Först måste jag såklart passa på att promota ett av mina egna spel, och då väljer jag nog
Rotsystem. Det är det bästa svenska rollspel jag själv skrivit, enligt mig själv. Det är retrocyberpunk med tjocka kablar och inga trådlösa nätverk, utbytta kroppsdelar och inbrottsuppdrag. Samtidigt är det lite Judge Dredd eller Svarta Mutant (eller kanske den gamla serien Axa som gick i Magnum, fast utan de nakna tuttarna) - utanför den stora megastaden, arkologin Stad Ett, är världen grön och postapokalyptisk; allt är övergivet och övervuxet sedan ett världsomspännande växtbaserat medvetande tagit över och infekterat djur och så. Systemet är minimalistiskt men ganska traditionellt, man slåss och man letar ledtrådar och så vidare. Spelet och dess moduler etc finns att ladda ner
här, men kan också köpas i välsorterade rollspelsbutiker. Det Rotsystem gör bättre än andra spel är dels att det innehåller ordentliga spelledartekniker; i princip färdiga verktyg för att skapa äventyr
även om man som SL saknar inspiration.
När det gäller spel jag själv inte skrivit så blir det klurigare, men
just nu är nog mitt svenska favoritspel
Symbaroum (kanske byter jag till nya Coriolis när jag läst det). Symbaroum är ganska mörk och murrig fantasy, med vackra illustrationer. Spelet kretsar kring en stor, mystisk skog som är full av gamla ruiner och rester från en utdöd civilisation, stora mystiska bestar och annat trevligt. Utanför skogen, och i dess utkanter, bor olika barbarstammar, och sedan relativt nyligen bor också en inflyttad och lite mer civiliserad gruppering i närheten, efter att ha flytt från ett stort mörkt hot. Civilisation vs natur och sånt är ett starkt tema. Regelsystemet är tyvärr väldigt stridsfokuserat och jag får känslan av att de vill ha lite samma sorts mekaniska känsla som t.ex. D&D, men det hamnar någonstans mitt mellan amerikansk och svensk tradition. Systemets främsta egenhet är att SL inte slår några slag, så när RP anfaller slår spelarna anfallsslag, när SLP:er anfaller slår spelarna försvarsslag. Det är lite spännande. Men systemet är inte anledningen till att jag gillar Symbaroum (jag funderar på att bygga ett eget system istället), men spelvärlden är oerhört stämningsfull, framför allt den stora mystiska skogen... Nämnde jag att bilderna till spelet är snygga? Bilderna till spelet är
jättesnygga.
Men ja, Coriolis är en contender. Och snart kommer ju nya Kult och dessutom Tales from the Loop... Det är en bra tid att vara rollspelare.
EDIT: En av anledningarna till att jag säger Symbaroum är nog också att jag generellt tycker ganska illa om fantasy som genre i allmänhet, och brukar vämjas inför medeltidsestetik och den sortens lowtech-miljöer. Men Symbaroum lyckas med vad nästan inga andra fantasyspel någonsin gjort, och väcker spelsuget i mig...