Nekromanti Rollspelsfrämjande regler?

[PAX]

Efter att ha läst ett par inlägg på SagaGames forum så funderar jag på vilka bra rollspelsfrämjande regler som finns? Har ni några att visa upp?

Förutom regler - finns det andra saker som kan främja rollspelandet i er spelgrupp? Knep man kan ta till osv...

När jag läste exempelvis Krilles inlägg här så fick det mig att tänka på en sak vi använde oss av vid tidigare kampanjer. En avslutningsrunda där vi gick igenom äventyret och bedömde varandras rollspelande och agerande med tanke på olika kategorier. Ungefär som Oscarsnomineringarna. Nu kommer jag inte ihåg alla kategorier vi hade men det var ett bra sätt att knyta ihop säcken så att säga. Så skapa en egen Oscarsnominering. Vår egen döptes senare till Guldtärningen.

Tillägg:
Såg nu att jag faktiskt har nämnt GT i en del tidigare inlägg.

 

[MrG]

*tsch* inte prata om det så högt, det finns de som tycker det finns något fullt med sånna tankar och skrattar åt oss som vill uppmuntra spelarna att rollspela mer (kallar oss för pudlar osv), sånna här frågor kan uppfattas som friform och sånt kan vi ju inte vilja ha?

Eller jo förresten det är ju allt det jag vill!
-Så mitt bästa knep är att släppa reglerna och hålla lösare på formulär och tärningrullande.
-Sitt inte så j-vla bekvämt utan våga stå upp och spela till och från.
-Xp delas bäst ut i klump till gruppen som sedan får fördela den inom sig enligt vilka de tycker ska belönas, funkar inte det ge en summa varje gång som inte får splittras.
-Bakgrundsberättelser, uppmuntra och ta detaljer ur dem och väv in i plotten.

Detta kanske inte funkar för alla, men det är mina knep som funkar för mig.

 

[Johan K]

Förutom regler - finns det andra saker som kan främja rollspelandet i er spelgrupp? Knep man kan ta till osv...

Skulle vilja säga att uppmuntringar kan funka ganska bra. Att man kanske får en liten bonusgrej för bakrundshistoria, nån extra pryttel för bra spel & sådanna saker.

Just regler för detta kan jag faktsitk inte komma på just nu. Kommer jag på nått sådant så återkomemr jag.

/ Johan K, som skall leka med sitt maccro-objektiv nu !

 

[Rickard]

"...så funderar jag på vilka bra rollspelsfrämjande regler som finns? Har ni några att visa upp?"
Vad menar du med "rollspelsfrämjande"? Historien eller rollgestaltandet?

Det finns regler som bygger på att man kan motivera sin rollpersons handling, som i Västmark, Fate och Burning Wheels. Det finns regler (mer spelledartips) om hur spelarna kan påverka saker i miljön och hos spelledarpersoner, som Feng Shui och Mountain Witch. Ta en titt i de rollspelen. Fate och Västmark finns på nätet, så googla.

För just historien så rekommenderar jag att du kollar på indierollspelen, där de pysslar en del med konfliktresolution, medan Once Upon a Time och Universalis är spel som har regler för att styra historieberättandet. Någon som har mer koll än mig kan väl föreslå lite namn på indiespel där spelarna har inflytande på historien.

Noir, vad jag vet, har system för relationer och mitt eget EDoD använder sig av poäng för att kunna upprätta bekantskaper medan man spelar; ett annat sätt att påverka historien.

"Förutom regler - finns det andra saker som kan främja rollspelandet i er spelgrupp? Knep man kan ta till osv..."
× Diskutera med dina spelare om att du vill att ni ska försöka rollspela. Det funkar bra, men ha i baktanke att alla inte går till spelmötet primärt för att gestalta sig som någon annan.

× Sätt dina spelare i situationer där de tvingas att rollspela. Moraliska situationer är väl det "lättaste" att framkalla, där de ställs i situationer som får de att ifrågasätta personlighetsdrag som girighet, ensamvarg och blodtörstighet.

× Spendera tid på dina egna spelledarpersoner. Om spelarna märker att du försöker gestalta flera personer och lyckas, så kanske det smittar av sig till att de ska gestalta en person. Det gjorde det i alla fall till några spelare i min förra spelgrupp.

