Nekromanti Sälj på mig vilket spel som helst! …

[Dante]

På fredag får jag lön, men inte vilken lön som helst. Denna lön inkluderar nämligen en maffig löneförhöjning (faktiskt högre än jag förhandlade till mig!) – retroaktivt från april.

Självklart blev min första tanke: »Jag äger för få rollspel«.

Detta ska åtgärdas.

Jag vill att ni föreslår vilka spel jag ska skaffa. Med följande premisser: A) Jag tänker bara köpa grundregelböcker. B) Jag tänker inte köpa spel jag redan har. C) Spelet måste ha coola/ovanliga/geniala/nyskapande regler. D) Genre spelar ingen som helst roll.

Självklart vill jag ha en kort motivation till varför spel X’ regler äger.

Spel jag redan äger: D&D (alla upptänkliga varianter och utgåvor), Rolemaster, Spacemaster, MERP, Werewolf: The Apocalypse, Mutant (flera varianter), Drakar och Demoner (en uppsjö olika), Call of Cthulhu (BRP och d20), The Wheel of Time, Arcana Unearthed, Pendragon, Chock, Western, Dragonlance Fifth Age, Cyberspace, Macho Women with Guns, Alternity, Amazing Engine, Aria Roleplaying, Gemini, Godlike, Gondica, Kult, Sagan om Ringen, Tellus, The Dying Earth RPG, The Lord of the Rings RPG, Västmark, Ars Magica, och säkert några till som jag glömt.

 

[Gordeg]

Om du inte bara glömde nya WFRP i din uppräkning tycker jag absolut att du ska köpa det. Trots att stora delar av det känns igen från den gamla versionen har Green Ronin lagt in en del nya finesser.

Men du har kanske en anledning att inte köpa just Warhammer?

Gordeg

 

[Gurgeh]

Buffy & Paranoia

Jag tycker mig se två uppenbara luckor:

Buffy eller Angel
Jag har bara Buffy-spelet, men Angel är tydligen i princip identiskt, men med lite annorlunda fokusering. Även om man inte gillar någon av de tv-serier som spelen är baserade på är det värt att äga spelen eftersom reglerna är mycket trevliga. De är föredömligt enkla och konsekventa och känns därför väldigt moderna. Stridsreglerna är också de enkla (man slår bara ett slag mot fiendernas fasta försvars och anfallsvärden). De är kanske inte helt relistiska, men de återskapar de strider man ser i tv-serierna perfekt. Magisystemet är besvärjelsebaserat, men innehåller regler för att skapa fler besvärjelser. Även det är perfekt avvägt för att återskapa magin i tv-serierna. Buffy-spelet är det överlägset bästa licens-spel jag läst.

Paranoia XP
Jag har naturligtvis inte läst Paranoia XP eftersom det skulle göra mig till en kommunistmutantförrädare, jag har bara spelat det och det var en mycket underhållande upplevelse. (Nej, jag lovar. Jag HAR INTE läst det! Hedersord. Jag har knappt tittat på bilderna.)

/tobias

 

[Eksem]

Du behöver äga:

Nobilis
Nobilis liknar inget annat rollspel på marknaden. Bara bokens skönhet är nog att investera i den. Dessutom är det sanslöst bra. Det är extremt high urban fantasy. Tänk Neil Gaimans Sandman. Du spelar en beskyddare av en aspekt av verkligheten (Pistoler, Rytm, Längtan, Bergens Frid etc) och dras in i allt från kärlekshistorier (finns inget som en romantisk picnic på ett moln ovanför franska vingårdar ihop med Vädret, kan jag lova) till stenhård action (en gigantisk golem demolerar London!) till filosofi (en meteor som inte kan uppfattas empiriskt, på väg rakt mot jorden?). Reglerna är tärningslösa (gudar och halvgudar påverkas inte av slump!) och helt knutna till spelvärlden, vilket innebär att de inte liknar några andra regler. Ett höjdarspel, helt enkelt.

