Nekromanti Säljsnackets ångest

[entomophobiac]

Grejen med spel är väl att ingen bett om dem, egentligen. Även om du själv är 100% engagerad i ditt skrivande så är det faktiskt ingen som uttryckligen vill att du gör det. Så du behöver övertyga dem om att det är värt det. Varför de ska bry sig och varför de ska lägga sina surt förvärvade lånavbetalningspengar till dig istället?

För mig behöver det finnas en hook av något slag. Men även med den hook:en är jag relativt svårflirtad, för om jag får minsta lilla känsla av "samma gamla" så går jag vidare. Spel som utforskar intressanta premisser eller saker som fastnar i mitt smakfilter ger jag alltid lite mer tid (som nyligen, med Mothership, som är scifi/skräck). En sak som också går bort helt för mig personligen är rena nostalgiprojekt. När Hindenburg kom och fick M:UA-svitens äventyr som hook (i praktiken) så var jag genast ointresserad. Så resonerade dock bevisligen inte majoriteten av de som slog till och lät kampanjen gå väldigt bra — så där bevisas ju att nostalgi i sig är en väldigt kraftfull hook.

Vilket belyser ett annat problem: tycke och smak. För en "hisspitch" kommer aldrig vara universellt bra. Den kan bara vara bra för en målgrupp i taget. Om du gör det som gorillotaur går in på och försöker säga ingenting alls med jättemånga ord så låter det ofta lite halvdesperat. Typ, "vad behöver jag säga för att du ska köpa?"

Jag har jobbat med att pitcha under perioder och det är stor skillnad på om du pratar med en investerare/förläggare, en potentiell kund som gillar regler, eller en annan potentiell kund som gillar metaplot/story. Men kruxet är att du måste kunna sälja till *alla*, eller väldigt tidigt etablera vilka som är din ideala målgrupp och bli duktig på att sälja till just dem.

 

[olaberg]

Jag säljer ju inte spel, men säljer in mig själv som konsult titt som tätt.

Jag landade i, efter att ha grunnat länge och väl på huruvida säljandet är på riktigt värdefullt eller bara trams, att säljande ÄR värdefullt om det får rätt skapare att möta rätt konsument, så att bägge får något ut av relationen.

Möter det jag presenterar ett mänskligt behov eller inte?

Så från den stunden började mitt säljande att handla om mottagaren. På vilket sätt blir mottagaren glad av det jag kan skapa? Hur möter jag hens behov?

Kanske du kan hitta inspiration till din säljpitch ur den synvinkeln? Hur kan ditt spel sprida glädje till andra? Förklara det på så få ord som möjligt så kanske du har din hisspitch där?

 

[Nässe]

Jag tycker att Whitehack är ett spännande spel i det här sammanhanget. Fiktionslek har inte kickstartat, har ingen hemsida, har inte gjort någon reklam, har inga bilder i sitt spel, åker inte runt och gör reklam för det eller spelar det med folk - och ändå är det en stor succé. Jag vill tänka att bra kvalitet i längden slår all reklam, i den snäva världen som rollspelshobbyn är. Gör något bra och lita på att du över tid kommer få den uppmärksamhet du förtjänar.

Sen blev jag väldigt inspirerad av det du skrev till mig när vi pratade om osr och olika sätt att spela med fokus på relationer. Nu vet jag inte hur mycket det är grejen med just det här spelet, men är det så skulle jag gå igång mycket på den typen av snack (som ju var allt annat än ”säljigt” - bara väldigt intressant och nytt - för mig i alla fall). Sen kommer jag ju köpa ditt spel oavsett eftersom jag tänker att du är en person som kan göra jävligt bra grejer - så det är ju inte mig du ska vinna över till din sida

 

[MattiasLejbrink]

Jag tycker att Whitehack är ett spännande spel i det här sammanhanget. Fiktionslek har inte kickstartat, har ingen hemsida, har inte gjort någon reklam, har inga bilder i sitt spel, åker inte runt och gör reklam för det eller spelar det med folk - och ändå är det en stor succé. Jag vill tänka att bra kvalitet i längden slår all reklam, i den snäva världen som rollspelshobbyn är. Gör något bra och lita på att du över tid kommer få den uppmärksamhet du förtjänar.