/Han som svarade utifrån gestaltandet på det sista citatet

 

[Ulsak]

ett incitament är ju xp-fördelningen;

* Man fördelar gruppxp för lösta uppgifter ( gåtor, pussel, uppdrag) i kampanjen

* Man delar ut xp för "gott rollspel"

Att döda monster och bossar or whatevva får helt enkelt stå tillbaka till förmån för konfliktlösande och rollspel...

 

[Rickard]

"* Man fördelar gruppxp för lösta uppgifter ( gåtor, pussel, uppdrag) i kampanjen

* Man delar ut xp för 'gott rollspel'"
Hmm, intressant att du sätter "gott rollspel" inom citattecken. Jag skulle jättegärna vilja att du definierade vad det egentligen innebär. På vilket sätt kan man mäta rollgestaltandet (notera hur jag byter ord, för att särskilja från spela rollspel - rollspela)? Varför ska detta ges ut inviduellt; för om många gestaltar så bidrar det ju till stämningen i helhet, precis lika mycket som en problemlösning kan vara inviduell? Och det är ju stämningen man är ute efter i första hand, annars skulle en spelledare inte kräva gestaltandet. Sedan ska man tänka lite på vad jag skrev i förra inlägget om att man ska "...ha i baktanke att alla inte går till spelmötet primärt för att gestalta sig som någon annan". Varför ska dessa personerna särskiljas i reglerna?

/Han som funderar på hur många som tänkt över XP-utdelandet

 

[Jonas Ferry]

Primetime Adventures fan-mail

Som Han redan har sagt i den här tråden måste man skilja på att "skådespela" (gestalta roller, leva sig in i roller) och att "rollspela" (att skådespela, att planera fältslag, att välja om man ska hugga eller parera, att välja att besöka kungens rådgivare i stället för kungen, osv). Att uppmuntra skådespelande kan man göra, men för mig är att uppmuntra rollspelandet som är det intressanta. Att belöna för "gott rollspelande" är för mig att belöna sådant som gruppen tycker är bra.

Rollspelet Primetime Adventures har en rolig mekanik för att låta just gruppens intressen bli belönade. Spelledaren har en pott som kallas "budget", eftersom man spelar in en tv-serie, som han kan använda för att få bonusar i konflikter. Använd budget hamnar i "publikpölen" som ligger mitt på bordet. Därifrån kan spelare, inte spelledaren, när som helst plocka ett poäng och ge till en annan spelare som "fan-mail". Spelaren kan sedan använda dem som bonus.

Varför är detta snyggt? Jo, för det första behöver inte belöningarna gå genom SL, så det blir inte en person som bedömer de övriga. För det andra så kan vad som helst belönas ("Snygg replik, fan-mail!" eller "Vilken bra plan, fan-mail!" eller "Wow, oväntat! Fan-mail!").

När spelarna använder fan-mail går en viss del av dem tillbaka till SL:s budget, vilket gör att det blir ett flödande fram och tillbaka. Publikpölen nollställs dessutom i slutet av varje spelmöte, så spelarna vill verkligen belöna varandra innan det är slut. Fan-mail behåller man nämligen till nästa spelmöte.

Det gör att man verkligen försöker hitta bra saker med varandras spelande och belöna det. Omedelbar feedback är rejält mycket kraftfullare än att spara det hela till efter mötet och sedan komma ihåg vad alla har gjort, då blir det lätt den sista scenen som avgör eftersom man kanske inte minns allt snyggt som folk har gjort.

 

[PAX]

Inser min synvinkel

Det finns regler som bygger på att man kan motivera sin rollpersons handling, som i Västmark, Fate och Burning Wheels. Det finns regler (mer spelledartips) om hur spelarna kan påverka saker i miljön och hos spelledarpersoner,

Behövs det verkligen regler för att motivera rollpersonens handling och hur de kan påverka miljön? Det sköter väl sig självt genom själva rollspelandet och sådana regler kan ju knappast fylla en funktion (anser jag).

Noir, vad jag vet, har system för relationer och mitt eget EDoD använder sig av poäng för att kunna upprätta bekantskaper medan man spelar; ett annat sätt att påverka historien

Åter igen. Skapas inte bekantskaperna i spelet ur själva rollspelandet? Varför skall det graderas eller poängsättas?

