Nekromanti Rollspelsskapande som en participatorisk kultur?

[Rangertheman]

Jag satt och lyssnade på intervjuer med Alexander Bard där han flera gånger pratade om ?participatoriska kulturer, dvs. alla skall och vill delta, bidra och skapa tillsammans. Kommer vi att få se rollspelsystem som växer fram på det här sättet? Inslag av participatorisk kultur finns helt klart, inte minst på forum som det här. Någon slänger ut en fråga om initiativsystem eller stridssystem och någon annan kommer med förslag. Fast ganska ofta är förslagen till största del baserade på befintliga system som den som svarar gillar. Det är sällan några helt nya idéer. Kanske hänger det ihop med att många av oss har varit i hobbyn i flera decennier och har svårt att tänka helt nytt. Spelvärlden, dess invånare, kulturer, färdigheter, m.m. är absolut något som många är med och utvecklar. Fast kontrollen över själva systemet ligger hos skaparen eller i form av en massa lokala husregler. När det kommer en ny version av spelet kanske alla de husreglerna blir oanvändbara. Tänk om husreglerna inte var separata öar utan på något sätt trattades ner i systemet.

I en artikel listas gräsrotsfinansiering som en participatorisk kultur. Det är jag tveksam till att kalla det. Visst bidrar man på sätt och vis, men bara med pengar . Jag tycker det är utmärkt att idéer som annars kanske hade stannat på kammaren får en chans att bli verklighet. Men skapandeprocessen ligger på en eller några få personer.

Jag tror (och hoppas) att det kommer att komma ett rollspelssystem som växer organiskt och utvecklas genom idéer från alla deltagarna. Om det kombinerar internet och 40-plussarnas verklighet (dvs. den utanför nätet där våra fysiska kroppar befinner sig) vet jag inte. Ganska sannolikt skulle jag tro.

Många onlinespel får ett liv utanför det som skaparna hade tänkt sig, tack vare just participatoriska kulturer. Helt plötsligt växer det upp ett handelscenter på en plats och föremål som betraktas som värdelösa på en server, blir på en annan server viktiga och värdefulla handelsföremål. I Minecraft dyker det upp nya spännande användningsområden som vidareutvecklas i olika riktningar av många deltagare. Det är superintressant. Men som gammal rollspelsräv skulle jag gärna vilja se ett sidospår som jag visserligen kan känna igen mig i lite, men som sticker iväg och blir något helt nytt.

När jag läser igenom texten inser jag att den är galet flummig och förvirrad. Är det någon som förstår vad jag menar?

 

[2097]

Ja min dåvarande sambo (som jag spelledde i Trail of Cthulhu) gjorde ju en bok om Deltagarkultur! Ihop med Gabriel Widing och dom andra IA-dorksen.

Bard vill alltid sätta sitt namn på allt coolt han är en sån johnny-come-lately

 

[Rangertheman]

Jag har inte läst boken (men borde) så jag är utelämnad åt Wikipedia för att veta något om den. Rollspel nämns i Wikipediaartikeln och jag kan helt klart hålla med om att själva spelandet är ett bra exempel på deltagarkultur. Spelskapandet är dock extremt lokalt, dels från utvecklarens sida, dels sett till husregler. Förvisso är många spelskapare duktiga på att fånga upp idéer på forum som det här och införliva dem i nya versioner av spelet. Men återigen så filtreras deltagarnas input så pass mycket att jag inte riktigt vill tala om en större deltagarkultur. Jag vet inte, jag vill bara ha något mer...organiskt...

 

[2097]

OGL-spelen är en enda stor deltagande spelskapande. En monsterlista här, några delves där…
Rollspel behöver typ vara open source för att funka. Ex vis jag lade in en av dysons grottor i min al-Qadim i morse

 

[Jocke]

När jag läser igenom texten inser jag att den är galet flummig och förvirrad. Är det någon som förstår vad jag menar?

Det känns bara som att du inte har vart på internet. Allt vi gör: forge, storygames, inderörelsen, osr, rpgnow och så vidare och så vidare in absurdum funkar ju såhär. Bard berättar ju bara vad vi gör på internet.

Bard vill alltid sätta sitt namn på allt coolt

Det är ju inte hans begrepp, även om han låssas det. Det är bara en slapp direköversättning från engelskan.

Jag har inte läst boken [deltagerkultur] (men borde) så jag är utelämnad åt Wikipedia för att veta något om den.

Jag läste den när den kom och minns det som en extremt informationsfattig text. Kan dock blanda ihop den med nån annan av IA:s modell-texter (den ligger i källaren så jag orkar inte kolla). Leta rätt på första numret av Interacting Arts i stället (pamfletten med en lergubbe på framsidan) där står det saker som var jävligt coola när den kom. Kanske är de fortfarande det?