Sen blev jag väldigt inspirerad av det du skrev till mig när vi pratade om osr och olika sätt att spela med fokus på relationer. Nu vet jag inte hur mycket det är grejen med just det här spelet, men är det så skulle jag gå igång mycket på den typen av snack (som ju var allt annat än ”säljigt” - bara väldigt intressant och nytt - för mig i alla fall). Sen kommer jag ju köpa ditt spel oavsett eftersom jag tänker att du är en person som kan göra jävligt bra grejer - så det är ju inte mig du ska vinna över till din sida

Hur stor succé är det, alltså hur många har köpt det? Menar inte att ifrågasätta, men "succé" och "kvalitet" betyder så olika saker för olika personer att de är svåra att resonera kring. Jag tror att du är inne på något när det gäller att göra sin grej och att det kan leda till framgång. Så här: uppenbarligen når man inte automatisk framgång genom att göra sin grej (många har försökt), men visst märks det när något är genuint och skrivet på ren inspiration istället för att vara skrivet på ett sätt man tror säljer. Jag tror det här är vägen att gå om man inte sitter på stort namn eller IP, sådant som mer eller mindre säljer sig självt om man bara vårdar varumärket.

 

[Mogger]

Grejen med spel är väl att ingen bett om dem, egentligen. Även om du själv är 100% engagerad i ditt skrivande så är det faktiskt ingen som uttryckligen vill att du gör det.

Alltså, bortsett från vatten, livsmedel, mediciner, el och sånt så är det ju inte så många produkter som vi direkt ber om? Ingen ringer till Salomon och ber dem ta fram en ny vårkollektion eller vad det nu kan vara. It works the other way around. Salomon ber oss köpa produkterna. Vilket du kommer in på sen, men jag tyckte det kunde vara värt att belysa att spel inte skiljer sig nämnvärt från någon annan produkt

 

[Nässe]

Hur stor succé är det, alltså hur många har köpt det? Menar inte att ifrågasätta, men "succé" och "kvalitet" betyder så olika saker för olika personer att de är svåra att resonera kring. Jag tror att du är inne på något när det gäller att göra sin grej och att det kan leda till framgång. Så här: uppenbarligen når man inte automatisk framgång genom att göra sin grej (många har försökt), men visst märks det när något är genuint och skrivet på ren inspiration istället för att vara skrivet på ett sätt man tror säljer. Jag tror det här är vägen att gå om man inte sitter på stort namn eller IP, sådant som mer eller mindre säljer sig självt om man bara vårdar varumärket.

Jag har (så klart) ingen aning hur många ex Whitehack har sålt, men man behöver ju bara titta på hur många som pratar om det på G+ och så vidare för att se att det är ett i högsta grad spelat och uppskattat, och omtalat spel. Gissar att första ed släpptes för typ tio år sedan, och det nämns fortfarande ofta i tex diskussionerna här på forumet. Det finns säkert ett gäng rollspel av svenska spelskapare som släppts de senaste tio åren som ingen spelar eller köper, och som man inte ens minns att de släppts.

Jag menar inte att man ska skriva grejer på "ren inspiration". Det blir sällan så bra. Jag menar att man ska skriva saker av hög kvalitet - där man självklart beaktar läsaren/ köparen. Det enda jag egentligen säger - vilket ju kanske är lite futtigt - är att hög kvalitet kommer sticka ut i vår lilla värld, och inga sälj-pitchar i världen kan kompensera för brister, inte i längden. Sen är det så klart så att ett företag med en massa resurser både har möjlighet att göra bättre spel och att göra en massa sälj-grejer. Men det spelar ju inte så stor roll för Svarte -F eftersom hen har de resurser hen har.

 

[Tre solar]

Hur stor succé är det, alltså hur många har köpt det?

Whitehack (2e) finns i tre olika utföranden. De har idag (4/3) ranking på 1853, 4999 respektive 6784.
Det är avsevärt bättre än Labyrinth Lord - 3064, 4739 respektive 12817 - ellerOSRIC, A5 - 3898 respektive 6373.

Yoon-Suin har en ranking på 637, det mest nypublicerade rankade äventyret (The Necropolis of Nuromen, publicerat igår) hade en ranking på 252961. Så det är ungefär spannet för rollspelsprodukter.

I nichen "självpublicerad på Lulu" är det svårt att inte se Whitehack som en succé försäljningsmässigt.

 

[Dilandau]

Som jag ser det behövs en säljpitch för att man ska fatta att något har bra kvalitet. Det ges ut så mycket spel idag att i alla fall jag inte har tid att djupdyka i alla titlar för att utröna vilka som är något för mig eller ej.

