Rollspelsspråk — Äventyr

[entomophobiac]

Ibland kan jag fundera på det språk vi använder. Kanske allra mest när jag försöker skriva saker själv. Ett av orden som sticker ut är "äventyr".

För mig låter äventyr som att slam-dunk:a Saurons vigselring i en vulkan. Att döda den onda trollkarlen. Rädda den fångade draken. Döda prinsessan. Saker som osar fantasy, folksagor, eller grekisk epik.

Det tar därför emot när någon säger äventyr och syftar på saker som är mer jordnära eller helt enkelt inte särskilt äventyrliga.

Scenario brukar jag skriva. Detta scenario. Men det känns så otroligt snävt istället. Ett kammardrama, gisslandrama, eller annat drama utspelar sig i ett scenario eller kan beskrivas som ett scenario. Dessutom känns det i sammanhanget som något av ett låneord.

Vad är ett äventyr, vad kan vi kalla det om vi inte säger just "äventyr", och hur ska vi kunna prata om vad vi skriver när det finns så vitt skilda saker som Uppdrag i Mos Mosel och Beyond the Mountains of Madness?

 

[God45]

Allting som är värt att göra i rollspel är ett Äventyr. Oavsett om det är att försöka prata med sitt dåliga ex, lösa en jobbig politisk situation, knivmörda orcher, rädda världen eller överleva som en tjänsteman i en diktatur.

 

[Khan]

Jag är nog inne på din definition, ento. Scenario är ett bredare begrepp, medan äventyr implicerar mer hjältar och skurkar, drakar och mcguffins. Typ. Men jag kan kalla ett scenario till Ur Varselklotet för äventyr utan att det skaver, men till Kult eller Noir blir det konstigt. Där sitter scenario mycket bättre.

Handlar det om ton och stämning snarare än ren genre?

 

[Rangertheman]

Heh, jag trodde att det var en diskussion kring språket som används i rollspel/äventyr/scenario. Där har jag rätt mycket synpunkter =)

Jag använder helst inte äventyr om det inte innehåller rätt stor del äventyrliga händelser. Då känns det bättre med scenario, mysterium, fall eller något annat liknande.

 

[Gurgeh]

Jag tycker nog att Äventyr kan användas om den förberedda handlingen till ett rollspel, även om innehållet i sig inte är speciellt äventyrligt. På samma sätt som Dungeon eller Grotta kan användas om den plats där rollpersonerna går runt och undersöker, även om det inte rent formellt är en dungeon eller en grotta.

 

[entomophobiac]

Heh, jag trodde att det var en diskussion kring språket som används i rollspel/äventyr/scenario. Där har jag rätt mycket synpunkter =)

Utveckla gärna!

På samma sätt som Dungeon eller Grotta kan användas om den plats där rollpersonerna går runt och undersöker, även om det inte rent formellt är en dungeon eller en grotta.

Det tycker jag ju inte alls att det kan, personligen. En tunnelbana är ingen dungeon i min hjärna, liksom. Paketet "dungeon" har med sig så många förväntningar snarare. Jag förväntar mig vandrande monster, slumptabeller, och loot, när jag hör uttrycket "dungeon". Så funkar inte de flesta spel jag spelar.

 

[Gurgeh]

Det tycker jag ju inte alls att det kan, personligen. En tunnelbana är ingen dungeon i min hjärna, liksom. Paketet "dungeon" har med sig så många förväntningar snarare. Jag förväntar mig vandrande monster, slumptabeller, och loot, när jag hör uttrycket "dungeon". Så funkar inte de flesta spel jag spelar.

Förtydligande: Jag tycker att man kan kalla platsen man undersöker för en Dungeon eller en Grotta, om den uppvisar likheter med en Dungeon eller en Grotta. Om platsen innehåller rum och korridorer där det finns monster, fällor och skatter så passar ordet, oavsett om platsen egentligen är en borg, en fängelsehåla, en gruva, ett tempel eller något annat.

 

[krank]

Jag är helt OK med att bebo en hobby där ord delvis används annorlunda än de gör i resten av språket. Så ser det ju ut i en himla massa sammanhang; det vanligaste är väl att naturvetenskapens "teori" har helt annan betydelse än den folkliga och lekmannamässiga.

För mig är "äventyr" en term som känns traditionell, jordnära, nästan lite naiv. Jag associerar egentligen inte till "äventyrlighet" utan mer till ganska linjära scenarier, ofta med en hel del strid och ganska få meningsfulla spelarval. Därmed säger jag inte att alla t.ex. gamla DoD-äventyr var sådana, men det är den association jag får till ordet. Jag använder det själv när jag vill vara säker på att jag blir förstådd och inte vill krångla till det.

"Scenario" smakar mer som en fackterm, för mig. Lite mer inside baseball. Jag tänker mig – kan ha fel – att i princip alla som ens testat något enstaka rollspel i sverige de senaste decennierna direkt fattar "äventyr", medan "scenario" ligger lite längre bort.

 

[Franz]

Jag får nog hålla med Krank, "scenario" låter lite torrt kan jag tycka. Men jag håller med om att "äventyr" egentligen passar bäst för t.ex. fantasy eller cheesy rymdaction. Sedan finns det ju en hel del andra ord som man skulle kunna använda, typ "berättelse", "fall", "uppsättning" etc. men känner mig inte helt nöjd med någon av dessa heller.

 

[Rangertheman]

Utveckla gärna!

