100%Kan man säga att rollspelen även gav dig en grundkurs i att läsa och skriva långa texter, och i att tala offentligt och leda möten, som du inte fick på samma sätt i skolan?
100%Kan man säga att rollspelen även gav dig en grundkurs i att läsa och skriva långa texter, och i att tala offentligt och leda möten, som du inte fick på samma sätt i skolan?
För mig är det onekligen så att rollspelen lärde mig allt det du nämner. Sen när jag väl börjat omsätta det i jobbet, så drev de två på varandra så att säga, rollspelen och jobbet, när det gällde att bli bättre på det.Kan man säga att rollspelen även gav dig en grundkurs i att läsa och skriva långa texter, och i att tala offentligt och leda möten, som du inte fick på samma sätt i skolan?
Och vad jag förstått så var det du som skrev Mutant Chronicles grundboken? Som tidigare nämnt så var det den som fick mig att upptäcka att rollspel ens fanns. Så den förändrade mitt liv till något mycket bättre. Så tack för det!För mig är det onekligen så att rollspelen lärde mig allt det du nämner. Sen när jag väl börjat omsätta det i jobbet, så drev de två på varandra så att säga, rollspelen och jobbet, när det gällde att bli bättre på det.
Stämmer! Tack för dina fina ord!Och vad jag förstått så var det du som skrev Mutant Chronicles grundboken?
Haha, det här känner jag igen Inte att jag blev mobbad, för det kan jag inte säga att jag blev. Men fram till jag var runt 15 var jag en sportkille. Tränade en massa olika saker som fotboll, tennis, karate, segling och säkert mer som jag glömt. Och jag var rimligt duktig, inte i topp men över medel. Alltså var jag kompis med en massa "sportfånar", som också var de som var poppis i stan. Detta gnuggade av på mig så även om jag hoppade över till att strunta i sport (där jag nu är aktivt ointresserad och tycker ffa att supporterkultur är riktigt iffy) till förmån för det socialt stigmatiserade rollspelandet så kunde jag glida på en tidigare idrottsvåg och att jag hade spelat fotboll eller tennis med/mot en massa folk.Jag mobbades lindrigt för att jag läste böcker, jag läste medans jag gick till skolan så jag fattar ju att det var knäppt i andra barns ögon. Att gå med en bok framför näsan, knasigt. Men jag klarade mig för att jag också kunde springa fort och hade bra bollsinne.
Min första tryckta text var i Sinkadus. Idag skriver jag i Antiquity och Praehistorische Zeitschrift. Att föreläsa på en internationell konferens är inte så läskigt om man låtsas att det är en spelträff.För mig är det onekligen så att rollspelen lärde mig allt det du nämner. Sen när jag väl börjat omsätta det i jobbet, så drev de två på varandra så att säga, rollspelen och jobbet, när det gällde att bli bättre på det.
Eller att lajva rådsmöteMin första tryckta text var i Sinkadus. Idag skriver jag i Antiquity och Praehistorische Zeitschrift. Att föreläsa på en internationell konferens är inte så läskigt om man låtsas att det är en spelträff.
Alla andra föreningsstyrelser känns så ospännande efter Forodrim.Eller att lajva rådsmöte
Tänker att rollspel ofta är kognitions- och språkutvecklande överhuvudtaget. Själv var jag redan språkfantast innan jag började med rollspel, men de kickstartade mitt logiska och systematiska tänkande med sina regelmassor. Snart gick jag och den andre spelledaren i gruppen till och från skolan och diskuterade filosofiska problem, mest av ontologisk natur.Kan man säga att rollspelen även gav dig en grundkurs i att läsa och skriva långa texter, och i att tala offentligt och leda möten, som du inte fick på samma sätt i skolan?
Gällde även ålder, och här gjorde nördsvängen en insats. Kanske inte så mycket i rollspelsgruppen (som brukar börja med ditt befintliga sociala umgänge), men i en krigsspelsförening som CSS var det allt från 20-åringar och uppåt.En annan aspekt av min sociala sfär under uppväxten var total könssegrigering. Annat än i skolan fanns det så gott som inget umgänge mellan pojkar och flickor.
Känner igen detta också. Hade min första riktiga tjejkompis i gymnasiet där vi klickade ganska snabbt.En annan aspekt av min sociala sfär under uppväxten var total könssegrigering. Annat än i skolan fanns det så gott som inget umgänge mellan pojkar och flickor. Jag hade inga tjejkompisar förrän i slutet av gymnasiet. Jag vet inte om det har något med klass att göra, eller om det var bara så där jag bodde, eller om det var så överallt. Eller om det berodde på mig, eller mina vänner.
I min bekantskapskrets har jag en bibliotekarie som sökt fast anställning i flera år, en lärareutbildad som helt har slutat att söka lärarejobb o nu gigar som biografarbetare, o jag själv som inte fått något napp inom akademiska sfären o istället jobbar som spårvagnskonduktör.Det här tror jag inte stämmer annat än för nyutexaminerade - de flesta har snarare ett icke-relaterat kontorsjobb, skulle jag säga. Bibliotekarier, arkivarier, HR, IT, översättning, bara för att ta några ur min bekantskapskrets.
Det tror jag beror väldigt mycket på. Om man kollar utbildningar för folk jag spelat med tror jag definitivt att humaniora dominerar, framför allt historia och närliggande ämnen. Bibliotekarier är också överrepresenterade bland rollspelare jag känner. Den där ingenjör-/IT-delen av rollspelskulturen har jag inte lika mycket kontakt med. Jag har känslan av att det var mer dominerande i den tidiga hobbyn, medan det är mer varierat nu.Det mest arketypiska en rollspelare jobbar med måste väl vara IT-utveckling?
Och det är knappast en tillfällighet - nördpersonligheten dras till dessa mer formaliserade och matematiserade system.
Robin D. Laws: "The entire roleplaying form can be seen as an alternate mode of socialization in which the boundaries of interaction are mathematically codified—and plus, you get super-powers."
Min grundskolespelgrupp (sent 90-tal tidigt 00 tal) var mer tjejer än killar.En annan aspekt av min sociala sfär under uppväxten var total könssegrigering. Annat än i skolan fanns det så gott som inget umgänge mellan pojkar och flickor. Jag hade inga tjejkompisar förrän i slutet av gymnasiet. Jag vet inte om det har något med klass att göra, eller om det var bara så där jag bodde, eller om det var så överallt. Eller om det berodde på mig, eller mina vänner.