Rollspelsdöden -- myt eller sanning?

[Bifur]

Ja, alltså, Neogames sålde såklart mindre än vad Äspel gjorde på sin topp. Då snackade vi väl 100 000+ ex av Drakar och Demoner.

Fast det är väl jämförelsen som är relevant? Det vill säga om den totala försäljningen 1999-2001 var 50% av vad den var 1991-1993 är det väl en nedgång som kan ses som en trend.

 

[luddwig]

Den "rolllspelsdöd" som det pratades om inträffade ca 2008-12. Det var 2010 det pratades mest om den.

Konstig tid att pratat om rollspelsdöd tycker jag. Jag hade i och för sig själv en paus från rollspel just då men hobbyn verkar ha varit högst levande. Järnringen gav ut den första versionen av Coriolis. Daniel Lehto gav ut den första versionen av Sagospelet Äventyr. Anders Björkelid gav ut den hyllade Upsala-sviten. Fria Ligan bildades (som @Mogger redan påpekat). Nordnordost utvecklas från blogg till podd och även andra rollspelspoddar som Bortom Bortom startar upp. Samtidigt hade OSR växt fram och började få allt större spridning.

 

[Mogger]

Konstig tid att pratat om rollspelsdöd tycker jag. Jag hade i och för sig själv en paus från rollspel just då men hobbyn verkar ha varit högst levande. Järnringen gav ut den första versionen av Coriolis. Daniel Lehto gav ut den första versionen av Sagospelet Äventyr. Anders Björkelid gav ut den hyllade Upsala-sviten. Fria Ligan bildades (som @Mogger redan påpekat). Nordnordost utvecklas från blogg till podd och även andra rollspelspoddar som Bortom Bortom växer fram. OSR hade växt fram och började få allt större spridning.

Tror den diskussionen mest fördes på wrnu och till stor del beroende på att indie och OSR utmanade mainstreamspel och det såg kanske ut som att dessa skulle få större genomslag.

 

[Mogger]

Fast det är väl jämförelsen som är relevant? Det vill säga om den totala försäljningen 1999-2001 var 50% av vad den var 1991-1993 är det väl en nedgång som kan ses som en trend.

Jo, det är nog ingen som säger emot det. Kallar vi den för Rollspelsnedgången istället har jag inga problem

 

[Quadrante]

Död säljer.

 

[Mogger]

Död säljer.

Fast tvärtom då

 

[Jocke]

Konstig tid att pratat om rollspelsdöd tycker jag. Jag hade i och för sig själv en paus från rollspel just då men hobbyn verkar ha varit högst levande. Järnringen gav ut den första versionen av Coriolis. Daniel Lehto gav ut den första versionen av Sagospelet Äventyr. Anders Björkelid gav ut den hyllade Upsala-sviten. Fria Ligan bildades (som @Mogger redan påpekat). Nordnordost utvecklas från blogg till podd och även andra rollspelspoddar som Bortom Bortom startar upp. Samtidigt hade OSR växt fram och började få allt större spridning.

samt att Apolcalypse World - som alla moderna spel förhåller sig till - kom ut 2010

 

[Genesis]

Jo, det är nog ingen som säger emot det. Kallar vi den för Rollspelsnedgången istället har jag inga problem

Nu hänger jag inte med. Förstår jag rätt i att Neogames i början sålde mer än Äventyrsspel på slutet, men Neogames under sin bästa period sålde mindre än Äventyrsspel under sin bästa?

Jag tror i alla fall att det är mer än bara Äventyrsspels nedgång som ligger bakom känslan. Även att man växte upp och stora delar av ens spelgrupp slutade spela (vilket, för att vara tydlig, inte är ett argument för rollspelsdöden). Nästan alla jag spelade med i min ungdom slutade spela rollspel. Jag minns också mycket snack på forumet om hur man var orolig för återväxten inom hobbyn (vilket ÄR ett argument för rollspelsdöden). Att medelåldern på spelarna ökade hela tiden eftersom unga inte började spela rollspel. Dålig återväxt kan ju också döljas lite i försäljningssiffrorna genom att de som stannar kvar i hobbyn skaffar jobb och har råd att köpa mer. Det finns ju många här som köper nästan allt som kommer ut, som köper mycket mer än de kan spela. Misstänker att detta var ett mindre problem på 90-talet, då folk hade mycket mer tid och mycket mindre pengar, eftersom medelåldern var så mycket lägre.