Visst kan man göra som med Whitehack och förlita sig på Word of mouth, men då ska man ha i minne att fiktionslek inte direkt var helt okänd och oprövad i communityt när spelet släpptes. Word of mouth funkar mycket bättre om man har ett gäng inflytelserika munnar som är villiga sprider ordet, så att säga.

En helt annan grej jag tänkt på med svenska rollspelsskapare, i synnerhet om man blickar bortom de som redan är etablerade, är hur vanligt det är att man kommunicerar som om att man redan hade en jättestor fanbase. Trotts att så inte är fallet. Nu senast har jag fått sponsrade inlägg på FB och Insta från Zanguina där det bara står ”kickstartern är live!” Över en bild. Det KANSKE skulle funka om Fris ligan gjorde det med en Stålenhag-bild.

Har sett detta fenomen flera gånger genom åren och kan inte förstå varför man gör så.

 

[Svarte Faraonen]

Det jag upplever egentligen funkar i fråga om att få folk att bli intresserade är att i allmänhet uttrycka vad man gillar i rollspel där ens potentiella konsumenter kan läsa det -- alltid finns det någon som tycker likadant och ser den där länken i ens signatur (även om vi nu inte har den möjligheten här, vilket gör det av begränsad nytta). Om jag till exempel ser att krank släpper ett nytt spel så vet jag vad jag har att förvänta mig: att settingen antagligen inte kommer att vara exakt det jag tycker är häftigt, att attityden till spelarskicklighet kommer att vara något jag gillar, att jag kommer att slippa dryg metamekanik, att det antagligen kommer vara lite regellättare än jag brukar föredra, och så vidare. Det här är inte något jag fått fram genom att han skrivit så om sitt spel, det vet jag för att han skrivit så om spel i allmänhet.

 

[God45]

Det jag upplever egentligen funkar i fråga om att få folk att bli intresserade är att i allmänhet uttrycka vad man gillar i rollspel där ens potentiella konsumenter kan läsa det -- alltid finns det någon som tycker likadant och ser den där länken i ens signatur (även om vi nu inte har den möjligheten här, vilket gör det av begränsad nytta). Om jag till exempel ser att krank släpper ett nytt spel så vet jag vad jag har att förvänta mig: att settingen antagligen inte kommer att vara exakt det jag tycker är häftigt, att attityden till spelarskicklighet kommer att vara något jag gillar, att jag kommer att slippa dryg metamekanik, att det antagligen kommer vara lite regellättare än jag brukar föredra, och så vidare. Det här är inte något jag fått fram genom att han skrivit så om sitt spel, det vet jag för att han skrivit så om spel i allmänhet.

Personal branding är en sådan där grej jag haft tankar om när det kommer till rollspelsförfattare. På många sätt ångrar jag att jag inte gick hårt på en pseudonym. Det hade folk vett att göra förr i rollspelssverige.

Wilhelm Korp är snubben som översatte Chock och bokspelet Baals Bojor. Han är en skön lirare med lite svängiga Stjärnornas krig writing credits och som går nästan svengelska när det behövs vilket jag uppskattar. Det finns ingen egentlig anledning för mig att veta att han heter Åke Eldberg och konservativ präst nuförtiden liksom? Även om jag blev jävligt förvånad när artiklarna poppade upp för något år sedan och man kände igen namnet.

Så jag borde kallat mig något annat innan jag började skriva mardrömsscenarion om staden jag bor i och sälja dem på nätet. Inte för att folk som känner igen mina rollspels grejer och namn inte ändå bara går: ”Är du God45? Är EON verkligen så dåligt som du säger att det är?”. Men också för att folk skiter i vem jag är bortom grejerna jag skriver och sakerna jag gör i communityn. Det hade blivit lättare att ha en persona om den inte hade mitt namn på den liksom.

Men vi är ändå en så liten subkultur att alla författare i Sverige har en unik stil och ett unikt språk vilket jag tycker är jättekul. Man kan liksom känna igen en Tomas Arfert eller Krister Sundelin text även om deras namn inte är skriven på den. Någon sade till mig för ett litet tag sedan att ”Vi kan inte trycka det här anonymt även om du vill det, det är uppenbart att det är du som är författaren”, vilket gjorde mig supernöjd! Folk känner igen det jag skriver! Det känns fett.

 

[entomophobiac]

Har sett detta fenomen flera gånger genom åren och kan inte förstå varför man gör så.

Tror det bara handlar om att emulera andras betéende, snarare än en medveten strategi. Nästan alla människor behöver göra sina egna misstag istället för att lära av andras.