Hero Quest (tidigare Hero Wars)
Spelvärlden är gamla goa Glorantha. Alver som är gjorda av växter, bronsålder och tribes och yadda yadda. Det riktigt macho är regelsystemet. Du har inte spelat ett strömlinjeformat rollspel förrän du spelat Hero Quest! Alla andra rollspel är inkonsekventa och regeltunga härken i jämförelse (en diskussion använder samma regler som en strid, etc). Dessutom, världens tuffaste rollpersonsgenering (skriv din rollpersons bakgrund på 100 ord, använd nyckelorden till att skapa din rollperson).

 

[Robert Jonsson]

Köp Angel...

Gurgeh tar upp det mesta rörande Buffy och Angel-rollspelen så där behövs det inte sägas så mycket mer. Det är lätta, intressanta och rörliga regler som tillåter god användning.

Jag skulle dock köpa Angel för att Buffy kommer komma ut i en ny upplaga vad det lider, så i så fall är det bättre att vänta på den.

 

[PAX]

Spel jag skulle vilja köpa men som just nu inte får rum i min samling. Så gör mig en tjänst och köp något av dem och skriv en schysst recension.

Serenity RPG

WARS RPG

Warhammer Fantasy Roleplay - Collectors Edition Om du tänker köpa denna version så hör av dig. Kanske kan sambeställa.

A State

Spycraft v2.0

 

[Feliath]

Spel jag tycker har smarta regler

Ja, spel som du dessutom saknar, då.


Castle Falkenstein är i och för sig out of print sedan länge, men å andra sidan får man spela med kort! Wee!
Och så är miljön ballast någonsin, då, men det skiter ju du i.
Försök snyta åt dig ett begagnat Falkenstein, de dyker upp med jämna mellanrum på EBay och så. Talsorian kanske rentutav har några softbacks liggande kvar, vad vet jag? GURPS Falkenstein får dock åtminstone mig att vilja springa långt bort. (Det borde gälla dig med; reglerna är ju bara GURPS.)


Skymningshem: Andra Imperiet lär du ju redan kunna reglerna till utantill om du hängt med i forumsdiskussionerna, men jag tycker det är bra regler i alal fall. Egenskaperna är så vitt jag vet något helt nytt. Dessutom stödjer du svensk rollspelsind...öh, Krille!
Du kanske tycker att miljön är knarkig, men igen, det sade du ju att du struntade i.


Adventure! kanske också är svårt att få tag på i originalversion numer, jag har dålig koll, men det är något så oerhört som ett Storyteller-spel som är kul Bara det gör reglerna helt unika. Men dessutom finns det roliga, pulpiga förmågor, som »otroligt svårdödad« (fast det ser ut som om man dött, precis som i cliffhangers eller, i skurkars fall, de ständiga återkomsterna från säkra dödsfall där man dock inte kan hitta kroppen) och »oknäckbart blasé«. Kul kul! (Tycker jag, då. YMMV.)


/Feliath —

 

[Foggmock]

http://www.rollspel.nu/index.php?option=articles&task=viewarticle&artid=1982

'Nuff said.

 

[Dante]

E) World of Synnibarr går fetbort.

Dessutom »äger« jag det redan.

 

[Dante]

Men jag vill veta varför just dessa spel är så bra (rent gelémässigt vill säga) att jag bör köpa dem.

 

[Ackerfors]

Feng Shui

Feng Shui är ett Atlas Games-lir i Hong Kong-actionstil. Du måste ha sett det.
Reglerna är inte optimala, men de är helt klart fungerande och ett av de få spelen jag skulle tänka mig att spelleda i sitt originalutförande. Reglerna är helt byggda efter premissen att det ska vara så mycket actionfilm det går, vilket syns rätt igenom. Reglerna för fallskada, till exempel:
- Ramla från en våning, 15p skada.
- Ramla från två våningar, 19p skada.
- Ramla från fyra våningar, 27p skada.
- Ramla från fem våningar, 40p skada.
- Ramla från tio våningar, 41p skada.
- Ramla från tjugo våningar, 42p skada.
- Ramla från fyrtio våningar, 43p skada.
Det är visserligen rätt knepigt att överleva 40p skada, men det är inte poängen.

