Rollspelsbroms

[PAX]

Vad tycker du slöar ner era spelsessioner/ ert rollspelande? Vad sätter käppar i hjulet för att få spelet att flyta på?

 

[Voldstagg13]

Regeltolkningar.
Strategier och planering för vartenda litet steg.
Rollspel med teatermonologer som med dålig timing bara får allt att stanna och dö,

 

[krank]

Alltså, oftast har jag inga större problem med att rollspelandet går långsamt. Jag spelar gärna eftertänksamt, spenderar gärna timmar med att planera eller diskutera snarare än att "göra".

Men om man menar vilka saker som segar ner mer än jag vill ha det nedsegat: strider och i princip all regelmekanik som överhuvudtaget tar tid.

Extra mycket om man faktiskt måste slå upp regler eller kolla saker i tabeller. Jag tycker bland annat därför illa om alla regelsystem som är för komplexa för att jag ska kunna lära mig dem utantill – och jag har uselt regelminne och noll intresse av att "plugga regler".

Men ja, när det blir strid vill jag ju bara att det ska gå över så att vi kan återgå till något intressant, och samtidigt vet jag i många spel att vi kommer att sitta där ett tag, när initiativslagen väl börjat rullas.

 

[luddwig]

Regelbläddrande. Mycket mer av den varan förr i tiden. Jag har i huvudsak lyckats arbeta bort regelbläddrandet genom att använda smidigare regelsystem.

Ovidkommande snack. Filmrecensioner. Monty Python-citat. Vilka godisar är egentligen godast. Jag känner mig lite som en tjatig förälder varje gång jag försöker styra uppmärksamheten tillbaka till rollspelandet.

Solospel. Små avstickare är helt okej men ibland har spelarna för ambitiösa sidoprojekt och jag är inte alltid så bra på att dra i handbromsen.

Beslutsångest. Jag placerar gärna rollfigurerna i svåra situationer och det är klart att sådant medför att spelarna måste få diskutera nästa steg, men jösses vad beslutsfattandet kan ta tid ibland. Något i spelvärlden som skapar tidspress kan hjälpa till att motverka problemet.

 

[Bifur]

Regeltolkningsdiskussioner. Nödvändiga ibland men ofta sega.

SL som inte har koll på äventyret och/eller sin egen prepp (jag är lika skyldig som alla andra).

Off-snack med paralleller till filmer, serier andra spelpass. Jag är ingen anhängare av att bannlysa sådant men det ska ske med måtta.

Kan vi kalla det meningslöst planerade? Jag har liksom krank rätt stort tålamod för funderingar över problem i spelvärlden men bara om de utgår från omständigheter som går att värdera. Beslutsfilibustring kring val som i grunden är osäkra kan ibland göra spelet otroligt segt. Då får man konstatera, "nej detta ska vi inte göra för vi kan inte förutse utgången", och gå vidare.

 

[Nässe]

Det var länge sedan jag upplevde ”nedsegning”, eller ens hade en tråkig spelsession. Och det är ju faktiskt härligt att inse. Jasg tror generellt att jag blivit öppnare för att spela på olika sätt med olika personer. Sen har jag ”plockat bort” folk som inte dyker upp på sessioner utan att meddela innan eller ha bra skäl. Och de grupper jag spelar med tar spelet på stort allvar, så det blir sällan eller aldrig Monthy Python skämt.

Fast, kanske viss seghet kan upplevas när det blir många långa en-rollpersones-scener, och alla andra får sitta och vänta—men att jag upplever det som segt och inte spännande att vara publik beror nog också på att jag de gångerna har en dålig dag med lite sömn natten innan.

Lång planering inför heist, taktisk planering inför strid, strid med miniatyrgubbar, upptäcka fällor genom att peta på saker med pinnar och liknande skulle jag säkert uppleva som segt, om jag hade spelat sådana typer av äventyr.

 

[Big Marco]

Spelledare som inte fattar hur man klipper scener.

 

[Tre solar]

När spelledaren vill styra tempot, utan att också vilja öka det. Så typ som Marco.

 

[DanielSchenström]

Alltså...vad är spelet? Om man tänker på spelmötet så kan saker som att folk kommer sent, är ouppmärksamma, behöver slå upp saker ofta sega ner spelet. Men det är knappt irriterande för mig. Tunga regler med många slag...det segar ju inte ner spelet då det är spelet så att säga, men när det krävs mycket av den sorten jämfört med andra spel när effekterna är liknande eller identiska så kan det förstås upplevas som segt spel. Sånt är jag mer känslig för och föredrar verkligen förenklad mekanik.