 

[2097]

Haha ja den boken är inte så användbar. Men egentligen räcker det med namnet "Deltagarkultur" för att förstå allt. Typ wikipedia eller rollspel eller att skicka patchar.

Tycker som sagt att alla OGL-spelen egentligen bara är olika builds av ett och samma gigantiska repo. En del har --ascending-ac flaggan på, en del inte. Osv. Mycket är användbart rakt av. När nån lägger upp en tabell på tolv random persiska mattor så är dom med och skapar spelet.

 

[olaberg]

Jag jobbar med att få till olika slags deltagarkultur på arbetsplatser (teambaserat, organisationsagilitet, användardriven affärsutveckling och sånt). Deltagarkultur är som jag ser det ett brett begrepp som innefattar allt ifrån att bara hänga med storögt utan protester, kanske bidra med ett handtag och en peng, till att vara aktiv medskapande. Min tes är att begreppet måste vara så brett för att annars blir det exkluderande. Förmågan och lusten att engagera sig varierar med person, tid, och omständighet; på ett normalfördelat sätt. Om vi tänker att deltagarkultur kräver något slags minimum utöver det allra minsta för att vi ska känna igen det så klipper vi av den långa svansen av halvengagerade deltagare. Det KAN vara en bra sak att göra för att få fokus i en grupp, men man ska vara medveten om vilken inverkan det får. Tillexempel finns det folk bland de halvengagerade som i ett senare skede träder fram med ett stort engagemang när andra viker av. Man bör i mitt tycke acceptera att deltagarkultur ibland odlas långsamt och under ytan och att det är deltagandet över tid som ger resultat, inte bara deltagandet här och nu.

 

[olaberg]

När det gäller OSR: det är i mina ögon concurrent set-based design: ett stort antal utforskande av samma domän med små varianter äger rum på flera ställen. Med tiden kommer några dö, andra konvergera, och det är helt OK. Av och till kommer något disruptivt. Låt det ske.

 

[olaberg]

Det är för övrigt av detta skäl som jag är förtjust i allt som kan åskådliggöras på en liggande A4:a. Varje sådan utgör en avgränsad modul man kan ha eller inte. Tolv persiska mattor, tolv grönländska slumpmässiga konfrontationer, tolv trolleriformler... Avgränsade moduler i ett överenskommet enhetligt format är något som underlättar samskapande något så oerhört. När man produktutvecklar är det lite av The Holy Grail. Se vad t ex Scania gör. Eller för den delen LEGO...

 

[2097]

När det gäller OSR: det är i mina ögon concurrent set-based design: ett stort antal utforskande av samma domän med små varianter äger rum på flera ställen. Med tiden kommer några dö, andra konvergera, och det är helt OK. Av och till kommer något disruptivt. Låt det ske.

Mmm...
Jag ser det som att varje kampanj är sin egen build på många sätt. Någon kanske använder grundreglerna från femman men encumbrance från lotfp med en setting från 2e där dom petat in dungeons från lab lord. Eller tvärt om.

 

[anth]

Jag satt och lyssnade på intervjuer med Alexander Bard där han flera gånger pratade om ?participatoriska kulturer, dvs. alla skall och vill delta, bidra och skapa tillsammans. Kommer vi att få se rollspelsystem som växer fram på det här sättet?

Nu är jag lite förvirrad.
Du frågar "kommer vi att se?"
Menar du att det finns risk för att det slutar? För så här har väl rollspel alltid växt fram?

Som andra redan sagt i tråden: OSR, OGL, SRD, Forge, Storygames, Indie. Vilket av dessa är inte deltagarkultur?
Finns det någon här som INTE gjort egna äventyr, kampanjvärldar, husregler, rollspel,...?
Finns det något rollspel som är skapad i ett vakuum, d.v.s. som inte blivit inspirerat av något annat?
Går det att skapa något överhuvudtaget utan inspiration från andra saker?

 

[Rangertheman]

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte igår kväll. Trött hjärna och inlägg är kanske inte den bästa kombinationen. Ni har självklart rätt i att det finns en stor deltagarkultur i rollspelandet. Fast ganska mycket av deltagandet rör "fluffet". Jag har ju också gjort äventyr, trollformler, kampanjvärldar, m.m. till då befintliga spel, samt skapat egna rollspel. Hade jag haft tillgång till internet på den tiden hade kanske något av det fått en hyfsad spridning.

Vad jag egentligen undrade var om vi kommer att få se ett spelsystem där massor av människor deltar i själva spelandet och därmed utvecklar systemet organiskt. Lite som Second Life och MMORPG, fast mindre styrt och framförallt, inte enbart på datorn. En gigantisk öppen spelvärld där man som äventyrargrupp kan stöta på andra grupper eller dyka på en dungeon som någon SL skapat och laddat upp, kanske hitta en butik som drivs av en spelare. Jag vet att det finns datorspel med spelarskapat innehåll, men har inte sett dem kombinerade med IRL-spelande. Hur det skulle gå till har jag ingen aning om. Kanske som en global roll20-session med olika ingångar för SL respektive spelare? Kanske VR?

