Rollspels-skrock

[JohanL]

Om man inte är äventyrlig nog kommer Den Store Spelledaren och upplöser en i en puff.

 

[Quadrante]

Om du gör en rollperson så kommer den att vara med om dagens äventyr.

 

[Skarpskytten]

Man slår bättre om man får slå slaget själv och berätta resultatet för de andra, än om man använder en tärningsbott.

Det är inte sant för alla rollspelare jag känner, men det är sant för vissa. Eller skulle vara, om jag inte hade tvingat dem använda tärningsbottar.

Det gäller att känna sina pappenheimare.

 

[Stareater]

Kom på en sak till som jag hört som nog kan räknas till skrock.

"Nu får ingen i spelgruppen gå och bli förälder (igen) för då kommer den här spelgruppen att självdö."

 

[JohanL]

Kom på en sak till som jag hört som nog kan räknas till skrock.

"Nu får ingen i spelgruppen gå och bli förälder (igen) för då kommer den här spelgruppen att självdö."

Det känns väldigt realistiskt?

 

[Pilzefrau]

(Kanske lite OT, men i anslutning till temat grupper som självdör
Vi har fyra spelare (plus DM) i min grupp, och under sommaren var vi pga semesterresor och sjukdom tvungna att först spela ett spelmöte utan Matte, och sen ett utan Arvid, och sen ett utan Oskar L. Naturligtvis skämtade vi om att "nu får Oscar C missa nästa spelmöte, så att det jämnar ut sig". Naturligtvis gick profetian i uppfyllelse – Oscar C gick och blev sjuk. Ska vi någonsin åter få spela med alla fyra spelare samtidigt? Den som lever får se.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Folk har en massa tärningsskrock för sig.

De straffar tärningar som slår dåligt som ett varnande exempel till övriga tärningar.

Eller byter tärning om en tärning slagit dåligt några gånger i rad.

Eller fortsätter slå en tärning som slagit dåligt övertygade om att ”snart måste det vända”.

Om du inte har viktade eller väldigt skeva tärningar är det inte så tärningar funkar.

I min spelgrupp är det nog just tärningsskrocket som är utmärkande.

Att noga välja ut vilken tärning man skall använda när det är dags att slå ett extra viktigt slag.
Att byta tärning om det gått dåligt ett tag, eller låna tärningar av andra spelare ("du slår alltid så bra, jag lånar dina tärningar") etc är vanligt.

Vidskepligheten kring tärningsrullandet tycker jag en av de sakerna som är roligt med rollspel, det skapar stämning och spänning kring bordet, och det är därför jag alltid tycker något saknas när för mycket tärningsrullande plockas bort ur ett regelsystem.

Edit:

Just ja, eftersom vi främst spelar Call of Cthulhu har det blivit lite av en grej i min spelgrupp att ju mer kärlek någon lägger ner på att skapa karaktären och ju mer kreativ energi de lägger ner på att gestalta den och leva sig in i den, ju snabbare kommer den dö en våldsam död. Skapar de en trist dussinkaraktär utan utmärkande drag så överlever den dock alla svårigheter och de får drass med den mycket tråkigare karaktären mycket längre.

 

[Mogger]

Renskriva utrustning är en grej i vår spelgrupp. Gör man det kommer nån jävel sno allt.*

*Hemligheten är ju att ha så röriga anteckningar att SL inte kan tyda vad det står!

 

[Hägerstrand]

Skulle ni säga att vidskepligheten är ”äkta” eller är den bara en lek med övriga spelare?

Om jag blåser på en tärning är det mer en charad för att signalera att slaget är viktigt, och om jag byter ut en tärning som slagit dåligt är det samma typ av lek. Om jag skulle spela samma spel fast via textchatt skulle jag inte gjort så, eftersom det inte adderat till det roliga.

Men jag har spelat med spelare som tagit den vidskepelsen på mycket större allvar.

 

[Rymdhamster]

En tärning som slagit dåligt kommer slå bra nästa gång. Därför är det viktigt att rulla tärningen tills man slår dåligt, och sen inte röra den föränn man behöver slå bra!

Det är också sant att man kan träna sina tärningar. Därför är det viktigt att slå tills man slår bra, sen låta tärningen vila. Repetera så många gånger som möjligt.

Man kan också lägga tärningen med den bra sidan uppåt för att vänja den vid att ligga så.

 

[Mogger]

Man kan också lägga tärningen med den bra sidan uppåt för att vänja den vid att ligga så.

Jag gör ofta det, fast tvärtom. Jag vet att det är Gambler's Fallacy, men jag vet också att jag tillhör det irrationella mänskliga släktet så jag kapitulerar.

