Nekromanti Rustningar och utmattning

[konami_code]

Först och främst vill jag bara påpeka att i allmänhet gillar jag verkligen du förenklade systemet med utmattning. Ett visst mått av simulering av stridströtthet kvarstår emedan bokföring o.dyl har snabbats upp avsevärt. På en punkt anser jag dock att det har gått lite väl långt i förenklingen och det är gällande rustningar. Jag gillar verkligen tanken på att två kämpar sår och slår varandra trötta utan att egentligen få in en riktig träff och jag vill gärna att det skall kunna yttra sig i mina spel.

Som det ser ut nu åker rustningsbäraren på en fast utmattning som bokförs då hen får sin första utmattning i striden, denna är satt till ett lågt värde, storleksordning 1. Om möjligt skulle jag vilja ha ett system som relativt enkelt påför rustningsbäraren utmattning vid längre drabbningar och även kan tvinga denna att slå ett chockslag (dvs, för trött för att slåsslag) eller får någon tärnings straff på sina slag vid längre strider. Tror ni att detta är möjligt utan att tynga systemet avsevärt? Är det någon som försökt? Fanns det diskussioner runt detta i konstruktionsfasen?

Jag har faktiskt inga bra idéer, alla jag kommer på ligger för mycket i vägen för stridens snabbhet för att passa mig. Grundutmattningen skulle t.ex. kunna påföras vid varje X påbörjad stridsrunda, men då måste man hålla koll på detta och det vill jag verkligen inte. Grundutmattning skulle också kunna påverka den utmattning man får för vissa manövrer, men hur skulle jag då överföra det? Jag kommer inte på något balanserat som fungerar utan fraktioner av utmattning (och det vill jag sannerligen inte veta av).

Ja, detta inlägg skrivs delvis för att jag tycker att det är lite för lite fart här inne just nu.

 

[knofe]

Du skulle kunna skrota grundutmattningen och istället öka utmattningen mer än vanligt vid anfalls-, försvarsvariationer och handlingar utanför vald fas. Exempelvis skulle ett snabbt anfall för en person med belastning i intervallet 17-24 ge +2 i utmattning istället för +1 och +3 vid belastning 33-40. Alltså inga utmattningsökningar som du inte får dras med redan ändå.

När vi ändå pratar utmattning. Varför ger ett kraftfullt anfall ger +2 i utmattning när ett snabbt ger +1? För mig låter det lite märkligt. Men sen har jag tyvärr inte spelat mer än en gång så kanske framgår det varför vid extensiv speltestning.

 

[konami_code]

Problemet är att det sabbar balansen rätt fett då. +1 utmattning per stridstaktik är ganska mycket...det var det jag menade med fraktioner ovan för det är där jag landar när jag tänker på det här sättet, för att balansera krävs det typ +1/3 utmattning per taktik eller liknande. Först vid de högre kan jag landa på ens en. Fast å andra sidan går de flesta strider i eon ganska fort så för att det verkligen skall få betydelse kanske jag borde fucka upp balansen lite.

Och för att svara på din andra fråga så tror jag att just balans är den enda och bästa motiveringen. För att ingen skall vara en dominerande strategi så får man helt enkelt göra den ena lite dyrare, vilket kanske inte kan motiveras med någon 'realistisk' syn på spelet.

 

[knofe]

Ja, mitt förslag kräver att tungt utrustade spelare och SLP hushåller med försvars- och anfallsvariationerna. En lätt rustad spelare kan köra på med snabba anfall, kontringar o.dyl. i runda efter runda ett ganska bra tag, en tungt rustad kan det inte.

Tycker man att det är lite extremt och att det kastar all balans åt fanders så skulle man kunna gör på ett annat lite mer avancerat sätt. Jag snor från Eon I-III och skiljer mellan utmattningskryss och utmattning. Låt var tredje(fjärde eller vad du vill) ruta vara en “noll” utmattningsruta, d.v.s. den ger ingen utmattningsökning. De tomma rutorna används när utmattningen höjs p.g.a. spelarval t.ex. försvarsvariationer och om spelaren är lätt(0-16) eller medel(17-32) belastad. Lätt kan använda varje och medel varannan.
Ex. Alven Esemor är utrustad med carwelan och vicoshira, är lätt rustad med en rustning i mjukt läder, är inbegripen i en strid där han sedan tidigare rundor har ett utmattningskryss (1 utmattning) och är försvarare. Han väljer att agera i närstridsfasen, men i avståndsfasen kastar en motståndare en kastkniv mot honom och han väljer att blockera vilket ger +1 kryss och utmattningen är nu 2. Blockeringen lyckas. I närstridsfasen väljer han att kontra och får då ett kryss. Eftersom han är lätt rustad kryssas den nästföljande nollrutan i och hans utmattning är kvar på 2. Dessvärre för Esemor misslyckas hans blockering och effekten blir att han får 4 utmattningskryss. Dessa kryss hoppar över nollrutan och hans utmattning blir nu 6. I genomsnitt innebär detta en fraktionell ökning av utmattningen men med hjälp av ett hopp lite då och då. Jag gillar nog mitt första förslag bättre ändå.

 

[Kaigon]

Vi hade några funderingar kring detta men som du säger är +1 Utmattning på manövrar ett väldigt hårt straff.
Man skulle dock kunna dela upp det så att man för en viss nivå får +1 Utmattning per anfall (ex 9-16), en annan för Försvar (ex 17-24) och en tredje för Förflyttningshandlingen (ex 25-32) eller liknande. Det är dock inte en särskilt elegant lösning men en variant på att använda tredjedelar.