I alla fall, "rollspelsdöden" är såklart bara ett överdrivet namn på perioden. Ingen argumenterar ju att rollspel som koncept slutade existera i tio år, liksom. För mig spelar det ingen större roll vad man kallar det, men jag tycker att termen "rollspelsdöden" är rolig.

 

[Rickard]

Nästan alla jag spelade med i min ungdom slutade spela rollspel. Jag minns också mycket snack på forumet om hur man var orolig för återväxten inom hobbyn (vilket ÄR ett argument för rollspelsdöden). Att medelåldern på spelarna ökade hela tiden eftersom unga inte började spela rollspel. Dålig återväxt kan ju också döljas lite i försäljningssiffrorna genom att de som stannar kvar i hobbyn skaffar jobb och har råd att köpa mer. Det finns ju många här som köper nästan allt som kommer ut, som köper mycket mer än de kan spela. Misstänker att detta var ett mindre problem på 90-talet, då folk hade mycket mer tid och mycket mindre pengar, eftersom medelåldern var så mycket lägre.

Konventen minskade också med rollspel. På 90-talet var det alltid massor av arrangemang, men intresset för rollspel i föreningarna falnade. Nu utgår jag förvisso mest från LinCon och från eget (inte pålitliga) minne.

 

[Khan]

(Rollspels)Döden är bara början.

 

[Mogger]

Nu hänger jag inte med. Förstår jag rätt i att Neogames i början sålde mer än Äventyrsspel på slutet, men Neogames under sin bästa period sålde mindre än Äventyrsspel under sin bästa?

Ja, det blev lite rörigt. Poängen är att Neogames och Eon sålde väldigt bra. Jag tror ingen sitter med exakta siffror och det är också svårt att jämföra, men totalt sålde Äventyrsspels Drakar och Demoner sannolikt mer än Eon har gjort. Marco har vid något tillfälle berättat hur stor upplagan var och det var betydligt större än några svenska spel (på svenska) idag.

I alla fall, "rollspelsdöden" är såklart bara ett överdrivet namn på perioden. Ingen argumenterar ju att rollspel som koncept slutade existera i tio år, liksom. För mig spelar det ingen större roll vad man kallar det, men jag tycker att termen "rollspelsdöden" är rolig.

Jag håller ju med, men det som ställer till det är ju att allt tyder på att betydligt fler spelare rollspel under rollspelsdöden än idag, som vi ju brukar kalla för en andra guldålder odyl. Det blir hur man än vrider och vänder på det ett märkligt narrativ där man närmast måste skohorna in verkligheten för att den ska passa.

 

[Svarte Faraonen]

Jag vill föra till protokollet att jag förstår att rollspelsdöden är en metafor.

Den riktiga rollspelsdöden ligger framför oss, när alla de där som fick Drakar och Demoner i julklapp börjat nå sjuttio-åttioårsåldern.

 

[Ymir]

Den utveckling som vi sett, från ett jättestort SPELBOLAG till många små, är trots allt huvudsakligen ett problem för dem som har aspirationer att bli just det spelbolaget. Och naturligtvis är det tråkigt om det inte går att bli rik på att producera spel. Men samtidigt är det något som inte stämmer. För vad skulle hända om alla tog saken i egna händer och gjorde ett eget spel? Skulle det inte uppstå en myriad av småföretag som konkurrerade med varandra? Och är det inte precis det som har hänt?
Vid närmare eftertanke verkar den kris vi ser bland rollspelen åtminstone delvis bero på att rollspelen har demokratiserats. Avståndet mellan producent och konsument är mindre än någonsin tidigare. Många rollspelare ägnar till och med sin fritid åt att göra ett eget spel, eller göra om ett redan befintligt spel. Naturligtvis innebär detta att hobbyn blir fragmentariserad. Vartefter spelen blir fler, blir de gemensamma nämnarna färre. Mitt spel är kanske inte alls som ditt. Och så vidare.

Intressant att den här poängen gjordes redan för mer än tio år sedan.

Alltså. Rollspelsvärlden är unik i hobbysammanhang, möjligtvis undantaget figurspel, i det att den är groteskt, orubbligt dominerad, på gränsen till monopoliserad, av en enda aktör, och värre än så - ett enda spel.