"The duality of man"

 

[Henke]

I YZE är det bara sexor som räknas som lyckade, right? Jag minns att det kändes svårt att lyckas med saker när vi spelade MÅ0 för ett par år sen, men jag räknade aldrig på det.

Just den känslan har jag träffat på ofta när vi spelat. Tror inte vi varit ensamma för det kom ganska snabbt en tabell i YZ-spel där man kunde läsa av chansen att lyckas (med eller utan att man "pressar slaget").

Jag tror främst det handlar att man luras att tro att man har stor chans bara för att man har många tärningar i handen.

 

[Bolongo]

Just den känslan har jag träffat på ofta när vi spelat. Tror inte vi varit ensamma för det kom ganska snabbt en tabell i YZ-spel där man kunde läsa av chansen att lyckas (med eller utan att man "pressar slaget").

Jag tror främst det handlar att man luras att tro att man har stor chans bara för att man har många tärningar i handen.

Det är väl, om jag har förstått rätt, också så att den tabellen bara visar chansen att få minst 1 lyck? Men 1 lyck i det systemet är ofta inte värt lika mycket som att lyckas i ett system som bara använder pass/fail. Man vill gärna ha fler 6or för att det skall gå riktigt bra.

 

[Henke]

Det är väl, om jag har förstått rätt, också så att den tabellen bara visar chansen att få minst 1 lyck? Men 1 lyck i det systemet är ofta inte värt lika mycket som att lyckas i ett system som bara använder pass/fail. Man vill gärna ha fler 6or för att det skall gå riktigt bra.

Intressant. Så kanske det är? Om det stämmer så är det kanske trots allt svårare att lyckas (bra) i YZ och inte bara en känsla.

 

[Theo]

Har för mig att detta komma upp en tråd om sannolikhet här för några år sedan. Och att någon/några tyckte just detta, trots att matten visade att sannolikheten att lyckas i YZE i praktiken är hög med de tärningspöler rollfigurerna har. Men jag orkar inte leta upp den ...

Det kan ha varit att vi bara slog som krattor också. Jag minns en gång när vi räknade till en bit över 30 rullade tärningar (i hela gruppen) innan den första sexan kom upp...

 

[JohanL]

Det kan ha varit att vi bara slog som krattor också. Jag minns en gång när vi räknade till en bit över 30 rullade tärningar (i hela gruppen) innan den första sexan kom upp...

Jag kommer aldrig att glömma den gången i World in Flames jag behövde slå en etta på 25 D6 för att garantera att inta Pearl Harbor med japanerna...

 

[TobiasEkwall]

Skulle ni säga att vidskepligheten är ”äkta” eller är den bara en lek med övriga spelare?

Om jag blåser på en tärning är det mer en charad för att signalera att slaget är viktigt, och om jag byter ut en tärning som slagit dåligt är det samma typ av lek. Om jag skulle spela samma spel fast via textchatt skulle jag inte gjort så, eftersom det inte adderat till det roliga.

Men jag har spelat med spelare som tagit den vidskepelsen på mycket större allvar.

Jag tycker det här är intressant.
Själv känner jag mig rätt oskrokig när det kommer till tärningar, jag skyller på att jag typ alltid varit spelledare så slagen har aldrig varit lika betydelsefull för mig. (Jag menar magiskt tänkande sysdlar jag ju med annars, precis som de flesta andra)

Men om jag skulle fråga mina skrokfulla spelare om de faktiskt tror att det funkar skulle de nog säga nej, men typ att det känns rätt. Så jag tolkar det som mer än en social charad, (även om det också spelar in) men inte fullt så starkt som en tro

 

[Tiffany23]

I’ve heard about this “curse” too when rewriting a character sheet, but for us it was more about changing the character's appearance – like new equipment. Every time someone did that, it ended terribly. One player got critted by a goblin, ridiculous!
At first, I thought it was just a joke, but now I’m kinda convinced.

 

[Quadrante]

Kommer ihåg att vi brukade spara på tärninsslagen för att inte förbruka utfall. Man ville inte råka slå en perfekt när man lekt med tärningen … då var det utfallet förbrukat istället för att ha varit ens nästa slag under spel.

 

[Stareater]

Kommer ihåg att vi brukade spara på tärninsslagen för att inte förbruka utfall. Man ville inte råka slå en perfekt när man lekt med tärningen … då var det utfallet förbrukat istället för att ha varit ens nästa slag under spel.

Det var en del som gjorde så i vår spelgrupp också, men jag tror det mest blev så efter att vi hade spelat rollspelet Castle Falkenstein. Där ser man alltid till att spara de bra korten till när det verkligen behövs...