För jag inser nu min synvinkel och vad jag har erfarenhet av. Att skapa regler för att ge möjlighet för rollpersonerna att kunna påverka sin omgivning förstår jag inte riktigt nyttan med faktiskt. Allt sådant måste ju komma ur det direkta rollspelandet. Vill spelaren att dennes RP ska bekanta sig med någon så ska ju inte det lösas med ett poängsystem när spelet väl är igång. Att det finns med som en del i skapandet av själva rollpersonen ser jag inte som något hinder eftersom rollpersonen behöver en del kött på benen - mer än de värden som står nedskrivna.

Vitsen med att påverka själva berättelsen / storyn eller kampanjen med ett upplagt regelsystem/poängsystem förstår jag inte heller nyttan av. Jag inser funktionen och kanske att det finns vissa personer/spelare som gärna vill dirigera även utgången av själva storyn - men då får det väl ske genom det faktiska rollspelandet.

Kanske jag nu ses som konservativ men varför ska jag ha regler eller poängsystem som på något sätt bedömmer hur jag kan påverka rollspelets / händelsernas utveckling.? För mig känns det som man bara försökt regelsätta själva rollspelandet och det tycker jag man inte kan göra helt enkelt. Däremot kan man ju bedömma rollspelandet inom vissa gränser. Även om jag inte ser något stort behov av det. Den bedömningsfasen tycker jag ska ske mellan spelarna mellan spelsessionerna för att kankse mest ge tips och peppa upp varandra en del.

 

[PAX]

*tsch* inte prata om det så högt, det finns de som tycker det finns något fullt med sånna tankar och skrattar åt oss som vill uppmuntra spelarna att rollspela mer (kallar oss för pudlar osv), sånna här frågor kan uppfattas som friform och sånt kan vi ju inte vilja ha?

Men behöver detta regelsättas? Att uppmuntra till bättre rollspelande sker inte genom poängsystem. Det sker genom att man talar med varandra. Se mitt tidigare inlägg idag.

Bakgrundsberättelser, uppmuntra och ta detaljer ur dem och väv in i plotten
Precis så gör vi sedan lång tid tillbaka. Men jag ser det naturligt och de flesta RPs jag spelat har haft gediget skrivna bakgrundsberättelser. Vilket är största nöjet i att skapa en rollperson.

 

[Krille]

Ett praktiskt exempel

Skapas inte bekantskaperna i spelet ur själva rollspelandet? Varför skall det graderas eller poängsättas?

Varför skall vapen och färdigheter graderas eller poängsättas?

Ze point är att bekantskaper i spelet inte enbart är konversationsobjekt. De är också resurser, på samma sätt som svärd, helande drycker och hästar. Så varför ska just svärd, helande drycker och hästar poängsättas och graderas men inte bekantskaper? Är det bara för att jag kan prata med mina bekantskaper? Vad händer i så fall om jag får tag på ett magiskt svärd med en demon bunden till det som jag kan tala med? Ska mitt svärd plötsligt inte längre poängsättas eller graderas?

Ibland är det inte heller intressant att prata med folk. Om jag vill ha tag på... säg, en högervriden vänsterhandsdyrk, så vill jag ha en högervriden vänsterhandsdyrk, inte en konversation. I så fall är rollspelandet helt enkelt ivägen för mig. Vad jag vill veta är om jag känner någon som har en högervriden vänsterhandsdyrk, och just nu är jag inte särskilt intresserad av att rollspela varenda jefla möte med varenda jefla person som jag kan tänkas fråga.

I så fall är graderade bekantskaper en underbar räddare i nöden. Ett enkelt tärningsslag senare så vet jag om jag känner någon som har en högervriden vänsterhandsdyrk och kan tänkas sälja, ge eller låna ut den till mig. Det här är ett praktiskt och enkelt litet exempel, som ofta redan finns i regelsystem i form av färdigheten "Undre världen".

Det är en sak med att förkasta sådana saker efter att man har provat dem. Det är en helt annan sak att förkasta sådana saker utan att ha minsta aning om vad man kan göra med dem och framförallt vad man kan vinna på det.

 

[MrG]

Re: Ett praktiskt exempel

Skapas inte bekantskaperna i spelet ur själva rollspelandet? Varför skall det graderas eller poängsättas?

