Nekromanti Rollspelsartikel i CAP & Design

[NilsK]

Bläddrade i senaste CAP & Design idag och fann till min förvåning en stort uppslagen, hyllande recension av det tyska rollspelet Degenesis ur en designvinkel. Rollspelet är vad jag förstått ett tyskt Mutant, det intressanta är de hyllande orden om rollspelsdesign i artikeln.

Hör själva:

"Rollspelsdesign ger sig hän på ett sätt som är mycket ovanligt i dagens kulturlandskap. Den är fri från visuella trender och politisk korrekthet eftersom den enbart har spelet självt som referens. Till skillnad från mycket annan konst och litteratur har rollspelen alltid något att berätta - ett budskap som läsaren måste ta ställning till. Själva konkreteseringen av spelvärlden kräver det. Ofta kan budskapet vara både simpelt och pubertalt, men när det är som bäst väcker det frågor och tankar som kan vara obehagliga att konfronteras med. Från att ha börjat som tekniska simulationer av historiska slag har rollspelen nu utvecklats till en av vår tids mest progressiva och provocerande konstformer."

Vidare:

"Rollspelsböcker är till sin funktion egentligen extremt komplexa visuella identiteter och varumärkesmanualer. Till skillnad från alla andra produkter ska rollspel inte bara konsumeras utan även vara grundplåten för spelarnas eget skapande. Spelet och hur det presenteras måste helt enkelt vara så pass stimulerande att spelarna frivilligt underkastar sig varumärkets visioner och premisser och väljer att spendera en stor del av sin vakna tid med att bildligt eller bokstavligt leva i varumärket."

Recensenten slutar med att ge rollspelet i fråga betygen:

kommunikation 5/5
design 5/5
politiskt korrekthet 1/5

Kul tycker jag själv att läsa de här orden i en designtidning. Vad tycker ni?

 

[Rickard]

"Från att ha börjat som tekniska simulationer av historiska slag har rollspelen nu utvecklats till en av vår tids mest progressiva och provocerande konstformer. /.../ Till skillnad från alla andra produkter ska rollspel inte bara konsumeras utan även vara grundplåten för spelarnas eget skapande. /.../ vara så pass stimulerande att spelarna frivilligt underkastar sig varumärkets visioner och premisser och väljer att spendera en stor del av sin vakna tid med att bildligt eller bokstavligt leva i varumärket."
När det gäller just rollspel i media så får man tänka på att det är rollspelare som för fram dem. Det märks rätt tydligt i det som jag citerade.

"Rollspelet är vad jag förstått ett tyskt Mutant, /.../

kommunikation 5/5
design 5/5
politiskt korrekthet 1/5"
Det är ett postapokalyptiskt punkspel (13 Mb) med massor av gasmasker. Helskönt och då har jag ändå bara kollat på bilderna. Vet inte när det släpps på engelska, men har jag pengar när det kommer så finns jag hängandes på dörrahantagen utanför spelbutiker för att få tag på det.

Betygen i artikeln är för mig ett bevis på toppklass.

/Han som ogillar högerjusteringen på hemsidan

 

[Magnus Seter]

Vad jag tycker

Jag tycker att det är stora ord för en så pass marginaliserad företeelse. Om man läser artikeln, så får man en känsla av att rollspel och rollspelare är stora avant gardister som ligger i framkant när det gäller konstens utveckling.

Så är det inte, vilket i och för sig också nämns i en bisats ("ofta är innehållet pubertalt ..."), men faktum kvarstår 95% av oss är nördar som spelar hjältar med stora vapen.

Degenesis kan vara fantastiskt bra, och allt som står om spelet är säkert rätt och riktigt. Men allt det andra ska tas med en nypa salt.

Om någon går ner på SF-bokhandeln och letar efter stor och progressiv konst i rollspelshyllorna efter att ha läst artikeln får han leta som fan ...

Inte ens på nätet hittar man så himla mycket av "konst"-vinklingen.

/M

 

[Brior]

Jag blir faktiskt smått på rörd! Det tyska rollspelet i sig vet jag inget om, men de allmänna omdömena om rollspelen som konstform går mig rakt åt hjärtat:

"... fri från visuella trender och politisk korrekthet ... en av vår tids mest progressiva och provocerande konstformer."

Vi ägnar oss alltså i en genomkommersialiserad och genomhierarkiserad kulturvärld åt något så ovanligt som en fri konstform, där "publiken" är medskapande. Just den aspekten tycker jag har varit så spännande vad gäller mina egna alster i Svavelvinter-sviten: att jag hela tiden får höra hur spelledare och spelare har tolkat om och anpassat grundscenariot så att något nytt skapas bortom mina ansträngningar.