 

[2097]

Typ The Youtube Experiment för Vampire the Masquerade?

 

[Rangertheman]

Typ The Youtube Experiment för Vampire the Masquerade?

Ja, något åt det hållet, fast mer bestående. VTMYTE är helt klart ett spännande experiment.

 

[anth]

Vad jag egentligen undrade var om vi kommer att få se ett spelsystem där massor av människor deltar i själva spelandet och därmed utvecklar systemet organiskt. Lite som Second Life och MMORPG, fast mindre styrt och framförallt, inte enbart på datorn. En gigantisk öppen spelvärld där man som äventyrargrupp kan stöta på andra grupper eller dyka på en dungeon som någon SL skapat och laddat upp, kanske hitta en butik som drivs av en spelare. Jag vet att det finns datorspel med spelarskapat innehåll, men har inte sett dem kombinerade med IRL-spelande. Hur det skulle gå till har jag ingen aning om. Kanske som en global roll20-session med olika ingångar för SL respektive spelare? Kanske VR?

Jag tycker det låter som du beskriver Living Campaigns som har funnits sedan 1987.
Den största Living-kampanjen just nu är antagligen D&D Adventurers League.
Det roliga med dessa kampanjer är att man kan skapa en gubbe i en Adventurers League-grupp och sedan ta med sig gubben till en annan grupp.Det tråkiga är att det är rejält topp-styrt för att folk inte ska kunna skapa übermensch-karaktärer.

 

[2097]

Men jag tycker AL inte räknas för det finns inte en Strahd, det finns sjuttioelva olika Strahdar. Det vi är ute efter är lite separata kampanjer som är ihopflätade, inte separata instanser av samma kampanj där det går att crossover.

Pathfinder Society är en annan stor sådan men visst AL är nog mkt större

 

[Rangertheman]

Ett exempel på hur jag tänker: Jag är spelledare för en grupp äventyrare som är på jakt efter en mystisk artefakt (så där lite lagom cliche-aktigt). Genom sitt kontaktnät har de fått reda på att det finns en antikhandlare i Tistla Fäste som kanske har föremålet de letar efter. Hon har sin butik på en bakgata nära Halobans ring och när gruppen kommer in, beskriver jag hur butiken ser ut, hur handlaren ser ut och hur hon är som person. De pratar en stund med henne och efter tillräckligt mycket monetärt smörjmedel går hon med på att visa sitt hemliga förråd. Tyvärr har hon inte artefakten som de söker men säger att hon sannolikt kan ordna fram den inom 14 dagar. När gruppen har lämnat butiken sprider hon informationen om att hon betalar bra för den eftersökta artefakten. En av de som nås av ryktet är värdshusvärden Demeon, som tänker sig att han kan tjäna en hacka på att anlita en grupp för att finna artefakten, sälja den till honom så att han kan sälja den vidare till antikhandlaren för dubbla priset.

Det som skapas i spelvärlden är antikhandlaren, hennes butik, hennes hemliga förråd, beställningen av en styck namngiven artefakt, kanske värdshusvärden, kanske värdshuset och definitivt värdshusvärdens "affärsförslag". Det går absolut att lösa idag med någon form av wiki. Men det är *väldigt* mycket jobb för den eller de som ska skriva in informationen och det kommer fort att bli totalt oöverskådligt. Något som skulle underlätta enormt är ett programstöd som utifrån min verbala beskrivning skapar alla nödvändiga entries, håller reda på var de ska/kan triggas och kanske till och med skapar en bild av antikhandlaren, som SL kan visa för sina spelare, skicka till deras mobiltelefon, eller använda för att själv göra en verbal beskrivning av henne. I en perfekt värld kan den också översätta all information till flera olika språk, så att gruppen kan spela på det språk som de känner sig bekväma med. Programmet måste även kunna hjälpa SL att hitta det som redan är skapat så att det inte efter ett tag finns 1 000 snarlika antikhandlare i Tistla Fäste. Nästa SL ska ju t.ex. kunna ta äventyrsfröet som Demeons uppdrag ger, låta gruppen bege sig till Davokar och där hitta en underjordisk ruin som döljer just den artefakt som grupp 1 letar efter. När uppdraget är slutfört kommer ruinen givetvis att finnas kvar med SL #2:s beskrivning, men SL #3 kan fylla på med egen information, hemliga dörrar som leder vidare, osv. En fjärde SL kanske vill använda antikhandlaren för politiska intriger i Tistla Fäste, beskriver henne mer ingående, beskriver svartalfen som jobbar som springpojke åt henne, ni vet den där lilla snorungen som SL #1 inte var ett dugg intresserad av. På så vis växer spelvärlden organiskt. Dessutom är den systemagnostisk eftersom SL använder "sitt" system. Vill hen köra tärningslöst gör hen det, vill hen använda t.ex. Symbaroum, kanske hen vill skapa stats för SLP som gruppen möter och de kanske sparas så att nästa Symbaroum-SL kan använda dem. Men är det en SL som kör D&D5e får hen tillföra egna stats första gången.