Varför skall vapen och färdigheter graderas eller poängsättas?

Precis! Så huvudet på spiken, skippa att poängsätta vapen och färdigheter också kan vara ett bra sätt att öka det gestaltande rollspelandet!

Så nu ska jag läsa resten av Krilles postning, hoppas det fortsätter lika bra

 

[Jarre]

ett incitament är ju xp-fördelningen

Jag har funderat på användandet av en pyskologisk teori här, nämligen operant betingning. Ni vet, den där behavioristiska historien med förstärkning och utsläckning av beteenden. En av faktorerna som avgör hur effektiv en konsekvens kommer att fungera är hur snabbt efter beteendet den kommer; enligt teorin ger det bättre effekt ju snabbare belöningen ges.

Direkt överfört till spelandet borde således belöningen ges direkt efter spelarens prestation för att förstärka dennes beteende och på så sätt få det att upprepas. Väntar vi till slutet av spelmötet eller äventyret ger det inte lika bra effekt, då kopplingen mellan beteende och belöning är otydligare, och har vi otur är det inte ens säkert att spelaren minns varför belöningen delas ut.

Min uppmaning är således att, ur detta perspektiv, belöna under spelmötet, inte efter.

 

[Deodanders]

TSOY och Keys

Som Jonas Karlsson redan sagt var det en bra och viktig fråga av Han huruvida det handlar om historien och själva spelandet i sig eller den lite slentrianmässiga definitionen att låtsas vara en annan person så trovärdigt som möjligt.

Jag läste generöst och antog att båda delarna avsågs. Nu verkade jag ha fel, men nåväl.

The Shadow of Yesterday har en regelmekanik som heter Keys och på sätt och vis stödjer båda definitionerna på samma gång. Man väljer olika Keys till sin karaktär och håvar sedan in XP för att spela på sina Keys i olika situationer.

Man kan alltså välja att spela Kara Thrace och t.ex ta Key of Disobedience.

Key of Disobedience
Få en XP när du muttrar över en order. Få 2 XP när du sätter dig upp mot en överordnad. Få 5 XP när du vägrar lyda en order och det betyder problem för dig och dem du bryr dig om.
Buy Off (10 XP): Följ en order utan att ifrågasätta den.

Så när du spelar Starbuck kan du upp till tre gånger per spelmöte kapa åt sig XP för lite stämningsskapande och karaktäristiskt gnäll. Sedan kan du få ett par XP för att slå Tigh på käften. Sedan kan du göra precis vad Bill Adama säger åt dig utan att blinka utan att för den skull behöva köpa loss din Key. Det väljer du att göra när du själv känner dig färdig med den eller när det är tematiskt intressant.

Och spelaren ansvarar själv för att få sina XP och kan tillgodogöra sig dem omedelbart.

Underbart.

Och man kan ha, säg Key of Loyalty i kombination med Disobedience och få både en komplex karaktär och historia genom att välja att spela på antingen den ena eller andra beroende vad man tycker är intressant.

 

[MrG]

Re: Primetime Adventures fan-mail

Om det inte skulle vara rollgestaltandet, vad annat för rollspel skulle man söka nya metoder att uppmuntra? Jag har grunnat lite på vad Jonas Karlsson och Han kan mena med uppmuntra "gott rollspel" som inte handlar om gestaltandet, eller är väl etablerat.

Som jag upplever det är det klassiska sättet att belöna gott rollspelande inriktat mot i huvudsak tärningsrullande. Ungefär enligt den här modellen:

Tärningstekniskt rollspelande
Träningsteknik är det mest klassiska belönandet, du får xp eller en bok för att lyckas med dina slag och med det en chans att förbättra din karaktär.

Probelmlösande rollspel
Också en klassisk variant, som ger poäng för folk när de klarar gåtor, eller "löser" plotten. Oftast belöningar i samma poängsystem som det tärningstekniska rollspelet.

Gestaltande rollspel
För agerande, in och utlevelse. Godtycklig belöning från spelledaren med samma kriterier som det tärningstekniska.

Vilket gjort att du konskvent har blivit belönad med bonusar till din tärningsteknik. Till och med PTAs annars lysande fanmailsystem bär på samma problem, att fanmailen används för att köpa fler kort i konfliker, men inte till något annat.