Motståndarna är uppdelade i namngivna och namnlösa. De namngivna är som rollpersoner, de namnlösa är de där som hjältarna bara pucklar på och nedgör på ett slag eller en spark. Lyckas man med sina attacker kan man bestämma vilken manöver man vill i princip. Det är ju actionfilm, så anything goes.
Det finns många fler exempel på hur Robin D Laws fångat actionkänslan, men de får du läsa dig till själv.

Jag gillar det här liret.

[edit]: Tack, Foggelito.

 

[Storuggla]

Du ska skaffa Heroquest, för Eksem tipsade om det. Och för att det har regler som är snabba, snorenkla regler som kan användas till precis allt och ändå är detaljerade nog. Och.. argh, det är snortufft! Det är Robin D Laws i sitt ässe. Med stor sannolikhet (med andra ord snackar jag skit nu) så som rollspel kommer se ut om tio år.
Inte? Okej, du ska skaffa GURPS Goblins, för det är det enda spelet där en religiöst skolad person är svårare att träffa, för att initiativsystemet är det mest logiska i stan och det är väldigt svårt att skjuta kung George IV. Det är coolt.
Inte det heller? Traveller d20! Det bevisar att man kan lira scifi med D&D-boken, att d20 visst kan vara dödligt som få utan att mickla med Massive Damage, och har ett skeppsstridssystem där alla får göra något varje runda, inte bara skytten och piloten. Det är bra. Sen är det en stor tuff bok också. Öh, visst, Battledressen är helknas, men annars är det top notch scifi of doom.
Unknown Armies då? Reglerna är snabba, enkla och kul och har en madness meter som faktiskt är bättre än CoC's Sanity.

Okej, du vill verkligen ha ett spel med geniala regler? Okej. Burning Wheel. Seriöst denna gång. BW är spelet som fått mig att vilja spela standardfantasy igen. Dess karaktärsskaparsystem är modulärt och enkelt men ändå genomballt (man väljer vad man är född som, bondeson, bybo etc, och sedan bygger man på det genom att välja vad man sedan gjort fram tills man börjar spela), det är som ett slags... Warhammers karriärsystem fast innan du börjat spela. Strid är taktisk, man planerar sina drag tre hjärtslag i förväg och är precis som de taktikkort som dyker upp här och var på forumet, fast tre hjärtslag frammöver, vilket innebär att man verkligen bmåte vara försiktig eller bra. Innehåller dessutom som gör att en snubbe med ett spjut har ett ordentligt övertag gentemot snubben med en dolk, tills dolkmannen kommer innanför hans räckvidd och då är det dolkfest, dolkfest hela dan...
Sedan finns det ett liknande system för debatter, ifall man vill ha det också. Det är tokgallt och tokbilligt för det antal sidor man får. Kööööp


Storuggla, vill ha lön punkt

 

[Dante]

Av någon anledning äger jag inget WFRP, varken gammalt eller nytt.

Jag är dock väl bekant med regelsystemet efter att ha spelat en massa WFRP under det glada åttiotalet.

Innehåller den nya versionen så nyskapande/geniala/coola/ovanliga regler att jag behöver köpa det?

 

[Storuggla]

"Innehåller den nya versionen så nyskapande/geniala/coola/ovanliga regler att jag behöver köpa det?"

Öhh... jag vill säga ja, men tyvärr. Nej. Det är mest en uppdatering av orginalreglerna. Sorry.
Vill du ha nyskapande/geniala/cool regler får du gå till Burning Wheel.