Jag läser just Pierre Bourdieus "Konstens regler" och från hans teorier kan jag dra en del paralleller till rollspelen som konstform: Bourdieu talar om "konsekration", dvs. att viss konst blir erkänd därför att den håller sig till gängse karakteristika i det avgränsade kulturfältet. Sagt med rollspelstermer: spelreglerna bestämmer vad är som ger framgång i ett visst spel: Om du vill slå ihjäl en jätte så är det bortsett från spelskicklighet tärningar, utfformning av rollfigur etc som gäller - det hjälper inte om du som spelare kan spela fotboll eller elgitarr, är rik och vacker.

Varje konstform har sina egna värdesystem för vem som släpps in och hyllas på spelplanen och sitt eget prästerskap som upphöjer respektive sågar aktörer och deras verk. (Lyssna på kulturradion eller titta på Idol så ser ni mönstret) Samma präster har en priviligierad roll just i egenskap av domare och har därför ett eget intresse av att behålla reglerna och formerna. MEN ... rollspelen har inget sådant värdesystem och inget prästerskap - här bestämmer aktörerna vad som är bra och mindre bra. Åsikter saknas inte som alla vet, men vi är faktiskt fria! En fri konstform!

Fy fan så gôtt! Jag lyfter på hatten för oss alla!

 

[Brior]

Re: Vad jag tycker

Jag tycker att du missar en del av poängen Magnus. Konsten står inte i hyllorna utan skapas i spelmötena. Det är inte konstigare än att Duchamps pissoar utnämndes till 1900-talets mest betydande konstverk: Konsten är inte föremålet utan den perspektivförskjutning som infinner sig hos betraktaren.

Jag tycker själv att jag haft konstupplevelser under mitt rollspelande och även med dataspel som är en annan underskattade konstform.

 

[Magnus Seter]

För min del ...

... har jag svårt att dra till minnes någon spelsession som jag uppfattat som konstnärligt laddad.

För mig är rollspel underhållning. Visst finns det möjlighet till att skapa konst, men jag tycker inte att själva utövandet som jag deltagit i eller betraktat når upp till tillräcklig verkshöjd för att klara en närmare kritisk granskning utifrån ett konstnärligt perspektiv.

Men det är som sagt bara utifrån min egen spelstil.

EDIT: påpekas bör att jag har väldigt dålig koll på konstteori, så allt jag säger ska tas med förbehållet att det är en extrem lekman i konstnärliga ämnen som uttalar sig. Och att i stort sett all erfarenhet jag har är från den kommersiella underhållnings- och kommunikationsbranschen.

EDIT 2: när jag tänker efter så är det så här; målning kan vara konst. Men det blir inte automatiskt konst när jag målar en tavla. På samma sätt kan rollspel vara konst, men det blir inte automatiskt konst när jag spelar. Om det vore så skulle själva konstbegreppet i min mening vara så urvattnat att det blev oanvändbart.

/M

 

[Troberg]

Re: För min del ...

För mig är rollspel underhållning. Visst finns det möjlighet till att skapa konst, men jag tycker inte att själva utövandet som jag deltagit i eller betraktat når upp till tillräcklig verkshöjd för att klara en närmare kritisk granskning utifrån ett konstnärligt perspektiv.

Jag skulle likna det vid olika upplevelseskapande performance arts-varianter designade för att ruska om deltagaren (betaraktarrollen är mer deltagare än betraktare) och få se saker ur en annan synvinkel. Burning Man är ett bra exempel på hur man skapar en ny verklighet för en vecka, med egna regler och egna förutsättningar distinkt skilda från den traditionella världsbilden.

 

[Rising]

Jag undrar om artikelförfattaren själv förstår hur uppenbart det är att han bara diggar rollspel och sett en chans att få hylla det i en designtidning...

För allt han säger är ju nys. Rollspel har inte alls alltid ett budskap man ska "ta ställning till", utan kan oftare bara fungera som vilken manual som helst och försöka illustrera hur en viss process går till. På samma sätt undrar jag hur snubben (jag tar för givet att det är en snubbe) får ekvationen att gå ihop mellan att rollspelen skulle ha en komplex visuell identitet och att den skulle vara fri från trender. Den "visuella identitet" (om vi då pratar om illustrationer och layout) är ju extremt trendstyrd i rollspelen! Mignola är en tecknare som påverkat många illustratörer, till exempel (däribland vår Bergting, även när han tecknar fantasy) och rollspelet Degenesis kunde lika gärna ha hetat Brom: The RPG, för illustrationerna är nästan helt rippade från Brom's säregna stil (och han har i sin tur influerats rätt mycket av modedesignern John Galliano).