Moment som är fokuserat på en eller flera men inte hela gruppen kan vara segt för dem som inte är inblandade, men det är inget jag personligen har problem med längre, som spelare. Som spelledare vill jag försöka få hela gruppen engagerade i allt som tillhör spelet. Där blir det knepigt exempelvis med spel med hackande där det oftast bara är en spelare som har utrustningen och färdigheterna som krävs. Och till svårigheten hör att spel med den beståndsdelen ofta har äventyr där det utgör en viktig komponent så man kan inte bara lyfta ut det, eller göra det så simpelt att den typen av spelare inte känner sig användbar.

Generellt är inte seghet ett så stort aber att det får mig att känna att ändring behövs.

 

[Rangertheman]

Regeldiskussioner har vi sällan. Däremot överplaneras det en del. En hel del ibland. Dålig fokus kan också göra spelet långsamt.

På senare tid har det funnits en enormt stor broms: Tekniska problem.

 

[Rymdhamster]

Vad tycker du slöar ner era spelsessioner/ ert rollspelande? Vad sätter käppar i hjulet för att få spelet att flyta på?

Missuppfattningar och upprepningar av beskrivningar.

Det är lite därför jag gett upp det här med att "i en fantasyvärld borde man inte ha detaljerade kartor". Om jag kunde skulle allt som dyker upp i spel ha en karta eller bild eller liknande man kan visa upp för spelarna.

För det är så mycket tid som går till att försöka beskriva det så bra som möjligt, sen upprepa hälften av dem för spelarna missade det medan de antecknade andra halvan. Och sen upprepa igen när det blir uppenbart att de missförstod något. Och sen upprepa igen för att spelare B spinner vidare på spelare As missuppfattning för att spelare B inte lyssnade när man förklarade att spelare A hade fel.

Och jag märker det nästan varje gång som jag inte har kartor och annat förberett. Och de gånger jag ser till att ha en karta, även en enkel sådan, så går allt så jäkla mycket smidigare!

Så även fast jag verkligen gillar theater of the mind, så kan jag inte låta bli att hålla med om att en bild säger mer än tusen ord.

 

[luddwig]

Missuppfattningar och upprepningar av beskrivningar.

Det här är ett problem jag sett nämnas förr på forumet, och som förbryllar mig eftersom jag själv sällan upplever det trots att jag brukar spela med olika personer i olika sammanhang. Så, vad är egentligen orsaken till problemet? Är det spelledaren som inte beskriver bra nog, spelarna som är ouppmärksamma, mängden information som är ohanterlig, spelet/spelstilen som kräver en väldig precision, en kombination av dessa saker eller något helt annat? Och vad kan man göra för att undgå problemet? Rymdhamster, du nämner kartor. Finns det andra metoder?

 

[Gustav Lorentz]

Som spelare: Sega äventyr med alldeles för mycket information som dessutom glöms bort mellan speltillfällena. Man kommer aldrig framåt, vet inte ens vilken riktning som är möjlig... Tyvärr blir det då antingen planlöst irrande till platser utan egentlig relevans, eller så rinner sinnet och man tar en fight med obetydliga NPC som tar hela kvällen men för precis noll framåt... CoC:s längre kampanjer ger i min erfarenhet tydliga exempel på sådana kampanjer som lider av information overload (och det med olika spelledare vid rodret, duktiga spelledare dessutom). Tio kvällar in vet jag egentligen inte varför vi gör det vi gör (möjligen visste jag det efter första eller andra kvällen, men det har jag glömt nu i så fall). Och motivationen att göra det som är tänkt att göras är närmast noll då jag inte bryr mig det minsta om det rollpersonen borde bry sig om.

Som spelledare: ovidkommande prat när det inte handlar om kortare pauser (sådana behövs vid långa spelpass) utan dominerar kvällen. Mobiler vid spelbordet. Att behöva förklara redan enkla regler varenda gång för vissa av spelarna...

 

[Henke]

Håller såklart med om mycket som redan sagts.