Nu är åtminstone jag intresserad av att uppmuntra gestaltandet, snarare än tärningstekniken eller problemlösandet (det senare för att jag tycker det är belönande i sig själv). Fanmailen är en bra början, men det borde väll finnas mer varianter?

Och så är jag nyfiken på om det finns andra aspekter av gott rollspelande som man skulle kunna vilja belöna. Fanmailen t ex skulle jag gärna modda så man även kunde ge bort dem för att sätta en bra scen, men minns jag rätt är det inte så i reglerna utan är just en gestaltningsbelöning.

 

[PAX]

Re: Ett praktiskt exempel

Ibland är det inte heller intressant att prata med folk. Om jag vill ha tag på... säg, en högervriden vänsterhandsdyrk, så vill jag ha en högervriden vänsterhandsdyrk, inte en konversation. I så fall är rollspelandet helt enkelt ivägen för mig. Vad jag vill veta är om jag känner någon som har en högervriden vänsterhandsdyrk, och just nu är jag inte särskilt intresserad av att rollspela varenda jefla möte med varenda jefla person som jag kan tänkas fråga.

Då måste jag fråga varför du behöver veta om du känner någon som har en vänsterhandsdyrk via ett poängsystem? Har fantasin eller improvisationsförmågan hos din SL eller inom dig själv tagit slut? Vilket inte behöver innebära just konversation med varenda jävla kotte - eftersom sådant rollspel tar död lite på berättelsetakten. Visst jag förstår att det kan vara smidigt att använda ett system för att ha resurser tillgängliga, risken är dock att spelarna lutar sig tillbaka och slår ett par tärningar för att glida igenom "tråkiga" passager i äventyret. För vad gör du om din rollperson för stunden inte känner någon med den där dyrken?

Sen kanske jag skrev lite missuppfattande. Visst ska RPs ha bekantskaper och de kan mycket väl graderas eller poängbedömas. Allt från Old Buddy till Ful Sate. Men att ha en poängpott som gör det möjligt för RPn att köpa eller dra fram Kalle Kanin ur hatten och låna prylar eller skaffa annan information via tycker jag verkar lite rollspelsdödande. I så fall är det väl bättre att ta till improvisation, titta lite på vad rollpersonen är för karaktär och låta något komma ur det. Men visst. Ditt exempel med Undre Världen är bra. Men det finns dock en risk som jag påvisade ovan. Att spelarna blir slöa och själva initiativet hos dem stannar upp.

 

[Krille]

Re: Primetime Adventures fan-mail

Nu är åtminstone jag intresserad av att uppmuntra gestaltandet, snarare än tärningstekniken eller problemlösandet (det senare för att jag tycker det är belönande i sig själv).

Är det bara jag som inte ser problemet? Du belönas för handlingen, dvs att rollspela väl. Hur belöningen utformas beror väl snarare på vad man tycker om.

Liksom, hur belönar man en hund som hoppar väl? Genom att låta den hoppa lite till eftersom hundar gillar att hoppa, eller med en godisbit? Och om du ger en hund en godisbit, är det för att uppmuntra den när den har hoppat väl, eller för att uppmuntra den att äta godis?

 

[MrG]

Re: Primetime Adventures fan-mail

Är det bara jag som inte ser problemet? Du belönas för handlingen, dvs att rollspela väl. Hur belöningen utformas beror väl snarare på vad man tycker om.

Trodde du inte var ute efter belöna dessa bitar utan tillhörde dom som brukade prata om det som pudelpoäng, men trevligt när man har fel om sånt.

Och belöningsen utformning, extremen skulle kunna bli att du alltid gav xp som höjda vapenförmågor, även om det var färdigheten Bluff som spelaren lyckades med?

Jag vill bara prova att tänka utanför den boxen, kanske visserligen skulle ta det i en annan tråd, men den härs ursprung verkade behandla system för att uppmuntra rollspelande (och jag tolkade in att det skulle kunna inkludera gestaltande rollspel).

 

[PAX]

Re: Primetime Adventures fan-mail

Och om du ger en hund en godisbit, är det för att uppmuntra den när den har hoppat väl, eller för att uppmuntra den att äta godis?

Tja - i värsta fallet så har du en hund som hoppar runt i tid och otid för att få godis - och det finns många spelare som gärna låter sin RPs hoppa omkring utan någon större anledning - för de vet att det ger godis löpande (enligt reglerna)...