Alltså, no offense... Jag gillar rollspel, och tycker att vissa rollspel också har intressant design som lyckas kommunicera vissa värden till mig. Men att rollspel skulle vara helt enastående på området och ha designförutsättningar som skiljer sig åt från alla andra produkter? Lägg av, liksom.

Men jag blev nyfiken på att få läsa artikeln med mina egna ögon, så jag tackar dig, Lord Hubba, för denna postning.

 

[Arfert]

Jag har läst artikeln och håller med Rising... Visst sjutton styrs rollspel av TRENDER. Alla Cyberpunksspel som dök upp på 80-talet är ett bra exempel, tydligt influerade av punk- och synthmode, och filmer som Aliens, Bladerunner, Mad Max, Terminator och allt annat som var "inne" då.

Om rollspel är en konstform? Det finns inget som säger att det inte skulle kunna vara det, om man har ett vitt konstbegrepp (och tycker t.ex. att äventyrsfilm är konst), men jag är osäker... jag tycker det snarare är populärkultur. Men vad sjutton, kan ett ställ för att diska tomflaskor vara konst kan väl Saga vara konst också. Ska fråga Walle vad han tycker nästa gång jag träffar honom. ;-)

 

[EchonCique]

Länk till Degensis gallerisidor

Här kommer en länk till deras gallerisida. Det finns massa mer bilder postade på forumet och spelet i sin helhet går att ladda ned från hemsidan också i PDF-format om 380-något sidor.

http://www.degenesis.de/data_galerie.html

Dra hem det. Kolla i det. Läs det. Njut!

 

[Svarte Faraonen]

Rörande "rollspel som konst" vill jag snarare jämföra själva rollspelet (produkten, boken) med en videokamera eller en uppsättning penslar och färger än med ett färdigt konstverk. Rollspelet ger verktygen för att skapa konst, sedan är det upp till användarna (spelarna) vad som blir av det.

 

[Arfert]

tja, liksom Seter lite längre ner i tråden har jag aldrig vart med om en spelsession som kvalificerar sig som konst.. fast jag kanske spelar med fel personer ;-)

skämt åsido, jag vet inte om det ens är önskvärt att rollspel ska vara konst i dess normala bemärkelse... "performancekonst" är ju oftast ganska trist och skitnödigt. Man får ju lust likt Mark Twain att osäkra sin revolver...

 

[Krille]

Men att rollspel skulle vara helt enastående på området och ha designförutsättningar som skiljer sig åt från alla andra produkter? Lägg av, liksom.

Jämför du med en hel del annan konst så är rollspel verkligen mästerlig kommunikation. Vi har en grunka på vår gård i äkta granit som är ett typexempel på modern konst: abstrakt och helt omöjlig att greppa. Det finns en broschyr som beskriver den som en elefant som symboliserar boendets koloss och flockens trygghet och blablabla (och tittar man i den i vinkeln från tvättstugans dörr och kisar och står på huvudet så kanske den liknar en elefant). Well, ze point är att... vad faen är det för nåt? Vad säger den? Vad vill den meddela? Är den bara där för att rosa granit är vackert om det är utsågat till rektangulära block? Eller vill någon säga mig något? Ska man verkligen behöva en extra broschyr för att förklara ett budskap?

Det påminner mig förstås om en scen i en Steve Martin-film, där Steve Martin har en lågn och utförlig utläggning om ett konstverk och målarens inneboende vrede och konflikt och gud vet vad, och sen när man får se tavlan ifråga så är det en röd rektangel.

Jahapp, liksom.

Rollspel har ett budskap att framföra, även om det är något så banalt som en häftig värld med stora vapen. Det kanske inte är ett moraliskt budskap, men ändock ett budskap. Kanske "innehåll" är ett bättre ord än "budskap". Det kan måhända vara ett pubertalt innehåll och inte en centimeter nyskapande, men det är ändock ett innehåll och det är ofta tämligen omfattande.

De har också en process för deltagande som är mer komplicerad än en DVD-spelare som man måste förstå innan man kan ta del av innehållet. Det är inte bara att slänga en klase tärningar och tabeller på någon och hoppas att han förstår det, helst ska han greppa hur han använder det också.

Och det här är faktiskt ganska kännetecknande för design: att få innehållet och användandet tillgängligt på ett så enkelt sätt som möjligt. Sen spelar det faktiskt ingen roll om det som designas - låt oss kalla det för "produkten" - är en toalett, en DVD-spelare eller en rollspelsbok.

