Björn Wärmedal said:
När jag läser den här tråden tänker jag genast på Alistair Reynolds böcker i Revelation Space-världen. Där reser man mellan planeter i enorma skepp som kallas Lighthuggers (de färdas i 80% av ljusets hastighet). Att resa från en planet till en annan är något som få gör mer än en gång i hela sitt liv. Det är mer en migration än en resa. Undantaget är de folkslag som äger skeppen och lever sina liv där. De blir fruktansvärt gamla från en utomståendes perspektiv, eftersom större delen av deras liv spenderas nära ljusets hastighet där tiden går långsammare.
Tänkte också nämna just Alistair Reynolds vilken i min mening är den sci-fi författaren som lyckats bäst med just få till känslan av universums storlek. Framför allt eftersom han vägrar bryta mot "naturlagarna" så inga skepp i hans böcker kan bryta mot Einsteins lagar.
Läs speciellt House of Suns som handlar om ett par susar fram mellan stjärnorna i klassisk sci-fi maner tills man inser att deras resor som dom upplever som dagar i själva verket har längden av tusentals år och den mysiga lilla kultur dom åt frukost hos kommer att ha gått under och blivit utraderad från historien av tidens tand nästa gång de kommer komma tillbaka till den planeten.
För att återgå till ämnet...
Problemet med att försöka skapa en setting som tar hänsyn till universums storlek är att om du ska vara realistisk (vilket väl är grund tanken ändå) så kommer restid och tidsparadoxen leda till monokulturer så fort du har längre avstånd än ett par hundra ljus år.
Dvs. isolering av planetkolonierna kommer ha get dem egna unika kulturer som knappt går att spåra tillbaka till ursprungs kulturen hos moderplaneten.
(Vi på jorden har t.ex. en monokultur, den mänskliga kulturen. Även om vi kan upptäcka skillnader och nyanser mellan subkulturer så som den västerländska och den japanska så för en utomjording så skulle skillnaderna te lika minimala som skillnaderna mellan en skåning och en norrlänning ter sig för en kinesisk turist.)
Så om inte själva settingen gick ut på att spelarna just var odödliga besökare likt huvudpersonerna i Reynolds House of suns så skulle man inte märka någon skillnad mellan en setting som utspelade sig på en enda planet eller flera eftersom det aldrig skulle uppstå någon smältdegel av kulturer som möts som är det normala i standard rymdoperor.
Det är om man fokuserar på resor mellan planeter.
För sen så har man ju alltid
"spooky action at a distance" att falla tillbaka på. Det refererar till vad Einstien kallade ett fenomen känt som Quantum entanglement.
Kort och koncist, väldigt förenklat (och troligtvis helt felaktigt också) så kan det fenomenet beskrivas på följande sätt. Två partiklar så som elektroner när de interagera med varandra kan bli sammankopplade med varandra vilket leder till att de speglar varandras egenskaper. Så om du snurrar på den ena så snurrar även den andra men nu kommer det intressanta. Detta sker omedelbart OAVSETT AVSTÅND!!
Vilket betyder att om du kan utnyttja ett sådant par i en apparat till att skicka morse signaler eller helt vanliga ettor och nollor så har du en apparat som du kan prata med tvärs över hela universum i real tid.
Vilket leder mig fram till min poäng och tillbaka till den här trådens ämne.
Inse hur överdjävulskt isolerad en population måste känna sig om de genom en sådan apparat tog emot desperata nödanrop från en annan planet och långsamt tvingas se den gå under i krig, kaos och anarki, eftersom det skulle ta en undsättningsskepp hundratals år att nå fram fast än mirakelkuren för problemet är allmän gods på den första planeten.
Eller hur dystopiskt det skulle vara ifall populationen var slavar under diktatoriska order från hemplaneten genom en sådan apparat.
Eller hur dom livskraftiga kolonisatörerna kommer fram till ett paradis och ringer hem på en sådan apparat bara för att få samtalet besvarat av de sista bräckliga överlevarna på den livlösa sten som en gång var jorden och på vilken den mänskliga civilisationen gått i graven på under de tusentals år kolonisatörerna varit på väg.
Tid är avstånd, avstånd är tid och lyckas du förmedla tidens gång så lyckas du förmedla avstånden.
eller nått sånt...