Alla rollspel existerar i skuggan av D&D. Jag undrar om inte nutidens så kallade "blomstring" egentligen bara består i att svenska kids börjat spela D&D, och att rollspelen i övrigt egentligen befinner sig i en sämre situation än på 00-talet - eftersom kreativiteten har fått ge vika för nostalgi-baits, D&D-spinoffs och nördfranchise-adaptioner. FFG, en av de mer kreativa större studiorna, har ju dessutom lagt ned hela sin rollspelsproduktion. Det stämmer väl inte med påståendet att scenen frodas just nu? Jag undrar om inte rollspelsscenens kreativa hälsa mäts i hur svagt D&D är, och då var ju en höjdpunkt åren 2007-2013.

 

[avatarex]

Alltså. Rollspelsvärlden är unik i hobbysammanhang, möjligtvis undantaget figurspel, i det att den är groteskt, orubbligt dominerad, på gränsen till monopoliserad, av en enda aktör, och värre än så - ett enda spel.

Fast samtidigt finns det ju en väldigt stor mångfald i utgivare och spel. Det är rätt fascinerande.

 

[Ymir]

Fast samtidigt finns det ju en väldigt stor mångfald i utgivare och spel. Det är rätt fascinerande.

absolut, men den utgivningen beror i hög grad på kreativ entusiasm och self-publishing och genererar mycket begränsad profit. Man kan inte hjälpa att undra om det varit annorlunda om den kommersiella delen av hobbyn inte varit 75-90% D&D.

 

[Svarte Faraonen]

Alla rollspel existerar i skuggan av D&D. Jag undrar om inte nutidens så kallade "blomstring" egentligen bara består i att svenska kids börjat spela D&D, och att rollspelen i övrigt egentligen befinner sig i en sämre situation än på 00-talet - eftersom kreativiteten har fått ge vika för nostalgi-baits, D&D-spinoffs och nördfranchise-adaptioner. FFG, en av de mer kreativa större studiorna, har ju dessutom lagt ned hela sin rollspelsproduktion. Det stämmer väl inte med påståendet att scenen frodas just nu? Jag undrar om inte rollspelsscenens kreativa hälsa mäts i hur svagt D&D är, och då var ju en höjdpunkt åren 2007-2013.

Frågan är väl då i vilken mån till exempel nördfranchise-adaptionerna är nyskapande eller inte. FFG:s Star Wars-grejer älskar du, och de är ju ett klockrent exempel på sådant. Så jag vet inte om man direkt kan placera dem i motsatsställning.

 

[Bifur]

Marco har vid något tillfälle berättat hur stor upplagan var och det var betydligt större än några svenska spel (på svenska) idag.

Eons alla böcker ska ha sålt i ca 100 000 ex allt som allt under 1996-2005 är vad han skrivit. Det är gissningsvis betydligt mindre än motsvarande siffra för Äventyrsspel DoD och gissningsvis mer än vad många av FLs kommer upp i idag (fast de kanske kan konkurrera med sina bästsäljande spel?).

 

[Bifur]

Min bild är att fler spelar rollspel idag i Sverige än under 90- och 00-talet, eller i varje fall på motsvarande nivå. Men sannolikt är det färre än under 1980-talsboomen. Och vad viktigare är - demografin är helt annorlunda, vilket de två undersökningar som gjordes 2020 visade (en av Sverok och en av en Svartviken-poddare har jag för mig). Personer mellan 31-50 stod för 63%, och de under 30 för 29%, vilket talar för en avsevärd tillväxt.

 

[Rymdhamster]

Min bild har alltid varit att majoriteten av allt rollspel spelas bakom stängda dörrar. Att spela rollspel är en hobby. Att hänga på forum och facebookgrupper och discordservarar och _prata_ om rollspel är en annan hobby.

Även om det finns en del överlapp har den första gruppen alltid varit mycket större än den andra.

Det som haft en död är möjligen (och jag är inte enes säker på det) den andra av de där två hobbierna.

 

[Magnus Seter]

För min del börjar en viktig era i mitt rollspelsliv 1989 och var som mest intensiv fram till 1994 eller 1995.

Kult kom ut 1991, jag jobbade med andra upplagan 1994 och Mutant Chronicles kom 1993. Så för min del var "rollspelsdöden" faktiskt början.

Sen missar hoppet "1991 till Fria Ligan" helt Neogames och Riotminds, som var otroligt relevanta under 2000-talet.