Så ur ett designperspektiv så kan jag faktiskt förstå att en rollspelsprodukt är enastående eller att de har förutsättningar som skiljer sig från alla andra produkter.

 

[NilsK]

Recensenten heter Lucas Magnusson och är mycket riktigt gammal rollspelare. Hittade t.ex det här.

Så, visst har ni rätt i att han lyfter fram sin egen hobby. Kanske tar skribenten i lite väl mycket, men ändå, jag tycker det är uppfriskande som motvikt mot "vi är nördiga och gillar grottröj" (hur sant det än må vara). Men varför inte liksom? Varför den allergiska reaktionen mot att kalla rollspel för konst eller kultur. Vem säger att konst måste vara skitnödig och svår?

När jag läser en bra rollspelsbok transporterar den mig till en annan värld, en värld full av möjligheter. Det roliga med rollspel är att de här möjligheterna kan faktiskt hända, till skillnad från säg, en bok eller en tavla, där den dimensionen saknas. Sen är det en annan sak att rollspelssessioner till 98% är väldigt, vad ska jag säga, osofistikerad nördunderhållning. Om jag får gissa skulle jag tippa att det finns en hel del forumiter som läser och köper rollspel men inte hinner spela dom, jag är själv en sån. Varför gör man det? Inte är för att språket i sig är så pass mycket bättre än vanlig litteratur, nej jag tror att det är för att när man en gång har haft en riktigt bra spelupplevelse kan man se potentialen i rollspel, man kan föreställa sig små episoder eller äventyr som man skulle vilja spela igenom. Den här biten som triggar fantasin hos iaf mig, tycker jag är extremt cool och är inte något jag hittat i andra medier.

En tavla av John Bauer visar oss ett sagolandskap, man kan titta på det, fundera på budskapet och förundras över teknik. Det är konst.

Drakar och Demoner Trudvang använder sig av ett Bauer liknande tema, om än med viss överbetoning på råbarkade vikingar och strid. Med teckningar, målningar, stämningsskapande text och inte minst regler skapar man ett ramverk för sagovärlden. Men här kan man kliva in i fantasilandskapet och skapa sina egna berättelser.
Varför skulle det inte kunna klassas som konst?

Ta mitt resonemang med en nypa salt dock, jag funderar fortfarande på det här.

 

[Genesis]

Jämför du med en hel del annan konst så är rollspel verkligen mästerlig kommunikation (...)

Jag håller med. Konst handlar inte (bör inte handla) om vilka budskap som är bättre än andra. Ta en titt på några dikter (helst hundra år gamla eller så, innan något geni kom på att poesi skall vara svårt) och leta efter budskapet. Det är väldigt ofta mycket simpelt och banalt, i stil med "Kärlek är bra" eller "Alla ska vi dö nå'n gång".

Konst handlar om sätt att kommunicera budskapet, inte om budskapet självt (personlig åsikt). Många rollspel har enkla budskap/innehåll, men det är inte det viktiga, utan sättet de kommuniceras på. Rollspel kommunicerar på ett speciellt sätt och kommunikationsprocessen, om man i den räknar in själva spelandet, är egentligen otroligt komplex och intressant.

Så jag tycker visst att rollspel kan kallas konst. Men det beror ju på hur man definierar konst. Som spelskapare definierar man regler och försöker kommunicera sin vision till spelledaren, som sedan tolkar visionen och förändrar den efter eget tycke, och därefter förmedlar den till spelarna, som i sin tur tar till sig visionen och påverkar den i stor grad. Det är ett ganska intrikat sätt att kommunicera på, och jag tycker att man kan kalla det konst, om man vill. Det är naturligtvis underhållning också, men det är väl bara positivt med underhållande konst?

 

[Rising]

Rollspel har ett budskap att framföra, även om det är något så banalt som en häftig värld med stora vapen. Det kanske inte är ett moraliskt budskap, men ändock ett budskap.

Jag är med på det, men artikelförfattaren skrev att rollspel också skilde sig åt från annan "litteratur". Jag tycker inte rollspel i gemen är så annorlunda från skönlitteratur skrift + illustrerad instruktionsmanual.

Och det här är faktiskt ganska kännetecknande för design: att få innehållet och användandet tillgängligt på ett så enkelt sätt som möjligt.

Jag är med på det också. I Cap Design utgår man väl från reklam, dock, så när det sägs att rollspel designas under unika förhållanden så undrar jag vad som är så himla frånskilt från att designa broschyrer, produktkataloger, offertmappar, tidningar, rapporter och instruktionsmanualer.