Storuggla, propsar

 

[DeBracy]

BDSM d20

Eller... oj, BESM d20 skulle det ju vara. Big Eyes, Small Mouth du vet. Lite trist är det att tipsa om en d20-produkt när du redan har mängder men jag tycker ändå att detta är en riktigt skoj bok.

För oss som inte redan är d20-experter serverar den ett poängsystem för att "köpa" sig klasser, alla förmågor (Feats osv.) har fått en kostnad så man utan problem kan klistra ihop nåt käckt.

Vidare finns det ju en bunt anime-anpassade klasser i boken (jätterobot, samuraj, student m.fl.) och här märker man lite varthän det barkar. Ninjan får till exempel Jumping +1 på level 1. Jaha? Vad innebär det då? Jo, serru... Jumping är ett så kallat Attribute. Det är lite som ett Feat på steroider. Jumping +1 ger alltså +20 på färdigheten Jump.

Det finns en hel drös sånahär Attributes, allt från elastiska lemmar till att man äger en bautastor mecha eller har ett monster som husdjur. Kort sagt det mesta och litet till, mest på den mer fantastiska sidan av saker och ting.

Finns en hel drös andra småsaker och som att man gjort om vapenkunnande till färdigheter osv.

I den reviderade utgåvan (den som borde finnas på SF nu alltså) så finns det även ett kapitel med Mecha/fordonsregler längst bak om hur man bygger egna prylar om man gillar sånt.

Ett smörgåsbord av mer eller mindre over-the-top-regler serverat komplett med stora ögon och små munnar.

 

[Gordeg]

Inga nyskapande regler, men däremot har de flesta av regelbuggarna från den gamla versionen fixats till nu.

Gordeg

 

[PAX]

Krävs det nyskapande/geniala/coola/ovanliga regler för att du ska köpa ett nytt rollspel?

Räcker det inte med ett nyskapande, genialiskt, coolt och ovanligt rollspel?

 

[Dante]

Yup! …

Just nu är det främst regelbiten jag är intresserad av. Genrer och världar har jag så det räcker och blir över, thank you very much.

Till exempel Godlike och The Dying Earth RPG köpte jag i stort sett enkom för reglernas skull. (Aria likaså – men där blev jag grymt besviken.)

 

[Jonas Ferry]

Dogs in the Vineyard

Om du vill ha ett riktigt bra spel med väldigt intressanta regler måste jag rekommendera Dogs in the Vineyard. Här är en recension från RPGnet.

Jag betar av dina punkter bakifrån, det blir enklast så.

D) Trots att genren inte spelar någon roll så vill jag berätta lite om den. Spelet utspelar sig i västern-miljö (jag ser att du har Western, så du kanske gillar genren?), i små byar av folk tillhörande samma religion. Religionen är baserad på mormonlära, men man behöver inte känna sig begränsad. Exakt vad som är tillåtet eller inte inom religionen bestäms av spelarna genom deras rollpersoner. Rollpersonerna är nämligen Guds "vakthundar", och har i uppgift att rida från by till by och bekämpa synd och demoner. Temat i spelet är "hur mycket våld är du beredd att använda för att stoppa synd?", men också "vad är synd?". Det är aldrig helt klart. Visst är det förbjudet med utomäktenskapliga förbindelser, men vad ska man göra om ens man slår en och man har sökt tröst hos en annan man? Visst ska barnen respektera sina föräldrar, men är det rätt av föräldrarna att slå barnen för att få respekt? Det är upp till spelarna att bedöma vad som är rätt och fel och vilka som ska straffas för att ställa saker till rätta.

C) Coola och nyskapande regler är precis vad Dogs har. Varje rollperson har fyra grundegenskaper som är ganska standard. Dessutom har man traits som kan vara allt från "Stark" till "Revolverman" eller "Fegis", och relationer, t.ex. "Min syster" eller till en viss typ av synd eller till någon demon. Man äger dessutom föremål som har olika tärningar knutna till sig. Jag ska förklara.