 

[konami_code]

Bra tänkt! Problemet är väl att det inte finns någon "naturlig" ordning och en icke-pedagogisk sådan kommer jag nog inte kunna lära mina spelare.

 

[Vimes]

Först och främst vill jag bara påpeka att i allmänhet gillar jag verkligen du förenklade systemet med utmattning.

?

 

[konami_code]

du=det.

 

[Vimes]

Nä, alltså. "Du" och "det" är två pronomen med väldigt olika funktion och innebörd. Det går inte att sätta likhetstecken där emellan. Det blir jättekonstigt.

 

[konami_code]

Det är en definition, den gäller.

 

[Vimes]

Gäller den alltid när du skriver? Känner du inte att du liksom tappar grundläggande funktioner i din kommunikation om du låter "det" vara samma sak som "du"? Vilken funktion fyller i så fall ditt kombinerade det/du? Känns som en språklig innovation av stora mått det här!

 

[RasmusL]

Det är en definition, den gäller.

Det klassiska DuDe-axiomet!

 

[konami_code]

Jag förstår att du här kan kännas svårt, men om man vänjer sig så är du mycket bättre.

 

[kloptok]

Jag förstår att du här kan kännas svårt, men om man vänjer sig så är du mycket bättre.

Ska man tolka ditt inlägg längre upp i tråden som en tilldelning i programmering eller som en matematisk identitet? Om vi ska tolka ditt inlägg som en tilldelning tilldelar du ju i ditt inlägg strängen "det" till variabeln "du", så då har du vänt på det hela i inlägget jag citerat. Då borde du bytt ut alla förekomster av "du" till "det". Är det en matematisk identitet vänder jag mig mot att kalla det för definition, en definition som bara säger att två variabler är identiska är ganska meningslös.

 

[konami_code]

Den skall tolkas som en identitet.
Nej, den är absolut inte meningslös. T.ex. blir ju hela det initiala inlägget meningslöst utan definitionen, varför det är tydligt att den behövs.

 

[Vimes]

Sen är det väl lite så att det är viktigt att tydliggöra när och var en definition gäller. Definitioner gäller ju inte i sig själva utan i ett visst sammanhang. Eller menar du att "du" faktiskt är exakt samma sak som "det"? Det tror jag du behöver visa på ett övertygande sätt i då fall.

 

[kloptok]

Sen är det väl lite så att det är viktigt att tydliggöra när och var en definition gäller. Definitioner gäller ju inte i sig själva utan i ett visst sammanhang. Eller menar du att "du" faktiskt är exakt samma sak som "det"? Det tror jag du behöver visa på ett övertygande sätt i då fall.

Ja, jag saknar ett bevis för den identitet som formuleras högre upp i tråden. Innan bevis presenteras är det inget mer än en hypotes. Det går inte att bara likställa godtyckliga variabler hur som helst utan att presentera en härledning utifrån gemensamma, i det här fallet språkliga, axiom.

I det första inlägget tycker jag mig bortsett från den första meningen se en väldigt tydlig åtskillnad mellan hur de två orden används, så en godtycklig permutation tror jag skulle öka inläggets grad av meningslöshet. Det tyder på att definitionen inte är nödvändig, utan tvärtom försvårar förståelsen.

 

[RasmusL]

en definition som bara säger att två variabler är identiska är ganska meningslös.

Det beror väl på om det är existerande storheter? Skulle jag säga att m = a så skulle det vara väldigt spännande och rätt konstigt.

 

[kloptok]

Det beror väl på om det är existerande storheter? Skulle jag säga att m = a så skulle det vara väldigt spännande och rätt konstigt.

Är det matematik vi talar om vill jag hellre kalla det för sats än definition (bättre att använda definitioner till att faktiskt definiera begrepp och storheter, det blir väldigt knasigt om vi använder definitioner för att postulera identiteter mellan storheter) och då behöver det härledas eftersom en sats postulerar att påstående X är sant och visar detta medelst logisk slutledning. Är det plötsligt naturvetenskap, ja då räcker det att gå ut att mäta för att se att accelerationen a inte kan sättas lika med massan m i det allmänna fallet. Men Rasmus, vad säger du om att avsluta den här petimeterdiskussionen nu och låta den här tråden användas för sitt riktiga syfte?

 

[RasmusL]

Är det matematik vi talar om vill jag hellre kalla det för sats än definition (bättre att använda definitioner till att faktiskt definiera begrepp och storheter, det blir väldigt knasigt om vi använder definitioner för att postulera identiteter mellan storheter) och då behöver det härledas eftersom en sats postulerar att påstående X är sant och visar detta medelst logisk slutledning. Är det plötsligt naturvetenskap, ja då räcker det att gå ut att mäta för att se att accelerationen a inte kan sättas lika med massan m i det allmänna fallet.

I det aktuella fallet som gav upphov till diskussionen är mätning dock knepig, lite som med låtsasvetenskapen du ägnar dig åt dagtid.

Men Rasmus, vad säger du om att avsluta den här petimeterdiskussionen nu och låta den här tråden användas för sitt riktiga syfte?

Öööh, har en av oss blivit bannad ännu? Dåså!