Nej, jag reagerade mest på kommentaren att en känner sig låst i rutan och bara hugger mot ett skelett i ett rutsystem. Något jag inte känner igen mig i när jag kör med rutor. För mig blir kartan och rutorna ett redskap som levandegör slagfältet mer än utan, men det beror nog främst på att jag föredrar taktiska drag och har svårt att fantisera mig in i en stridssituation. Vet inte om det blev tydligare vad jag försöker peka på.
Ja, eller i synnerhet när denna choke point är mellan två zoner.
Det här håller jag med om. Rutor är extremt dåliga när det kommer till att simulera en duell mellan två personer. Där känns det mest som rutor står i vägen, så vad som är att föredrar beror nog på vad vi menar med strid i rollspel. En duell skulle jag se som en utmaning i skicklighet, en strid mer som en rörelse mellan flera parter på ett slagfält eller slutet område som blivit ett skådeplats för den kaotiska striden.
Ska förtydliga att jag uteslutande pratar om zoner och rutor ur ett regeltext-perspektiv. Är ju superenkelt att höfta i spel såklart.
Jag tror, om jag nu ska göra en djupare reflektion, att jag föredrar rutor om spelet framför mig förespråkar strategi. Förespråkar spelet istället det kaotiska och den konstanta rörelsen över större områden skulle jag nog föredra zoner.
I mean, I'm a newbie and shit, men i min syn bör detta kunna lösas genom att göra chokepointen till en ny zon som är angränsande till alla andra zoner (angränsande är ett property för zoner i KHT, för de som inte läst reglerna), right?
DnD4 gör ju ansatser åt det här hållet. Åtminstone kan man alltid ta ett steg varje runda utan att det räknas som förflyttning. Det gör att positionerna hela tiden förändras lite grann när alla försöker förbättra sitt läge.
Det absolut enklaste är att bara säga att "visst, du håller stånd i dörröppningen" och så länge den RP tycks ha kontroll på sin strid så är det ju inga problem. Skulle parader misslyckas, projektiler träffa eller värre skada uppstå så krävs det kanske mer än bara avsikt för att lyckas med det. Det är ju inte så att en enskild individ i en strid kan diktera den vid varje givet tillfälle. Däremot kan ju en grupps gemensamma strategi uppnå sånt, med sköldmur eller annat.
Precis. Försökte skriva detta tidigare i tråden. Jag har alltså inget emot rutor på något personligt plan eller tror att zoner är en magisk lösning som löser allt!
För fältslag eller större skärmytslingar är nog zoner rätt vettiga, ja. Dueller skulle också kunna ha speciella mer inzoomade regler om man önskar det. I ärlighetens namn så höftar jag hejdlöst när jag är SL och låter alltid det som sker i spel övertrumfa regler om det skulle uppstå en konflikt. Folk får mer än gärna svinga sig i lampkronor, bryta upp golvet eller vad det nu kan vara, men utmaningarna/prövningarna/slagen som krävs bottnar i rimlighet. Jag ser den gemensamma fantasin som den viktigaste "spelplanen".
Va? Nej, en Shift är en Move Action i D&D4. Eller vad tänkte du på?
Tja, det räknas inte som förflyttning för att utlösa opportunity attacks. Så det både är och inte är en förflyttning.
Aha, den detaljen. Fast det hade ju D&D3 också med sitt 5' step.Tja, det räknas inte som förflyttning för att utlösa opportunity attacks. Så det både är och inte är en förflyttning.
(min fetstil)
Det som gör att det är dåligt att "stå stilla" (dvs inte flytta sig så det märks på en karta) i närstrid är ju inte att man i sig blir lättare att träffa - man får ju förmodas röra sig defensivt i närstriden vid behov - utan att man kan bli utmanövrerad, utflankerad och fr a omringad, och det beror ju på sammanhanget. Om man t ex kan bilda en stridslinje med flankerna täckta - t ex tvärsöver en bred korridor - är det inte alls någon särskilt dålig taktik att stå stilla. Men generellt, ja, har man inte säkra flanker så vill man röra sig, om inte annat framåt.
Det där kan man ju i viss mån få fram t o m med vanlig turordning - den som agerar först får ju med lite tur styra var och hur saker händer och vad fienden måste reagera på. Men ska det bli dynamiskt i längden så behöver ju turordningen kunna skifta med stridens gång också.
Så var det nog ja! Det var just att man kunde göra små kontinuerliga förflyttningar för att långsamt försöka förbättra sitt läge och flanka etc som gjorde att positionerna hela tiden justerades och gav en känsla av att striden böljade fram och tillbaka.Tja, det räknas inte som förflyttning för att utlösa opportunity attacks. Så det både är och inte är en förflyttning.
Detta är min grundstance. Jag använder främst zoner för rent regelmässiga effekter. I princip nästan bara för att se vilka som påverkas av en besvärjelse eller för att avgöra AoE.
Det är klart att man kan ju alltid "lösa" regelbryderier genom att köra regellöst.
Åtminstone i en av mina spelgrupper skulle det innebära att spelet stannade av helt under strider i en oändlig ström av frågor till mig "kan jag göra si eller så?" Spelregler är ju även till för att göra spelet förutsägbart (förutom tärningsslag då) för spelarna utan att behöva fråga SL om allting.