• Med "fel" regler så blir konfliktmomentet outhärdligt - Jag vill se snabba avgöranden.
• Hög regelkomplexitet som bäddar för tolkningsdiskussioner och bläddrande.
• Dålig struktur i regler/scenarion som kräver bläddrande.
• Massiva informationsmängder i kampanjäventyr (som nämns ovan så irrar man bort sig mellan spelmötena). Vi spelare provade att göra en mindmap för ledtrådarna vi funnit i Mask of Nyarlathotep. Jag är osäker på att jag tycker det är en bra nivå på informationsflöde.
• Dåliga förberedelser t.ex. där SL inte är påläst kring äventyret eller reglerna.
• Sidoaktiviteter under spel t.ex. mobiltelefoner (som ringer då och då, eller spelare som ska google fram och visa bilder som passar till det som beskrivs i scenariot), någon som plötsligt skall hämta kaffe eller bjuda på tilltugg, toalettbesök - Här behövs gemensamma regler för vad som gäller och det mesta borde gå att hantera med tätare pauser i spelet. Pauser kan också vara bra för att få en avstämning med spelarna hur de tycker att det går och för hela spelgruppen att hämta andrum och sortera tankarna (har för mig att jag läste det tipset i "Play Unsafe").
• Prat som inte har med spelet att göra - Även om jag tycker att lite flams och någon enstaka "Monty Python"-referenser kan vara ok så förstör det såklart inlevelsen och om det man spelar inte är tillräckligt roligt och spännande i sig själv så kanske man spelar fel scenario/rollspel?
• Trista gissningslekar "out-of-character" t.ex. när spelare säger till SL: "Åh, nu har du säkert tänkt att vi skall råka ut för si och så när vi öppnar den här kistan".
• Jag är lite kluven till solo-momentet. Det är väldigt bekvämt och spelgruppsmässigt inkluderande att alla får stanna kvar, men dels kräver det att spelarna är tillräckligt mogna för att inte utnyttja sin kunskap till rollpersonernas fördel och dels kan jag ibland känna ett spänningsmoment i att inte veta vad som sker i det andra rummet (kanske av nostalgiskäl, jag vet inte).
• Långa monologer. Det här har sina för och nackdelar. När jag började spelleda Coriolis ville jag ge spelarna en inblick i spelvärldens bakgrund och geografi vilket resulterade i ett 30-40 sidors Powerpoint-bildspel med tillhörande soundtrack. Detta minns jag som väldigt uppskattat av spelarna. När jag följde upp detta några spelmöten senare med en motsvarande dykning i spelets större fraktioner och Coriolis-stationens uppbyggnad så upplevde jag att det blev lite för mycket information för spelarna att ta in. Det här är väl helt enkelt en balansgång mellan att förmedla setting och att trötta ut spelarna (dessutom är spelarna givetvis olika i hur de klarar av att ta in informationen). Kan iaf konstatera att man med ett vackert bildspel kan komma ganska långt.
• Red Herring-konstruktioner. Jag har varken lust eller tid i mitt liv för att rollspela villospår.
• Slumpade möten under resor som egentligen bara fördröjer äventyrets progress utan att tillföra något väsentligt.
• Scener som bara får flyta på trots att de är uttömda på drama.
• Återvändsgränder där SL tillåter att äventyret tvärstannar t.ex. när ett misslyckat färdighetsslag gör att dörren till fortsättningen inte gick att dyrka upp, att man inte lyckades hitta den gömda ledtråden i rummet eller att ingen av RP hade färdigheten som krävdes för att komma vidare.
• Tekniska problem. Dels de som krävs för att spela med social distansering men också för att rigga någon dator, koppla upp sig mot något WIFI, hitta spelmaterial på en Onedrive etc etc.

 

[Dr_Dängrot]

När sl och spelare inte har full koll på systemet så det blir massa regelbläddrande.

Regeldiskusioner . När man hamnar i diskusion om hur en regel skall tolkas och hur den fungerar

Dålig prepp ifrån SL så hen måste sitta och bläddra och leta i sina anteckningar . Jag har själv gjort mig skyldig till detta ett par gånger

När spelarna tar spelgruppen som en social umgänges klubb snare än en spelgrupp med andra ord så när kaffedrickande och fikamumsande och prata om barnens senaste upptåg på fritids blir det primära ist för rollspel.

Långa strider . Det kan vara väldigt tråkigt att hamna i strider som tar ett halv spelmöte om inte hela gruppen finner sådant underhållande .

När det är går för lång tid mellan spelmötena så att man glömmer vad som hände på senaste mötet och man måste ta 30-40 minuter i början av spelmötet och friska upp minnet

 

[Feuflux]

Nu har femtioelva personer sagt "spelledaren har inte koll på reglerna" här. Jag ska spelleda Trail of Cthulhu igen imorgon och har ingen koll på stridsreglerna, vet inte riktigt hur mycket spends man återfår efter ett spelpass eller exakt mekanismen Stability-tapp när man går emot sin Drive fungerar.

Känns skitbra det här! Plugga plugga plugga.