 

[Rickard]

Re: Ett praktiskt exempel

"Då måste jag fråga varför du behöver veta om du känner någon som har en vänsterhandsdyrk via ett poängsystem? Har fantasin eller improvisationsförmågan hos din SL eller inom dig själv tagit slut?"
Varför måste du ha regler för strid? Det är väl bara improvisera som oss andra?

Regler är inget som skrivs för att ett rollspel måste ha regler, utan reglerna ska ses som riktlinjer; som spelledarhjälp för att klara av vissa situationer. Vissa system hjälper en att klara av situationer som man normalt inte skulle förstå hur man ska spela, som att öka spelardeltagandet i berättelsen eller till och med för att få de att ta över historieberättandet helt. Eller för att kunna hantera en strid, för att ta ett exempel ur ett mer traditionellt spelsystem.

"Visst jag förstår att det kan vara smidigt att använda ett system för att ha resurser tillgängliga, risken är dock att spelarna lutar sig tillbaka och slår ett par tärningar för att glida igenom "tråkiga" passager i äventyret."
Se inte ner på andra berättarstilar och befara det värsta om dem. Får mig att inte direkt ta dig så seriöst.

"Men att ha en poängpott som gör det möjligt för RPn att köpa eller dra fram Kalle Kanin ur hatten och låna prylar eller skaffa annan information via tycker jag verkar lite rollspelsdödande..."
Att spelarna är fantasifulla är rollspelsdödande? Jag förstår inte hur du tänker.

/Han som tar och citerar ur sina regler (fast han känner att han behöver skriva om det hela)

<font size="4">Inflytande</font size>
Rollpersonen har ett antal personer i sitt umgänge som denne kan utnyttja för tjänster. Dessa kan vara allt från släkt och vänner till handelsförbindelser och kärleksflörtar. Vilka det är bestäms inte under karaktärsskapandet, utan du kan välja sådant under spelets gång. En riktlinje är att du inte får beskriva för mycket om kontakten, utan ska utelämna information som spelledaren kan fylla i. Om du bestämmer dig för att exempelvis känna en hälare, så säg att du beger dig till en gammal kontakt för att kränga dina varor men strunta i att säga hur väl du känner denne. Det smidigaste sättet att utnyttja sina bekanta är att försöka vika in det naturligt. Exempelvis kan du inleda ett samtal med en stadsvakt såhär; ”Hallå där, din gamle rackare! Hur står det till med småttingarna? Jag hoppas att syster tar väl hand om dem. Och har hon repat sig från höstförkylningen än?”



Tänk också på att utnyttja kontakterna på ett klokt sätt. Om du försöker skapa kontakter som går mellan samhällssnivåerna så är det svårare att utkräva tjänster. En riddare kan känna en markis på ett personligt plan, men en tiggare har väldigt svårt att träffa och utkräva något ur kungen. Olika färdighetsvärden (se kapitlet Avgöra handlingar) kan också ge skäl nog för att knyta an en kontakt som du kan nyttja. Eftersom Karisma säger hur väl du far med andra individer så baseras antalet bekanta som du kan använda på just denna grundegenskap. Du får lika många bekanta som du har Nivåer i Karisma. Om Nivåer kan du läsa i kapitlet Avgöra handlingar.

 

[Krille]

Re: Ett praktiskt exempel

Då måste jag fråga varför du behöver veta om du känner någon som har en vänsterhandsdyrk via ett poängsystem?

För att det är ett praktiskt och enkelt system, som dessutom relativt rättvist sätt tar reda på huruvida du känner någon som har en högervriden vänsterhandsdyrk utan att du behöver veta något om varenda jefla person som rollpersonen skulle kunna tänkas känna.

Har fantasin eller improvisationsförmågan hos din SL eller inom dig själv tagit slut?

Snygg pik. Men nej, varken eller. Jag har bara bättre saker att göra.

Visst jag förstår att det kan vara smidigt att använda ett system för att ha resurser tillgängliga, risken är dock att spelarna lutar sig tillbaka och slår ett par tärningar för att glida igenom "tråkiga" passager i äventyret.

Det ser jag inga problem med. Tråkiga passager har inte i äventyr att göra.