktigt leva mig in i en rollperson, i betydelsen att tänka "jag" istället för "han/hon", som aldrig misslyckades med saker. Sånt här cinematiskt spel till, och jag rollspelar inte filmer. Jag rollspelar någons
liv.
Däremot bör misslyckandena följas av konsekvenser. Att få upp dörren, och vakterna kommer är en mer rättvisande motvariant till ditt exempel än "får inte upp dörren punkt". Bara för att det går att misslyckas betyder inte det att det måste vara stumt. På samma sätt som man kan använda "ja, men" så kan man använda "nej, och".