Grundegenskaperna består av olika antal T6. T.ex. kanske man har Acuity 4T6 (uppmärksamhet, kvicktänkthet och likande) och Heart 2T6 (medkänsla, empati, social förmåga). De övriga två grundegenskaperna är förresten Body och Will. Säg att man hamnar i en konflikt där man diskuterar med någon. Man bestämmer vad som står på spel, t.ex: "Lyckas Broder Ishmael övertala Broder Arabus att sluta slå sina barn?". Båda slår Acuity+Heart och sparar alla tärningar framför sig. Den som inledde konflikten börjar med att höja, och det gör han genom att skjuta fram två tärningar och säga vad höjningen innebär. Han skjuter fram en 3:a och en 4:a, summan är 7, och säger "Broder Arabus, dina barn mår inte bra av att bli slagna." Nu måste den andra spelaren syna, och det gör han genom att skjuta fram tärningar med samma summa som den andres höjning. Han skjuter fram två tärningar med summan 8 och säger "Det är mina barn och jag gör som jag vill." Därefter höjer han, osv.

Om man använder en trait eller ett föremål i en höjning eller syning får man lägga till dess tärningar. Man slår dem helt enkelt, och nu är de tillgängliga för en. Om konflikten rör någon man har en relation till får man dessutom använda tärningar därifrån. Om ens tärningar tar slut kan man eskalera konflikten. Det betyder till exempel att man slutar snacka och klipper den andre på käften, nu får man slå tärningar i Body också och lägga till sin hög, eller och drar man sin pistol och skjuter och får slå andra tärningar. Frågan är hela tiden, hur långt är man beredd att gå? Man kan alltid ge sig. Om Broder Ishmaels spelare inte vill skjuta den andre, men får slut på tärningar, måste han kanske ge sig. Broder Arabus är inte övertygad, och kommer att fortsätta slå sina barn.

Det finns såklart en massa andra snygga saker i systemet. I boken finns exempel på coola användningsområden för konflikter. Ett exempel är att en person singlar upp en slant som någon ska skjuta med sin revolver. Höjningar kan vara saker som "Du får solen i ögonen", "Jag tar ett djupt andetag och koncentrerar mig" och liknande. Om någon håller på att förblöda kan höjningar vara "Blodet sprutar ut mellan dina fingrar" eller "Jag knyter min halsduk runt såret". Systemet är väldigt anpassningsbart, och mycket intressant.

Dessutom är boken sprängfylld med tips till spelledaren om hur spelet fungerar. SL skapar staden i förväg som hundarna anländer till, med en kedja av synd som går från små överträdelser, vilket leder till värre saker och till slut har man mord och manifesterade demoner. Reglerna för att skapa SLP:er och befolka byn är jättebra, och det finns inga onödiga steg i förberedelserna. Allt kan användas under spelmötet, och det är väldigt bra.

B) Jag tror inte att du har det, men du kanske har hört talas om det innan? Annars har du det nu, i alla fall.

A) Spelet finns bara som grundbok, och jag tvivlar på att det kommer några supplement till det eftersom det är ett komplett spel i sig. Däremot kom det precis en andra, reviderad, upplaga, så det är ett bra tillfälle att handla på. Spelet finns både som pdf eller att beställa i bokform, beroende på vad man gillar.

Om du har några frågor om spelet svarar jag på dem så gott jag kan. Du märker kanske att jag gillat Dogs, va? Det är ett spel skrivet som spel *ska* skrivas.

 

[Nightowl]

Re: Buffy & Paranoia

Jag har bara Buffy-spelet, men Angel är tydligen i princip identiskt, men med lite annorlunda fokusering.

Bland annat ska man köpa Angel om man vill spela ickemänniskor; TV-serien hade ju fler sådana än Buffy som huvudpersoner.

Buffy och Angel lämpar sig för övrigt väldigt bra för att återskapa eller nyskapa TV-serier , även sådana utan övernaturligheter.

Erik