Jag har korrekturläst många rollspelsprodukter de senaste åren, från många olika skribenter. Överlag håller de god språklig kvalitet, men det är vissa fenomen som på något sätt känns typiska för många rollspelsprodukter:

• Bisats-missbruk: Hur gärna man än vill få in ett helt äventyr/scenario i en enda mening så blir det inget bra :-D Det är så lätt att det blir syftningsfel, att samma sak beskrivs i både början och slutet av meningen, eller att det blir marigt att förstå vad som egentligen står i meningen.
• Förstärkningsord (något som jag dessvärre också gör mig skyldig till): Det går aldrig att skriva att något är stort, utan det är alltid otroligt gigantiskt stort och monstret är inte bara otäckt utan det är alldeles exceptionellt, skräckinjagande läskigt, osv. I synnerhet i en lång mening, där flera saker/varelser beskrivs och där varje beskrivning innehåller många förstärkningar, blir det (alldeles fruktansvärt jobbigt, utmattande, ansträngande och) tröttsamt.
• Anglicismer (säkert också något jag gör mig skyldig till ibland): Oftast är orden svenska, men ordföljden engelsk. Det är bara irriterande. Men när det förekommer "falska vänner" mellan språken och ett svenskt ord används helt fel, då får jag spader.
• Onödigt krångligt språk: Hänger delvis ihop med några av punkterna ovan. Med onödigt krångligt språk menar jag inte svåra ord eller ett språkbruk som kan uppfattas som högtravande. Behärskar skribenten den typen av språkbruk har det helt klart sin plats. Jag menar mer att man trasslar in sig i långa resonemang, ibland nästan som om man försöker förklara för sig själv vad man menar. Det är svårt att skriva kort, men texten vinner mycket på att man lär sig det.

Finns säkert mer som jag glömt just nu

 

[DanielSchenström]

För mig är äventyr ett sammanfattningsord som betyder en viss sak i rollspel, precis som många andra hobbies har specialmeningar för vanliga ord, och som man också kompletterar med en mängd hobbyspecifika slangord.
Jag förstår förstås av kontexten om nån använder scenario istället för äventyr men i stort när jag själv skriver scenario tänker jag mig ett kort äventyr inte mer än några timmar. I storleksordning från scen till scenario till äventyr till kampanj.

Jag är också ok med att kalla underjordiska byggen som dungeons oavsett om de är grottor/grotthålor/gravkammare/tunnelbanor/kloaksystem osv. Ordvalet i en text skriven för publicering är jag mer noggrann med att det ska följa vad som är etablerat språkbruk i spelet och de utgivna produkterna i samma linje. Men för mer informellt bruk är jag nöjd om mottagaren förstod vad jag menade.

Sen vet jag inte om det är viktigt eller någon mening att försöka hitta något ersättningsord och säg kalla det interaktiva samberättarscenarion eller nåt. Att ändra etablerade termer leder troligen till ett initialt missförstånd av en läsare av konventionellt material, följt av en onödig fråga i huvudet varför skribenten av just detta textmaterial kallar det nåt annat.

Men synonymsidor på google gav i alla fall några intressanta möjligheter: synopsis, manuskript, manus, framtidsbild, händelseförlopp och tänkt utfall.

 

[Skarpskytten]

Allting som är värt att göra i rollspel är ett Äventyr. Oavsett om det är att försöka prata med sitt dåliga ex, lösa en jobbig politisk situation, knivmörda orcher, rädda världen eller överleva som en tjänsteman i en diktatur.

Ja. Så här. Jag är nog präglad av KAP här, där av hävd mer eller mindre all prepp som spelarna interagerar med kallas för "äventyr", vare sig det är ett möte på vägen eller en storslagen hjärta-och-smärta-affär som löper över ett årtionde.

Sen är min inre, undertryckta rollspelshistoriker fascinerad av att TSR inte gav ut äventyr, de gav ut moduler. Modulen här är ju då alltså en fysik produkt. Jag killgissar - och James Maliszewski har varit inne på samma spår (fast jag hittar inte inlägget just nu) - att det har att göra med att de var avsedda att användas modulärt, dvs en DM kunde stoppa in vilka moduler hen kände för i sin kampanj och också plocka ut delar av moduler som hen gillade, jmf hur vissa än idag blorbar.

Så vitt jag kan se slog aldrig detta ord i Sverige. Både Tvillingbergen och Spindelkonungens pyramid är äventyr, detta trots att både Titan och Äventyrsspel satte TSR-inspirerade koder på dessa två ür-moduler. (De heter ST1 resp N-1; Titan gav aldrig ut någon mer modul och Äventyrsspel släppte aldrig någon mer modul med en sådan kod). De hade alltså koll på TSR, men valde ändå att ge ut "äventyr".

 

[DanielSchenström]

TSR använde module, men modulerna innehöll äventyr vilket för det mesta stod tydligt på framsidorna. Wilderness Adventure, Expert Level Adventure, Star*Drive Adventure osv. Det enda undantag jag känner till är introäventyret till första Top Secret som verkar kallas module rakt genom. Har dock inte läst genom hela nyligen så jag kan missta mig.

 

[dancodan]

Jag är så wild n crazy att jag inte bryr mig. Ibland slänger jag ur mig ordet äventyr och i nästa mening säger jag scenario.
Ibland kallar jag en kampanj för ett långt äventyr och ibland säger jag bara "spela rollspel", trots att jag menar att man spelar ett äventyr.

https://www.youtube.com/watch?v=oG6fayQBm9w