Instämmer! Jag gillar den lite mer fokuserade stilen som finns i Berättelser från Staden och, tycks det som, Oskrivna Blad.
Men nu när du har köpt Universalis ska du förstås testa det! Jag rekommenderar genast en husregel:
Att man får lägga in events när man inte är berättaren, eller traits till component man inte kontrollerar, med samtycket hos den som är berättaren/kontrollerar component:en.
Det gör spelet lite mindre statiskt. Så himla drygt att behöva ta över komponenten och berättandet om man bara vill lägga till en piffig idé man har.
Det finns inbyggda regler för att lägga in husregler i Universalis, vilket är trevligt.
Nu har jag inte spelat Revised förstås, så det kan ju fungera annorlunda där.
För att peppa dig på spelet så kan jag väl säga...
Det har ett snyggt förberedelsesystem och konfliktssystem. Inte spektakulära, men de är tydliga och enkla, det är tydligt att konflikter uppmuntras och konfliktssystemet passar med resten av systemet.
Historien blir bäst om alla spelare är riktiga marknadsliberaler. Det finns ett tydligt makt- och belöningssystem, och bäst blir det om man tävlar med de andra om vems uttänkta plot ska gå igenom egentligen.
Man har ingen jävla aning vart historien kommer gå.
Vad Universalis saknar i fokus tar det igen i ren craziness. Förvänta dig historier om mayaindianer på flygande öar som slåss med psioniska luftpirater och liknande.