Som sagt så är allt möjligt idag, det är bara inte särskilt praktiskt och av den anledningen förmodligen inte genomförbart. En MMORPG-värld som Azeroth eller Norrath, tömd på egentligt innehåll, hade kanske kunnat vara en språngbräda om den tillät interaktion på ett nytt sätt. Everquest Landmark hade en god ansats, men inte så mycket mer än så. Första Everquest hade också vissa inslag som spelarna styrde mer över, t.ex. att handelsbodarna primärt sålde sådant som andra spelare hade sålt. Det svenska postapokalyps-spelet som jag just nu har glömt namnet på, försökte minska barriären mellan den fysiska verklighetens ekonomi och spelekonomin, lite som Second Life. Minecraft har också ett liv utanför spelet.

Men kombinationen mellan bordsrollspel och en i realtid levande och global spelvärld, har jag inte sett. Än.

 

[2097]

Men vad är jobbigare, att skapa en antikhandlare eller att bara slänga in nån random antikhandlare? Ser verkligen charmen med shared experience (och det är ju därför jag sitter och tragglar med 2e-böcker nu ist för att bara rulla upp nått i Red Tide) men det verkar så mkt jobb?

 

[Rangertheman]

Det är mycket jobb och en av anledningarna till att jag inte ens orkar/hinner skriva egna äventyr längre. Det mest kreativa jag gjort sedan jag återvände till rollspelen är att skapa en SLP som krävdes för att skapa en naturlig brygga mellan två färdigskrivna äventyr.

Men jag tror att jag hade kunnat göra så mycket mer om jag hade ett systemstöd för det, i synnerhet ett där jag kunde utgå från ett papper med idéer och sedan skapa äventyret helt on the fly och dessutom få inspiration från allt som andra har skapats tidigare. Visst hade jag kunnat använda slumptabeller för platser, möten, SLP, fiender, grottor och till och med hela äventyrsidéer. Men jag gillar tanken på något mer levande och något som många delar samtidigt.

Riktigt avancerat blir det om systemet kan simultantolka och översätta mellan olika spelsystem, så att det kan skapas en PUG, som leds av en pick-up-SL, där alla deltar i upplevelsen på sitt språk och med sitt favoritsystem, men i en gemensam, levande värld.

 

[Zire]

Från början skrev du om system, och där tycker jag att vi har en väldigt delande kultur redan idag. Det hjälps ju också av det faktum att man inte kan ta patent på regelsystemet, utan vem som helst kan göra kompatibla regler/föremål/personer osv så länge man inte kopierar texten, dessutom finns det massor med plattformar att dela sitt material.

Men vad det gäller att spela många spelgrupper i en gigantisk kampanj så är jag väldigt skeptisk. Det hänger naturligtvis lite på spelstil, men vad förväntas man få ut av det? När vi spelar så är en del av fördelen med rollspel att vi lite grann kan göra vad vi vill, och det faktumet använder spelarna ofta till fullo. De bränner ner byar, dräper viktiga personer, bedrar gudar och är allmänt rätt awesome och unika i spelvärlden. De är liksom huvudpersonerna och de hyser inte någon hänsyn till att någonting i spelvärlden är någon annans spelgrupps material.

Det skulle kanske kunna lösas genom att köra bättre anpassade spelstilar, men för min egen del så ser jag inte vad jag skulle få ut från det. Lootade dungoeons? En spelvärld där en massa andra hjältar sätter rollpersonerna i skuggan? Supersega intrigspel där spelmötesfrekvensen har mer betydelse än rollpersonernas handlingar?

Ytterligare ett problem tycker jag har att göra med redigeringen. Idag så har jag mycket mer material att läsa än tid. När jag ska planera inför en kampanj eller spelmöte så upplever jag oftast inte att problemet är att hitta texter att läsa, jag behöver sovra, sammanfatta och anpassa för spelgruppen. Se till så att jag har den information som som jag behöver när jag behöver den under spelmötet. En färdig, redigerad köpekampanj kan vara nog så jobbig att hålla reda på. Om materialet dessutom kan förändras av vad andra gör, så kommer problemet att öka många gånger om.

Hmmm... jag ville egentligen inte låta så negativ. Jag tycker idéen är cool, men jag ser inledningsvis större problem med varför man skulle vilja göra det än hur det skulle gå till.