Samtliga dessa har innehåll som tydligt måste redogöras för läsaren, och många av dessa måste dessutom bära fram värden som hör till produktens eller företagets profil. Jag kan inte se den stora avgörande skillnaden mellan att instruera en läsare om hur handeldvapen fungerar i ett skräckrollspel som andas mystik, dystopi och obarmhärtighet, eller att försöka sälja sneakers till läsaren i en broschyr som andas sund sportighet i kombination med nonchalant punkattityd.

 

[Brior]

Konst som grundegenskap

Jag är heller inte närmare bekant med konstteori men det skulle förvåna mig om det finns någon heltäckande och accepterad definition på vad som är konst. (Så sent som i fredagens kulturmagasin på P1 ställdes frågan till panelen och de kunde i alla fall inte levera någon definition eller ens värdemätare.)

För min egen del tycker jag inte att svaret är det intressanta med frågan "Vad är konst?". Snarare väcker frågan givande funderingar och diskussioner.

Kanske ska man inte försöka avgöra om något är konst eller inte. Jag skulle jag säga att en film / tavla / bok / spel har ett visst konstnärligt innehåll, typ 3D6 som en av sina grundegenskaper, där andra egenskaper kunde vara underhållningsvärde, komplexitet etc.

 

[Rising]

Varför den allergiska reaktionen mot att kalla rollspel för konst eller kultur. Vem säger att konst måste vara skitnödig och svår?

Jag har inga sådana problem. Jag tycker inte, som Magnus Seter, att konst måste "kvalificera" sig från underhållning på något sätt. Personligen skiljer jag konst från hantverk, där hantverk har objektiva värden (de måste fungera), medan konst har subjektiva värden (man själv tycker att det är snyggt/roligt/spännande). Mycket (inte minst inom design och arkitektur) hamnar dock i gränslandet mellan de båda.

Bara så du vet vilket perspektiv jag har.

När jag läser en bra rollspelsbok transporterar den mig till en annan värld, en värld full av möjligheter. Det roliga med rollspel är att de här möjligheterna kan faktiskt hända, till skillnad från säg, en bok eller en tavla, där den dimensionen saknas.

Jaså? Jag levde mig in i Star Wars' värld långt innan jag hade hört talas om rollspel. Jag lekte i den världen, låtsades att jag var i den världen, och hittade på små historier med mina Star Warsgubbar bara utifrån det jag hade sett i filmen. På samma sätt engagerar jag mig i små gestaltningslekar för mig själv om serier och böcker jag läst även utan att "spela rollspel" i dem. Det är ingen stor och avgörande skillnad mellan dem som skriver fanfics om Naruto utifrån serierna/TV-serieavsnitten, och de som spelar rollspel med Kult. Inte i det här avseendet.

Visst visar rollspelen instruktioner för hur man skall leva sig in i världen; men jag ser inte skillnaden mellan det och andra instruktioner i trycksaker och broschyrer.

Så: Jag håller med dig om att rollspel är "konst". Absolut är det det, med min vida definition. Jag tycker till och med att det är konst med fantastisk potential; som kan roa oss mer än den lustigaste komedi, som kan stanna hos oss mer än de mest välutbyggda litterära klassiker, och som kan föra människor närmare varandra mer än de mest vågade performanceevenemang. Mer än hälften av mina tio mest avgörande kulturupplevelser är säkert sådana jag skaffat mig via rollspelen.

Men är förutsättningarna för designen av rollspel verkligen så där djävla annorlunda och unik? Nej, jag tycker inte det. Inte alls.

 

[ripperdoc]

Re: Vad jag tycker

Om någon går ner på SF-bokhandeln och letar efter stor och progressiv konst i rollspelshyllorna efter att ha läst artikeln får han leta som fan ...

Nu var det förmodligen inte det du syftade på direkt, men går jag och bläddrar bland rollspel så visst tusan hittar jag produkter jag skulle vilja kalla konstverk - vissa är ju rena rama gallerierna av välgjorda / provokativa / nytänkande illustrationer. (de flesta är dock INTE det).

Så vare sig rollspelandet är konst eller inte så bör åtminstone ett antal av rollspelsböckerna väl kunna tas som konstverk

 

[Johan K]

Kul tycker jag själv att läsa de här orden i en designtidning. Vad tycker ni?

Presis som du !
Att det är kul att man tar upp det i en designtidning. Tycker att det är en ny & spänandne vinkel att det tas upp i just denna tidning. Antar att inte är var dag som det tas upp om rollspel i en sådan tidning.

/ Johan K, som är förkyld som F*N !