 

[entomophobiac]

Tror jag nog stör mig som mest på när det blir för mycket skämtande, off-snack, och YouTube på telefonen. Men det är något som vi försöker komma bort ifrån på olika sätt.

Nu i Corona-tider har det blivit 100% Roll20, och det som hänt då är också att barn kan komma in och ställa lagom spelrelaterade frågor som "kan jag få en glass?" vilket inte är helt och hållet bra för stämningen heller.

Men annars, som andra tagit upp med, så är nog regelbläddrande och bläddrande överhuvudtaget det som stör mest.

 

[Rymdhamster]

Det här är ett problem jag sett nämnas förr på forumet, och som förbryllar mig eftersom jag själv sällan upplever det trots att jag brukar spela med olika personer i olika sammanhang. Så, vad är egentligen orsaken till problemet?

Heh, om det bara fanns en orsak hade jag nog kunnat få bukt med det här problemet för länge sen =D

Låt se, var ska jag börja...

Jag är inte alltid så bra på att välja ut den information som faktiskt är viktig för stämningen och förståelsen. Det jag får fram på 10 meningar hade en bättre person kunnat säga med en eller två meningar. Jag hade säkert kunnat få ner min till fyra eller fem meningar om jag jobbat lite med beskrivningen, men det skulle ju kräva massa extra prepptid jag inte riktigt har ork att lägga ner. Det går fortare att bara rita en karta.

Och när jag väl har bestämt mig för hur en plats ser ut och fungerar så har jag väldigt svårt att släppa det sen. Även om det rent objektivt hade lett till en bättre scen om jag rullat med spelarnas idéer istället för att förklara varför de idéerna inte funkar. Men det är sjukt tråkigt att säga nej till en spelare baserat på information de ännu inte hade fått, så... se punkten ovan.

Det här blir ju så klart även ett problem om det är jag som är spelaren. När jag väl byggt upp min mentala bild av en situation har jag ibland svårt att justera den när den visar sig vara fel (eller något gör att den borde förändras), och jag agerar ibland på gammal felaktig information.

Spelare tenderar ofta att vara väldigt kluriga (de är ju trots allt fyra-fem kanske till och med sex pers som kan diskutera problemen tillsammans), och jag vill väldigt gärna erbjuda dem kluriga problem att lösa. Problemet är att jag inte är särskilt bra på att hitta på eleganta problem, utan måste förlita mig på att göra dem lite komplicerade och invecklade. Och när jag då försöker göra miljön till en intressant del av ett problem, well... se punkt 1 igen.

Ibland hittar jag på ett scenario som överhuvudtaget inte går ihop på något logiskt sätt (tänk dig en sån där Escher-tavla). Då blir det så klart rörigt för de stackars spelarna att få ihop det. Ritar jag en karta innan så brukar mycket sånt uppdaga sig och kan åtgärdas på planeringsstadiet.

Sen har jag rätt ofta haft spelare som är vad jag skulle kalla "ingenjörer". Om de ställs inför ett klurigt problem så försöker de hitta den rakaste, enklaste lösningen på det problemet. Så de börjar oftast med att sålla bort all oviktig information (dvs all information de _tror_ är oviktig, och se punkt 1 igen) och sen hittar de på en lösning baserat på det som finns kvar. Om de visar sig att de sållade bort en bit information som var viktigare än de trodde så är det till att börja om från början igen. Och ibland tar det ett par vändor innan de har registerat all information som är viktig.

Slår du ihop allt det där så får du det som för mig utgör den största bromsen. Och nu kanske jag får det här att låta som ett superstort problem vi lidar av varje spelmöte. Det är det inte. I så fall hade jag nog ledsnat på att spela vid det här laget =D

Men om jag tänker tillbaka på alla spelmöten och försöker identifiera problem som återkommer då och då så är det detta.

Så för just mig, så är det absolut enklaste lösningen på problemet att rita en karta. Det behöver inte vara en vacker karta. Faktum är att de flesta småbarnsföräldrar har teckningar på sina kylskåp som är långt mycket skickligare utförda än mina kartor brukar vara. Men det krävs inte så mycket.

Den bästa lösningen hade så klart varit att jag hårdsattsat på att bli bättre att beskriva saker kort och koncist, men det låter jobbigt =)

Jag är säker på att andra som har samma problem har en helt unik uppsättning orsaker som sammanstrålar. Men det var en bra fråga från dig! Jag tror alldrig jag satt mig ner och funderat igenom det så noga, utan jag har mest konstaterat att jag till och från hamnar i en situation där detta är ett problem, och de situationerna brukar oftast sluta med att jag kladdar lite på ett papper och håller upp, och sen är det löst =D